En Halvvampyrs bekännelser

Japanska Våtservetter

2009-11-12T02:07:00.003+01:00

Det var första gången som jag åt Sushi.

Wu Tang Clan hade öppnat mina sinnen för det österländska kulturen.
De samplade oftast citat från gamla Kung Fu filmer och det var nästan som att dessa rappare var reinkarnerade gamla kinesiska krigare.

Det hela gjorde i alla fall att jag och mitt hiphop umgänge ville lära oss mer utav det asiatiska kulturen.

Jag hade aldrig ätit sushi och kan säga nu att det är bland mina favoriträtter nuförtiden.
Det enda gången som jag hade sett användningen utav ätpinnar var i filmen Karate Kid då Mr Miyagi försöker fånga en fluga med ätpinnar.

Jag jobbade i Heron City och hade blivit vän med kineserna som hade hand om Kina maten i foodcourten.
Tidigare hade jag bara ätit de vanliga rätterna som nudlar eller friterade scampi och allt vad de nu hade.
Denna gång gav jag mig på Sushi med ätpinnar.

Kämpar med att lära mig ätpinne-tekniken och är inte säker på vad allt på det rektangulära tallriken ska föreställa. Men jag äter och lär mig.

Det där gröna tex ska man inte äta bara sådär lärde jag mig.
Det ska man blanda i soya såsen.

Egentligen var det nästan en katastrof att äta med dessa pinnar, men jag var för stolt för att fråga om bestick.
Hälften utav alla bitar började jag att äta med händerna efter att ha doppat dessa i soyan tillsammans med wasabin.
Jag åt upp alla bitar tills det till sist endast fanns nåt slags vit blöt sallad kvar på tallriken.

Jag smakade.

Kände en smak utav tvål och citron.
Tankarna ledde till "Yes" diskmedel eller nåt liknande.
Man kanske inte ska äta utav det där vita.
Smakar ju diskmedel, tänkte jag.

Mina händer stank fisk efter att ha ätit hälften utav maten med händerna, som jag annars var van att göra på McDonald's.

Vilka smarta Kineser... de odlar liksom sina våtservetter. De kör naturliga medel för att rengöra sina händer. Man undrar i sånt fall vad jag lär ha tänkt om deras toapapper.

Jag tar upp det där vita med händerna och börjar gnugga det mot mina fingrar och händer. Bakom händerna, mellan fingrarna, nagelbanden...
... Rullar dessa blad mellan handflatorna.

Jag tycker mig att det börjar bli resultat.
Mina händer luktar inte längre så mycket fisk utan numera en citronliknande frisk lukt.

Kinesen som jobbar sitter och iakttar mig och undrar:

"Vad fan göl du?"

"Va?" svarar jag.

"Ja? Vad göl du med ingefälan?"

"Ingefäran? va? ska man äta våtservetterna?"

Wienerbröd.

2009-11-01T20:40:00.004+01:00

Det ska vara hemmafest hos min syster och jag bjuder in en barndomskompis som är svart.

Han svarar på sms:

"Tack. Låter roligt. Ska jag ha med mig nånting?
Jag kan ta med mig negerbollar"

Min kompis är ju svart så jag svarar på smset:

"Håll bollarna innanför byxorna. Men ta gärna med dig eget hinka"

Sms tillbaka:

"Jag menade Kokosbollar... Från jobbet"

Min kompis jobbar ju på Delicato.

** Tillbaka!!!

2009-11-01T20:26:00.002+01:00

Japp... Sommaren kom.
Solen sken och jag fick bättre saker för mig än att sitta och blogga.

Men nu är mörkret och kylan tillbaka och HalvVampyren likaså!

Nu kör vi ännu ett vinterhalvår med fler gamla historier och lite nya ur Halvvampyrens liv!

En Halvvampyrs Bekännelser är tillbaka!

** Terminator salvation

2009-06-04T01:05:00.003+02:00

Var idag och såg på premiären av Terminator 4 Salvation.

Måste säga att för de som gillar de gamla (i alla fall ettan och tvåan), de kommer att älska denna.

Den var en riktig seriös film, inte alls en töntig robot film.
Följer storyn efter trean då den utspelar sig i framtiden efter att världen har utplånats men kan även kategoriseras som en prequel till Terminator filmerna då ettan handlar om robotar och folk från framtiden.

Ska inte avslöja för mycket i Storyn.
Men lite grejer att hålla ett öga på som fick mig att skina upp som ett barn på julafton var:

Kyle Reese första replik : "Come with me if you wanna live!", det första som han säger till Sarah Connor i ettan.

"What date? What year" är Kyle Reese första replik i T-1. Det sägs utav en annan i filmen.

"I'll be back" finns med

"You could be mine" låten utav Guns N Roses finns i filmen.

Arnolds karaktär (T-800) från T-1 finns med. Fick rysningar då han kom på skärmen... musiken o allt!!

Han som spelar Kyle Reese påminner en del om Kyle Reese från första filmen.

Christian Bale gör en toppen prestation som alltid i hans filmer.

Han som spelar Marcus Wright (Sam Worthington) var en riktigt cool karaktär.

Tyckte verkligen om den och ser fram emot flera i den nya andan.

Business casual, dress code

2009-06-03T00:04:00.004+02:00

Åkte till Mallorca för ett par år sen på en Konvent med jobbet.
Det var alla Restaurangchefer för hela norden som hade träff.

På såna möten, konvent osv så har de en dresscode.
Man kommer inte på ett möte i jeans.
Absolut inte i baggypants, stora t-shirtar och en keps.

På dessa möten är man proffsig, man ska bete sig proffsig och klä sig som sådan.
Alla höga pamparna är ju där.

Detta var då andra mötesdagen och jag går upp lite bakis (det var en del festande på kvällarna nämligen) för att äta frukost.
Efter frukosten så gick det hyrbussar ut till konferenshuset vid olika tidpunkter från hotellet.
Min plan var då att äta frukost i lugn och ro, för att sen ta den sista bussen som gick.

Jag hade stigit upp på morgonen och bara slängt på mig lite kläder.
Eftersom planen var att ta den sista bussen, så hade jag gott om tid att återvända till hotellrummet, byta om till mina finkläder, duscha och raka mig (jag är ju blatte så skägget växer rätt fort).

Men... (Nu kommer det)

Då jag är klar med frukosten och är på väg till hissen, så står det en massa konferensfolk och vinkar in folk till bussarna.
Tydligen ville de inte att bussarna skulle åka haltomma till konferensen, så att de skyfflade in folk i bussarna.
Alla som stod i lobbyn var i stort sett tvungna att stiga på.

"Kom igen nu!! Fyll bussarna! Du där... på bussen!!"
"Nä... jag är inte klar"
"Jo... kom nu! Alla måste med på bussarna! Fyll bussarna!"
"Jag tar det senare."
"Det går inga senare! Alla åker NU!"

Fan... jag var tvungen att stiga på bussen utan att ha hunnit byta om.
Där sitter jag på bussen bland kostym snubbar och skäms.

Då vi stiger av så står alla big bosses... pamparna... Huvudkontorsfolket och välkomnar oss.

Där kommer jag ut ur bussen.
I Flip-flops på fötterna, ett par pösiga linnebyxor och en tanktop och solbrillor. Orakad och luktar bakis.

"Flip-flop-flip-flop-flip-flop" gåendes mot ingången och försöker inte möta mina chefers blickar.

"Ollumm!!!" Ropar en av cheferna.
"Du tror du är på semester eller???!!"
"Vafan... jag var ju inte klar!!"

Jag blev dagens samtalsämne på rasterna då jag gick runt bland kostymnissarna i flip-flops och linnebyxor på Restaurangchef konferens på Mallorca.
Inte snyggt!

Sabotage

2009-05-25T20:08:00.002+02:00

I nionde klass.
Ännu en högstadie historia :)

Jag är tyvärr inte den som tyckte om att studera. Jag gick mest till skolan för att ha roligt.
Många gånger så slutade det med en massa bus.
Jag och en klasskamrat (my partner in crime) hängde jämt. Vi bodde i samma område och vi gick i samma klass. I skolan var vi oskiljaktiga.

Den här gången gick vi i en klass som hette "teknik och form".

Vi fick i uppgift att i grupp göra ett specialarbete som sen skulle hängas upp i skolan.
Arbetet gick ut på att fotografera och framkalla bilder.
Skriva en text om bilderna och sen klistra det på ett stort ark.
Sen skulle man bedömmas på hur hela utformningen såg ut.

Jag och min kompis då (fan... vi kallar honom för Payne) gick självklart ihop i samma grupp. Men båda visste att varken jag eller han skulle anstränga sig för att göra ett bra jobb så vi var ju tvungna att värva någon till vår grupp.
Vi såg oss som de lite smartare i skolan. I alla fall jag...
Det var lite min naturliga ledaregenskap. Låt andra göra ditt jobb och sen ta äran :P

Så vi värvade en av grabbarna i klassen som klassades lite som "pluggis". Låt oss kalla denne för Larsson. Efter den skånske fotbollspelaren.

Larsson var en rund och knubbig kille vars mor jobbade som skolvärdinna.
Han var en jättetrevlig kille. Gjorde sitt bästa i skolan och hade inte svårt att vara social.
Han bodde också i vårt område och det hände ibland att han ville hänga med de tuffa grabbarna.

Vi påbörjade arbetet. Minns nu inte vilket ämne som vi valde.
Men vi lät Larsson sköta det mesta. Dessa grupp-arbete timmar var lite fria timmar.

Medan Larsson skötte arbete så var planen att vi skulle sabotera för de andra grupperna så att även om vårt arbete inte var bäst så skulle den glänsa i förhållande till de andras.

Vi började med turken i klassen. Hans grupp gjorde ett arbete om Mat-tanterna i skolan.
Vi övertalade de att köra ett "A-team" tema på arbetet.
Typ döpa tanterna efter medlemmarna i "A-team" och lägga in pratbubblor på repliker som de i tv-serien sade.
Egentligen så var det rätt kul och smart.
Men tyvärr så såg deras arbete ut som nåt som de hittat i papperskorgen när de lämnade in den.
När man klistrat fotografiet på pappersarken så skulle man lägga den i ett press för att inte arken skulle böja sig efter fotografierna.
Medan deras arbete låg på tork i pressen ... (Ja jag vet, vi var elaka)... så tog vi och gjorde en boll av den och la i pressen.
En platt, skrynklig pappersboll var resultatet.

Efter varje lektion så lämnade man sitt pågående arbete i några fack i klassrummet tills nästa lektion.
Det fanns en grupp som var rätt snabba och duktiga... det var två killar som hette Tobias eller Torbjörn i det gruppen och en till kille som jag inte minns.
Deras arbete råkade jämt "försvinna" efter varje lektion så att de fick börja om från början.
Då det blev dags att lämna in arbetet så hade de inget att lämna in för att fotografierna jämt "försvann" och texterna "försvann".
Läraren Janne trodde att de bara hade lökat i alla fria lektionerna och bara ljög.

Ja, det var vi som gjorde att deras bilder jämt försvann. Vi turades om att sno deras arbete från facket och kasta den i en container utanför skolan.

Det fanns ett par asiater i klassen som jämt var övergrymma på allt de gjorde. Deras arbete blev så finså att den rörde vi inte. Det skulle ha varit jätte synd om de. Typ guldkanter och vacker typsnitt och vackra bilder.
Där kändes det verkligen som att vi skulle hamnat i helvetet direkt om vi rörde deras arbete. De gjorde ju aldrig en fluga förnär.
Om inte de kinserna jobbar åt NASA eller botar Cancer då var de onödigt att skona de.

Jag och Payne sprang mest runt och tog bild på söta tjejer i skolan och latjade på vår fria timme. Larsson var den som gjorde det mesta.
Jag tror att jag skrev rent texten som Larsson hade skrivit på datorn. Payne hjälpte till att klistra fotografierna som Larsson tagit och framkallat, på pappersarken och det slutade med att jag ritade en blå ram med krita runt arken med linjal.
Vi lämnade in arbetet och läraren ville höra hur vi hade delat upp arbetet.

"Jag skrev texten!" sa jag innan nån annan tog åt sig äran (Larsson alltså).
"Jag fixade bilderna!" sa Payne innan Larsson öppnade käften.

