Clark Kent

Jag undrar ifall vi ser likadana ut för kineser, så som vi ibland tycker att alla kineser ser likadana ut?

Vi hade en thailändare på jobbet som var ny.
Han sitter med oss och försöker lära sig alla namnen på de anställda.

En kille går förbi.
"Vad heter han då?" Undrar Thai.
"Det där är Jeppe"
En kvart senare har Jeppe fixat sina linser så han går förbi fast utan glasögon. Han brukade oftast komma till jobbet med glasögon och under dagen byta till linser.

"Vad heter han då?" Undrar Thai.
Jag tänker då i huvet "Är killen blind? Han har ju redan frågat!"
Så jag svarar:
"Det där är ... öööh.... Niklas" (får jag chansen så tar jag ju den)
"Niklas? Okej... han liknar Jeppe lite"
"Nää? Tycker du? Det tycker inte jag. De har olika frisyrer och har olika näsor. Men visst, deras gångstil är ju samma."
"Jag tycker i alla fall att de liknar"

Nån vecka senare så kommer Jeppe. Jeppe var inte den mest sociala och brukade oftast vara lite bitter på saker fast på ett roligt sätt. Han var inte den som var rädd för att säga vad han tyckte. Det var en kille som jobbade i lagret för sig själv och störde sig på dumma människor. Så säger han:
"Han den där nya kinesen går och kallar mig för Niklas hela tiden. 'Hej Niklas. Hej då Niklas'. Jag har inte fattat att han menade mig, tills idag då det inte fanns någon annan i rummet och han hälsar"
Vi skrattar.
Det hade gått en vecka och varje morgon så undrade Thai om Jeppe och Niklas.
"Var tog Jeppe vägen? Jag såg han i morse?
"Jeppe mådde dåligt, han gick hem"

"Varför kommer Niklas alltid försent?"
"Han jobbar bara deltid, så han börjar senare"

Till sist så går Jeppe och ska rätta honom för att han står inte ut längre och säga att han inte heter Niklas.
Thai fattar ingenting, så jag förklarar för Thai:
"På morgonen så kommer Jeppe med glasögon. Sen under morgonen så tar han av sig de och fixar linser. Så Niklas och Jeppe är samma kille. Det är därför du aldrig ser de i samma rum samtidigt. Jag bara lurades... i en hel vecka"
Thai försöker då leka smart.
"HAHAHA näää.... ni försöker blåsa mig. Tror ni att jag går på sånt så lätt? Man ser ju att de är två olika personer. De liknar ju ingenting. De har olika frisyrer och har olika näsor. Men visst, deras gångstil är ju samma."
"Nä... jag lovar. Jeppe är Niklas"
"Ni måste tro att jag är blåst"

Till sist så fakkar Jeppe ur och hämtar sina glasögon. Sätter på sig de och säger:
"Clark Kent!"
Tar av sig de
"Superman!"
På med glasögonen
"Clark Kent"
Av
"Superman"
På
"Jeppe"
Av
"Niklas...
Ser du nu!!? dumma kines!!! SER DU NU?!"

Fredag

"Säg att du skojar?"
"Nä, det är sant!"
"Du skojar.... Du driver med mig?"
"Nä... HAHA jag skojar inte."
"Vafan! Jag måste kolla kalendern!"

3 timmar tidigare.

Jag skickar ett sms till en kompis som jag har pratat med tidigare på MSN.
SMS Jag: "Jag kommer klockan 22, är det okej?"
SMS Han: "Kan du inte komma tidigare? Då kan vi dricka några bärs och spela lite Guitar Hero innan"
SMS Jag: "Nä, det går ett tåg om en halvtimme och nästa går två timmar senare. Hinner inte med tåget som går nu"

Han ringer mig.
"Men var det inte imorgon vi skulle ut och ta ett par öl?"
"Nä, kan inte imorgon. Har bestämt annat."
"Jaha? Men kan vi inte vara hemma och spela spel bara och dricka?"
"Nä... sitta hemma kan jag göra här. Vi går ut istället"
"Ja, okej då. Jag vet inte om det är mycket som händer ikväll"
"Jooo... Det är lönehelg. Klart att det är folk ute"
"Okej... om du vill gå ut så visst. Vi ses vid tio"

Sen var jag tvungen att gå förbi jobbet innan jag tog tåget till Borlänge för att gå ut och festa.
"Laddad inför helgen då?" Säger en på jobbet.
"Ja, det blir jobba hela helgen. Men imorgon (lördag) ska vi rejva ju" (Det är rave party på g nämligen).
"Nä... det är på lördag. Det är torsdag idag"
"Nä... det är fredag. Jag ska till Borlänge ikväll och festa"
"Nä... det är torsdag idag. Det var onsdag igår"
"Nä... Det är fredag. Jag ska festa ikväll i Borlänge"
"Det är torsdag!"
"Säg att du skojar?"
"Nä, det är sant!"
"Du skojar.... Du driver med mig?"
"Nä... HAHA jag skojar inte."
"Vafan! Jag måste kolla kalendern!... Fan, det är torsdag ju!! Vad tänkte jag på? Jag har ju fixat mig i ordning. Rakat mig, gjort mig fin... Fan, jag måste ringa och avboka... Det är ju imorgon som jag ska festa i Borlänge!"
"HAHAHA Du är ju blåst!"

Tjuvringning

Det här var för typ 10 år sen då jag jobbade på den där elektronik-monterings firman.
Som sagt så var stillasittande inte ett jobb för mig. Så jag var oftast tvungen att springa runt och roa mig själv.

En kille på jobbet hade flickvän sen några år tillbaka och han hade berättat om en semester tjej som han hade träffat, men som han påstod inte hade gjort nåt med.
Vi tänkte driva med honom och få sanningen ur han.

En chilenare på jobbet och jag går in i ett annat rum som hade en telefon och ringer på hans mobil.
Men vår arbetskamrat svarar inte utan fortsätter att jobba. Vi kommer till hans telefonsvarare och lämnar ett meddelande:
"Det här är Dr Hanson från smittskyddsinstitutet. Vi måste tyvärr meddela dig att du är tvungen att gå och testa dig. En som du har varit med utomlands är tyvärr smittad och medgett ditt namn. Det vore bra ifall du kan kontakta oss på nummer 08-bla bla bla" och chilenaren härmade nörd-svenskan ganska bra.

