Mitt första jobb

Sommaren efter studenten 97 var inte sommarlov. Det var arbetslöshet. Det var inte som alla andra sommar då man hade nånstans att ta vägen efter sommaren, nu var man tvungen att börja tjäna pengar och vara ansvarsfull.

En vecka efter studenten var jag redan skriven på arbetsförmedlingen.
Men inge jobb hade man. Jag skulle göra lumpen i januari så det var inte många som ville anställa någon som 6 månader senare skulle rycka in i militären.

En kompis som bodde i mitt område tipsade mig om ett jobb. Han påstod att det var lätt att lära sig och att det fanns pengar att hämta ifall man var duktig. Ledaren i företaget var i stort sett rik.
Så en dag följde jag då med min kompis till det jobbet och de bad mig dyka upp dagen efter iklädd i business kläder (kostym eller så).
Deras kontor låg i Zinkensdamm och de anställda var alla ett gäng ungdomar. De flesta i min ålder.

Det började som när man gick i scouterna som liten att man satt på golvet och ledaren berättade historier. Det var mest ett pepptalk inför dagen.
Vi blev delade i grupper och varje grupp hade en ledare.

Ledaren hade dagens uppdrag och kartor och vi i gruppen följde efter.
Jag var fortfarande inte säker på vad det var för jobb, hur mycket vi tjänade eller var vi skulle.
Allt bara gick så fort och man var glad över ha fått nåt jobb i alla fall.

Vi begav oss till hässelby områderna. Vi hamnade i ett villa område och vi såg på kartan vilka gator som vi skulle patrullera på. Där började min utbildning. Vi skulle knacka i varje hushåll som fanns markerad på kartan och försöka sälja Golfkort till "Hässelby golfklubb".
Vi skulle alltså sälja. Precis som de jävlarna som dyker upp ibland och vill sälja en dammsugare.

Korten kostade 300 kronor och för varje kort som vi sålde skulle vi få 50 kronor i provision. Vi hade alltså ingen timlön. Säg att man skulle sälja 2-3 golfkort i timmen så skulle man alltså ha en riktig schysst timlön. Det var moroten i stort sett. De första hushållen så följde jag med gruppledaren och fick lyssna på hur hon gjorde, och fick lite tips. Tro det eller ej... folk köpte skiten. Ser inte särskilt svårt ut, tänkte jag.
Efter ett par hushåll så fick jag en egen karta, Lite golfkort, kvittohäfte och fakturaunderlag. Och så bar det iväg.
'Pling Plong'

"Hej, spelar du möjligtvist golf? Hässelby golfklubb har nämligen specialpris på ... "
'SLAM'
Jaha... han var ju trevlig. Nästa dörr.
'Pling Plong'

"Hej, spelar du möjligtvist golf? Hässelby golfklubb har nämligen specialpris på ... "
'SLAM'
Ooookej... vad händer? Nästa dörr:

'Pling Plong'

"Hej, spelar du möjligtvist... "
'SLAM'
Say what???
Det slutade med att lunchen kom och vi hade samling. Vi mötte upp en annan grupp och de bestämmer att vi ska på Pizzeria.
Pizza 60:-, Läsk 10:-, sålda golfkort hittills: 0 st.
Min första arbetsdag och jag ligger back 70 spänn mot vad jag var innan jag började "jobba".

Hela dagen gick. Jag hade inte sålt ett skit. Jag gick runt i sommarvärme i kostym och slips och svettades som en gris. Fötterna värkte och jag hade nog aldrig varit så trött i mitt liv. Efter 8 timmar då åker vi tillbaka till kontoret i Zinkensdamm där vi ska redovisa försäljningen.
"Hur många har du sålt?"
"Noll stycken" svarar jag. De får lite panik och tilldelar mig en som ska lära mig sälja. Vi kör lite rollspel och jag får lära mig vara trevlig och försöka få folk att börja spela golf.
Hela dagen tog 12 timmar totalt. Vi började 8 på morgonen och slutade 20 på kvällen. Jag hade varit hemifrån hela Fuckin dan och gått back 70 spänn.

Dagen efter upprepades hela historien.
Jag lyckades sälja ett golfkort den dagen. Alltså har jag tjänat 50 kronor. Det var en dam som skulle köpa det som present till sin man.
Igen ute i sommarvädret... svettas och knacka på dörrar. Villa efter villa.

Efter ett tag så sket man i ifall de spelade golf eller inte... det viktiga var att de öppnade dörren.
"Hej, ursäkta att jag stör... Jag bara undrar ifall jag skulle kunna få ett glas vatten?"