Larsson var mållös och bara stirrade förvånad på oss efter att vi tagit äran av det han hade gjort.
"Men Larsson... vad har du gjort då?" frågade Läraren Janne.
"Han fick rita den där blåa randen" sa vi då innan Larsson fick svara.

Vi fick en 4 i betyg (Det var ju sifferbetyg på den tiden) som grupp.

Larsson var upprörd efter lektionen.
"Vafan säger ni sådär för? Jag gjorde ju allt"
"Men vafan... vi fick ju en 4:a. Det spelar egentligen inge roll vem som gjorde vad. Alla vi fick ju fyror!"

Midnatt råder...

2009-05-22T08:39:00.003+02:00

I högstadiet var jag med i kören för att slippa gå på alla lektioner.
Vi tyckte att det var värsta kuppen att vara med i kören.
Dels, som sagt, så slapp vi ju gå på vissa lektioner och för det andra så var där en massa tjejer att umgås med.

Inför repetitionen för Lucia så fick vi, en lite skara av busungar vara tomtenissarna.

Vi skulle framföra den där "Tripp Trapp" sången.

Koreografin gick till så att de på scen gjorde nån teater och när de som skulle föreställa barn gick till sängs, så skulle vi tomtenissa smyga ut från ett gömställe och trippa fram till scenen. Sjungandes lite viskande den där "Trippetrippe tripp trapp" sången.
Vår gömställe var längst bak bland publiken bakom några växter.
Vi skulle alltså, smyga fram ur dessa växter bakom publiken och zickzacka raderna, så att medan sången pågick, så hasade vi fram mellan publikraderna.

Repetitionerna gick jättebra och musikläraren var stolt över sin koreografi.
Säkert väntade sig denne att nån skulle upptäcka henne och dra med sig henne till Broadway.

På 90-talet var det ju mode att springa runt med Bombar-jackor.
Plus att vid 15 års åldern hade de flesta killarna börjat gå på fotbollsmatcher i stockholm och fått slagits ett fåtal gånger med huliganerna.
90 talet var även "Blood in Blood out" tiden då The Latin Kings blommade med sin första platta "Välkommen till förorten".

Kickers på 90 talet gick alltså runt i FILA skor, Levis 501:or som var uppklippta vid fötterna.
Nån t-shirt och bombajacka.
Gärna en backslick a lá turken.
Helst "page" (halvlångt hår) som Jocke på sökarna.
Snusnäsdukar, bandanas, var vanligt att man hade med tanke på TLK.

Inför det stora föreställningen så tyckte vi grabbar att vi skulle modernisera våra Tomtenissar.
Vi hämtade våra Bombajackor och vände de ut och in så att det orangea var utåt.
Vi tog röda eller svarta snusnäsdukar och täckte våra ansikten som tjuvar gjorde på vilda västern.
Tomteluvorna behöll vi.
Sen gömde vi oss i vårat gömställe.

Aulan (som var skolmatsalen egentligen) var fullsatt. Där fanns det blandat föräldrar och elever som var där för att titta på Vårbys julföreställning.

Sen var det vår tur!

På scenen:
"Hyssshhhhh.... hörde ni något?" Viskandes.
Där var det meningen att vi skulle smyga fram och viska "Midnatt råder... tyst är det i huset".
Istället så stormar det fram 6-8 huligan-rånar-kickers tomtenissar!!
BRAAAAAK!

Sparkar ner växterna som dolde oss och och ropar... inte sjunger, ropar i kör:
"MIDNATT RÅDER! TYST ÄR DET I HUSET!" rusar emellan raderna med våra grötslevar och slår folk på huvudet, sparkar ner stolar, river lite rekvisita, sätter oss ner vid scenkanten och sjunger som värsta fotbollshuligan skaran "TRIPPETRIPPETRIPPTRAPP...TRIPP....TRIPP!! TRAAAAAAP!"

Läraren grät nästan, hennes skapelse var förstörd.
Men publiken uppskattade oss, i alla fall eleverna.
Vilken syn!!

** Superhjälte test

2009-05-11T21:19:00.009+02:00

Tips ur South Of Sthlm s blogg.
Superhjältetestet!

JAG BLEV HULKEN
"Du är en grön ensamvarg med
en otrolig styrka."

Hulken		100%
Robin		92%
Hellboy		80%
Stålmannen		78%
Batman		68%
Wolverine		66%
Kattkvinnan		66%
Spindelmannen		63%
Fantomen		56%

http://testportalen.se/superhjaltetest.php

Fan vad den stämde bra.
Känner mig oftast som Hulken AKA David Bruce Banner.
Världens snällaste farbror.
Lite av en ensamvarg.
Lite otur i kärleken.
Smartare än de flesta...
Men...
Man vill inte göra honom arg!

Villa Medusa

2009-05-11T19:37:00.007+02:00

Ett av våra stammis hak för över 10 år sen var LimpBar vid Norra Bantorget.

Vi hade varit och festat nånstans och skulle avsluta kvällen på LimpBar.
Jag hade gjort av med en del pengar under kvällen och hade bara max en hundring kvar.
Det skulle räcka till ett par öl i alla fall.

Väl inne så ska vi hänga av oss i garderoben en trappa ner och de har den här halvkändisen från Villa Medusa eller Klubb Goa eller vad han heter i garderoben.
(Kan säga nu i efterhand att killen är en skitschysst kille och astrevlig egentligen)

Garderoben kostade en tjuga och jag betalar för min jacka.
Får ingen växel tillbaka.

"Öhh, ursäkta? jag ska ha 80 kronor tillbaka?"
"Nä, du gav mig just en tjuga" säger han i garderoben.
"Öööh... Nää? jag gav dig en hundring"
Jag var säker på detta då det var min sista hundring.
"Nä.. jag fick en tjuga"

Jag började bli lite irriterad.
Jag kollade i min plånbok för säkerhets skull och kände i mina fickor.
Nä... Jag hade inga pengar. Min sista hundring var borta.
Han hade fått en hundring utav mig.

"Jag är helt säker på att du fick en hundring. Jag lovar. Jag vet för att det var min sista hundring"
"Nä.. jag fick en tjuga" Killen började bli lite nervös och lite osäker på ifall jag kan ha rätt.

En vakt dyker upp och undrar vad som pågår.
Vakter kan man oftast inte prata med verkar det som.
Så fort jag försökte förklara så tystade han ner mig och bad mig gå iväg från garderoben.
Det gjorde mig ännu mer irriterad.
"Alltså.. du Villa Medusa!! Är det så du tjänar pengar? på att ta växel från folk som du tror inte har nåt koll? Du gjorde misstaget i att jag faktist hade koll!"
"nä.. jag lovar.. kolla i kassan... finns inte en enda hundring här"
"Näää... den ligger säkert i din ficka ju! Patetiskt!"

Jag var mest sur på vakten som kom och la sig i och bara kom och antog att jag var boven.
"Fult trick det där med att ta en hundring och låtsas att det var en tjuga för att slippa ge växel" utbrister jag.
Killen försvarar sig... jag anklagar... han försvarar sig.
Vakten skäller, mina polare skäller.
Kalabalik är ordet.

Vakten tröttnar på mig och slänger ut och portar oss.
Vi var aldrig mer välkomna dit.
Där tog kvällen slut för oss.

"Det var inte bara att det var mina sista pengar ikväll. Det var principsak" försvarade jag mig till polarna för att de inte skulle bli sura på mig. Men polarna hajjade... de backade ju mig.
"Ja.. vafan! Kommer och sno dina pengar bara för att han varit på tv o grejjer!"

Tre fyra dagar senare så går jag ner till Skärholmens Centrum.
Ringer en av mina polare.
"Du... jag är i Skärholmen och ska hyra film. Så stoppar jag handen i fickan och gissa vad jag hittade?"
"Hundringen?..."
"HeHe... Ja..."
"JAG HATAR DIG!!!!"

Stackars Villa Medusa killen. Läser han detta så: Förlåt att jag kallade dig tjuv.

Spökhuset (Inte så Gangsta 2)

2009-05-08T07:50:00.003+02:00

Var på Gröna Lund med jobbet för ett par år sen.

Jag ville in på Spökhuset då jag inte hade varit inne på flera år.
Vi fick övertala folk att följa med in för att vissa tyckte att det var läskigt.

"Det är lugnt, jag skyddar er, det är inget farligt därinne!" Säger modige, starke, tuffa chefen... Alltså jag.

Väl inne, så är det bara kul att se folk som blir skrämda och jag var imponerad över hur bra de som spelade spöken var och hur avancerade deras dräkter var. Neon färger och masker och kläderna osv.

Jag var självklart inte rädd alls, mest road.
Det var en snubbe där som var utklädd till en slags Orch (typ en sån från Sagan Om Ringen) som skrämde livet på min Lillsyster och jag skrattade.

Nästan vid slutet, då det inte alls var långt kvar för att komma ut, då ser jag en kille som är utklädd till en stor 2 meter lång isbjörn med 1800 tals kläder och ett par små cymbaler på händerna stå helt still vid en trappa. Plötsligt så rör han på sig. Nästan så att jag knappt hinner reagera.
Björnen dyker, nästan som att han går på huk och rusar mot mig.
Samtidigt låter de små cymbalerna som han har på händerna:
"Tick-tick... tick-tick... tick-tick"

Björnen rusar emot mot mig, jag känner en sån obehag för att min hjärna inte kopplar kontrasten utav cymbalerna "tick-tick" och en anfallande klädd isbjörn.
Den skrämde verkligen livet ur mig.
Jag rusar iväg och lyckas ta mig ut ur huset, utan att bli tagen av isbjörnen.
Väl ute så skrattar vi i sällskapet över alla som hade blivit rädda, inklusive mig.

En liten tjej säger till mig:
"Nu vet man att man inte ska gå ute i skogen med dig. Nånsin!"
"HAHA Ja, björnen skrämde skiten ur mig. Det var de små cymbalerna. De lät så sjukt... Tick-tick...tick-tick"
"Nä.. inte det som jag pratar om . När björnen anföll så tog du tag i mig och kastade mig mot björnen i ren panik" säger hon lite bitter.

Tydligen så hade min första reflex då björnen kom rusande varit att ta tag i den person som stod närmast och kastat in henne mot björnen för att lyckas fly.

"Modigt... mata björnen med småflickor så att du kan springa"
"HAHA Det var ren överlevnads instinkt. Jag tänkte inte ens på det"

Bortappade Nycklar

2009-05-05T21:37:00.004+02:00

Gick ut med polarna under den tiden då jag bodde i Vårberg och blev lite full.

En polare hade connections på White Room, Dr Albans ställe.
Så vi gick dit.

Japp, White Room. "... Om jag kommer in på White Room?? Jag kommer knappt ut ur White Room".

Vi är där och har sparat pengar på inträdet eftersom vi kände en som kände en, som kände en som fixade in.

Jag undrar vart garderoben är för att hänga av mig jackan och de stoppar mig.
"Nä.. betala inte för att hänga av dig. Det är onödigt. Lägg jackan där bakom DJ båset. Jag känner honom."
De tar mig till DJn och jag får lägga jackan bland ett par andra jackor i ett hörn bakom DJ båset.

Vi festar, har roligt, raggar på brudar och dricker oss fulla.

Sen var det dags att dra hemåt.
Sätter mig på natttåget och anländer till Vårberg.
Just då jag har stigit av så känner jag på utsidan av armfickan efter mina nycklar.

Borta!

"FUCK!! Mina Nycklar borta!!"

Jag, full och arg är inte en bra kombination.
Bara utav frustrationen av att ha varit så dum och tappat bort mina nycklar gjorde att en stackars papperskorg på stationen fick sig en del sparkar.
Nån måste få skit för det här. Jag kan inte ha varit så dum och tappat bort mina nycklar.

Jag tar min telefon och ringer killen som fixade in oss på White Room.
"DU... den där DJn? Hur bra känner du honom?"

"ööö... va? vad händer?"

"FAN... jag tror att den jäveln måste ha rotat i våra fickor eller nåt. Mina nycklar är borta!"

"Vilka nycklar??"