Vi går och sätter oss på våra arbetsbänkar i anslutning till killen och det kommer ett sms i killens mobil.
"Sms?? har du inte mobilen avstängd på jobbet" säger vi lite störigt.
Han kikar på den och lägger ifrån sig den.
"Vem var det då?" Undrar vi.
"Ingenting, bara telefonsvarare typ"
"Men ska du inte lyssna och kolla då?"
"Nä... jag brukar inte lyssna på dessa ändå"

Vår skämt höll på gå åt pipan. Lite senare så tar han upp luren och lyssnar ändå. Vi iakttar.
Han lägger ifrån sig luren med an ganska allvarlig ansiktsuttryck och fortsätter att jobba.
"Var det nåt viktigt?" Undrar vi.
"Nä... ingenting"

Hela dagen gick och han var tyst hela dagen.
Verkade orolig ut och bara jobbade. Det var ju inte likt honom.
På slutet av arbetspasset så frågar vi:
"Har det hänt nåt? du har inte varit dig själv idag."
"Nä... ingenting"
"Men du sa att du inte hade gjort nåt med den där tjejen utomlands. Då är det inge fara ju"
"Men... hur?"
"HAHAHHAHAHHA Vad sa Doktorn? HAHAHAHA, Har du inte ringt upp? HAHAHAHA"
"Era jävlar!"

** He's just not that into you

Okej... jag såg en chick-flick i morse.

Eller åtminstone så trodde jag att det skulle bli den ultimata tjejfilmen efter Sex And The city filmen och att jag skulle få nåt att reta tjejerna som gillar Sex And The City filmen med.
Sex And The City filmen... Vill ni verkligen höra vad jag tyckte om den så hojta till. Vi kan ha ett helt jävla inlägg om den också. Säg bara till... snälla. Jag har en del som vill ut!!!

Men faktist så var denna film rätt bra.
Jag har alltid rekommenderat tjejer att läsa boken efter att ha sett författaren sitta hos Oprah och berätta om den. Jag kände faktist igen mitt beteende i mycket av det han sa.
Tjejer... tyvärr så gör vi inte så med flit.
Men det han sa hade han faktist rätt i.

Jag tror att många kan känna igen sig vid karaktärerna i filmen beroende vilken stadie ur sitt liv man befinner sig i. Jag kunde relaterade mest till Bartendern i filmen

Sen är den rätt amerikaniserad. Dessa amerikaner har ju såna regler för allt.
"Don't kiss on first date". "Wait three days before you call" och såna töntiga grejer.
"First base, second base, home run" och fan vet jag vad mer de kallar hångel.
Träffar jag en amerikanska och hon kommer med sånt shit så säger jag
"You know... In europe we don't play that much Baseball. We play soccer. Either you score or not"
Hehehehe nu framstår jag säkert som värsta svinet HEHE

Men ärligt nu...
Man får sig en tankeställare angående sin relationsstatus och tjejer kommer säkert att använda sig utav denna film som handbok i hur man hittar den rätte.
Precis som Sex And The City dvd-boxen blivit en orakel för många.
Jag gillade att problemen i filmen faktist är jämförbara med det verkliga livet.

Se den!!
Även ifall du är kille. Det är bäst att förbereda sig i hur tjejer kommer att dömma oss killar de närmaste åren efter att filmen kommer ut.

Sen att varenda kvinnlig skådespelerska i filmen är snygg skadar ju inte.

Dörrvakter - Blue Moon Bar

När jag först flyttade hemifrån så hyrde jag ett rum hos en tjej i vårberg.
Jag hängde oftast i mitt rum och spelade tv-spel eller såg på film.
Tjejen som hade lägenheten hade ingen Tv så ibland hände det att hon fick sitta i mitt rum medan jag var på jobbet.

Ibland då jag kom hem så kunde kunde jag hitta henne och hennes pojkvän i mitt sovrum och titta på film.
"Är det okej att vi tittar klart?" frågade de. Även fast jag var helt slut ibland och ville sova så lät jag de titta färdigt.
Hennes pojkvän var vaktchef (eller nåt sånt) på Gamla Blue Moon Bar i Sthlm.
En gång så frågade han:
"Har du varit på Blue Moon Bar?"
På den tiden var BMB ganska så hett inneställe. Det var alltid 100 meter kö utanför och inte vem som helst kom in. Så svaret blev självklart:
"Nä... faktist inte"
"Men säg till ifall du drar dit nångång. Det är bara att ringa när du vill komma så fixar jag det"
Han var en jätteschysst typ. Riktigt trevlig och nästan översnäll. Nu var han egentligen bara artig som bjöd in mig till hans jobb. Men han kände inte oss blattar. Vi som annars aldrig kom in nånstans.
Han menade egentligen:
"Kom dit nån gång och checka läget för att jag fått kika på din tv"
men jag hörde:
"Du, nu behöver du aldrig mer stå i kö. Du behöver aldrig mer oroa dig för att inte komma in. Du ska aldrig behöva leta efter ett ställe... Du kommer bli som värsta pimpen. Jag fixar in dig och dina kompisar på BMB"

Så varje fredag och lördag...
nu menar jag VARJE, fredag och lördag i tre-fyra månader så var vi på Blue Moon Bar.
Utan att stå i kö, utan att betala.

Till en början var det inga problem.
Man ringde och så stod han vid dörren och hälsade oss välkomna.

Efter ett tag så slutade han svara när man ringde. Då fick man fråga efter honom.

Senare gick det så långt att han inte ens kom ut för att undvika oss.
"Han är upptagen"
"Inge fara, vi kan vänta"
"Han kommer inte att komma ut. Han är upptagen."
"Det är inge fara. Jag ringer hans tjej och hon kanske kan få tag på honom"
"Okej.. Vafan...kom in då"

En gång så sa han:
"Det är okej om ni bara kommer nån gång i månaden. Det har blivit för mycket"
Jag tolkade det som:
"Jag har mycket jobb. Så ibland hinner jag inte fixa in er. Det är för mycket att göra och det händer att ni stör mig"
"Ja, men vi löser det. Skriv oss på listan istället så slipper vi ringa och störa dig. Då spelar det inge roll vem som står vid dörren."
"ööh... jaha?.. mmm... okej"
Så det blev gästlista. Men allt gott har ju sitt slut.

Vi hade hittat en guldkälla.
Tyvärr så händer det ibland att man ger oss lillfingret och vi slukar hela dig och lämnar tillbaka lillfingret. Vi tömde vår guldkälla så att vi till sist inte kunde gå dit längre.
Allt gott har sitt slut och vi uttnyttjade vår goda till max.

Megatron

Vi hade blivit stammisar på en HipHop klubb som hette Esquinaso i Alicante.
Folk hälsade och kände igen oss redan efter ett par dagar för att vi hängde där i stort sett varje kväll.
En kväll var vi lite mer packade än vanligt. Riktigt, riktigt fulla var vi.

Musiken är i full gång tills det plötsligt blir helt tyst och det hörs en :
"Abbbbooouuuuuu!" från DJ båset innan nästa låt kör igång.
Där står vår vän DJ Megatron (som han kallade sig. Andra halvan utav vår Rapduo) inne i DJ båset och spelar.
Den riktiga DJn står utanför och knackar. Det här DJ-båset var typ som en balkong som stod över dansgolvet.
Han hade lyckats ta sig in i båset och låst ut DJ och stod nu och spelade skivor. Han var rätt så berusad så övergångarna var inte de bästa, men han spelade det HipHop som vi lyssnade på. Det var annars rätt så dansvänliga låtar som spelades. Inte för tunga låtar.
Varje gång som han hittade en låt som han tyckte om så hörde man honom skrika "Abbbbooouuuuuu!" Utav glädje över att ha hittat nåt bra.

