Vägvisaren

I spanien kan du inte fråga folk om vägbeskrivningar.
Folk vägrar erkänna att de inte har en aning, speciellt män. Istället för att säga till dig att de inte vet vägen så "lajvar" de bara och säger nåt i stil med:
"fortsätt gå den här vägen... tre kvarter bort svänger du höger... då borde du vara där"

Det hände oss jämt i spanien när jag var där med ett gäng kompisar.
Vi hade träffat på ett par svenska studenter som var i Alicante för att plugga spanska och de hade bjudit oss till deras hem på fest.

Vi visste ju inte exakt vart de bodde men vi hade en adress. Varje gång som vi frågade någon på gatan så pekade de åt ett håll. Frågade man nästa person så pekade de åt ett annat håll. Frågade man en tredje så fick man i stort sett återvända dit man kom ifrån. Frustrerade, trötta och arga på dessa spanjorer som ska hitta på vart man ska istället för att bara säga "jag vet inte", irrade vi runt i en och en halv timme och letade den kvällen tills vi hittade.

Det var inte bara den kvällen heller. Varje gång man sökte efter en butik eller en gata eller park... vadsomhelst, så hittade folk på vart man skulle och man gick istället vilse.

Jag och en kompis gick runt på stan för att köpa ett par skor. Vi hade lärt oss den tråkiga vägen att man inte går ut och festar i Alicante med gympaskor. Det var finskor som gällde och vi Hip-hop grabbar hade inga såna.
På stan dök det upp en stressad herre med två resväskor och kom fram till oss:
"disculpen... Sabeis adonde está la estacion de tren?" (Ursäkta, vet ni var tågstationen ligger?)
Jag tittar på min kompis och säger på svenska:
"nu jävlar ska jag leka äkta spanjor"
"si, porsupuesto... La stacion de tren queda al fondo de esta calle aqui. Siga hasta el final y a la izquierda se encuentra la estacion de trenes" (Ja, självklart. Tågstationen ligger längst bort på den här gatan här. Fortsätt tills slutet och på vänster sida ligger tågstationen)
"Gracias... me habeis salvado la vida" (tack... ni räddade mitt liv)

Så sprang han iväg, jättestressad.
Min kompis och jag kunde inte sluta skratta. Vi hade ju absolut ingen aning om vart tågstationen låg. Vi var turister! Nu råkade den här herren få igen för alla de gånger som folk sände oss runt åt helvetet.
Vi fantiserade om vad det var som han skulle missa nu när han med all säkerhet skulle missa tåget. En Jobbintervju? Ett läkarbesök? Ett bröllop?
Vi var så onda... kunde inte sluta att skratta.

Så, där sprang vi runt och skulle köpa de billigaste icke-gympa skor som vi kunde hitta. Vi hittade en butik som hade REA men tyvärr så hade de inte våran storlekar. Men deras andra butik som låg vid "Tågstationen" hade vår storlek enligt deras dator.
Jaha... nu var VI tvungna att hitta till tågstationen. Samma tågstation som vi "INTE" hade skickat den där herren till.
"jasså?. var ligger tågstationen?" Frågade vi.
"Ni ser den här gatan här (Hon pekar på samma gata som jag hade pekat på åt herren), fortsätt tills den tar slut och så hittar ni tågstationen på vänster sida. Lycka till!"

Moderna Museet Kuppen

1993 blev Moderna Museet bestulen på en del dyrbara tavlor. Bl a en dyr Picasso.

Inspirerade av detta så bestämde gänget och jag att vi skulle göra nåt liknande i vår skola.

Gick i högstadiet, höst terminen i nian.

På den tiden var vi riktiga busungar och skolledningen hade inte så höga tankar om mig och mina kamrater. De väntade bara på anledning att sätta dit oss. Vi var rätt hala och kunde oftast bortförklara ganska lätt deras anklagelser. De väntade bara på tillfället då de kunde ta oss på bar gärning.
Det var inte så att vi var kriminella eller nåt. Vi var bara ett gäng busungar. Riktiga pain in the ass.