"Mina hemmanycklar! och fan också att jag råkade ha jobbnycklarna där också!! Fan vet du vad det kostar att byta lås på dörrarna på jobbet? Fan, kassaskåpsnycklarna ligger där också"

"Nä.. men du måste ha de nånstans? kan de ha ramlat nånstans?Vad ska han med dina nycklar till? Vi ringer klubben imorgon och hör efter ifall de har hittat"

"Han kanske vet vart jag bor eller vart jag jobbar!! Vafan vet jag!!!? Jag hade de i armfickan med dragkedja och allting. De kan inte bara ramla av!
Jag är körd! MINA NYCKLAR ÄR BORTA! Fan.. jag borde ha hängt av mig jacka i garderoben. Fan att ni ska vara så jävla snåla! Hur jag nu komma in och sova??"

Jag står och avreagerar mig på stackars killen samtidigt som jag sparkar på lilla stackars papperskorgen. Jag är Hulken när jag är arg.

Sen hör jag nåt som klirrar i armen.
Jag känner med handen igen på utsidan utav armfickan men känner inget.
Jag öppnar blixtlåset. stoppar in handen och hittar nycklarna. Fickan hade vikt sig så att fickan låg på insidan utav armen.
Pinsamt.

"Du... förresten. Det var inget. Vi hörs imorgon. Sov vidare"

"Vänta din jävel!! Hittade du nycklarna??!"

"Jo, det var inget... hehehe... hörs imorgon"

** Lat

2009-05-04T11:18:00.002+02:00

Ja, jag kanske har varit lite lat.

Känns som att jag försummat mina trogna läsare.

Senaste veckan har varit fart på.

Först jag i sthlm på begravning.

Samma dag får jag reda på att Sverige Chefen ska komma till min restaurang på besök dagen efter.
Inget varlborgsfirande...
Tänkte iofs inte fira ändå men det hade varit trevligt att umgås med familjen.

Men jag tar tåget i torsdags till Hedemora för att fixa i ordning inför besöket.
Städar tills klockan 3 på jobbet.
Drar hem och sover och återvänder till restaurangen klockan 7 på morgonen.
Besöket går hyfsat bra.

Efter besöket är det dags att börja med de vanliga 1 på månaden grejjerna. Löner, inventering och månads avslut.

Kommer hem vid 19 och sover i nästan ett dygn.
Eller inte...
Är på jobbet 11 till 17 och det är extremt lugnt, så jag känner mig överflödig.
På kvällen ska det vara fest här i Hedemora. Det är den där Rave klubben som ska ha fest.
JetLag.
Halv sju får jag reda på att arbetsledaren som skulle ha jobbat stängning inte kan komma och jobba då han ramlat av sin moppe (egentligen är det motocross och man får vara tacksam att han inte skadade sig mer. Jag säger bara moppe för att det ska låta mesigt).

Alla andra arbetsledarna skulle ju på festen och jag hade inte mage att be de att jobba då de sett fram emot denna. Så jag drar till jobbet igen klockan åtta och jobbar till halv två på natten.

Kommer hem men är jävligt pigg.
Så jag drar på rejvet och dansade till 4:30.
Skulle egentligen ha jobbat klockan 6 på morgonen. Men de skötte sig så bra så att jag kunde sova vidare.

Nu är man på plats igen i Hedemora. Tillbaka till vardagen.
Om inte vädret blir ultra fint så kommer jag att skriva en massa.
Det är ju så att jag är spanjor och kan inte sitta inne då det är fint väder.

Tog fram mina BMX cyklar häromdagen, har inte cyklat sen jag flyttade till gävle för 2 år sen.
Fixade däcken och drog ut på en tur. Inga tricks vågar man sig på.
Fan att man vet att det gör ont att ramla. Pinsamt skulle det vara också eftersom Hedemora är en sån byhåla att skulle jag skrapa upp knät så skulle alla veta att jag inte kan cykla.

Har varit ute och grillat med infödingarna också. Riktigt mysigt var det.
De drog ut mig på spökjakt också. Tydligen en läskig ställe här omkring som sägs vara hemsökt.
Norn hetter det.
Tyvärr så var det enda läskiga att det var mitt i natten.
Då jag inte är mörkrädd, så var det bara mysigt att springa runt i en gammal kyrkogård och ta bilder för att hoppas på att ett spöke fastnar på bild.

Så ifall ni undrar vilken sten som jag har krypit in under så kallas det för sommar, sol och mycket aktiviteter. Tänk på att bloggen startades då året var som mörkast och kallast i Hedemora. Rastlösheten väckte denna blogg!

Drar till sthlm.

2009-04-29T10:29:00.002+02:00

Drar till sthlm nu ett par dagar (tills fredag).

Tyvärr inte för att festa utan för lite familjeangelägenheter.

Drömde igår att en tjej skällde ut mig för att jag inte uppdaterar bloggen och hon sa att jag var lat.
Så är inte fallet.
Jag är en upptagen man :)

Spöket

2009-04-28T07:55:00.004+02:00

Åkte till Spanien med Familjen.
Detta måste ha varit 1996 tror jag.

Vi bodde då i Amposta som är en liten by söder om Barcelona för att hälsa på släkt och vänner.
Min pappas moster ägde ett hus som hon inte längre använde som vi fick låna under tiden som vi bodde där.

Denna var ett gammal hus som säkert byggdes för 2-300 år sen.

Jag fick bo i ett gammalt slitet rum som inte hade några fönster.
Det var väldigt högt till tak och rummet var endast möblerad med en säng och en stor garderob vid foten av sängen.
Sängen låg placerad så att huvudänden låg på dörröppningens sida.
Så att när man låg på vänster sida så hade man dörren framför sig med utsikt ut i en lång korridor som var cirka 10-15 meter lång.
I mitten av korridoren till höger från mitt rums riktning så låg det en toalett och längst bort i korridoden fanns det ett rum som borde ha varit ett slags vardagsrum. Men som på senare tid användes till replokal utav min pappas kusins band.
Så det rummet var fylld med en massa skräp.
Påminde mer om ett garageutrymme eller ett förråd.

Jag tyckte oftast att det var läskigt att sova själv i det rummet utan fönster, högt till tak och det stora gamla omoderna tomma garderoben vid mina fötter men blicken ut en mörk korridor.

Jag vågade inte stänga dörren heller för att inte bli instängd i rummet med det där stora Narnia garderoben.

En natt så vaknar jag till.
Klockan måste ha varit nån timme efter midnatt.
Hela famljen låg och sov i sina rum sen länge.

Ni vet den känslan som man får i sömnen om att nånting är fel och kroppen vaknar instinktivt.
Typ som det fenomenet att man vaknar minuten innan larmklockan ringer eller att man vaknar utav att man kommer på att man glömt att stänga av nåt i köket, så att det kanske brinner.
Man kliver upp för att fixa det och så börjar brandlarmet tjuta (har det aldrig hänt er?).

Jag öppnade mina ögon och låg just på vänster sida.
När jag öppnar ögonen så ser jag att någon står längst bort bort i korridoren.
Precis vid mynningen till det andra rummet längst bort.
Det ser ut att vara en person med shorts och linne. Det ser ut att vara en man och han står vänd åt mitt håll.
Det är kolsvart och han står ju cirka 10-15 meter ifrån så jag kan inte urskilja vem det är.
Sen säger denne person nånting.

Nyvaken som jag är så hör jag bara mummel. Kunde tyvärr inte höra vad han sa.

"Blablabla bla"
"QUE?" svarar jag högt och fattar ingenting.
Jag hade ju varken hört eller förstått vad denne sa.

I samma ögonblick som jag svarade så börjar han att gå mot mig i raskt takt.
Det såg mycket ut som att han skyndade sig mot mig.

Jag kisar med ögonen för att försöka urskilja vem det är men ser inte.
Ser bara att han närmar sig mer och mer och ganska fort.
Jag tänder lampan och så är det ingen där.

Mina hår reste sig i mina armar.
Jag satt upp ett tag för att försöka förstå vad som just hade hänt.
Drog igen dörren men inte helt, jag lät den stå öppet lite.
Jag ville ju inte bli instängd i rummet men samtidigt ville jag slippa titta ut i korridoren.
Sov väldigt oroligt resten av natten.

Dagen efter, vid frukostbordet så frågar jag familjen:
"Var det nån av er som var uppe och sprang mitt i natten? nån som använde toan där vid korridoren?"
Nä, det var ingen som hade varit uppe mitt i natten.
Jag förklarar vad jag just hade upplevt under natten.

Morsan ger min pappa en blick som att hon förstår vad det är som jag pratar om.

"Vad? Vad var det där för blick?" undrar jag.

De förklarar.
Tydligen var en av anledningarna till att min pappas moster inte bodde kvar i det huset, att hon trodde att det var hemsökt.
Efter att hennes man gått bort så kunde hon höra ljud på nätterna.

Hon hade sett bordslampor tända sig.
Vaser röra på sig.
Köksluckor öppnas.
Stolar ommöblerade.
Skuggor.
Hela spök kalaset om man säger så.

"Men det verkar inte vara nåt att oroa sig för. Vi tror att det är morbror som spökar och han var en snäll man. Inget att vara orolig för" säger morsan.

Resten av månaden så varken såg jag eller hörde jag inte nåt liknande.
Men jag är helt hundra på det jag såg den kvällen.
Läskigt va?

** Sälen igen

2009-04-27T09:59:00.003+02:00

Har då varit ännu en helg i sälen/Lindvallen.
Det var bartömning och det får man ju inte missa. Syrran påstår att jag har gjort sälen till mitt andra hem. Men fan... har man tillgång till gratis stuga så är det ju klart att man tar chansen.

Fullspäckad helg som känns som två minuter lång. Om det är pga minnesluckor kan man ju undra.
Stoppad utav Aina också. Eller stoppad och stoppad...
... Jag hade parkerat bilen och drog i handbromsen. Men inte tillräckligt så den rullade 20 centimeter innan jag drar i handbromsen lite till.

"G'dagens,vi tänkte att du ska få blåsa. Med tanke på att du glömmer att lägga i rätt växel eller vad du nu gjorde"
"Alltså, vi kom för 5 minuter sen till Sälen. Det var handbromsen, jag glömde dra åt den ordentligt."
"Får man se på kortet? Vems är bilen? Vad gör ni här? Var är bilen registrerad? Vem har pimpat? Du vet att det är olagligt att ha tonade framrutor? Avlägsna plastfilmen på plats!"

Jag hade inte ens sett att framrutorna hade en plastfilm med toning på bilen.
Nåja.. det gick ju bra. Jag slapp böter.
Jag är ju så trevlig så att jag fick t.o.m konstapeln att skratta och en liten skön blick utav den kvinnliga polisen innan de lämnade mig ifred.
Kavorka tror jag sånt heter. HAHA

Händelsefull helg som sagt.
Kanske berättar om det om tio år på bloggen.

Ja, jag vet att folk har saknat att läsa nåt nytt.
Det kommer en ny i eftermiddag.

Jag tänkte mig kanske en spökhistoria? Eller vi ni höra om fler bus från högstadiet?
Kanske en sälen historia från förra året?
Eller en historia om öl-lekar?
Välj ni så länge under "Tags". Ses ikväll!

Fusk

2009-04-24T09:12:00.003+02:00

Det fanns få högstadie lärare som man hade respekt för.
Det största anledningen till det var faktist deras eget fel.
Många av våra lärare var inte smartare än en 6 åring.

Ett exempel på detta var vår fysik lärare.
Inför ett prov som vi skulle ha så delade han ut en stencil som vi skulle plugga på inför provet.

När vi får stencilen så märker vi att det är provet som han delar ut.
"Men... vaddå? är det här frågorna som kommer på provet?"
"Ja... och här är svaren så att ni kan läsa på" svarar läraren och delade ut ännu en stencil med svaren på.
Alltså, det var inte att han gjorde det med flit. Han var bara dum i huvudet.

Ingen av oss var ju dum. Inte ens pluggisarna tackade nej till det och få toppbetyg.

Det var sånt där som gjorde att man tappade respekten för skolan helt.

Då var det dags för provet.
Jag var lite skeptisk till om det verkligen var provet som vi hade fått.
Men för säkerhets skull så hade jag redan fört över svaren på pappret med frågorna.
Min plan var att sitta där en kvart, byta ut frågeformuläret mot den som redan var ifylld och gå på rast med alla rätt på provet.