Lite senare så hittar vi honom utanför på en trapp och är lite ledsen.
"Jag har blivit portad"
"Hur fan lyckades du ta dig in i båset?" Frågade vi.
"Jag skulle först bara önska en låt. Men spanien ligger 10 år efter, så jag frågade ifall jag fick kika på vad han hade. När han öppnade och släppte in mig, så hittade jag en massa som han vägrade att spela. Då fick jag storhetsvansinne, knuffade ut DJn och gjorde statskupp. Men visst var det bra musik där ett tag?"

Husdjur

Jag fick inte ha mycket husdjur som liten.
Minns att vi hade talande papegojor när vi var små.
På nåt underligt sätt så var dessa papegojor riktiga Houdinis.
De lyckades tydligen alltid ha öppnat sin bur och flugit iväg.
Minns att buren var låst med en skruvad ståltråd. Visst att dessa fåglar kan vara smarta. Har sett såna som cyklar och nån som spelar piano.
Men inte sticker de ut foten och skruvar loss ståltråden för att sen flyga iväg? Eller?

Jag tror nu på vuxnare år att det var mina föräldrars påhitt för att inte berätta att lilla Pepito (ja, tror att alla de hette så) hade kolat.

Efter dessa papegojor så dröjde det många år innan vi fick ha husdjur. Nån gång som tonåring så fick vi en vit hamster som hette Kalle. Den levde i bara 2 år och sen fick den cancer.
Veterinären meddelade oss att den hade fått en tumör och det var bäst att avliva den. Det skulle kosta 2-300 kronor att avliva den.
En morgon så vaknade jag och Kalle låg inte i sin bur.
"Den var död imorse. Så vi ville inte att du skulle hitta den död" sa farsan.

Många år senare blev man lite smartare och konfronterade farsan.
"Hur var det nu med lilla Kalle?"
"Jag dränkte han. Billigare så"
"Nääää... Men sen då? Slängde du bara han i soporna?"
"Om du vill... så kan vi säga att vi begravde honom"

Många år senare så kommer en snygg tjej som jag ville haffa och erbjuder mig en kattunge.
"Jag vet fan ingenting om katter"
"Nä... men jag hjälper dig"
"Men jag vill inte ha katt"
"Snälla... jag har fått två stycken men får bara behålla en eller ingen. Snälla... Jag kommer hem till dig varje dag och hjälper dig med den"
" :-D ... Okej.... på det viset... hmmm... Ja... men kör på det!"
Klart man tar chansen. Hon erbjöd sig själv att komma hem till mig. Jag behöver inte locka med egna ursäkter.

Fick katten, men henne såg man aldrig mer röken av.
Kikar på internet hur man ska ta hand om en katt.
"14 år?!!.... Lever krypet i 14 år!!!!"
Jag hade räknat med bara ett par år, som hamstern eller fåglarna.
Jag kommer alltså bli 40 innan jag blir av med katterna.
Ja, just det. Har ju två katter nu.

Den andra köpte jag och min sambo tillsammans. För att göra den första sällskap.
"Vid skiljsmässa så vet du att det oftast är mamman som får vårdnaden?" Sa jag för att kunna bli av med de, ifall nåt skulle gå åt skogen med förhållandet och komma ur det med någorlunda vinst.
Då det tog slut och vi flyttade isär så försökte jag komma med det igen.
"Du tar väl katterna nu va? Var det inte så vi sa?"
"Nä... i sånt fall tar jag bara min katt"
"Din katt? De kommer ju tillsammans. Du kan inte lämna den ena helt själv här ju"
"Okej... då lämnar jag båda"
"????"

Här står jag nu efter 5 år sen första katten och och räknar åren tills jag blir fri. Bara 10 år kvar.

Kräk

Jag har druckit många tequilas i mitt liv.
Ibland så mycket att jag inte har kunnat känna lukten av tequila på ett år innan jag kunde våga ta en till.
På sistone har mina tequila-shots bestått utav Cranberry- Tequila Gold och pressad lime (Nebola).
Det är ont om barer som har tequila gold. Då blir det oftast improviserade Nebolas med vanlig vit tequila. Inte samma sak.
Se till då att pressa mycket lime i shotten. Det gör den surare och dämpar tequila smaken en aning.

En kompis som gillade Nebola efter att ha fått smaka, tjatar alltid om att ta såna varje gång som vi är ute.
Oftast blir det den improviserade varianten.
En kväll har han stuckit iväg till baren och återkommer med dessa shots.
Vi shottar. Det är alltså de improviserade... de lite äckligare.
Jag känner att den inte smakade riktigt.
"Vafan" Säger jag då med spriten upp i halsen och gör en sur min för att försöka hålla ner denna.
"Du glömde limen, din jävel"
"HAHAHA, jag tyckte väl att den smakade äckligt"
"Fan... du dödar mig" Krystar jag fram och har fortfarande kräket i halsen och en sur, bitter min.

Andas... andas... andas...
Vi är bland folk.
Inte fan vill man kräkas framför alla. Så jag kämpar.
Men då kommer den och jag biter ihop allt vad jag har och pressar läpparna så de blir supertäta.
(Ni vet vad jag menar... har ni aldrig försökt hålla emot en spya?)
Jag blir tvungen att svälja tequila uppstötningen men sätter i halsen och hostar till.
Jag hostar med munnen fortfarande stängd och käkarna i lås.

En stråle kommer ut ur min vänstra näsborre och kladdar ner en rand på min t-shirt.
"Fan... titta... jag kräktes en rand på min t-shirt"
Kompisen skrattar (Vänta du bara... jag ska nog få dig att "Rapa" nån gång. Rapa= kräkas på fjoll-språk. Internskämt)

Som tur så hände det just då att jag hade två T-shirtar på mig.
Det var såna Long-tees som man ska ha under sina t-shirts så att det sticker ut lite på ärmarna och nederdelen, för att komplementera färger så att det matchar resten av klädseln (Keps, skor eller nåt sånt).
Så allt som jag behövde göra var att gå och skölja bort strålen och sen byta plats på tröjorna så att den smutsiga hamnade under och stack ut i ärmarna och undertill.
Voilá!
Kvällen räddad.

** Don Juan DeMarco

"Every woman is a mystery to be solved. "

ZZzzZZzz

I gymnasiet, under en matematik lektion.
Läraren skrev en massa på tavlan och pratade en massa.

När nånsin kommer jag få användning utav detta? Tänkte man.

Det är inte som att jag lutar en stege nu i vuxen ålder och tänker pytagoras sats eller sinus cosus... "Okej... så det är såhär jag ska luta stegen"
eller är ute och handlar tomater och räknar ut volymen på dessa för att få så stora tomater som möjligt.

Men okej, han pratade och jag föll in i en djup sömn.