Korridoren som ledde till lärarrummen var fylld med tavlor. Cirka ett tio tal. Vi skulle få de att försvinna utan att lärarna upptäckte oss. Minns inte vems dumma idé det här var men vi sprang runt på vår rast och i plockade ner tavlorna och gömde de i skolsysterns toalett.
När lärarnas korridor var tömd så fortsatte vi ta ner tavlor runt om i skolan och gömde de i skolsysterns toalett. Skolan skulle rensas på tavlor som en liten "Moderna Museet"-stöt.

När jag gick i nionde klass hade jag inte börjat växa än. Var 15 år och 160 lång. Rätt liten alltså. På nåt sätt så skulle jag alltid hävda mig och vara värre än alla andra. I skolan fanns det en jättestor tavla som hängde i närheten till Skolsystern. Tavlan kan ha varit 2 meter hög och 2,5 m. bred. Självklart var det den tavlan som jag skulle plocka. Minsta killen i gänget skulle plocka ner största tavlan i skolan.
Jag får ner tavlan från fästet... bär iväg den till skolsysterns väntrum och så... nä... fan... får ju inte igenom tavlan i dörren. Går inte att vända heller i korridoren för att få in den på snedden och lite bråttom hade jag också för man ville ju inte åka fast.

"Vafan håller du på med??!?" hörs det från andra sidan tavlan. Det var skolsystern som upptäckt mig. Jag vänder mig om och ska hänga tillbaka tavlan för att sedan lägga benen på ryggen och fly. Hon har ju trots allt inte sett vem som är på andra sidan tavlan. I mitt försök att hänga tillbaka tavlan så når jag inte ända upp, men jag trodde att tavlan satt fast i sin krok på väggen. Så när jag släpper tavel jäveln så rasar den och går sönder. Tavlan föreställde en karta på området som såg ut att vara från 1800 talet... vad vet jag. Ramen var gjord av trä och det var typ den som gick sönder.

Sekunder efter känner jag en hand på min nacke och en mans röst som säger:
"Nu har vi dig på bar gärning!"

Jag åkte dit.
Det hela ledde då till föräldrar möte, som sen ledde till att jag fick byta klass, som resulterade då att jag fick helt nya lärare i vårterminen i nian. Nya lärare som bara hade hört om busungen, men då jag verkade vara en ängel på lektionerna så lyckades jag att smöra till mig en höjning på 0,5 i snittbetyget då vi slutade nian. Från 2,7 till 3,2. Inte så dåligt alls ändå. Vi var ju trots allt bara busungar.


Från Wikipedia:

• 8 november - En kupp utförs mot Moderna museet, varvid tavlor till ett värde av 500 miljoner kronor stjäls

Julbord

Har bott i sverige sen 1986. Ändå har jag lyckats missa denna tradition med julbord.

Hemma med familjen firar vi jul. Vi äter middag och ibland har det varit lite svensk eftersom vi måste integrera oss och pappa tycker väl att det är lättare att laga köttbullar än kalkon eller kanin eller nåt man skulle ätit i Spanien på julen.

Julmiddagar har man varit på förr med företaget... Då har det hetat julmiddag och inte julbord vad jag vet. Det var i stort sett som en typisk svensk smörgåsbord.

Förra året i Gävle så skulle vi äta julbord med arbetsledningen på vårt jobb. Det var min första julbord.

Minns inte vad det var för ställe. Jag är grymt dålig på namn. Nånting med "gård" kan jag tänka mig.
Uppklädda självklart, stället var superfancy och de lever väl på att servera julbord.
Vi blir bemötta utav en kypare som leder oss till vårt bord.
Bordet hade en röd bordsduk med lite vita detaljer och fina ljustakar.
Jag såg inga menyer av nåt slag.

"vad får det lova att vara för dryck till maten?" Frågade kyparen.
Alla runt bordet börja beställa. Öl, cider, vitt vin, rött vin osv.
Om jag ska dricka vin till maten så vill man ju veta vad man äter för att matcha vinet. Kött... rött vin möjligtvis. Fisk... förmodligen nåt vitt.

