Kvicksilvret

Det här hände i högstadiet, 15-16 år sen.
Har väl aldrig riktigt haft dåligt samvete för detta för att det var sån jag var i högstadiet. Busig och roade mig på andras olyckor. Trodde jämt att jag var smartare än alla andra och vägrade åka dit för vare sig fusk, bus eller anklagelser. Så vad gjorde man... skyllde ifrån sig.

Hela min skoltid verkade det som om jag hade två små mini-versioner av mig på varje axel. En liten vitklädd JAG och en JAG i rött med två horn på pannan, svans och en treudd. Oftast så vann den lilla röda killen.
Badboys... vad säger man... Oftast de populära, får alltid bruden och folk vill vara som de. Min lilla snälla JAG fick vänta sig några år innan han fick starkare inflytande på mig.

Vi satt på kemin... tror att vår kemi lärare var sjuk så vi hade en vikarie. Minns inte vad lektionen handlade om men läraren hämtar en flaska och skickar runt den. Tydligen innehöll denna flaska cirka 3-4 dl av det farliga, giftiga ämnet... kvicksilver. Den är tydligen svår att få tag på förutom att den brukade användas i termometrar och värdet av det som fanns i flaskan kostade cirka 1000 kronor.

Flaskan skickades runt så att alla fick känna vikten osv.
Sen kom den till mig...
Den vägde lite tungt för sin storlek och det var rätt häftigt att se mettall i flytande form. Omogen som jag var så började jag leka med flaskan. Gjorde tex några hantel lyft med flaskan och pumpade lite biceps. För att påpeka att det var tungt.
Sen började jag att jonglera lite med den... balanserade den på handen... kastade flaskan fram och tillbaka mellan händerna som om den borde en baseboll man kastar i handsken och sen...

-OOoops!

Jag missade fånga den vid ett av kasten. Fumlade lite och sen som om tiden gick i slow motion så ser jag flaskan falla mot marken.
Flaskan som var av plast, spricker i hundra bitar och kvicksilvret stänker överallt på golvet. Alla vet ju vad som händer när man tar sönder en termometer, det läcker ut små, små, små kulor av kvicksilver som nästan är omöjliga att plocka upp.

"Vad GÖÖöör du?" hör jag mig själv säga till den stackars killen som satt bredvid mig.

"Vaddå?" svarade han.

"Ser du inte.... flaskan gick sönder"
Killen tittar förvånat på mig och undrar vad fan jag menar. Det var ju jag som hade tappat flaskan. Under tiden så närmar sig läraren oss, säkert med magen uppe i halsen av ångest över att låtit oss leka med skolans kvicksilver.

"Jag la flaskan på bänken för att skicka vidare den till dig och du slog ner den med armen, shit vad klantigt" säger jag till killen.

Killen tittar på mig, sen ser jag i hans ögon att han nu tror att läraren kommer bli arg på honom för detta.

"Det... Det har skett en olycka" Förklarar han för läraren som hunnit fram till oss nu.
"Vet inte vad som hände men jag råkade stöta ner den med armen när jag fick den, fattar ingenting... jag såg inte att den låg på bänken"
Jag nickar instämmande.

"mmm, han tappade den"

(Kom igen... Förstår ni? Kan man klandra mig när folk verkligen tror på allt jag säger. Inte konstigt att jag utnyttjar situationen när mina klasskamrater inte ens vet själva när de har gjort nåt eller inte. Jag skulle kunnat örfila någon och sagt
"haha slog du dig själv?",
"Gjorde jag? det kanske jag gjorde" Skulle personen ha sagt. Stackars lättlurade dårar.)

Det slutar då med att klassen fick håltimme eftersom golvet nu var förgiftat och de behövde jaga alla små, små, små kulor som rullade runt där.

Killen tror än idag att han var den som tappade flaskan.