Är lite bitter på klasskamraterna för detta som kommer.
Jag vaknar och sitter ensam kvar i klassrummet. Lektionen var alltså slut och jag hade suttit där och sovit. Läraren torkar av tavlan och ser att jag vaknat.
"Var lektionen så tråkigt?"
Fan ta mina klasskamrater som inte väckte mig.

** 305 unika besökare

Wow!!
Förra veckan var det rekord. Bloggen hade 305 unika besökare under vecka 8.
Alltså var det 305 olika datorer som kom in och kikade.
Ganska coolt med tanke på att jag har typ 10 kompisar (I alla fall som jag kommer ihåg namnen på).

Som max på en dag så hade sidan 59 besökare. Låt oss komma till 100 :)

Nä... men det är verkligen roligt att höra och se att folk uppskattar mina historier.
De som känner mig har oftast hört en del av detta på fyllan. Det är såna anekdoter som man berättar om när man ska säga nåt roligt.

För de nya besökarna så besök gärna de äldre historierna. Just eftersom detta inte är en dagbok precis, utan mer mina memoarer. Så det går att hoppa mellan olika historierna.
Min favorit är "The Sneeze".
Jag har fått mest uppmärksamhet för "Offentlig Toa". Folk har påpekat min ärlighet och det detaljrika innehållet. Tror att folk nästan kan känna lukten bara av att läsa. De lever sig in i historien som om de nästan var där själva. För erkänn... det måste ju ha hänt er också!!

Vilken är din favorit?

Filmklippet

P3 tror jag att det var, hade en tävling på mornarna som hette filmklippet.
De spelade en filmklipp i radio som tex
"I'll be back" och lyssnarna skulle ringa in och gissa vilken film repliken kom ifrån. (Terminator för de som inte vet)

Jag hade ett jobb 99 på en elektronik monterings firma. Det var inte riktigt ett jobb för mig. Stillasittandes och skruva en massa skruvar. Jag blev bara rastlös.
Jag roade mig på mornarna genom att ringa och tävla i radio.
De spelade oftast P3 på jobbet så ibland kunde man komma med i sändning och alla på jobbet skulle höra.
Det man vann var typ en CD eller en VHS med filmen eller nåt sånt. Jag ringde inte för priset.
Jag är en busig kille.

Jag är filmfreak så jag var oftast den som var bäst på att svara på vilken film replikerna kom ifrån. Sen skulle man var snabb på att ringa.
Men nu kommer det busiga...

Radio: "Louis, I think this is the beginning of a beautiful friendship."
Så ringde man till radio.
"P3, Hallå?"
"Hejsan, jag vill vara med och tävla i filmklippet"
"Vad har du för gissning?"
"Kan det vara Casablanca?"
"Det kan det vara... ett ögonblick så kommer du i sändning..."
Så tog typ låten slut och de börjar prata, och det här är vad folk på jobbet kunde höra:
"Vi har en lyssnare här som har en bra gissning på filmklippet tävlingen... Vad var ditt svar?"
"Jag tror att det är från Disneyfilmen Bambi"
"ööööhh? nääää? du hade en annan gissning innan"
"Nä... jag tror att det är Stampe från filmen Bambi"
"Ääääh?? Näää? Tyvärr det... är... fel, men du är välkommen att ringa igen"
Och alla på jobbet bara skrattade. '
Så väntade man till nästa dag och då var det en ny replik, typ:
"You karate do "yes," or karate do "no." You karate do "guess so," just like grape. Understand?"
Så ringde man:
"P3, Hallå?"
"Hej jag vill gissa på filmklippet"
"Vilken film tror du att det är?"
"Det är från Karate Kid tror jag"
"Okej... håll kvar ett ögonblick"
Så kom sändningen i radio.
"Vi har en tävlande med oss... Hallå?"
"Hej"
"Vilken film tror du att det är?"
"AAAAAAA... IIIIIIIII... KÅÅÅÅÅÅÅÅÅ!!!!!
AAAAAAA... IIIIIIIIIII... KÅÅÅÅÅ!!!!!"
-KLICK!
Så skrattade de på jobbet.
Tävlingen var alltid klockan 8:30.
Ibland kunde jag ringa redan vid 7
"P3 Hallå?"
"Jag tror att det filmen Aliens"
"Ursäkta?"
"Film klippet... jag tror att det är Aliens"
"Men vi har inte börjat än... vi har ännu inte spelat klippet"
"Jaha... förlåt... jag ringer sen"
Sen kunde de spela upp nåt och jag ringde. Spelade inge roll vilken klipp det var så sa jag:
"Aliens, jag tror att det är Aliens"

Vi tjuvringde denna radio station nästan dagligen och drev med de.
Ibland lyckades vi komma i sändning.
Ibland ringde vi bara och svarade fel innan tävlingen ens börjat.
Det var ju innan nummerpresentatörer och sånt.
Har du nån favorit tjuvringning??

The Rat

Var på väg till stan för att festa.
Hade stämt träff med några brudar så vi skulle förfesta hemma hos de.
Men jag som är en tidsoptimist gick hemifrån för sent som vanligt. Jag var redan sen och var tvungen att hinna med tunnelbanan för att inte bli alltför sen.
Jag springer till tunnelbanan och missar tåget med bara nån sekund. Det är så typiskt just när man har bråttom.

Jag får såklart vänta på nästa tåg som skulle komma om tio minuter så jag ringer och meddelar att jag missade tåget och blir lite sen.
När det är dags för nästa tåg att komma så åker den bara förbi utan att stanna.
"WTF!!!? Helvetish? Va'fan!"
Högtalarna meddelar då:
"På polisens order är Vårbergs tunnelbana avstängd tillsvidare. Tunnelbanan kommer ej att stanna i Vårberg"

Alla resenärer blir som galna och rusar upp till spärrarna för att ta reda på vad som händer.
Jag fattar att det måste ha hänt nåt brott och polisen jagar brottslingarna. Har inte tid att tjafsa eller vänta tills allt löser sig, så jag måste ta mig till närmaste station till fots.
Hastigt så går jag mot Skärholmen som ligger närmast.
Jag är redan 20 minuter sen och har en halvtimmes resväg till stan. Alltså skulle det nu bli totalt nästan en timme försening med gångvägen och allt.

Framför mig går det två killar som också verkar vara på väg till Skärholmen. Det går nån enstaka resenär bakom mig som har tänkt som jag.
Vi går längs en väg som följer spåret. Vi har spåret på vår högra sida. Längre fram kommer man till Skärholmen. Vid vägens slut så svänger en polisbil sakta in på vår väg. De båda killarna reagerar och springer ner mot spåren och gömmer sig.
"Jahaaa" tänker jag lite bittert och signalerar till polisbilen att de ska stanna.

Jag vet att det är dödsstraff att vara en "snitch" i förorterna. Men tack vare dessa jävlar så var jag så jävla sen till festen att jag nästan funderade på att skita i allt och stanna hemma. De hade sabbat min kväll mer än vad det redan var pga jag var sen från början. Hade jag bara hunnit med tåget så hade jag bara varit 10 minuter sen. Sen är jag ju skadeglad.