"Vad blir det för mat?" Undrar jag då. Bordet blir knäpptyst... alla stirrar och väntar sig ett skratt från mig närsomhelst som om jag har dragit ett skämt och de väntar på slutpoängen.
"ursäkta?" svarade kyparen.
"vad blir det för mat?"
"jul... julbord" kyparen stirrar på mig som om han inte förstår vad jag frågar. Jag pratar ju fan svenska med killen tycker jag.
"Ja... jag ser att ni har dukat ett fint julbord (Röda duken, ljusstakarna, julmusiken i högtalarna), men vad blir det för mat?"
"JUL-bord!"
"Hålltruten nu...!!" Avbryter chefen innan jag hinner fråga igen "Öl... han dricker öl till maten. Han är spanjor... han vet inte bättre" Ursäktade sig chefen inför kyparen.

När det är dags att hämta maten så går man upp en våning och där har de Buffé med allt svensson man kan hitta... Sill, köttbullar, potatis, ris, skinka osv.

"Jahaaa... är det här julbord?"

Hotshot

Ett smeknamn som jag fick eftersom jag alltid var den som jämt beställde in shots.

Det fanns en tid då jag inte längre kunde dricka tequila. Kunde inte ens känna lukten av den.
Det var nångång efter en spanien resa som jag inte tålde det längre.

Hade avstått från tequila i runt två år ungefär som en kompis som jobbade som bartender introducerade mig för en tequilashot som var rätt god.
Nebola (dimman) kallade han den för. Det var tranbärs juice skiktad med Tequlia Gold och sen pressad lime. Shoten var bland det snyggaste jag sett. Bottnet bli rött och den gula tequilan ligger på toppen. Den pressade limen hamnar emellan dessa så det ser ut som en dimbalk.

De levde jag sen på i nåt år på krogen efter det... Skit gott tyckte jag.

Besställde in såna varje gång som jag upptäckte att baren hade Tequila Gold.
Efter det kunde jag äntligen dricka tequila igen.

Vi var på en hip hop klubb som hette Mansion som låg på restaurang Södermalm.
Det var vår stammishak den sommaren.

Det jobbade en rätt så söt Bartender i baren som var från ryssland eller nåt sånt.
Jag och en kompis går fram till baren och beställer var sin bira.

Jag frågar ifall hon har Gold. Det hade hon, så jag beställer in två Nebolas. Hon hade aldrig gjort såna förut så det var lite spännande för henne. Hon verkade inte kunna motstå frestelsen så hon tog ett sugrör, doppade den i shoten och smakade.
Hon grinade och såg lite äcklad ut.

Jag märkte ju det så jag skrattade lite retsamt åt henne.
Då tyckte hon att jag skulle smaka en av hennes shots. Jag förstod självklart att det var nåt lurt med detta och att hon nu skulle försöka göra bort mig.

Hon blandade en shot som jag senare fick veta heter "Flatliner".
Den bestod utav Sambucca, tequila och tabasco tror jag.

Hon hånlog lite elakt medan hon blandade shoten och sen serverade de till oss.

Ett... två... tre... SHOT!

Min kompis vek sig halvt och beklagade sig... han såg inte ut att må bra och det såg ut som att han skulle kräkas vilken sekund som helst.

Shoten måste nog varit det vidrigaste jag druckit. Det brände ner i halsen när man drack den och smakade soppa av nåt slag. Smakade inte shot alls. Smakade maträtt i shotsform eller nåt.

Utan att röra en min så tittar jag på henne som att jag var nöjd och ba'
"hmm... det här var ju skitgott. Ge mig en till"
Bara för inte bli knäckt... jag hatade och hatar fortfarande denna shot.
Vidrigaste jag druckit.

Nu varje lördag då vi var på mansion så gick jag till baren och beställde från henne 2 flatliners. Och det var alltid en kompis som fick offra sig att ta den med mig.