Igen lunch i pizzerian... igen 70 kronor till borta. Efter andra arbetspasset har jag nu jobbat 24 timmar och gått back 90 spänn.

Tredje dagen ringde jag in och sa att jag var dålig i magen och dök aldrig mera upp.

Nån vecka senare hade förtaget blivit avslöjad i pressen som en försäljar sekt som utnyttjade ungdomar i att sälja och ungdomarna blev halvt frälsta och lockades utav rikedomar och sammanhållningen.

Aldrig mera provision!

Paradiso på Heaven

Under 90-talet var en av sthlms största nattklubbar ett ställe som hette Heaven, numera Casino Cosmopol.

Det fanns en grupp/sångerska från spanien som hette Paradiso.

Det var inte riktigt min musiksmak. Tror nog det inte var någons musiksmak för övrigt, de hade en sommarplåga som hette "Bailando bailando".

Hon skulle i alla fall uppträda en kväll då vi råkade vara där.

Uppträdandet höll väl inte på så länge, men hon var väldigt poppis och stor på den tiden.

Lite senare efter att hon hade uppträtt så går hon runt inne på stället helt ensam som det ser ut.

Jag är ju själv från spanien så jag tycker om att hälsa och prata med andra spanjorer.

Jag går fram till henne och förklarar att jag också är från spanien och är allmän trevlig.

Hon verkar jättetrevlig och är verkligen tillmötesgående.

Vi pratar om allt det vanliga man frågar turister: "Vad tycker du om sverige?" och sånt. Samtalet flyter på i cirka en minut.

I nästa sekund så känner jag mig flyga iväg. Ett tåg verkar ha kört över mig.
Nej... inte ett tåg. Jag ser att två stora jättar i kostym har tacklat iväg mig, brottat ner mig och står med knäna på min rygg.

Mina armar viks till en rossett bakom min rygg. Jag känner mig som ett inslaget paket.

De hinner släpa iväg mig några meter innan "Paradiso" kommer fram och hindrar jättarna.

"no... no... Han är schysst!" säger hon.

Utan att säga ett ord så lyfter de upp mig. Städar till mig lite och ger mig en lätt knuff som jag förstod som "fortsätt gå, finns inget att se här".

Jag tittar på Paradiso och hon ger mig en liten ledsen blick och en liten axelryckning som typ "sorry, no can do".

Det var historien om mitt möte med Paradiso och hennes livvakter.

Profilen

Eftersom vi tog en del utav Hip hop kulturen under slutet på 90 talet så hände det ibland att man bekantade sig med dåtidens stora frontfigurer inom Hip Hop.

En av dessa var mr Rickard a.k.a Profilen.

Profilen var killen som hängde med Petter och rappade bl.a i Sidewalk headliners och Redline records "den svenska underjorden".

Historien som följer är inte sååå jättekul. Det här är väl mer en bekännelse och ett försök att säga Sorry typ.

Vi hade åkt till Göteborg för ett uppträdande har jag för mig. Eller så var vi bara där ett gäng vänner och festade under göteborgs kalaset. Nåt sånt var det.
Det var fest och vi hamnade i en klubb som hette Fatmilk.

Inne på Fatmilk stöter vi på Profilen och hans entourage. Alltid roligt att träffa en sthlmare man är bekant med då man är utanför sthlm.
Kvällen är toppen och alla verkar ha skoj på sitt sätt.

Som vanligt då man dricker öl så måste man ju förr eller senare tömma. Så jag går och ställer mig i den långa kön till toa. Fatmilks toalett var inte en pissoar utan en toa. Så det var långa köer där. Efter en lång väntan är det äntligen min tur. Då kommer en kille och ska tränga sig förbi... en som inte har stått i kö och hållt sig för att inte kissa på sig. Killen ser ut som en typisk hårding och säkert van att ta för sig och göra som han vill. Men nu var inte jag ville kille som helst som han råkade stöta på.
"Hörru... det är kö här jau!"
"Stick, jag ska kissa" Svarar han
"Antingen släpper du dörren nu och ställer dig i kö... eller så ser jag till att du kissar på dig. Hajjar du?"
Det blir en sån där typiskt dialog när två arga blattar hamnar i en sits då ingen vill vika sig. Det slutar med att jag säger nåt i stil med att han inte vet vad han ger sig in på om han väljer att tjafsa med mig och jag tränger mig förbi killen ger han en arg blick, gör mitt behov och sticker upprörd tillbaka till polarna.
Killen:
"vänta du bara... vänta du bara" på bruten göteborgska, och försvinner.