Polismannen i passagerarsätet rullar ner rutan och undrar vad jag vill.
"Jag tror att de ni jagar ligger där och gömmer sig"
Bovarna tittar upp och ser jävligt förvånade ut. De lär ha tänkt "Vafan? Sätter han dit oss den där blatten?"
Poliserna springer ut med dragna vapen. Ännu en polisbil dyker upp. Allt är som på film. Polisen ropar åt de att stanna och lägga sig ner, då bovarna försöker springa.
Men jag har inte tid att stå kvar och titta så jag går mot Tunnelbanan.

Kommer fram till t-banan och där blir jag stoppad av en polis.
Han vill se legitimation och grejer. Jag ser att jag inte har mycket tid kvar tills nästa tåg kommer och säger
"Kom igen... jag har bråttom. Det var ju jag som hjälpte till att få fast bovarna"
"Var det du? De sa att du hade försvunnit rätt fort. Det borde finnas fler som du" Säger aina.
"Äsch... De gjorde så att jag är sen till stan. De sabbar min kväll så jag kan lika gärna sabba deras"
"HAHA bra tänkt. Tack i alla fall".

Rap-death

En rapkarriärs död.

Vattenfestivalen 97 kan jag tro var slutet på min korta rapkarriär.
En kompis och jag hade en rapduo som vi kallade för Bombpatrullen (Tha Bomb Squad, TBS).

Vi rappade om allt från graffitti:
"Softar... Väntar... tills solen har gått ner.
Det är på natten det som folk kallar för brott brukar ske.
Packar mina burkar. Klockan har blivit sent.
Jag smyger ut i mörkret. Så gör vi jämt"
(Ur Bomba Fett)

till breakdance:
"Battlar och bränner golv med alla i gänget :DownRockaZ!
Vi svänger ben och armar som om de vore NunChuckus"
(Ur Scenen är vår)

och brudar:
"Den här tjejen är något extra. Hon är värd att få stryk för.
Varje gång som jag ser henne stannar min puls och jag dör.
Hon är tjejen som annars brukar finnas i drömmar.
Men jag håller mig på avstånd medans andra killar får tömma."
(Ur Svartsjuk som fan)

En hel del battle rhymes a lá Wu Tang Clan på svenska hade vi också:
"Swiiiiish, är ljudet av svärd då den skär igenom luft.
KABoooM, det var en bomb från min trut.
Bomber som jag släpper... de är starkare än krut,
Dynamiter, granater... Som aldrig tar slut"
(Ur Krig)

På den tiden var inget seriöst. Vi tävlade på Boot House i Norsborg som var det mest seriösa gig vi hade.
Vi rappade på fritidsgårdar, skolavslutningar och spelade in låtar på kassett hemma i sovrummet.
Våra beats gjorde vi i skärholmens fritidsgård.
Där även grabbarna Ison & Fille hängde. De var mer proffs.
Vi bara latjade och tyckte att det hela med att spela in i studion bara var en dröm.
Vi hade ingen aning om hur man gjorde beats och tyckte att det var den tråkiga biten.
Vi var bättre på att skriva texter och spela in de på band.
Allt var så mycket på skoj, men fortfarande seriöst nog att försöka leva som Wu-Tang Clan.

Vi värvade en liten 12 åring som fick bli vår sidekick. Hans jobb var att säga "Turkiskt" och "Muppet-show" med mycket eko inställd i micken och säga det innan låtarna. Som de som skriker på dancehall låtarna. De sabbar ju oftast hela låten. Vi gjorde det för att det lät coolt i lurarna.

Allt det här alltså... att hänga på fritidsgården och göra musik, försöka hitta platser att uppträda på, öva hemma i sovrummet och skriva texter, gjorde vi samtidigt som att dra ut på helgerna och måla, träna breakdance 3-4 gånger i veckan och även gå i skolan, jobba och festa med polarna. Det var tider det!!

Vår största gig var i alla fall att köra på Öppna Kanalen under vattenfestivalen. De ville höra några som rappade på svenska.
Vi hade dragit dit alla våra kompisar.
Vi älskade att uppträda live för folk som som kunde reagera på det man gjorde.
Man kunde härja och polarna kunde skrika och göra sig publik.

Det började bra... Intervju på tv soffan och vi fick svara på lite samtal från tittare och sånt.
Sen skulle vi köra vår låt, "Vems är scenen?" för tv tittarna. Med alla våra polare i området.
Studion de hade var utomhus med en soffa och folk som stod i bakgrunden.

Jag förväntade mig att höra mig i micken, alltså att om jag sa nåt i micken så skulle det höras. Precis som det har gjort innan då man uppträtt live för polarna i fritidsgårdarna eller när man stått på scen.

De säger kör och tydligen så går musiken igång. Vi hör ingenting.

Alltså jävla amatörer Öppna Kanalen. Blir arg bara jag skriver det här.

Tydligen så går musiken ut i tv-skärmarna... men inte hos oss.
Så vi står där i tv som fån och bara stirrar.
Musiken har gått igång men utan att VI hör.
Det är de hemma som hör det och vi bara står där för att vi väntar på att få höra våra beats.

Så säger nån snubbe...
"Kör... Kör... Kör... det är igång"
och jag testar micken
"Hallå?".
Igen... så att ni förstår, allt ljud hörs ut i tv men inget hörs hos oss.
Så när jag säger "hallå" i micken var för mig som att säga hallå i en död mick.
Jag tar min polares mick och säger
"Hallå?" och inget hörs.
Men de hemma hör mig säga "hallå?" klart och tydligt i otakt till musiken som hörs i tv-apparaterna.
Jag testar min mick igen "Hallå?", ingenting.
Igen en annan mick "Hallå". Helt tyst i våra öron.
Men ni kan tänka er i tv hur det ser ut?

Snubben ropar igen "Kör... Kör det hörs ut i tv"
Nu vet jag inte hur de hade tänkt sig detta?
De vill att vi köra en låt som vi inte hör musiken till, för folk i tv, då vi inte ens kan hålla takten? Vi ville köra en bra uppträdande för alla våra polare som var där och gav oss stöd. På Plats.. göra en show!

Men... the show must go on.
Jag kör mina två verser så gott det går. Det var som att skjuta hare med ögonbindel.
Folk skrattar i studion och det visas i tv, hur folk ligger vikta och gråter av skratt.

Det är dags för min polares vers. Han kör halva sin vers och frustrerad över dessa ammatörer så gör han en gorilla och slänger iväg micken hoppar fram till kamera mannen och skriker och härjar. King kong!!
Sist kommer den lilla sidekicken som kämpar för få tag i en mick och hälsa till en flicka som han var kär i
"Jag vill hälsa till Madde" säger han i tv.

Ammatörer.
Efter det som jag fattat att oftast i tv så har artister en öronsnäcka när de uppträder live. Antarligen för att ingenting hörs inne i studion, allt hörs i tv.