Efter det kallade de mig för Hotshot för dessa tabasco shots!

"Ex"orcisten

Sista festen jag var på innan jag flyttade till Gävle var Midsommar fest på nåt klubb. De hade White-Party tema.

Jag klädde mig helt i svart!

Rätt kul fest... Sista kvällen med polarna.

Min Bästis kom dit också... Han från "Hundringen". På sista tiden hade vi inte umgåtts särskilt mycket. Men varje gång vi träffas så är det som förr i tiden.

På klubben träffade jag ett ex som varit tillsammans med.
Tror att det höll max 3 månader men vi kom alltid bra överens de gångerna vi sågs.
Hon var lite berusad, hennes kompis var ap- kalas (tror att sist jag träffade hennes kompis så var hon också skitpackad) och jag hade druckit en del.

Min polare fick för sig att bjuda på shots. Jag älskar shots... kallas för "Hot-shots" av mitt kompisgäng. Mycket för att alltid när vi gick ut så är jag galen i Shots (another story).

Polaren köpte då nån äckelpäckel shot som heter Ferdinant eller nåt sånt. Typ som Jägermeister fast annat.
"Det här är gjord på örter... skitbra för magen" säger polaren.

Vi shotar och exet tar en också.

Det ena leder till det andra på dansgolvet och det slutar med att jag och "X"-et hånglar på dansgolvet.
Kändes soft som en liten sista äventyr innan Gävle. Hon var singel, jag singel så det kändes som inga problem när hon bjuder mig hem till sig.
Det var ganska uppenbart vad som skulle ske då. Vi hoppade på första bästa taxi och begav oss hemåt.

Vi snackar lite i taxin... pussas lite... tafsas lite o så plötsligt så kom det!

"BLÄÄÄÄÄÄ.... KRÄÄÄÄK.... BLOOOAAAÄÄÄ!!!"

Hon Kräks i taxin.... Hon kräks över hela sig själv... hon kräks på sin handväska... hon kräks på taket... på golvet... på framsätet.

Jag gör allt för att rikta hennes huvud ifrån min riktning. När hon är klar är hon täckt utav Spya och har ingen aning om vad som hänt...
"Måste varit shoten, för så full är jag inte"

Taxichaffisen... typ etiopier eller somalie blir helt galen!!

"Vafan!!! Nu måste ni betala sanering. 1500:-" vill han ha.

Jag antyder att det är sånt som händer, att taxi-bolaget borde räkna med sånt ibland. Att det borde finnas nån slags försäkring för sånt här. Påstod tom att det var hans fel att hon blev illamående pga att han körde som en galning (inte sant) osv.

Han stannar till på en Mack och försöker fråga andra Taxiförare vad som gäller för jag vägrar betala. Taxiförarna står ju klart på hans sida.
Jag ringer en kompis som även kör taxi och rådgör.
"Det är bara och pröjsa... Hade det varit min bil skulle jag ha spöat dig"

Samtidigt som allt detta pågår har exet hoppat av bilen och fortsätter tömma sin mage. Sitter på huk vid vägkanten.
Helt plötsligt är hon en Zombie... skitpackad... fattar ingenting.

Jag lyckas till sist att övertala föraren att jag ska rengöra hans bil.
Inne på macken köper jag mattrengörning och en massa annat bilinteriör rengörning.
Torkar upp spyorna med papper... sprutar en massa medel överallt... tar ut och spolar mattorna med högtryck. Gör vad jag kan för att bilen ska lukta gott.

"Jag kommer inte kunna köra mer ikväll... ni har sabbat min kväll... ingen kommer vilja åka med mig nu när bilen luktar spya" säger chaffisen.

"nä... nu är det bra... luktar ju knappt... rengörningsmedlet är skitbra"
Fan vad jag ljuger.

Han kör oss hem i alla fall. Jag betalar dubbla det som finns på taxametern. Tycker ju synd om killen.