Vi kliver in i salen och sätter oss på våra platser.
Han delar ut provet och så börjar vi.

De flesta satt med svaren framför sig.
I en hög tillsammans med sina böcker och anteckningar. Rakt framför sig på bänken.
Vissa hade pluggat in svaren, men de flesta hade bara sina grejjer fullt synligt.
Läraren var ju så dum att han trodde inte att folk skulle vara så uppenbara.
Han såg verkligen inte att folk hade svaren som vi fått av honom framför sig och skrev av.

Jag satt bara bakåtlutad och väntade på att få byta prov. För att det var exakt samma stencil som var provet.

Sinan, turken i klassen.
Det var bara han som kunde råka ut för nånting sånt här som jag ska berätta om nu.

Han var den som egentligen var den smidiga och satte svaren lite undangömda under bänken.
Alla andra hade svaren fullt synlig på bänken. Sinan hade svaren lite undangömda under bänken.

Gång på gång så vrider Sinan på huvudet för att kunna se på svaren som låg under hans bänk.
Läraren ser ju hans huvudrörelser och börjar att uppmärksamma honom extra mycket.

Sinan vrider ännu en gång på huvudet för att kika på svaren och läraren ställer sig upp och närmar sig för se vad som pågår.

"Sitter du och fuskar din jävel!?" skriker läraren.
Sinan sitter där som ett frågetecken med tanke på att alla fuskar och sitter med svaren framför sig.
Läraren tar hans "fusklapp" och river den i bitar. Han tar Sinans prov och river den i bitar och slänger ut Sinan från lektionen för att underkännas från provet.

Alla vi andra fick alla rätt.
Det är bara Sinan som kunde åka fast för fusk när det var så lätt.

Bee Turken

2009-04-23T00:51:00.003+02:00

Vi gick i nian.
Jag tror att det var sjuorna som vid nån aktivitet hade byggt en massa djur utav pappmaché, som hängde i fritidsrummet som fanns i skolan, i anslutning till Skol-Caféterian.

Pappmaché, är för de som inte vet en massa små tidningspapper som man klistrar på en ballong och sen målar man dem med olika motiv.

Känslolösa, ansvarslösa, hänsynslösa, tankelösa = vi.

Nån fick för sig att boxa en av djuren som hängde från taket.
Därefter blev det Rocky filmerna med alla dessa djur och alla pappmaché figurerna låg i bitar över hela det där fritidsrummet.
Stackars småttingarna hade ansträngt sig och gjort fint, så kommer vi och tar sönder allting.
Skittaskigt, tycker jag nu.

En av dessa djur var en "bi" eller "Geting" eller nåt sånt.
Jag tog det som fanns kvar utav dess huvud och satte den på huvudet som en hjälm.
Dess pappvingar tog jag och la på axlarna . Sen sprang jag runt och störde folk som satt i Cafeterian.

Om nån satt och spelade kort så gick jag dit och ...
"BBBBBBZZzzzzZZZZZ!!! BBBbbbbbbbZZZZzzzzzzzzzzzzzzzzz" och störde dessa som en jobbig fluga.

Om nån satt och läste läxor så gick jag dit och störde.
"BBBBBBZZzzzzZZZZZ!!! BBBbbbbbbbZZZZzzzzzzzzzz" och cirkulerade denne som en störig fluga.

Om det gick förbi tjejer så gick jag dit och BbbbZZZ-ade de också.

Jag gjorde allt för att vara jobbig och störa folk.

Turken som gick i vår klass tyckte att det såg skitkul ut att vara störig och leka fluga.
"HöHö HÖHÖ! Får jag också prova?"

Jag lämnar över huvudet och papp-vingarna till Turken och han börjar genast att BBbZZz-a folk.

Det hinner gå max 30 sekunder från det att han börjar leka fluga tills då Anette, skolvärdninnan dyker upp och ser honom låtsas flyga och låta "Bzzz" runt cafeterian.

"Var har du fått tag på...?" säger Anette och skyndar sig till rummet där Pappmaché djuren låg slaktade i bitar på golvet.

Sinan får sig en utskällning och blir bortsläpad mot rektorns kontor.
Stackarn.

Inte så Gangster

2009-04-20T18:15:00.005+02:00

Det här var nångång i mitten på 90 talet.

"Nattbuss 807" var en av filmerna som vi växte upp med.
Andra filmer var "Blood in Blood out", "Scarface", "Menace II Society", "Sökarna", "Stockholms Natt", "Boyz In Tha Hood" och "New Jersey Drive".
"Gudfader" trilogin och alla andra maffia filmerna är ju självklara de också.

Så man kan ju se att vår generation blev lite skadad ute i sthlms förorter.

I Nattbuss 807 så viftas det en del med en Butterfly- kniv.
Vi hade en kille i plugget som var lite över-skadad.
Om nån blev skadad utav video-våld, så var det denna kille.
Han hade ett helt arsenal med vapen, knivar och tårgas hemma.
För att inte tala om hans samling utav Gore-skräckfilmer och hans husdjur, som bestod utav ormar, spindlar och skorpioner.

En kväll så lekte vi med hans butterfly och jag hade aldrig rört en sån tidigare.
Visste inte ens hur den fungerade.

Butterfly är väl mer en flashig kniv, som man viftar lite med och så ser den cool ut.
Om man ska tänka effektivt, så är nog en kökskniv bättre.

Jag trodde att det bara var att vifta lite med den som tex en nunchackus.

Mitt lekande med knivar under min ungdom gick över på mindre än fem sekunder.

"Vill du prova?"
Jag: "Visst... hur gör man?" och så viftar jag med grejen och försöker att leka cool, som Carlos (Christian) i filmen Nattbuss 807.

Hack-Hack-Hack-Hack

På tre sekunder var fingrarna helt hackade och blodiga utav det vassa bladet.
Inget för barn att prova på hemma.

Kommer till plugget helt tejpad och plåstrad om fingrarna.
"Vad har du gjort?"
"Fan... fråga inte!"

Jultomten

2009-04-20T09:42:00.007+02:00

Det var igen "The Usual Suspects" som hängde i skolcafét.
Vi satt i en soffa och jag tror att vi hade håltimme eller nåt för det var inte många ute på rast då.
Caféterian var stängd och skolvärdinnorna var inte på plats.

Medan vi satt där och pratade så råkade jag hitta ett litet hål i soffan som jag tyckte att det var roande att stoppa in fingret i hålet.

Gåta: Vad är det som blir större och större desto mer du tar från det?
Svar: Ett hål.

Medan vi satt där och pratade så blev hålet större och större och det kom ut bomull ur hålet.

Hålet bara växte och det slutade till sist med att hela armstödet blev naket.
Tyget låg på golvet och armstödet var bara en planka omsvept av bomull.

Alltså, jag vet att folk tycker att jag är dumihuvet redan, och vissa kan inte tro att jag kunde vara så elak som liten.
Men som sagt... "bekännelser".
Det var såhär jag betedde mig i högstadiet. Jag var skolans buse och det är inget som går att göra nåt åt nu. Gick i nian och det var 15 år sen.
Innan jag får en massa kommentarer så vill jag säga att jag förstår nu att det var dumt att förstöra soffan och det drabbade alla elever och skolan fick köpa en ny med de få pengar som skolan hade osv. Ja, jag har mognat!

Nu fortsätter vi.

Vi hade en överviktig turk som inte var så smart i vår klass.
Han ville oftast vara med och busa men var aldrig så smidig eller smart, så det var oftast han som fick ta smällarna för sånt som vi startade.

"Sinan... Kom! Vi ska klä ut dig till jultomten!"
"Hö hö hö hö..." Han hade den skönaste skrattet man kan tänka sig.
Grov och mörk skratt som kom från magen.

Jag tror att anledningen till att vi kom att tänka på jultomten, var för att han oftast bar en röd collegetröja i skolan. Plus att han var lite tjock.

Vi stoppade in bomull innanför hans tröja.
Vi gjorde ett skägg och en peruk utav bomullen och en kappa utav sofftyget.

Sen sprang vi in med "Jultomten" i mitten och hälsade på folk i skåphallen.
"God Jul! God Jul!"
Måste även påpeka att detta var mitt i vårterminen.

Jag hade ett slags sjätte sinne på den tiden som varnade mig för när lärare var i närheten.
Skolvärdinnan Anette (som för övrigt var jättesnäll, men man ville inte se henne arg. Hon kunde bli arg hon) var bara runt hörnet.

Så jag ropar "Shit, hon kommer!" och försvinner.
Min andra polare försvinner också.
Men turken var lite trög av sig och fortsatte sin parad.

"God Jul! God Jul!"
"Men Sinan.. inte är det jul än. Hehehe, Var har du fått tag på bo..."

Hon fryser till och ser på avstånd den sönderrivna soffan.
Hon ser bomullen ligga över hela cafeterian, tyget som Sinan har på axlarna.
Hon kopplar ett plus ett.
Hennes ögon svartnar och hon kokar av ilska.
Det sista vi ser av Sinan den dagen var att han släpades iväg på en arm på väg till Rektorn.

Ofrivilliga Vasektomier

2009-04-16T22:23:00.004+02:00

Nu spekulerar jag bara.
Jag har inte tagit en fertilitetstest eller nåt sånt, så man vet ju inte. Jag har alltid trott att mina spermier inte är nåt fel på.
Har oftast skött mig då det gäller skydd och jag har inga oäktlingar som jag vet om.
Men skulle det vara nåt fel så vet jag varför...

Tre anledningar som kan leda till att jag inte får barn i framtiden.

1. Stången.

Då vi gick i mellanstadiet så var balansgång nånting som tydligen var roligt. Man gick balansgång på staketer, järnstångar, trottoarer, träd, kanter till byggnader osv.
Som på cirkus när de går på lina.

Jag tyckte att jag var ganska grym på det.
En gån gick jag på en järnstång utanför skolan. Stången var lite mer än en meters höjd och cirka 20 meter lång.

Jag har kommit halvvägs på stången då jag lägger märke till att ett tjejgäng från pararell klassen går förbi och tittar. En av de var riktig söt och jag ville imponera med mina balansgångs skillz.

Men som vanligt när man ska flasha, så går det fel allting.
Jag halkar och faller.

Föll så att stången hamnade emellan mina ben. Stången var högre än min ben så jag nådde inte ner till marken med fötterna, utan fick hänga där och pinades.

"Det där måste gjort ont" hör jag tjejerna säga.
Jag gav upp lindansar karriären efter det.

2. Hoppet

Vi tyckte att det var kul att hoppa från höga höjder då vi var yngre.
Vi var inte rädda att hoppa från hopptorn och dylikt.
Vi hoppade från broar, berg, hopptorn.
Allt vi kunde hitta.

I Flottsbro (som är ett badställe/friluftplats/skidbacke i Botkyrka) så fanns det en bro som man kunde hoppa ifrån. Bron lär vara mellan 5-7 meter hög.
Där brukade vi hoppa ifrån på somrarna.

En gång gick det nåt fel.
Fel badbyxor?
För lösa badbyxor?
Fel hållning på benen?
Nåt var det i alla fall, som gjorde att då jag landade i vattnet, så kändes det som att få en spark upp i pungen, som gjorde att pungkulorna kändes ända upp i ryggen.

Det var inte skönt.

3. Fotbollen

Den här var den som kändes värst.

Vi hade varit på breakdance träning och var på väg hemåt.
Vi stöter på några ungar som spelar fotboll och får lust att vara med och lira lite.

Under spelets gång så skjuter en av ungarna fotbollen rakt upp mellan benen på mig.
Det blir typ en sån dubbelstuds.
Upp i pungen, ner på marken, upp i pungen igen från en ny vinkel och ut.
Självklart inte med flit.
Men hade jag kunnat röra på mig så hade jag säkert gjort nåt tillbaka.
Ungjävel!!!

Jag tappade andan, satte mig ner på knäna och kände efter ifall jag hade båda mina kulor kvar.

Den känslan som man får av en rejäl pung-crush går inte att beskriva. Det är liksom inte pungen som gör ont, utan det känns uppe i njurarna eller magen typ.