Vi var ett gäng kaxiga invandrar barn från stockholms förorter. Men vi var aldrig såna som slogs. Vi gick aldrig ut för att slåss, utan för att ha kul. Undvek helst bråk, men man kunde inte heller vika sig. Råkade det nånsin bli bråk, så var det enda gången vi slogs bara för att backa sin kompis eller för att försvara sig.

Jag berättar om vad som hände i toakön och ser killens gäng står och blänger på oss. Vi stirrar självklart tillbaka och på sätt byggs det upp en spänning som gör att kvällen inte längre är kul.
Vi fattar att det kommer ju sluta med barfight på stället. Vi vill ha roligt. Vi är i göteborg, fulla som svin, fullt med folk på gatorna och en massa tjejer. Inte har vi åkt så långt för att slåss om vem som kissar först. Så vi bestämmer oss för att dra vidare. Avslutar våra drycker, säger hej då till alla bekanta och försvinner ut på gatorna.
Slutar med att det är en av de roligaste veckorna vi haft tillsammans.
Vi hade nämligen lånat en lägenhet i gbg utav en kompis så vi var där hela kalas veckan.
Inga bråk och massa skoj var det i alla fall.

Nu undrar ni säkert vad det hela hade med Profilen att göra?
Jo, en vecka senare går jag en kompis nere på T-centralens perronger och ska ta tåget hem.
Då ser vi en bekant ansikte... det är ju Rickard, Profilen.
Profilen ser ut att ha gått in i en dörr, märker vi då han närmar sig. Blåtira och ett och annat sår i ansiktet.

"Vafan har hänt?!" undrar vi självklart.
"Jag hajjar ingenting grabbar... Fem minuter efter att ni hade gått kom det ett gäng killar och börjar tjafsa. 'Jävla nollåttor hit, jävla nollåtor dit... vilka tror ni att ni är osv', så det blev värsta bråket. Ni skulle ha varit med grabbar!"
"shit alltså... fan att vi hade dragit alltså", "Ja vafan, vi skulle ha varit med... spöat dessa GBGare" Svarar vi.
Vi lämnar Profilen och fortsätter gå. När vi kommer utanför hör avstånd så säger vi till varandra:
"Fan vilken jävla tur att vi stack HAHA", "Det där skulle ha varit vi annars! HAHA"

Vi fattar ju att det var samma kille från toan som säkert kom och letade efter oss. Men vi hade redan försvunnit och de såg att vi umgicks med Profilens gäng. Så de pucklade på de istället.

Dodged the bullet där alltså.
Men synd bara att de andra grabbarna fick bråka. Sorry man!

Kvicksilvret

Det här hände i högstadiet, 15-16 år sen.
Har väl aldrig riktigt haft dåligt samvete för detta för att det var sån jag var i högstadiet. Busig och roade mig på andras olyckor. Trodde jämt att jag var smartare än alla andra och vägrade åka dit för vare sig fusk, bus eller anklagelser. Så vad gjorde man... skyllde ifrån sig.

Hela min skoltid verkade det som om jag hade två små mini-versioner av mig på varje axel. En liten vitklädd JAG och en JAG i rött med två horn på pannan, svans och en treudd. Oftast så vann den lilla röda killen.
Badboys... vad säger man... Oftast de populära, får alltid bruden och folk vill vara som de. Min lilla snälla JAG fick vänta sig några år innan han fick starkare inflytande på mig.

Vi satt på kemin... tror att vår kemi lärare var sjuk så vi hade en vikarie. Minns inte vad lektionen handlade om men läraren hämtar en flaska och skickar runt den. Tydligen innehöll denna flaska cirka 3-4 dl av det farliga, giftiga ämnet... kvicksilver. Den är tydligen svår att få tag på förutom att den brukade användas i termometrar och värdet av det som fanns i flaskan kostade cirka 1000 kronor.

Flaskan skickades runt så att alla fick känna vikten osv.
Sen kom den till mig...
Den vägde lite tungt för sin storlek och det var rätt häftigt att se mettall i flytande form. Omogen som jag var så började jag leka med flaskan. Gjorde tex några hantel lyft med flaskan och pumpade lite biceps. För att påpeka att det var tungt.
Sen började jag att jonglera lite med den... balanserade den på handen... kastade flaskan fram och tillbaka mellan händerna som om den borde en baseboll man kastar i handsken och sen...

-OOoops!

Jag missade fånga den vid ett av kasten. Fumlade lite och sen som om tiden gick i slow motion så ser jag flaskan falla mot marken.
Flaskan som var av plast, spricker i hundra bitar och kvicksilvret stänker överallt på golvet. Alla vet ju vad som händer när man tar sönder en termometer, det läcker ut små, små, små kulor av kvicksilver som nästan är omöjliga att plocka upp.

