Psychot

En av skräckhistorierna som ibland brukar komma på tal när man pratar om gamla flickvänner/dejts o sånt är historien om Psychot.

Jag bodde fortfarande hemma hos päronen på den här tiden. Kan ha varit nån gång 2001-2002 typ.
Det var i alla fall fredag tror jag och vi hade varit på Dailys i kungsträdgården. En av mina favorithak alltime. Blev jätteledsen när de la ner, har många goda minnen från den klubben.

Precis utanför gallerian på väg från kungsan till T-banan går ett gäng tjejer förbi. Jag kände mig rätt fylld utav självförtroende den kvällen. Kan ha varit drinkarna, kan ha varit att jag haft en kul kväll eller att jag kände mig snygg den dan. Men jag tog kontakt med dessa damer.

2 minuter senare hade jag fått ett nummer. Tjejen var från chile, rätt kurvig och stora bröst (ja, jag var väl 23-24 så det hade väl betydelse på den tiden)

Ringde henne dagen efter och bestämde träff på söndan.
Söndagen kom och jag träffade henne i stan. Vi hade inga riktiga planer så vi hamnade på restaurangen East som ligger på biblioteksgatan tror jag.
En kompis jobbade där så vi passade på att säga hej.

Jag drack öl, hon drack vin. Vi pratades, lärde känna varandra lite och sånt man gör på en första dejt.
Vi tog en promenad på kungsträdgården och det slutade med att vi kysstes.

Sen var det dags för henne att ta sig hem. Hon bodde antingen i Jakobsberg eller Kungsängen. Norrut åt helvetet var det i alla fall.
Själv bodde jag på röda linjen södra. Man kom aldrig längre norrut på linjen än till stan. Så norra stockholm för mig var långt ifrån.

På perrongen vid pendeltågstationen så möter vi på hennes mor och hennes 2-3 åriga son (?).
Jag har inget emot att dejta tjejer med barn men ett plus är ju ifall man nämner detta.
Tydligen hade hennes mor tagit hand om sonen medan hon var och träffa mig.
Jag kan säga att jag hatar att träffa folks föräldrar. Speciellt när man just träffat tjejen liksom. Is this going 2 fast?

Jag hälsade på hennes mor och presenterade mig artigt.

"ja, hon pratar om dig jättemycket. Vad roligt att se dig"

Jag log artigt men huvet var fylld med en massa varningslampor redan här.
WTF, jag hade just träffat henne 2 dar sen i 2 minuter. Pratade 5 minuter med henne för att stämma träff. Vad fanns det att berätta om mig?

Innan hon stiger på tåget så kysser hon mig o säger "innan jag kommit hem så vill jag att du ska ha ringt mig minst en gång och skickat minst ett sms"
Jag trodde hon skojjade så jag svarade nånting kaxigt i stil med "Yeah right... Toffel redan haha" och log.

Vänder mig om... rör mig mot trapporna. Tåget åker, jag tar och börjar gå ner för trapporna. Halvvägs nere... Pip pip... Pip pip. SMS!

"Jag saknar dig!"

Gulligt tyckte jag... det har gått 30 sekunder. Jag svarade inget...
Tog t-banan mot söder istället.
Några polare satt och hinka lite bärs på Bonden. Bra musik, billig öl. Jag ville vara där... hade ju redan druckit några öl på East, varför sluta?

Klockan var över midnatt och jag får ett argt samtal.
Det var hon tjejen:
"DIN JÄVEL! TROR DU INTE ATT JAG HAR BÄTTRE SAKER FÖR MIG ÄN ATT SITTA OCH VÄNTA PÅ ATT DU SKA RINGA??!?"
"ööö... vi var ju precis med varandra?"
"Men du sa att du skulle ringa!"
"ööö... nä... DU sa att jag skulle ringa. Trodde du skojjade!"
"nä... jag skojjade inte. Vafan gör du? är du ute med polarna och dricker öl? Så du kan vara ute och dricka öl med dina kompisar men inte ens ringa mig?"
"kom igen... det är inte så att du är min fru eller nåt"
"kanske inte... inte när du beter dig såhär konstigt. Ute o dricker o tjejen ska vara hemma. Inte ens ringer"
"kom igen... varför ens bråka? vi har fan nyss träffats ska vi börja tjafsa redan?"

Nåja... det slutade med att hon fattade att det inte var nån idé att bråka och att det var dumt. Så bad hon mig ringa när jag var på väg hem istället.

Klockan var nära 3. Hade stigit av t-banan i Masmo där mina föräldrar bor och då ringer hon igen:
"var är du?"
"På väg hem"
"du skulle ju ringa"
"ja, men du hann före"

Hon höll sig rätt lugn nu i jämförelse med innan.
Vi snackade lite om allt. En av väsentligheterna i samtalet var
"Kan inte du flytta in hos mig?"
jag trodde att det var sånt skoj man säger...
"Ja, självklart"
"nä.. på riktigt... då slipper du bo hos dina föräldrar och vi kan vara med varandra hela tiden"
"nääää.... tror nog inte det... för långt till jobbet (?)"
Hon menade allvar...

Jag går och lägger mig. Jobbar inte förrän sent dan efter så jag vill sova ut och lägger mobilen på ljudlös.
Vaknar utav mig själv... det är skönast... när kroppen bestämmer när man ska gå upp.
Vad kan klockan vara?
Tar upp mobilen... !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
17 missade samtal... 9 sms!!!! NO KIDDING!!!
Det var tjejen.... det började bli lite mycket nu.
SMSen kunde säga typ "varför svarar du inte, ring mig!"
"Var är du?"
"hallå, svara!" o sånt i den stilen.

Jag ringde aldrig upp.
Drog till jobbet. Har fortfarande mobilen på ljudlös bara denna gång med vibration. Medan jag jobbar kan jag känna hur fickan vibrerar non stop.
På rasten så sitter jag och äter och hon ringer igen. Denna gången svarar jag. Hinner knappt säga hej innan :
"VAD FAN HÅLLER DU PÅ MED?? HÖR DU INTE ATT JAG RINGER??!"

Jag var ju tvungen att avsluta detta innan det går för långt.
"Du... jag tycker inte vi ska träffas nåt mer"
"VA?? Jävla svin! tror du att du kan bara leka med mina känslor bara sådär? Tror du att du kan bara komma in i mitt och min sons (?) liv och sen bara dra när du vill? "

Shit... bruden var galen.
Tror jag la på i örat på henne.
Det gick typ 2-3 år innan jag fick höra nåt om henne igen. Tydligen en bekant till mig som var tillsammans med henne.
Det var inte precis min favorit kille det där, så jag var nog rätt skadeglad åt det och varnade inte ens honom. Moahhahaha

Det här var för mig en av många psykfall som jag dejtat. En av många, men topp 3 i alla fall.