Jag gick nog bredbent i en vecka.
Hade det inte gått över så hade jag nog fått uppsöka läkare.
Så allvarligt kändes det.

Where's my Money?! (Inkasseraren)

2009-04-16T00:48:00.005+02:00

Detta var nångång då jag var 9-10 år gammal.
Bodde i Skärholmen och var ute och lekte med en av mina kompisar.
Vi stötte på en äldre kille som lär ha varit 15 år nånting.

Minns inte riktigt hur det kom sig att vi pratade med honom, men jag tror att vi retades och han blev lite sur på oss.
Det låter som typiskt mig vid den åldern.

"Håll käften jävla turk!" skrek han.
"Jag är inte turk!" Käftar jag emot.
"Vem bryr sig? Turkjävel!"
"Jag är inte turk!"
"Det är du visst det!"
"Nä... Ska vi slå vad att jag inte är turk"
"Javisst"
"Vi slår vad om 50 spänn..." (Stora pengar på den tiden)
"... Du kan få 3 chanser på dig att gissa var jag kommer ifrån"
"Grek?"
"Näääää"
"Arab?"
"Nääää"
"Kurd?"
"HAHAHA Näää... du är skyldig mig 50 spänn"

Jag var rik!
Jag hade just vunnit 50 kronor. Jag trodde ärligt talat att jag skulle få de också.
Ett vad är ett vad.

Killen tar upp sin högra arm och flexar med sina biceps och säger:
"Femti spänn... en... två... tre" , flexar med armen och skrattar.
Den Jäveln!!!
Han försökte blåsa mig.
"Hörru... du är skyldig mig 50 kronor!!"
Killen knuffade undan oss och gick hem. Vi följde efter.
"Hörru... 50 spänn... du är skyldig oss 50 spänn!! Du vet inte var jag kommer ifrån! Du är skyldig mig 50 spänn"
Killen ignorerar oss och går in i en port.
Vi följer efter.
Han går upp för trapporna och bor på andra våningen.
"Nu vet vi var du bor!! Jag ska ha mina 50 spänn!"

Nästa dag efter skolan går jag ner till hans port.
Knackar på där han bor men ingen öppnar.
Så jag sätter mig och väntar utanför.
Tills han kommer.
"Jag ska ha mina pengar!"
Han ignorerar mig och går in i sitt hus.
Jag plingar på dörren.
"Mina pengar!"
Ingen svarar.
Jag plingar och plingar och plingar.
Då öppnar killen dörren och har en pinne i handen.
"Du kommer inte att få dina pengar!! Fattar du?!" och jagar iväg mig viftandes med pinnen. Hade inte jag haft min Salomon ryggsäck så hade jag fått pinnen i ryggen.

Nästa dag väntar jag utanför hans port igen.
Han skriker igen på mig om att jag inte kommer att få mina pengar och går in i sitt hus.
Jag står utanför och skriker in i hans brevinkast och plingar på hans dörrklocka.
Ännu en gång så blir jag bortjagad.

Dagen därpå så plingar jag på hans dörr och hans pappa öppnar.
"Hej. Din son är skyldig mig pengar. Han är skyldig mig 50 kronor men vill inte betala"
"Oj, lilleman. Det får du ta med honom när han kommer"

Jag väntar utanför och killen dyker upp.
Jag åker på lite mer stryk och blir bortjagad.

Jag höll på såhär i säkert en månad. Riktig envis. Jag är ju trots allt skorpion.

Jag hade vunnit pengarna i en ärlig vadslagning, men blev blåst.
Jag pratade till och med med hans mamma som bjöd på saft en gång.
Ibalnd var jag där själv, ibland med mina kompisar.
Vi ville ha våra 50 spänn att köpa glass och godis för.

Jag önskar att jag kunde säga att jag till sist fick mina pengar.
Saken är det att det här var över 20 år sen.
Jag minns att jag åkte på stryk en massa och jag fick springa en massa.
Jag minns att jag pratade med hans föräldrar några gånger och att jag var där varje dag efter skolan för att det var på vägen hem till mig.

Men jag kan faktist inte komma ihåg ifall jag fick betalt till sist.

Skrikande Psyckot

2009-04-13T21:24:00.002+02:00

Jag hade just flyttat in i min nya lägenhet i Fagersjö, utanför Farsta.

Det var en bottenvåningslägenhet med egen ingång och uteplats.
Jättefin 2a på 65 kvm.

Jag hade flyttat in alla mina saker och sen gått ut på stan.
Minns inte vad jag hade för ärenden men jag kom hem sent på kvällen då det var mörkt.

Jag hade just klivit av bussen och begav mig hemåt.
Cirka 30 meter ifrån mig så hörs ett kvinno skrik ifrån några höga buskar:

"AAAAAAAaaaaaaaaHHH!!!!! AaaaaAAAAaaaaHH"

Jag tänker direkt att det måste röra sig om någon som håller på och blir våldtagen eller rånad.
Så jag springer emot skriket och ser en tjej sitta gråtandes på huk och håller för ansiktet.
Hon slutar inte skrika hysteriskt.

Jag stannar cirka fem meter ifån henne.
En annan kille som också hörde skriket närmade sig.

"Vad har hänt??" Frågar jag utan att få nåt svar.
Hon bara skriker och gråter.

Jag blir lite orolig och ringer 112 för att anmäla detta till polisen. Jag står fortfarande i avstånd från henne.
112 svarar och jag berättar om händelsen.
"Ja, jag hör att hon skriker. Har du frågat om vad som har hänt?" frågar 112.

Plötsligt så tystnar tjejen.

Sakta tittar hon upp från sina händer.
Hon har nu en arg blick och ser helt rasande ut.
Med händerna på sina kinder och fortfarande på huk så säger hon med en mörk och hes röst:
"Lägg på luren!"
"Va?" säger jag förvånad över att hon slutat skrika.

Hon ser helt vild ut och har en svart blick som ser ut som att hon vill döda mig.
Nu såg hon mer ut som ett vilddjur än en tjej.
Hon står på huk med händerna på marken. Som ett lejon på väg att ta sats.

"LÄGG PÅ LUREN!!!! LÄGG PÅ!!!!" Vrålar hon.
"Vad säger hon?" frågar 112.

Tjejen rusar emot mig och skriker.
Jag står kvar som en bländad rådjur och förstår knappt vad som pågår eller vad jag har gjort henne för att hon ska bli arg på mig.
"Ööö.... hon kommer emot mig?"
"Vad menar du?"
"Hon kommer emot mig!!!"

Jag sträcker ut handen och stoppar hennes anfall.
Hon slår och slits medan jag håller henne i kragen med ena handen och pratar i mobilen med den andra.
"Hon slåss!!! Vad ska jag göra??? Hon är galen!!!"
"Vi skickar en bil!" Svarar 112.

Tjejen skriker och grymtar, slåss och rivs.
Jag fäller henne med en krokben och slänger henne på rygg.
Killen som hade sett hela händelsen kommer till min undsättning och båda kämpar med att hålla fast henne mot marken.
Det var som värsta exorcist scenen.

Här trodde jag att jag skulle bli värsta hjälten och stoppa ett rån eller spöa en våldtäcksman.

Istället så borde jag ha varit mer uppmärksam på latin lektionerna i gymnasiet så att jag kunde har utfört en exorcism och kastat lite vigvatten på tjejen. Typ:
"In nomine patris, et filii, et spiritus sancti.... Vik hädan demon!!"

Vi håller fast henne och hon slutar inte sparkas och skrika.
"Lugna ner dig! Lugna ner dig!!" säger vi.

Till sist så kommer polisen.
Tjejen blir då helt passiv och bara ligger där helt stilla med två killar som trycker ner henne.
"Vad gör ni?" Säger polisen.
"Hon är helt galen!! Jag lovar!" säger jag och förstår att det måste se lite skumt ut.
"Var det du som ringde in larmet?"
"Ja... det var det"

Jag förklarar för polisen vad som har hänt fram tills att de kom.
"Jag tänkte typ att hon blivit rånad eller överfallen typ" avslutar jag.

"Hur mår du?" Frågar polisen till tjejen.
"Bra" svarar tjejen helt lugn.
"Har det hänt nåt?"
"Nä.. ingenting" Och rycker lite på axlarna
"Varför skrek du?"
"Näää? Jag har inte skrikit" Och ser lite undrande ut.

Hon är plötsligt helt lugn och stilla och verkar inte förstå varför det är sån ståhej.

Hon tjejen var inte vacker.
Hennes röda jättestora ögon stack ut och hon hade manliga ansiktsdrag. Dock var hennes kropp liten och tanig. Hennes hår var rätt sliten och rufsig och hennes hy var blek.
Nu när jag försöker minnas henne så är det som att sätta en peruk och klänning på albinot i filmen "Da Vinci Koden".

Polisen skickar iväg mig, för att jag inte längre behövs och på väg hem så ser jag att de följer henne till hennes port.
Hennes port är tydligen mindre än 100 meter ifrån min dörr och nästan snett framför.
Jag kunde alltså se hennes port från min dörr och vice versa.

Jag vill inte att psycho-bruden ska se vart jag bor så jag går en sväng runt kvarteret.
Kommer hem till min dörr och ser att polisen och tjejen är borta.
Förmodligen har hon nu gått hem.

Jag är fortfarande lite skakis ifrån händelsen.
En blandning utav adrenalin från spänningen som rädsla.
Det var min första kväll i den nya lägenheten. Det är alltid lite läskigt att sova i sitt nya hus.
Det värsta var att jag bodde på en bottenvåning.

Jag hade inte än fixat alla lampor i lägenheten. Jag hade inte packat upp nånting alls än.
Nu var det mörkt och det såg ut att vara kolsvart utomhus.
Jag hade varken persienner eller gardiner.
Eftersom det var ljusare inne än ute så såg jag knappt ut från fönstren.

Tankarna bara snurrade i skallen och fantasin bara flödade och jag skrämde upp mig mer och mer.

Jag tänkte på hur läskigt det skulle vara att vakna mitt i natten och se den läskiga tjejen stirra in från fönstret mitt i natten.
Hur lätt skulle det inte vara att flyga igenom fönstrerna och anfalla mig i sömnen.

Det läskigaste jag vet är att vakna mitt i natten utav att det finns någon okänd i rummet.
Min värsta mardröm är att se en mörk siluett i mitt rum stå och stirra på mig i sömnen (det kommer en historia om det sen).

Jag packar upp mina lakan och hämtar tjock tejp som jag använde till kartongerna och tejpar upp lakanen framför fönstren för att inte folk skulle kika in.
Jag beväpnar mig men en hammare och går till sängs.
Hammaren och mobilen i största hugg ifall nåt skulle ske.

Psykbruden såg jag flera gånger efter det.
Påminn mig att berätta om det sen!

Lumpen - Resan

2009-04-13T19:13:00.003+02:00

Måndag den 12e Januari 1998.

Det första som jag skrev i min "War Journal" var:
"Resan hit var rätt så jobbig, den var hemsk"

Dagen då jag skulle åka upp till Luleå och tjänstgöra.

Farsan skjutsade ut mig till centralstationen där vi skulle träffas allihopa.
Det verkade finnas fler folk på bussen än vad det fanns platser. Märkligt.

Folk fick sitta i korridoren.
Som tur var, så hade jag sittplats.

Klockan var nånting 21 eller nåt sånt.
Det var på kvällen och bussresan skulle ta 11 timmar.
Vi stannade till nånstans utanför uppsala för att äta på en snabbmatsrestaurang och gå på toa.
Jag är inte känd för att vara punktlig, så jag kom ut sist från "rasten" då vi skulle till våra bussar.

Vi skulle stiga på bussen igen och de hade bäddat. Säterna hade förvandlats till sängar.

Jag stod sist i kön och alla sängar fylldes och det slutade med att resten fick ligga på golvet i korridoren.
Jag fick inte ens plats i korridoren utan fick sitta i trappuppgången.

Hela resan upp till Luleå så fick jag sitta på trapporna längst framme vid busschauffören.

"Satt som en åsna vid chauffören" skrev jag i dagboken.

Sov inte en blund på hela resan.
Kom fram helt trasig och hade en lång dag framför mig.
Usch!

** Sliten

2009-04-12T20:31:00.001+02:00

Har varit i sälen och är lite sliten ifall ni undrar varför jag inte skriver.