Jag släpar exet upp till hennes lya. Öppnar dörren. Hon tar av sig kräk-klänningen (som var vit innan, nu var den typ brun) och ska gå och lägga sig.
"Ska du inte ens duscha eller borsta tänderna gumman?"
"Agagalulubrbaba" mummlar hon och däckar.

Jaha... där står jag som ett kåt fån.
Vad ska man göra liksom.
Skrev en liten lapp om att jag inte kunnat sova och passade på att dra hem (bodde rätt nära så det gick att promenera) och att vi skulle höras.

Pratade inget mer sen om detta...
Nästa gång vi sågs så hade det gått ett halvår och hon skämdes.
"Förlåt för senast... shit... jag kommer inte ihåg nånting från att vi drog från klubben"

Nä... det kallas för "förträngda minnen" jag skulle inte heller vilja minnas.

Psychot

En av skräckhistorierna som ibland brukar komma på tal när man pratar om gamla flickvänner/dejts o sånt är historien om Psychot.

Jag bodde fortfarande hemma hos päronen på den här tiden. Kan ha varit nån gång 2001-2002 typ.
Det var i alla fall fredag tror jag och vi hade varit på Dailys i kungsträdgården. En av mina favorithak alltime. Blev jätteledsen när de la ner, har många goda minnen från den klubben.

Precis utanför gallerian på väg från kungsan till T-banan går ett gäng tjejer förbi. Jag kände mig rätt fylld utav självförtroende den kvällen. Kan ha varit drinkarna, kan ha varit att jag haft en kul kväll eller att jag kände mig snygg den dan. Men jag tog kontakt med dessa damer.

2 minuter senare hade jag fått ett nummer. Tjejen var från chile, rätt kurvig och stora bröst (ja, jag var väl 23-24 så det hade väl betydelse på den tiden)

Ringde henne dagen efter och bestämde träff på söndan.
Söndagen kom och jag träffade henne i stan. Vi hade inga riktiga planer så vi hamnade på restaurangen East som ligger på biblioteksgatan tror jag.
En kompis jobbade där så vi passade på att säga hej.

Jag drack öl, hon drack vin. Vi pratades, lärde känna varandra lite och sånt man gör på en första dejt.
Vi tog en promenad på kungsträdgården och det slutade med att vi kysstes.

Sen var det dags för henne att ta sig hem. Hon bodde antingen i Jakobsberg eller Kungsängen. Norrut åt helvetet var det i alla fall.
Själv bodde jag på röda linjen södra. Man kom aldrig längre norrut på linjen än till stan. Så norra stockholm för mig var långt ifrån.

På perrongen vid pendeltågstationen så möter vi på hennes mor och hennes 2-3 åriga son (?).
Jag har inget emot att dejta tjejer med barn men ett plus är ju ifall man nämner detta.
Tydligen hade hennes mor tagit hand om sonen medan hon var och träffa mig.
Jag kan säga att jag hatar att träffa folks föräldrar. Speciellt när man just träffat tjejen liksom. Is this going 2 fast?

Jag hälsade på hennes mor och presenterade mig artigt.

"ja, hon pratar om dig jättemycket. Vad roligt att se dig"

Jag log artigt men huvet var fylld med en massa varningslampor redan här.
WTF, jag hade just träffat henne 2 dar sen i 2 minuter. Pratade 5 minuter med henne för att stämma träff. Vad fanns det att berätta om mig?

Innan hon stiger på tåget så kysser hon mig o säger "innan jag kommit hem så vill jag att du ska ha ringt mig minst en gång och skickat minst ett sms"
Jag trodde hon skojjade så jag svarade nånting kaxigt i stil med "Yeah right... Toffel redan haha" och log.

Vänder mig om... rör mig mot trapporna. Tåget åker, jag tar och börjar gå ner för trapporna. Halvvägs nere... Pip pip... Pip pip. SMS!

"Jag saknar dig!"

Gulligt tyckte jag... det har gått 30 sekunder. Jag svarade inget...
Tog t-banan mot söder istället.
Några polare satt och hinka lite bärs på Bonden. Bra musik, billig öl. Jag ville vara där... hade ju redan druckit några öl på East, varför sluta?