Efter att ha gjort bort oss i tv så tappade vi lusten att rappa.
Tydligen så måste det varit det enda gången som ingen var ute på vattenfestivalen, för alla vi kände hade sett oss på Öppna Kanalen och skrattade. Vem fan tittar på Öppna Kanalen?
Jävla amatörer dessa Öppna Kanalen.

Det var det sista vi rappade.
Min kompis började spinna skivor under namnet "DJ Megatron" och det gick rätt bra för honom ett tag. Släppte en mix-tape och hade regelbundna gig. Men livet som DJ är kanske inte så lätt med att alla pengar går till skivor. Han körde vinyl och laddade inte ner. Så nu kör han inte längre.

Själv så satsade jag allt på Breakdance och gjorde mig ett namn inom Breakdance med gruppen Zealots. Det slutade med att jag bröt knät under en brännbollsmatch och sen tog jobbkarriären över. Gruppen splittrades och det är 2 medlemmar som fortfarande dansar. Jag beundrar dessa verkligen för att de inte gett upp sina drömmar.

Bandet för det här finns hemma hos päronen men jag har inte lyckats hitta den. Om nån jävel har den så kan ni gärna meddela mig.
Vore kul med ett gott skratt. Kul att man skratta åt det nu. Men jag är fortfarande bitter på Öpnna Kanalen.

VA?

Jag har ju tidigare berättat om min hörselskada.
(En kombination utav tinitus på vänster öra, med för mycket festande och discotek på yngre dar, med öronvax-proppar, med att jag ibland skiter i't eller inte orkar lyssna på vad folk säger, med att tåget inte alltid kommer fram, som gör att jag kan uppfattas som döv.)

Här kommer några exempel som jag kommer på just nu. Kommer ni på fler så påminn mig så lägger jag in de:

Åker bil och föraren undrar om sin säte:
"Är det okej om jag flyttar bak lite?"
Jag: "Bakis? Nä... jag mår bra. Lite seg bara"
-----
Åker i samma bil och de undrar då jag är lite tystlåten:
"Är du vaken?"
"nä... jag är inte naken"
-----
En som ringer i min mobil och försöker kommentera min Friendtone (när det kommer en sång istället för Tuuut----Tuuut i luren då man ringer någon):
"Vilken bra låt!"
"Sås?"
"Låt"
"Sås... vad för sås?"
"Bra låt..."
"Brasa?"
"Låt"
"Laga sås?"
Pratar i två minuter om vilken sås hon menar innan jag fattar att hon pratar om låten.
-----
"Ta en stol och sätt dig"
"Ska jag hämta en papperskorg?"
-----
En som vill kommentera efter att ha sett mig gå en massa på jobbet:
"Du skulle nog behöva en stegräknare.. hö hö hö"
"Ja... jag vet. Min skjorta är lite smutsig"
-----
En som kommer i kassan när jag jobbade i globen och beställer:
"En liten Latte"
"Ursäkta? Vad kallade du mig? ... liten blatte?"
-----
Vi pratar om en kille som snart ska på kurs:
Jag frågar: "När är det han ska på kurs? Onsdag, torsdag?"
"På måndag"
"Lördag?"
"På måndag"
"Onsdag"
"??"
"Onsdag?"
"HAHAHA du hör ju med arslet... måndag säger jag ju"
"HAHAHA... Eller hur?"
Två sekunder senare...
"Onsdag alltså"
-----

Alltså... sånt här händer mig dagligen. Sen kommer jag just inte på några bara för det just nu.
Påminn mig som sagt :)

U.F.O

UFO rapport.

Datum: Slutet på 90 talet nångång.
Plats: Malmö, Lindängen (?)
Tid: Nån gång mitt i natten.

Händelsens beskrivning:

4-5 ungdomar går ut och ska rasta en hund mitt natten. De stannar till vid nån gräsplätt och berättar spökhistorier.
En av ungdomarna är extra duktig på att berätta spökhistorier och lyckas skrämma upp de yngre ungdomarna.
Under tiden som de räknar stjärnfall så upptäcker de något i bland stjärnhimlen.
Ett ljus som rör sig uppe bland stjärnorna.
Det såg precis ut som en stjärna som rörde sig. Det var inge flygplan, för det var för långt borta utan såg mer ut som en stjärna som rörde sig i rak linje. Det var ingen stjärnfall heller. Utan såg ut som en stjärna som rörde sig. Uppskrämda ungdomarna trodde direkt att det måste ha rört sig om ett UFO då ingen annan förklaring fanns.
Återvänder hem i tron av att de sett ett UFO.

(Jag i alla fall tror ju på sånt och trodde stenhårt på att det måste har varit det. Så med tanke på stämningen efter spökhistorierna och sen att se det här ljuset röra sig, så gjorde det att hjärtat dunkade en aning hårdare. Glad var man ju lite också. Man hade sett ett UFO)

Förklaring: Ej bedömbar
-----

UFO rapport.

Datum: Slutet på 90 talet nångång. En dag efter.
Plats: Malmö, Lindängen (?)
Tid: Nån gång mitt i natten igen.

Händelsens beskrivning:
4-5 ungdomar går ut och ska rasta en hund mitt natten. De stannar till vid nån gräsplätt och berättar spökhistorier.
Under tiden som de räknar stjärnfall, så upptäcker de något i bland stjärnhimlen.
Ett ljus som rör sig uppe bland stjärnorna.
Det såg precis ut som en stjärna som rörde sig. Det var inge flygplan, för det var för långt borta utan såg mer ut som en stjärna som rörde sig i rak linje. Det var ingen stjärnfall heller. Utan såg ut som en stjärna som rörde sig.
-Nä... stopp här...
...Vafan?? IGEN???
(Först går man ett helt liv utan att se ett UFO och sen ska man hitta två stycken i loppet av två dagar???!)

Förklaring: Den smarta i gänget (Jag) funderar lite. Eftersom det inte är ett flygplan. Den rör sig i rak linje. Ser ut som en stjärna, men blinkar inte. Ser exakt ut likadant som den på föregående kväll. Osannolikt att man hittar två UFOn på två kvällar. Resultatet blir då att det måste ha varit en satellit som ligger i kretslopp runt jorden och reflekterar solljuset så att den ser ut att vara en stjärna. Fallet avslutat.

Kundservice

Var på jobbet från 6 igår morse och hade slarvat med att gå och lägga mig i tid.
Så jag var helt död igår (Den här historien är alltså helt färsk).
Vi har en tjej på jobbet som är helt träningsgalen och springer runt med massa piller jämt. Kosttillskott och vitaminer.
Så jag kollar med henne ifall hon har nåt upp-piggande.
Så jag får två koffein piller som hon tar från sin lilla ask med en massa olika piller i alla möjliga färger. Det står ingenting på pillerna och hon säger:
"Det är såna från apoteket, så de är helt ofarliga".
Av en slump så gick jag på toa och tömde lite efter fem minuter och berättar om detta för några på jobbet några timmar senare.
"Jag var så sjukt trött imorse så jag fick två koffein piller. Fem minuter senare så gick jag och gjorde nummer två. Jag var lite rädd att hon tagit fel och gett mig laxeringsmedel".