Spöket Laban - Den romantiska spöket

2009-04-10T07:16:00.003+02:00

Min sambo var bortrest och jag saknade henne mer än vad jag trodde att jag skulle göra då hon var borta.
Jag grävde ner mig i en massa jobb för att slippa vara själv hemma.

När man kom hem på kvällarna till en tom lägenhet, var då som man saknade henne som mest.
Man väntade bara på att hon skulle komma hem.

En kväll, medan jag låg och sov, så slår min bandspelare på sig utav sig själv och spelar musik i högsta volym.
Jag vaknar hastigt och sätter mig upp.
Kan inte uppfatta vad som pågår eller varför radion är på.

Band spelaren är längst bort i lägenheten.
För att slå på radio så måste man dra en spak tre hack åt höger.
Först så står spaken på OFF, sen drar man den ett hack så var det TAPE, sen RADIO AM, nästa RADIO FM och sist CD.
Alltså hade spaken rört sig "Klick, klick, klick" och slagit på Lugna Favoriter.

Klockan är över midnatt.

Jag kliver upp ur sängen och ska stänga av musiken då jag hör texten till låten som just då spelas:

"I can see you with me when my older...
all my lonely nights are finally over...
You took weight of the world of my shoulder... The world just goes away...
When you kiss me...
I know you miss me..."

Kunde inte låta bli att tänka på henne och att hon säkert tänkte på mig samtidigt.

Hade ju aldrig hört låten förr och jag visste inte vem som sjöng så jag letade upp texten på internet dagen efter och låten tillhörde Shania Twain - When you kiss me.

Kan inte låta bli och tänka på det snälla spöket som slog på radion mitt i natten varje gång som jag hör låten. Klart att hon dyker upp i tankarna också.

The Exorcism of Emily Rose

2009-04-10T00:53:00.015+02:00

En av mina favorit skräckisar är den där "Besatt".

En av anledningarna till det, är för att jag skiter nästan på mig varje gång som jag ser den.
Demoner, spöken och Poltergeist är verkligen saker som jag tror på kan ske.

Filmen är baserad på en sann historia som har hänt i tyskland.
Farsan och morsan har också berättat om en gång då de mötte en besatt tjej i Argentina som bodde granne med oss då vi var små. Det är läskiga saker man får höra från då det hände och de utförde en exorcism på den här granntjejen.

Vi var och såg Emily Rose-filem på bio med syrran och en feg jävel som hatar skräckfilmer.
För att ni ska förstå det roliga i det som hände, så måste jag först berätta lite om filmen så att ni hajjar humorn i det hela sen.

I filmen så talas det om dödstimmen eller "Witching hour".
Det sker en massa konstiga saker just klockan 3 på morgonen i filmen.
Tjejen i filmen får sina anfall klockan 3:00 och demonerna dyker upp i filmen och spökar klockan 3:00.
Prästen i filmen förklarar att klockan 3:00 är motsatsen till 15:00 då det var klockslaget som Jesus dog på.
Det är då som demonerna är som starkast.

Tjejen i filmen sägs vara besatt utav 6 olika demoner.
Återkommande i filmen så säger hon upprepande:
"One, two, three, four, five, siiiix,!!!!!
One, two, three, four, five, siiiix!!!!!" i en hes och raspig röst som låter jävligt skrämmande.

Jag hade sett denna trailer och kunde knappt vänta på att se filmen. Lillsyrran ville se den också och jag bjöd med mig en kompis från jobbet.
Han vägrade att se den.
Killen menade allvar då han sa att han inte kan titta på skräckfilmer.
Han kände obehag och mådde inget bra utav såna filmer. Han vägrade följa med och sen den.

Så vi fick gå och se nåt annat istället.
Han tycker om romantiska komedier och goodfeel movies.
Jag fixade biljetterna och vi går och sätter oss på våra platser.

Han är lite glad för att filmen som vi skulle se på, var verkligen en film som han ville se.
Minns tyvärr inte vilken film det var vi valde istället, men det var i alla fall en
romantisk komedi.
*Pause*

-NOOOOOOT!!!!
HAHAHAHAHAHAHA

Vi sitter på våra platser och trailerna börjar.
Det visas en massa kommande skräckfilmer för att vi ska komma i rätt stämning.

Filmen börjar och filmtiteln visas... "The Exorcism of Emily Rose"
Bara att lyssna på musiken är lite läskigt.
"Vafan!!! Du lurade mig... Vafan!!! Jag hatar dig!!... Fan... Fan.. Fan... Jag hatar dig!!!"

Han satt där och gnällde under hela filmen för att jag hade sagt att vi skulle se en annan film istället. Stackarn.

Efter filmen var han helt skakis.
"Faaaaaan vad den var läskig... FAAAN vad den var läskig" Sa han gång på gång.
Jag tyckte att den var skitbra.
Jag kände mig illa till mods och var lite skrajsen.
Perfekt!!!
Inte många skräckfilmer som kan störa min som sömn den här filmen gör.

Jag kommer hem och ska gå och lägga mig.
Ställer min klocka på 2:58 och somnar.
Måste erkänna att jag var lite halvskraj då jag släckte ner den kvällen.

2:58 ringer min klocka och jag tar och ringer ett samtal prick 2 minuter senare.
Jag ringer han min kompis som var med oss på bio.
Den rädda stackars jäveln.

Det ringer:
"Threeee is a magic *Tuuuuut* numbeeeer..... yes it iiiiis...*Tuuuuut* its a magic..."
Han svarade inte så jag är tvungen att lämna ett meddelande i hans telefon svarare:
"One, two, three, four, five, siiiix,!!!!!
One, two, three, four, five, siiiix!!!!!" med så likt röst som demonerna som möjligt.
Lägger på luren och somnar om.
Tre timmar senare så ringer han. Klockan är nu cirka 6 på morgonen.

"Säg att det var du?!" Säger han lite upphetsad.
"Va?? ...Vilket?" Svarar jag fortfarande nyvaken.
"Säg att det var du som ringde inatt!!!"
Han börjar att berätta om vad som har gjort honom så upprörd:
"Först så kunde inte jag sova för den där jävla filmen.
När jag väl vågat somna och slumrar till så ringer telefonen prick klockan tre på morgonen. Samtidigt så tycker jag att det hörs ljud överallt.
Jag vågar självklart inte svara.
Direkt efter så har jag fått ett meddelande.
Klockan är fortfarande 3:00.
Jag får ett meddelande från 3svar och jag verkar ha 3 nya meddelanden som jag inte har lyssnat på. Allt är liksom 3. Det är hälften av 666.
Jag väntar bara tills klockan blir 4:00 och spöktimmen är över.
När jag lyssnar av meddelandena så låter det som om Satan har ringt och lämnat ett meddelande:
'Onetwothreefourfivesixx! Onetwothreefourfivesixx!'.
Jag slänger ifrån mig luren... tänder alla lampor och sen så har jag suttit uppe sen dess.
Var det du som ringde eller?"

Jag sitter tyst i luren några sekunder för att bygga spänning och svarar:
"Nej..."
Killen börjar nästan gråta.
"Det måste ha varit du!!"
"Jag önskar att jag hade kommit på den idén om jag vetat att du skulle reagerat på det viset!
Tror du att jag är så störd att jag ställer klockan på klockan 3:00 för att ringa och skrämma dig? Kom igen!"

Lumpen - Telefonist

2009-04-06T22:34:00.003+02:00

Tjänsten som jag ursprungligen fick i lumpen hette "Telofonist".

Telfonist i Flygvapnet låter ju hur tufft som helst.
Jag hade självklart ingen aning om vad det var.
Jag hade sett på filmer att det alltid är en gubbe som springer runt med en stor jävla tung telefon på ryggen. Oftast blir de skjutna i filmerna, men det var det som jag fick för mig att en telefonist var.

Jag tänkte att vi möjligen drar lite telefon ledningar ute i skogen eller klättrar upp i en telefon mast och ringer hemliga samtal.
Det som jag dock tyckte var lite dumt var varför, år 1998, ska man springa runt med en 15 kg telefon på ryggen när det finns mobiler som vägde bara några gram?

Så kom den dagen då jag anländer till Luleå F21 och får informationen att en telefonist är en sån som sitter i nån reception och svarar på luren.

-Gay!

Det var alltså ett civilt tjänst. Jag skulle inte ens få en uniform. Inte ens röra ett vapen.
Jag var lurad!
I elva månader skulle jag sitta vid en telefon och säga:
"Hej, F21 Luleå. Vad kan jag hjälpa till med?... Ett ögonblick så kopplar jag er. Ha en bra dag"
För att det här ska låta roligt så måste ni tänka mig, prata i samma ton som en fjollig manlig flygvärdinna "Te? kaffe?... te? kaffe?" och svara på luren med samma tonfall.

Så fort vi skrev in oss gick jag till min Löjtnant.
"Jag vill hem!"
"Jaha... Varför det?"
"Det här var inte riktigt vad jag hade tänkt mig. Jag vill inte göra lumpen och jag vill inte vara i Norrland. Om jag ska svara i telefon så kan jag lika gärna göra det hemma!"

Jag fick inte åka hem.
Fick en ny tjänst. Radarobservatör.
Nu skulle jag fortfarande inte få ett vapen och jag skulle få sitta och titta på en sån radar med en massa prickar på i elva månader. Lyckat!

Bio

2009-04-06T00:17:00.004+02:00

Jag minns en gång...

Då vi skulle på bio med jobbet.
Jag hade ordnat en filmkväll och folk på jobbet hade anmält sig för att följa med på bio.
Totalt så var det 11 personer som hade anmält sig.

Jag går till kassan och köper biljetterna, 11 st.

Vi tar en fika alltihopa innan filmen och sen när det är dags, så gick vi tillbaka till biografen.
Folk köpte sina PopCorn, läsk och godis innan filmen och sen gick vi fram till han "Ushern" som river biljetterna.
"Hur många är ni?"
"Elva stycken" Svarar jag.
Alla går in en och en och jag och "Ushern" räknar högt.
"En, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio, tio, elva... Sådär ja"
"Ja... och elva biljetter. Varsågoda!"

Vi går in i det mörka salongen.
Vi har nästan en hel rad bokad för bara oss. Vi kliver in i raden och går fram till det första numret som är vårt säte.
Sen sätter sig alla ner på var sin stol. Förutom en som står upp.

"Var ska jag sitta?" undrar han. Stolarna på raden hade tagit slut.
"Men fan vad konstigt? jag bokade elva biljetter. Hur många är vi? Få se... En, två, tre, fyra, fem ,sex, sju, åtta, nio, tio och elva. Hur kommer det sig att du inte fick plats?"
"Men vi är tolv!"
"Nä.. elva"
"Men du måste ju räkna med dig också"
"Oj då"

Stackarn fick sitta ensam i nån annan rad där ingen annan satt, men vi fick ju en person gratis i alla fall.

Lumpen - Mönstring

2009-04-03T09:50:00.006+02:00

Då blev man 18 år.
Nu blev man vuxen.
Som vuxen så får man hem ett brev som säger att jag ska mönstra enligt lag.

Jag har även spansk nationalitet och argentinsk.
Det argentinska passet har gått ut och jag har inte förnyat den. I Argentina gör man lumpen i nästan 2 år och det är obligatoriskt. Tror att jag skulle bli arresterad som desertör ifall jag åker dit nu.

I Spanien så är det också runt 2 år man gör lumpen.
Spanien har en del kolonier i nordafrika och risken finns ju att man får göra lumpen i Sahara öknen om man har otur.
Två år i Sahara. Vad ska man göra då man har permis??

Nä... jag ville inte göra lumpen. Efter gymnasiet så ville jag börja mitt liv utan plugg.
Man hade ju snackat med en del i plugget om hur lätt det var nuförtiden att slippa göra lumpen och man hade hört om hur folk gjort sig till hos psykologen för att slippa lumpen.
En som tex hade rullat in sig i gardinen för att han frös. En annan sa att han missbrukade en massa osv.
Den roligaste som jag hörde om i plugget var en som ljög om att han var Homosexuell för att han trodde att Homosexuella inte behövde göra lumpen. Han blev skickad till ett Gay-kompani på Gotland.