Klockan var över midnatt och jag får ett argt samtal.
Det var hon tjejen:
"DIN JÄVEL! TROR DU INTE ATT JAG HAR BÄTTRE SAKER FÖR MIG ÄN ATT SITTA OCH VÄNTA PÅ ATT DU SKA RINGA??!?"
"ööö... vi var ju precis med varandra?"
"Men du sa att du skulle ringa!"
"ööö... nä... DU sa att jag skulle ringa. Trodde du skojjade!"
"nä... jag skojjade inte. Vafan gör du? är du ute med polarna och dricker öl? Så du kan vara ute och dricka öl med dina kompisar men inte ens ringa mig?"
"kom igen... det är inte så att du är min fru eller nåt"
"kanske inte... inte när du beter dig såhär konstigt. Ute o dricker o tjejen ska vara hemma. Inte ens ringer"
"kom igen... varför ens bråka? vi har fan nyss träffats ska vi börja tjafsa redan?"

Nåja... det slutade med att hon fattade att det inte var nån idé att bråka och att det var dumt. Så bad hon mig ringa när jag var på väg hem istället.

Klockan var nära 3. Hade stigit av t-banan i Masmo där mina föräldrar bor och då ringer hon igen:
"var är du?"
"På väg hem"
"du skulle ju ringa"
"ja, men du hann före"

Hon höll sig rätt lugn nu i jämförelse med innan.
Vi snackade lite om allt. En av väsentligheterna i samtalet var
"Kan inte du flytta in hos mig?"
jag trodde att det var sånt skoj man säger...
"Ja, självklart"
"nä.. på riktigt... då slipper du bo hos dina föräldrar och vi kan vara med varandra hela tiden"
"nääää.... tror nog inte det... för långt till jobbet (?)"
Hon menade allvar...

Jag går och lägger mig. Jobbar inte förrän sent dan efter så jag vill sova ut och lägger mobilen på ljudlös.
Vaknar utav mig själv... det är skönast... när kroppen bestämmer när man ska gå upp.
Vad kan klockan vara?
Tar upp mobilen... !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
17 missade samtal... 9 sms!!!! NO KIDDING!!!
Det var tjejen.... det började bli lite mycket nu.
SMSen kunde säga typ "varför svarar du inte, ring mig!"
"Var är du?"
"hallå, svara!" o sånt i den stilen.

Jag ringde aldrig upp.
Drog till jobbet. Har fortfarande mobilen på ljudlös bara denna gång med vibration. Medan jag jobbar kan jag känna hur fickan vibrerar non stop.
På rasten så sitter jag och äter och hon ringer igen. Denna gången svarar jag. Hinner knappt säga hej innan :
"VAD FAN HÅLLER DU PÅ MED?? HÖR DU INTE ATT JAG RINGER??!"

Jag var ju tvungen att avsluta detta innan det går för långt.
"Du... jag tycker inte vi ska träffas nåt mer"
"VA?? Jävla svin! tror du att du kan bara leka med mina känslor bara sådär? Tror du att du kan bara komma in i mitt och min sons (?) liv och sen bara dra när du vill? "

Shit... bruden var galen.
Tror jag la på i örat på henne.
Det gick typ 2-3 år innan jag fick höra nåt om henne igen. Tydligen en bekant till mig som var tillsammans med henne.
Det var inte precis min favorit kille det där, så jag var nog rätt skadeglad åt det och varnade inte ens honom. Moahhahaha

Det här var för mig en av många psykfall som jag dejtat. En av många, men topp 3 i alla fall.

Hundringen

En lördag... måste varit nångång 2002.
Jag och min bästa kompis hade just kört en stängningspass på jobbet.
Vi hade varit tillräckligt snabba för att fortfarande hinna hitta på nåt efter jobbet... Det var ju trots allt lördag.

Tyvärr var det nog slutet på månaden... I don't know? För vi hade typ inga cash att hitta på nåt med.