Samtidigt som jag pratade, så satt jag och ringde till ett företag och deras kundtjänst svarar mitt i meningen. Jag trodde att det var en sån telefonsvarare som oftast brukar komma först och man måste trycka en massa val med knapparna.
Så jag fortsatte att prata tills meningen var klar och jag hör ett "hallå"...
Det är då jag hajjar att det inte är en telefonsvarare.

Så från att jag hör att hon svarar
"Kundtjänts Vivian?" (som jag uppfattade som en Välkommen till kundtjänst maskin... igen så skyller jag på min dåliga hörsel) tills att hon säger "hallå" så är det detta samtalet i hennes lur:

"Kundtjänst Vivian?"
"... Fem minuter senare så gick jag och gjorde nummer två. Jag var lite rädd att hon tagit fel och gett mig laxeringsmedel"
"Hallå?"
"öööhh.... Hej jag ringer angående lite reservdelar"

Hon lär ju nästan spruckit utav att försöka hålla sig för skratt för att hon var jävligt snabb på att korta av samtalet:
"Vad var det du hette... så ringer vi upp dig strax. Tack så mycket"
och sen säkert vikt sig av skratt.

De ringde upp två minuter senare.
"Ja... så du ville beställa reservdelar"

Dörrvakter 3

Man har mycket att tacka till de där studenterna som sprang runt i sthlm och inte kom in någonstans och filmade det hela.
Utelivet förändrades verkligen för många efter det och vakterna blev bättre på att släppa in folk.
Men jag har fortfarande en del historier kvar :)

Man har varit med om vissa vakter som varit dåliga på matte.

"Hur gammal är du?"
"21"
"(20, 21, 22...) Tyvärr... det är 22 här"
"Var du tvungen att räkna högt?"
"Nä!... det gjorde jag inte"
"Förresten så finns det inget ålder som heter 22. Förstår ifall det är 18, sen 20 och sen 25 typ"
"Jo... det finns det... här är 22"

En annan:

"Tyvärr, ni är för fulla"
"Men vi har ju inte ens börjat dricka ikväll?"
"Nää... jag såg dig vingla på väg hit"
Detta var en gång som man hade fördel att man breakdansade.
Ställde mig händerna och retades
"Om jag var för full... skulle jag kunna stå på en hand? Slår vad om att du inte kan det ens nykter"
"Okej grabbar... ber då om ursäkt. Då tycker jag att ni kommer in och dricker er för fulla" och så log han.
-----

Ska träffa en kompis inne på ett ställe som krävde lite vårdat klädsel. Själv då igen i baggys, sneakers, T-shirt (XL) och keps.
"Tyvärr... här gäller vårdat klädsel"
"Ja... men kolla in han då? Han har ju jeans och gympaskor och T-shirt" och pekar på en kille med vanliga jeans, gympaskor (Såna vanliga Nike joggingskor) och en vit JC-t-shirt.
"Du ser väl att det är skillnad på er klädsel"
"Jo... mina sneakers är fräschare, snyggare och dyrare. Mina jeans är av en dyrare märke och min T-shirt är inte köpt på HM, så den är nog dubbelt så dyr den också"
Vakten blev lite ställd där och stod lite tyst och tänkte. Hans vaktkompis:
"Är du inom musik branschen?"...
...fan vad folk undrar det...

Träffade ett par tjejer i Borlänge som trodde att jag var DJ och trodde att jag var i Borlänge för ett Gig.
"Nä... jag är bara här och festar"
"Jaha.. du har cool stil".
Inte alla hiphopers i dalarna ser ut som hiphopers i sthlm nämligen. Så visst sticker man ut ibland och det är kul.

I Sälen så trodde en snubbe att jag var en i Fattaru. Polarna tyckte att jag borde ha sagt ja och snyltat en massa gratis drinkar från mina "Fans". Men det hade varit pinsamt ifall nån kännt igen att jag inte är en i Fattaru och sagt
"Nä... det är inte alls du. Du är inte mulatt".

Men den här gången med vakten så låtsades jag:
"Ja... jag jobbar ju som producent åt warner här i sthlm. Men producerar mest Rock även om man inte skulle tro det. Håller just på just nu med ett projekt där vi har en grupp samer från norrland som blandar rock och typ sån där Enya musik. Skit sköna. Så det blir mycket resande i branschen."
Vakten öppnar repet:
"Den går bra den här gången. Du vet... vi har ju våra regler. Men kepsen får du lämna in i garderoben"


När man ändå ska ljuga så är det lika bra att överdriva. Desto mer konstiga detaljer man ger så mer trovärdigt låter det.
Skulle jag ljuga om att jag lagar riktigt mat hemma och inte värmer en findus matlåda i micron (HAHAHA) så är det klart att jag säger:
"Jag lagade idag schnitzel med bearnaisesås, kroketter och ärtor. Jag tänkte nästan bereda rödvinsås till schnitzeln, för jag älskar rödvinssås men det passade inte det här köttet tyckte jag. Kroketterna blev nästan vidbrända i ugnen för att den är lite sönder. Den värmer mera än den temperatur man anger. Men schnitzeln blev jättebra. Hittade den perfekta osten till den"
"Du värmde en Findus låda va?"
"Ja... klart... Vad tror du? HAHAHA"

Björn Borg

Var på julfest med företaget.
Folk vet att jag har breakdansat på yngre dar och tjatade på att de ville se lite dans under kvällens gång.
Jag tyckte inte att det var lämpligt så jag sa ifrån.

Men till slut så dricker man några öl för mycket.
Man träffar ett gäng snygga damer som man vill stila för.
Det kommer en grym låt på dansgolvet.
Folk hetsar en.

Så man gör det!!

En sak som oftast går hem är att göra en Powermove och så blir folk nöjda.
En sådan som är lätt och som man aldrig glömmer hur man gör då man väl lärt sig, är en Windmill. En som på lekmanna språk kallas för Helikoptern. (Se Bilden).
För att få bäst fart på en sån så gäller det att sära på benen så mycket som möjligt. Desto mer så snabbare windmill och lättare blir det att ta sig runt. Desto rakare ben så snyggare windmill.
-----

Ett tips:
Gör aldrig detta i finbyxor.

Tips 2.
Gör du det i finbyxor så se till att de inte är tighta.

Tips 3.
Gör man det i tighta finbyxor. Se till att du har matchande underkläder.
Svarta finbyxor= Svarta kalsonger.

Tips 4.
Gör det inte i finbyxor.
-----

Min erfarenhet:

Jag drar av mig kavaljen. Går in i dansringen och kör min windmill. Grym fart... bra hållning på benen och ett "KRIIIIIIISHHH".

"Vafan var det som lät?" Tänker jag men fortsätter lite till. Jag har ju fått in en sån grym snabb Windmill.
"Kriiish... SKriiiish"
"Vad fan??"