"Vad GÖÖöör du?" hör jag mig själv säga till den stackars killen som satt bredvid mig.

"Vaddå?" svarade han.

"Ser du inte.... flaskan gick sönder"
Killen tittar förvånat på mig och undrar vad fan jag menar. Det var ju jag som hade tappat flaskan. Under tiden så närmar sig läraren oss, säkert med magen uppe i halsen av ångest över att låtit oss leka med skolans kvicksilver.

"Jag la flaskan på bänken för att skicka vidare den till dig och du slog ner den med armen, shit vad klantigt" säger jag till killen.

Killen tittar på mig, sen ser jag i hans ögon att han nu tror att läraren kommer bli arg på honom för detta.

"Det... Det har skett en olycka" Förklarar han för läraren som hunnit fram till oss nu.
"Vet inte vad som hände men jag råkade stöta ner den med armen när jag fick den, fattar ingenting... jag såg inte att den låg på bänken"
Jag nickar instämmande.

"mmm, han tappade den"

(Kom igen... Förstår ni? Kan man klandra mig när folk verkligen tror på allt jag säger. Inte konstigt att jag utnyttjar situationen när mina klasskamrater inte ens vet själva när de har gjort nåt eller inte. Jag skulle kunnat örfila någon och sagt
"haha slog du dig själv?",
"Gjorde jag? det kanske jag gjorde" Skulle personen ha sagt. Stackars lättlurade dårar.)

Det slutar då med att klassen fick håltimme eftersom golvet nu var förgiftat och de behövde jaga alla små, små, små kulor som rullade runt där.

Killen tror än idag att han var den som tappade flaskan.

**Mörk vinter!

Måste nog säga att denna vinter verkar kärleksgudarna tagit semester.
Vet nog runt 10 fina par som splittrats under andra halvåret 2008 efter seriösa förhållanden.

Vad säger man om det? Svårt det där med relationer. Ibland går det ju tyvärr bara fel.

Här är nåt för de ensamma i vintern... Världens bästa KENT.
Får mig att tänka på en viss någon :(

"Jag vet att du sover
känner värmen från din hud
bara lukten gör mej svag
men jag vågar inte väcka dej nu

Jag skulle ge dej
allting du pekar på
men bara när du inte hör
vågar jag säga så

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och genomskinlig grå
blir jag
utan dina andetag

Min klocka har stannat
under dina ögonlock
fladdrar drömmarna förbi
inuti är du fjäderlätt och vit

Och utan ett ljud
mitt hjärta i din hand
har jag tappat bort mitt språk
det fastnar i ditt hår

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och färglös som en tår
blir jag
utan dina andetag

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
om du inte ser på
och genomskinlig grå
vad vore jag
utan dina andetag

Vad vore jag
utan dina andetag"

Stuntmannen

En kväll... tror det var midsommar eller valborg eller nåt liknande sommarhögtid.
Klockan var runt 4-5 tiden på morgonen. Solen hade i stort sett redan gått upp.

Min kompis och jag hade hamnat i Fittja med nattbussen och skulle promenera till Masmo där vi bodde.
Vi gick inte på motorvägen, utan en 50-väg vid bostadsområderna. Det brukar i stort inte ens vara trafik där på dagtid, än mindre 5 på morgonen en helgdag tänkte vi. Så vi gick mitt på vägen och pratade, skrattade och var allmän fulla.

Jag hörde en bil komma, så jag vände mig om och såg en bil komma i dubbla hastighet av vad som var tillåtet. Jävligt fort alltså.
Eftersom jag står mitt på vägen så tänker jag:
"Den borde ju se att jag står här mitt på vägen, så den borde stanna... Jag står ju synligt"

Han som körde bilen lär ha tänkt samma typ
"Han mitt på vägen borde se mig komma... finns ju inga andra bilar här, så han flyttar sig nog"

Bilen kommer närmare och närmare och jag flyttar mig inte. Bilen saktar inte ner heller.
Det är då som jag börjar tänka
"han verkar inte stanna... nu dör jag"

Den enda tanken jag hade då var att göra en sån stunt som man ser på film, där de rullar på motorhuven och sen flyger av. Så jag förbereder mig för att hoppa och försöka landa med ryggen på motorhuven.
Bilen kommer... jag hoppar... Landar på motorhuven... rullar av... fast inte riktigt som jag tänkt mig... jag rullar av framåt, inte över bilen som planen var.

Bilen hade hunnit stanna innan jag hoppade. Jag var ju lite full så i alla andras ögon så kom bilen, den stannar framför mig. Sekunden efter att den stannar, så hoppar jag på motorhuven... dunkar mig på den och ramlar av.