"Fan vad skönt det skuller vara med en After-work bira"
"Tråkigt att dra hem redan fan"
"Vad ska vi hitta på?"

Det var den stämningen som rådde på väg till busshållplatsen.
Sitter där o väntar... har ingen aning om vilket årstid det var men klockan lär ha varit runt 22:30 max 23. Vi stängde restaurangen som vi jobbade på klockan 22.

Några små kickers fjortis tjejer står pratar lite bruten svenska framför oss. Vi sitter på bänken vid busshållplatsen och plötsligt så händer det!!

Det ligger fan en hundring på marken! Både jag o polaren ser den.
Den ligger där fullt synlig för alla... bara sekunder innan den upptäcks utav sin ägare eller vilken luffare som helst som tar anspråk på den.

Utan att tänka 2 ggr...
(det här är ghettot fan... lägger du pengar på marken, så gråt inte över spilld mjölk. För du får fan skylla dig själv över att flasha med pengar, så mycket att de ramlar på marken o du är för fin för att plocka upp de. Eller är du så klantig att du inte håller i dina cash ute i skärholmen o inte upptäcker att de ligger o skräpar så saknar du inget!)

... Så dyker min polare ner... sätter sig på huk o låtsas knyta skorna.
Vips... hundringen är i vårat ägo o vi är halvvägs tillbaka på väg in till Heron City och ska ta varsin öl på Hollywood. Lördagen var räddad. Varsin öl... 50 kronor var! nice!

Glada som fan är vi på väg upp i rulltrapporna...
Men polaren hade ett beroende... Jack vegas hette djävulen som lockade och lekte med hans girighet!

"ska vi dubbla? tänk... 2 öl var!"
"nä... fuck... Var inte girig! 1 öl är bättre än inget"
"men dubbla fan... I can make it! I can beat the system"
"Nä... det där är fan datorer... de är programerade i att sno dina cash... finns inge vinst i de skiten"
"kolla här... ifall vi spelar så har vi chans att dubbla... då har vi hela lördan räddad. Förlorar vi så har vi ju ändå hittat hundringen... vi var ju ändå på väg hem... så i stort sett losar vi inget. Det blir mer spännande såhär... en dag kommer vi skratta åt detta"
"vafan"
"lita på mig... jag kan detta"

In kommer vi på Hollywood... alltid snygga brudar här. Personalen behandlar oss alltid som kungar för ingen anledning alls... snygga tjejbartenders, bra musik. Love this place!

Jack Vegas väntar till höger om ingången.
Polaren kör in hundringen... jag kan inte undgå att se lite bitter ut.
Jag vill inte ens titta... efter varje vinst så uppmanar jag polaren att sluta... att det räcker. Kom igen nu... var inte girig tänker jag.

PAM!!!!
Det slutar med att vi får ut maxvinst... (500:-)
PAM!!!
Kvittot på baren! Behåll växeln... polaren fick tom Cigg på köpet. Ölen flödade hela kvällen så länge de hade öppet och kvällen var riktigt lyckad!
Historien gick varm på jobbet sen... hur polaren min räddade lördagen åt oss.
He Beat the system!!

**Dag 1

Alla snackar om blogg... alla verkar skriva blogg... Blogg , blogg, blogg , blogg... min blogg... min blogg... min blogg!
Nåja... Jag föll för det också.
Terapi? Rop på uppmärksamhet? eller vill jag bli nya L.R o tjäna 80 lakan i månaden för att skriva skit?

Det får man se.
Tänkte att jag har fan en hel del roliga, galna historier i huvet som folk oftast får höra om på fester och skrattar åt.
Många nostalgi trippar blir det ibland med polarna... många rövare och jag verkar fortfarande uppleva en massa rövare :)

Inga barn... som jag vet om i alla fall... tror att jag skött mig rätt bra.
Men en dag vill jag att de ska veta vad deras galna far höll på med i sin ungdom!
Det här är bara början... Jag kommer nog på lite att skriva om då o då.
Livet är lång!