Min inställning till lumpen var i stort sett ett stort "NEJ TACK!".
Vad ska man vara militär i Sverige för? Sverige är neutrala och det kommer knappast att bli krig. Att bo ute i skogen kändes inget vidare heller. Jag hade redan varit med i scouterna.

Mönstringen var två dagar.
Första dagen var det ett IQ test som man fick göra på datan.
Den försökte jag faktist att anstränga mig på och jag fick goda resultat.
Vid frågan "Vill du göra lumpen?" så svarade jag "Nej" (frågan var egentligen nåt som : "Önskas utföra Militärtjänstgörning?" eller nåt sånt på fint svenska. De kallar ju inte det för Lumpen.).

Sen kom alla de där fysiska testerna. Jag var redan inställd på att inte göra lumpen och planen var att inte ens bli svettig.
Lat som jag är så orkade jag inte anstränga mig för att göra bra ifrån mig i nåt som jag inte skulle slutföra ändå.
Styrketestet var inte så mycket styrka som teknik egentligen. Man skulle lyfta en stång och sedan hålla upp den en stund så mycket man orkade.
Alltså det är bara teknik. Första försöket fattade jag inte vad man skulle göra och bara lyfte på stången och de tyckte typ att det var klent så jag skulle göra om det.
"Nä.. orkar inte" svarar jag. Men de bad mig göra om det för att min styrka låg tydligen på minus.
Nu fick man användning utav Tommys (Gympaläraren från högstadiet) lektion om ergonomi.
Lyft med rak rygg, använd benen. Stå så nära vikten som möjligt osv.
Pang på... genast bättre resultat.

Sen skulle man cykla så länge man orkade.
Jag cyklade i 10 minuter och sa "Är jag klar nu?"
"Nä, kom igen... ta i! Ta i!"
"Är jag klar NU?"
"Nä, kom igen... lite till"

Jag hade hört om folk som cyklat i timmar om det så behövdes. Det är ju klart. Desto bättre resultat så bättre tjänst får man.

Jag cyklade tills minimum tiden ungefär, gick och duschade och sen fick man träffa läkare.

"Var har du fått alla blåmärken ifrån?"
"Jag tränar Breakdance. Man gör illa sig ibland"
"Vet du om att du är lite plattfotad?"
"Näää... det visste jag inte. Slipper jag lumpen nu?"
"Nä... det är bara att du har speciella inlägg"
"hmm... har aldrig behövt förr"

Dag 2.
Det var då som man skulle prata med psykologen.
I timmar så fick man sitta i ett väntrum med alla andra och väntade på att få prata med en psykolog som skulle kolla ifall man var frisk nog i huvudet för att göra lumpen.
I väntrummet fanns det inget att göra.
På TVn visades militärfilmer. Det enda som fanns att läsa var militär tidningar. Alla man pratade med snackade bara om lumpen och militärer och vapen.
Där sitter man och hjärntvättas och man mindes tillbaks till då man var liten och man lekte krig.
"Hmmm... det kanske är lite roligt ändå att göra lumpen"
Jag började att tveka på mitt beslut att inte göra lumpen.

Psykologen var en kvinna som visste allt om mig. Det var som värsta C.I.A. Hon visste allt vad jag hade gjort i mitt liv.
"I Sjunde årskurs blev du avstängd ifrån Skolmatsalen efter att ha startat en matkrig. Kan du förklara?"
"Du satt på föräldrarmöte i nionde årkurs och fick byta klass? varför?"
"Du har suttit på förhör för Mordbrand i skolan? Vad var det?"
"Förhör hos polisen för olaga hot?"
"Kliade dig i röven för två år sen på väg till skolan. Förklara?"
Osv.

De hade papper på allt.
Som jag har sagt tidigare.
Jag var kanske inte duktig i skolan men jag är street smart.
Jag är intelligent och allt bus som jag har gjort och allt som jag har varit med om, har inte straffat sig. Förutom en tavla som råkade gå sönder då vi lekte Moderna museet tjuvar.
Det var det enda som de fick fast mig på bar gärning som ledde det till att jag bytte klass och en massa annat tjafs i skolan.
Åkte fast för matkriget i sjunde klass.
Men det är ett annan historia.
Även mordbrandet. It wasn't me. Annan historia som sagt.

"Vill du göra lumpen?" Frågar hon.
"Näää... inte egentligen. Bara ifall jag får nåt kul"
"Vad är roligt då?"
"Stridspilot... som Top Gun"
"Vet du om att det är minst 4 år som militär för att bli stridspilot? Du måste vara minst Fänrik för att bli det"
"Hmmm... Nä... det orkar jag inte. Nånstans inom flygvapnet i sånt fall"

Hade en tjej som jag tyckte om i Uppsala och flygvapnet låg där.
Jag skulle få vara nära henne i sånt fall.

Efter att man pratat med psykologen så fick man prata med en militär som skulle tilldela en tjänsten eller frisedeln.

"Hur länge har du bott i sverige?" Frågar han.
"10, 11 år kanske" svarar jag. (Har bott 23 år nu)
"Vad bra! Då har du ju vant dig vid kyla. Du ska nämligen upp till Luleå!"
"Luleå???" Svarar jag i falsett.
"Uppsala då? kan inte jag få vara i Uppsala?"
"Nä... det är Luleå eller en vakttjänst i Kungsängen."

Hade hört att Kungsängen var värsta lökigt. Bara slöseri med tid.
Om jag ändå skulle vara borta i elva månader så får jag väl göra det på riktigt.
Så det blev lumpen i Luleå F21. Flygvapnet!

Derby (A.I.K - Hammarby)

2009-04-03T00:44:00.005+02:00

Hade det funnits ett fotbollslag i allsvenskan som jag skulle ha hejat på, så var det nästan A.I.K.
Nästan...

1999 Spelade A.I.K med i U.E.F.A - Cupen.
De fick bland annat möta Barcelona på hemmaplan.
Ronaldo var liksom i sverige och spela mot lilla A.I.K.
Det var nästan så att man var stolt över att det gick så bra för ett svenskt fotbollslag.

Jag jobbade i en elektronik moteringsfirma 1999.
Där hejjade de flesta anställda på A.I.K, även chefen.
En dag så bestämde de att vi skulle på en stockholmsderby med företaget.
Jag hejjar inte ens på nåt av lagen, men tyckte att det kunde vara roligt att följa med och titta.

Mor är från Chile och Chiles nationaldag är den 18 September.
Samma dag som vi skulle på derbyt med jobbet.
De hemma hade bakat Chilenska piroger och fixat i ordning hemma för att fira nationaldagen.
Jag tänkte dra på matchen för att sen komma hem och äta middan med familjen.

"Det är bara en massa bråk på sånt där" säger farsan.
Alla har vi ju sett på TV hur supporterna beter sig på fotbollsmatcher. Djur.
"Äsch, det är lungt! Vi ska ju dit med företaget. Det blir inge bråk" svarar jag.
Jag visste inte bättre.

18e September 1999 var en dålig dag att vara mig.

Allt började bra. Vi började med några öl inne i något av A.I.Ks supporterbarer. Där sjöngs det sånger och stämningen var på topp.

Matchen var rätt bra. A.I.K vann hemma i Råsunda med 2-0 och vi drog till nåt krog och firade med A.I.K supportarna.
Det var kul.
Svensk fotboll kanske inte var så tråkig trots allt.

Hade jag hejjat på ett svensk fotbollslag så kunde det ha blivit A.I.K.
Nu skiter jag i svenskt fotboll.
Larsson spelade i Barcelona och det är den enda som jag diggar.
Kan typ hejja på Sverige i landskamperna så länge som de inte möter Spanien, som är för övrigt i 3 o ett halvt år till, Europa mästare i Fotboll.
I tre och ett halvt år till är Spanien BÄST i Europa i fotboll.
Nog med skryt (som jag för övrigt har rätt att skryta med i tre och ett halvt år till).

Efter att vi hade varit på krogen så var det dags att röra sig hemåt.

På väg till tunnelbanan så möter vi på fem A.I.K supportrar som spöar på en ensam Hammarbyare.
En står och stryper honom med hans halsduk, medan de andra sparkar och slåss.
Folk går förbi som om det var helt okej att göra så.
Ingen säger ett pip eller rör ett finger för stackars killen som råkar hejja på det andra laget.
Det räckte tydligen inte att vinna över Hammarby i fotboll.
De måste tydligen spöa på de också.

Jag är en sån person som jämt lägger näsan i blöt.
Jag är en sån som säger ifrån då jag inte håller med.
Jag är den som lägger mig i andras problem.
Jag är en sån som inte kan se på, när någon åker på stryk 5 mot 1.

Man mot man så kan jag titta på, ifall båda är med och bråkar.
Ibland även 2 mot 1, ifall den som var ensam är kaxig nog att börja bråka mot 2 pers.
Men att se någon oskyldig bli överfallen och är helt uderlägsen, det måste jag göra nånting åt.

Jag lämnar mitt sällskap utan att tänka två gånger och drar undan AIKoarna från Hammarbyaren för att stoppa bråket.
En av AIKoarna tar tag i mig och ger mig en skalle rakt över vänster öga.
"VAFAN SLÅR DU MIG FÖR?!?!! Jag hejjar inge ens på Hammarby vafan!"
Säger jag irriterat till killen och förstår att de bara är ute efter att slå Hammarbyare.
Jag var ju inte där för att slåss. Familjen väntade hemma med pirogerna.
"Vilka hejjar du på då?" Frågar AIKoarna.
"Barcelona!" Svarar jag stolt.
"Jag hejjar inte på svenk fotboll"

Det var ett stort misstag att säga så. Jag skulle ha tänkt mig för innan jag öppnade käften.
Barcelona hade just varit i sverige och spöat A.I.K med 2-1 och A.I.K var fortfarande lite sura över det förlusten, för att de tyckte att domaren hade gjort ett miss som kostat de matchen.

(Ur Wikipedia:
"AIK skulle inleda med en hemmamatch mot Barcelona, som skulle sluta med ett misstag av domaren Alain Saars som "hjälpte till" att AIK fick lida en av "sina allra bittraste förluster". AIK hade gjort 1-0 efter ett mål av Nebojsa Novakovic och ledde matchen i slutskedet. Då skulle AIK göra ett dubbelbyte och en spelare gick av planen för att byta. När sedan den andra spelaren skulle byta så tillät domaren att Barcelona skulle slå sin hörna. Utan att någon var beredd på det slogs hörnan och en Barcelona-spelare kunde enkelt nicka bollen i mål - ett mål som domaren godkände. På övertid lyckades Barcelona även göra 2-1 och vann således matchen.")

Jag tycker att den matchen var mer som att Barcelona kom till Sverige,
Lekte lite, A.I.K råkar göra mål i de första minuterna.
A.I.K tror att de ska vinna över Barcelona i Champions League, tills nån i Barcelona säger:
"Okej, grabbar. Nu har vi lekt färdigt. Låt oss göra två mål. Vinna matchen och så drar vi a casa"
Två mål på fem minuter innan matchen tar slut. Det är iskallt.
I alla fall...

Gnagarna hoppar på mig och spöar på mig ännu mera, efter att jag nämnde att jag hejjar på Barcelona.
Arbetskamraterna ser att jag håller på att åka på stryk och att jag försöker försvara mig mot fem pers så gott jag kan.
Så de skyndar sig för att hjälpa till.
(Jävla åsnor...)

Tydligen för att hjälpa till att göra så att jag åker på mera stryk.
(Smarthuvuden!)

En av mina arbetskamrater tar tag i mig.
Håller - i - MIG!
Kramar om mig så att mina armar låses fast i ett försök att sära på mig och de som slår mig.
Medan han håller i mig och mina armar, så passar ju gnagarna på att slå mig lite till.

Bra jobbat grabben.
Stoppa bråket hur mycket som helst!
Håll i vem du vill!
Men håll - fan - inte - i - mig när jag slåss!!!!

Bra I.Q där.
Bra tänkt!
Tack för hjälpen!

"HÅLL INTE I MIG! HÅLL I DOM! HÅLL INTE I MIG!" Skrek jag medan jag fick en massa smällar och stod helt låst med armarna.