Medan jag ligger på marken så ser jag att föraren och passageraren kliver av bilen. Jag ställer mig upp fort och tänker
"inte bara att de kör över mig... de ska även avsluta jobbet genom att spöa mig, vilken fräckhet"

Föraren är ju självklart lite skrämd... han har ju ändå just kört på en person.
Vi ser på varandra alla fyra (Tänk Sopranos i denna dialog som kommer)

Föraren: HÄÄeeey!?
Jag: Hääeey!
Passageraren: äeeey?!
Min kompis: ÄEEEY!!

Vi ser på varandra igen. Tyst Paus...

Föraren: Allt bra?
Jag: Jadå... lite skrapsår bara

Sen sätter de sig i bilen och kör iväg. Jag och min kompis fortsätter hem.

Casino Casablanca

När jag fortfarande jobbade på Heron City så öppnade en Casino/ Kafé/ Restaurang där som hette Casablanca.

Konceptet var att det skulle föra tankarna till Caféet från filmen Casablanca.

Heron City var under den tiden inte värsta publik attraktionen, dvs det fanns inte mycket folk som gick dit förutom på helgerna.

Jag var på en dejt i Heron City med en tjej som bodde i mitt område när hon var liten. På den tiden var Heron City värsta dejt stället för mig. Jag brukade få gratis bio, gratis bowling, gratis mat på vilken restaurang som helst osv. Hade ju jobbat där sen stället öppnade så jag kände de flesta och man hade lyckats deala till sig lite gen och gentjänster.
Kändes perfekt att ta dit tjejer och ha en grym helkväll fylld med aktiviteter utan att betala en spänn.

Vi behövde döda lite tid innan bion, så vi gick för att checka in det nya stället Casablanca.
De hade en roulette där och jag minns att när jag var liten så hade jag en sån leksaks roulette som jag brukade leka med. Så jag kunde reglerna en aning.
Stället var helt dött. Fanns inte en kotte där förutom personalen. De såg inte ut att gå i vinst alls. Killen i baren undrar vad vi vill ha och "vi bara tittar", svarar vi.
Köper inte ens ett kaffe liksom.

Ställer mig vid roulette bordet. Växlar en tjuga mot två chips. Satsar chipen på färg och får mitt färg och dubblar. Spelar fegt ett par gånger mest på skoj för att få tiden att rulla.
När jag bara har ett chip kvar så lägger jag den på en siffra. Siffran 12 som är mitt lyckotal. Lite som "okej, dags o sticka på bio. Kul så länge det varade"-attityd.

PAM!
Lilla vita kulan hamnar på siffran 12 och jag lämnar stället 400 kronor rikare.

Skadeglad som jag är kunde jag inte sluta skratta. Inte av lycka, utan av skadeglädje!
"HA HA HA" Jag menar...
Där kommer vi in... stället har säkert inte haft en gäst på hela dagen. Inte bara att jag inte beställer nåt utan de ger mig 400 kronor också, för att jag är där o leker med deras spel i 5 minuter. "HA HA HA"-skadeglad

Självklart berättar jag om vinsten på jobbet. Min polare vill dra dit på rasten så vi går dit.
Denna gång fanns det en kille från ett annat företag där och spelade på rouletten.
Killen lekte grym och verkade veta vad han höll på med, för han spelade stort. Han hade olika system för var han la sina chips och verkligen la 10-20 chip per omgång i olika mönster... eller vad han nu höll på med.

Vi tittar, i 2 minuter. Satsar var sin tjuga. Vi lägger våra sin chips på några nummer. Min kompis förlorar... tro det eller ej... jag fick vinst på ett av numren. Tror att det är typ 36 gånger vinst på en sån. Så där är jag igen med nästan 400 kronor i vinst efter bara ett par minuter. Killen som redan var där och spelade såg helt knäckt ut med tanke på alla pengar han höll på att göra av med.

Jag är inte en girig kille... jag nöjer mig en sån vinst. Så jag ger min kompis två chips så att det blir som om han inte har förlorat några pengar. Han satsar sina chips ändå.
Vinst igen på enkel siffra!!
Nu har både jag OCH min kompis dragit var sin vinst på bordet. Både han och jag lämnar alltså stället med drygt 400 kronor var, efter att bara varit där i 5 minuter.

Denna gång var vi inte bara skadeglada åt "Casinot", utan även åt killen som redan stod vid bordet och spelade bort sina pengar. Lekte grym med sina system o grejjer. Sen så dyker det upp två luffare.... vinner sina cash och sticker direkt.
Rena guldgruvan det där Casinot.