En pikébuss anländer med poliser.
"Vad skönt! Nu stoppas bråket. Jävlar vad jag ska anmäla nu! Jag var ju oskyldig. Jag var snäll. Jag skulle bara hjälpa ju" Tänkte jag.

Poliserna tar tag i mig som stod i centrum av tumulten och slänger in mig i pikéten.
"Vafan?? Jag har inte gjort nåt? De spöade på mig!!"
"Det är för ditt eget bästa" säger en polis.
Jag förstår att genom att sätta mig i bussen så kommer inte huliganerna åt mig.
Jag förstår att de försökte att skydda mig.
Men det kändes orättvist att jag skulle få sitta i polisbil. Det är inte precis hemvänligt för blattar att sitta i polisbil. Även då det är en bra anledning.
"Jag vill anmäla! De står ju där! De som slog mig... De står ju där!"
"Vi tar det sen!" Svarar polisen.

Min chef går förbi pikébussen och ser att jag sitter i bilen med blåtira och allt.
"VAD FAN HAR DU GJORT????? ALLTID DU! ALLTID DU!"
"Det var inte mitt fel! Jag var snäll!" försökte jag förklara genom fönstret.

Det blev inge polisanmälan. De sa att jag skulle komma in i veckan och prata med nån polis i solna. När jag gjorde det så säger polisen att det förmodligen inte blir nåt utav detta då de inte vet riktigt vem som slog mig.
"Men de stod fan precis där!"

Sen var det resan hem efter matchen. Efter att jag klivit av pikébussen.
På nåt sätt...
Djungeltrummor eller telepati eller nåt, så var det som att varenda gnagare visste att jag var fienden.
Hela resan hem från Solna så dök det upp gnagare som ville tjafsa eller slåss.
I deras ögon så var jag Hammarbyare för att jag hjälpte en Bajare.
I deras ögon så var jag en Barca fans som de ville slå.
Det var som att alla hade sett mig i en efterlyst affisch och ville dra in hittelön på mig.

Sen kom man hem till pirogerna och ska fira Chiles nationaldag med familjen och äta middag.
Kommer hem med en blåtira och lite sår.
"Vad var det jag sa? Alltid bråk på såna matcher!" säger farsan.

Svensk fotboll No More efter det!

1:a April

2009-04-01T20:14:00.004+02:00

"Jag har krockat med en person och har inte hunnit fixa försäkring. Är i Avesta lasarett för att killen gjorde illa sig. Shit!"

Skickade denna SMS till 3 pers idag. Det var mitt försök till April skämt idag.
Köpte en bil igår så det var lägligt och säkert typiskt mig att krocka dagen efter att man införskaffar sig en bil.
Dock var det bara en som ringde och skällde på mig lite.
"Vad är det för datum idag förresten?" frågar jag.
"1:a April" svarar han och fortsätter att skälla på mig för att han är så upprörd.
"Hmm... Första april" säger jag tillbaka. Men han fortsätter att skälla.
Han fattar ju inte så att jag blev tvungen att säga så att han fattar:
"April, april!"
"???... Det var inget kul" svarar han.

Jag har lurat många genom åren och det har inte alltid behövt vara 1:a April. Bara kul att luras ibland.
En gång då jag jobbade i tyresö så satte jag upp en lapp där det meddelades att pga nedskärningar och dålig ekonomi så skulle vår restaurang läggas ner.
Personalen skulle i sånt fall bli förflyttade eller bli uppsagda.
Lappen var skrivet som ett PM och var rätt fint formulerad. Advokat-svenska liksom.

Jag gick runt hela dagen och var lite ledsen och då folk frågade mig om mer info så ryckte jag lite ledsen på axlarna och typ:
"Sånt som händer... *Suck*"

Personalen blev lite oroliga och det var allt som folk pratade om på hela dagen.
Arbetsmoralen var inte hög den dagen.
Konstigt nog så var det ingen som ens kom på idén att det hela kunde ha varit ett April-skämt.

Jag hann sluta för dagen utan att jag avslöjade för folk att det hela var ett 1a April-skämt.
Glömde helt enkelt bort det.

Drygt en vecka senare så har jag glömt bort det här skämtet helt och två tjejer står och pratar om vilka jobb som de har sökt och vad de ska göra i framtiden.
"Ska ni sluta?" Frågar jag förvånat.
"??... Ja? De ska ju lägga ner"
"Lägga ner? VA? Vart har ni hört det? Det har jag inte hört nånting om. Jag måste kolla mejlen"
"Men du satte upp den där lappen i förra veckan"
"Lapp?..."
Jag tänker tyst i tre sekunder. Paus.
"Lapp? HAHAHA Jahaaaaa.... näääää, det där var bara på skämt. Det var ju första april. Sa jag inte det?`HAHA jag hade helt glömt bort. Vad ni skräms tjejer!"

Tjejerna tittar lite surt på mig. Stackarna har ju gått och börjat söka jobb och grejjer.

** Snart 2000 Besökare!

2009-03-29T12:57:00.000+02:00

Meddela mig vem som blir nr 2000!

The Russian

2009-03-29T12:15:00.003+02:00

*
Åkte tunnelbana och skulle till mitt jobb i Tyresö.
Bodde i Vårberg på den tiden så jag pendlade till Slussen, bytte tunnelbana till gröna linjen för att ta mig till Gullmarsplan och där ta en buss till Tyresö.
Det hela brukade ta mig en timme.
Jag är även en tidsoptimist så jag var nästan aldrig ute i tid, utan alltid i sista sekunden och var alltid tight med tiden. Det fanns inge tid för att missa tunnelbanor eller bussar. Alla byten var tvungna att gå smidigt för att jag skulle komma till jobbet i tid.

En dag sitter jag på röda linjen mot slussen och sitter och läser en bok.
Jag har inte läst särskilt många böcker i mitt liv men av de få böcker som jag har läst så kan jag inte komma ihåg vad det var jag läste.
Stationen innan Slussen, Mariatorget så stiger det på en vacker tjej i pälskappa, pälsmössa och tighta svarta skinnbyxor.
Jag ser hennes ben i ögonvrån och tittar upp. Hon sätter sig framför mig och ger mig ett leende. Jag ler tillbaks.

"Shyssshhh, vilken brud" Tänker jag.

Jag måste ju snacka med henne!
Men jag måste av i nästa station.
Hinner knappt fråga om vad hon heter innan jag stiger av, än mindre hennes nummer.
Så jag sitter kvar på tåget för att hinna prata med henne.
Men först måste man ju bygga lite mod.
Tåget kommer till Gamla stan och jag har fortfarande inte pratat med henne än.
Hon sitter och läser en bok på rysska verkar det som. Jag känner igen texten sen vi var i Leningrad (St. Petersburg) med familjen på 1990.

"Donnie Brasco".... Det var boken! Jag kom på vad det var för bok. Tittade mot min bokhylla och det var typ den enda boken jag har ju.

Jag sitter och låtsas läsa min bok och tittar upp för att söka ögonkontakt.
Hon ler och jag ler tillbaka utan att ta bort blicken.
Jo, lite intresserad verkar hon.
Nu är planen att gå av i T-centralen för att alla går ju av där och prata med henne då vi ställer oss upp, då kan jag låtsas gå med henne en bit och hinna få hennes nummer.

Vi kommer till T-centralen och jag är beredd på att ställa mig upp och börja prata med henne.
Men hon ställer sig inte upp och verkar inte gå av heller.

Nu börjar jag att bli stressad. Jag är på väg till jobbet och har missat min hållplats med tre stationer. Jag har redan missat bussen i gullmarsplan och är nu redan sen.

"Ursäkta? hur långt tänker du åka?"
"Va?"
"Ja, jag skulle nämligen ha gått av för länge sen. Men är bara tvungen att prata med dig, så jag väntade lite och trodde att du skulle gått av i T-centralen som alla andra. Men nu sitter jag här och undrar hur långt du tänkte åka?"
"Hihihi, du är knasig. Jag bor i Ropsten"

Ropsten är då slutstationen.
Så långt man kan åka på den röda linjen. Jag har inte tid att åka så långt.

"Okej..." Säger jag och ler.
"Jag måste ju till jobbet... men vill gärna träffas och prata lite mer med dig. Kan jag få ditt namn och nummer?"
"Javisst!" säger hon och skrattar.

Jag tackar, ger henne en liten kram och hoppar av i Östermalmstorg.

Ringer jobbet och meddelar att jag är lite sen.

* Obs. Tjejen på bilden är inte samma som jag berättar om här. Den har jag bara hittat. Men hon var minst lika snygg :)

Operation Snöstorm

2009-03-28T19:11:00.003+01:00

"Operation Snöstorm" var en tradition som vi införde i högstadiet under vår tid.

Vi gjorde det nån gång per termin och jag vet inte hur många år efter att vi slutade högstadiet som det fanns kvar.
"Nästa år så måste ni fortsätta med detta. Det är tradition." sa vi till åttorna innan vi slutade nian och jag hörde att de gjorde det också.

Det började en gång då klasserna då och då samlades i skåphallen för att rensa sina skåp från skräp. Typ som vårstädning utav skåpen.
På nåt sätt så slutade det med att vi (De andra 2 busarna i min klass och jag) kastade allting på golvet, blev klara fortare och kunde gå på rast.
Detta spred sig till något stort i skolan varje termin.

För att "Operation Snöstorm" skulle ha nån verkan så var det meningen att så många som möjligt medverkade.
Man fick gå och värva folk månader innan till det här.
Alla medverkade till slut.
Folk från olika årskurser, tjejer, killar, nördar, tuffingar, pluggisar och de mindre intelligenta.

Operation Snöstorm:

1. Spara alla papper, stenciler, blanketter osv som du får på lektionerna.
Samla så mycket papper som möjligt under terminer i ditt skåp.

2. Bestäm datum, tidpunkt då "Stormen" bryter ut. Helst en tidpunkt då alla har lunch eller så många som möjligt inte har lektioner.

3. Vid klartecken, gå till skåpet och börja riva alla papper, stenciler, block, blanketter, allt du kan hitta i ditt skåp som du inte behöver och riv det i så många småbitar som möjligt.

4. Kasta hemmagjorda konfettin på golvet. Gör det i samband med att 200-300 andra elever också gör det, så kommer skåphallen se ut som att det har snöat. (Tyckte vi i alla fall)

Synen var otroligt. Tänk "Prison Riot", 300 elever som kastar en massa sönderrivet papper på golvet över hela skolan. Lärarna hade ingen chans.
Alla kunde inte få kvarsittning och de hade ingen/inga ansvariga för detta.
Visst fick man oftast gå på "Förhör" så fort nåt hände i skolan (The usual suspects) men de hade aldrig några bevis.
Det enda som jag åkte dit för var i stort sett när en stor tavla råkade gå sönder då vi lekte "Moderna Museet"-stöten.
De stängde inte av mig från skolan för att jag nekade till allt annat som de visste att jag hade gjort.
"Har ni bevis? Fixa foton, fingeravtryck och vittnen så kan ni komma till mig".
Ingen skulle vågat skvallra och jag brukade vara rätt smidig så att de aldrig såg oss och skyllde ifrån mig lätt.
"Du ljuger" sa de ofta.
"Bevis?" svarade jag bara.

Jag fick byta klass då jag bara hade en termin kvar att gå. Min klassföreståndare ville inte längre ha mig i klassen och de ville splittra på busgänget.
Jag fick gå i bild med sjuorna när jag gick i nian och matten fick jag sitta och göra själv i ett rum med en special lärare som hette Karin. Ibland med några yngre som behövde hjälp med sin matte.

En gång under en sån specialmatte lektion så körde skolans elver snöstormen utan mig.
Jag missade den men visste att det skulle ske under min lektion.
Då vi kommer ner till skåphallen så är hela skolan nedskräpad och Karin säger:
"Ser du vilken tur att du satt med mig. Annars skulle vi ha trott att det var du som gjort detta. Känns inte det bra?"
"Jo, ni skyller ju allt på mig annars"

E4an

2009-03-25T15:21:00.003+01:00

E-4an kallades vår rektor i högstadiet. Det var antarligen för att hon var en lång kvinna.

Varje terminsavslut så skedde det här:

Hon presenterades innan hon skulle hålla tal och alla aplauderade.