Mina byxor spricker från sömmen i midjan hela vägen ner till sömmen under skrevet. Hela min röv är ute och luftar sig och jag har ett par orangea Björn Borg kalsonger på mig under. Svart, skjorta, svarta byxor... orangea kalsonger.
Kan tänka mig att det enda folk såg i farten var en orange rand som cirklade på dansgolvet i farten.

Jag vet inte hur många som såg det eller märkte av det. Alla var ju rätt berusade.

Vi festade i anslutning till vårt hotell så jag smet ut i smyg. Stannade knappt kvar för att ta emot berömmen utan låtsades soma att det tagit musten ur mig att göra en Windmill.

Hålet var bland det största jag sett och med mina självlysande kalsonger så kändes det som att jag skulle fått smyga ut baklänges.
Lösningen var att ta kavaljen och knyta den runt midjan som på 80 talet.
(Vem knyter en kavalj runt midjan? Jag har aldrig sett James Bond ta sin kavalj runt midjan). Smyga ut till hissarna och ta mig till rummet för att byta om till mina andra svarta finbyxor som jag hade med mig.

Återkommer till festen som om ingenting hänt. Men ingen nämner nåt heller. Ingen skrattar eller ger kommentarer.
Hmm... kanske ingen såg?
Eller så skäms de så mycket för min skull att alla tänkte "Lika bra att vi glömmer det"

Mer om Namn

Här kommer det lite fler namn- klantigheter.

Sitter på jobbet och pratar med en kompis på telefon. Denne kompis och en tjej på jobbet har hållt på och småflörtat lite ett tag.
Kompisen säger i slutet på samtalet:
"Hälsa... hehe" Och syftade på den här tjejen.
Efter att jag har lagt på så säger jag till den här tjejen:
"Ja, du förresten... Jag pratade just med din älskling... Han bad mig hälsa.. HEHEHE" och retas lite.
"Ja, vad sa han då?"
"Inget... bara att jag skulle hälsa till Linda"
"Vem är Linda?" Frågar hon då. Det här är en tjej som jag har jobbat med nu i ett halvår vid denna tillfälle.
"...Du?" Svarar jag i samma sekund som jag tittar på hennes namnbricka och kommer på att hon heter nåt annat.
"Näää... nu blir jag faktist ledsen, du har ju glömt vad jag heter"
-----

Det här hände faktist redan i måndags.
Sitter vid datorn på jobbet och förbereder en lapp som arbetsledarna på jobbet ska skriva under på. En av de sitter bredvid mig och påpekar att jag glömt bort att ha med henne.
Jag tittar och visst... jag hade missat henne.
Så jag gör plats för att skriva in hennes namn. Lägger händerna på tangent bordet och pausar två sekunder för att tänka.
En sekund...
Två sekunder...
"Näää... har du glömt bort vad jag heter!!??"
"Jo... men det kommer"
-----

En snubbe på mitt jobb i Tyresö gjorde bra ifrån sig på jobbet en gång. Niklas hette han.
Så uppmärksammar jag att killen har jobbat grymt bra den dagen.
"Snyggt jobbat idag Victor. Fortsätt på det viset" och går vidare.
Niklas vänder sig om lite ledsen i ögat till de andra arbetskamraterna som var där och säger:
"Chefen vet inte ens vem jag är".

På nåt sätt kan jag aldrig hålla reda på namnen Niklas och Victor. Allt började med att jag jobbade med en lång jävel som heter Viktor i Heron.
Sen kom den här Niklas i Tyresö och såg precis likadan ut tyckte jag. Lång och smal.
Så varje gång som jag såg Niklas så tänkte jag på Viktor.

Sen kom jag till Gävle. Där finns det två grabbar som både hette Victor och Niklas. De så inte likadana ut eller nåt sånt. De hade faktist helt olika stilar med de var båda långa och smala. De kunde jag inte namnen på för fem öre. Jobbade med de i sex månader och fick nästan aldrig rätt.
Victor blev Niklas och Niklas blev Victor.
Det gick så långt att de själva började att svara på tilltal fastän jag sa fel. När jag ropade på Victor så tog Niklas åt sig och när jag ropade på Niklas så tog Victor åt sig.

I sälen så träffade vi en tjej som också tyckte att de var lika och frågade ifall de var tvillingar.
"Inte konstigt att jag inte kan se skillnad på er två" Utbrast jag då för att försvara mina 6 månader som jag sa fel. Fast de är inte ett dugg lika.

Nu är jag ute i Dalarna och så finns det en lång kille här som heter Viktor. Det första jag gjorde vara att kalla killen för Niklas. Men nu kan jag hans namn.
-----

Fler?

Plockepinn

Då jag var i Barcelona med min kompis under vår Benidorm semester, så hade vi ingenstans att bo. Vi hade inte planerat så långt.

Vi låser in våra ryggsäckar i såna värdeskåp vid centralstationen och går på upptäcksfärd i stan.
Det ledde till att vi hamnade i en slags spansk JC butik som låg i nån gränd.

Vi kollar runt lite och en av tjejerna som jobbar där undrar på spanska ifall vi behöver hjälp.
Vi avstår från hjälpen artigt och fortsätter att titta. Hon föreslår då ett par jeans som hon tycker skulle passa oss, som kostar multum.
Jag säger då på svenska till min kompis:
"Hon tror att vi är värsta turisterna. Helt bakom flötet. Hon tror att bara för att hon är snygg så kan hon lura på oss vilket skit som helst"
"Är ni från sverige?" Undrar hon då på perfekt svenska. Fan vad pinsamt.

Tydligen är båda brudarna som jobbade där från Sverige och har bosatt sig i Barcelona.
Även kompisen var snygg.
Vi pratar lite och förklarar vår situation och säger att vi är mest där för att festa lite.
De erbjuder sig att visa oss runt på kvällen och även sovplats, eftersom vi inte hade nånstans att sova.
"Vi stänger klockan 17, så vi kan träffas här utanför vid den tiden", säger tjejerna.

Överlyckliga över det som just skett beger vi oss tillbaka till stationen för att byta om inför kvällen och fräscha till oss.

Polaren var som värsta tjejen.
Han kammade sig och fixade sig hur länge som helst.
"Kom igen!! Klockan är snart fem. Brudarna väntar!".
Jag hoppades ju få ligga eftersom tjejerna verkade vara riktigt på.
När han äntligen blev färdig så skyndar vi oss mot butiken. Nu var det inte mycket tid kvar.

Vi går in i en gränd...
Nä... det var inte där butiken låg.
Vi går in i en annan...
Nä... inte där heller.
Vi hade glömt bort vart butiken låg. PANIK!!!
När vi väl hittade fram till butiken så var klockan 17:30 och tjejerna var borta.
"Vafan!! Vi skulle ju få sova hos tjejerna ikväll!!", utbrast jag lite irriterad på min kompis som skulle fixa sig i en timme!

Nåja... Barcelona är stort och de skulle inte vara så svårt att hitta nya brudar tyckte vi.
Men så var inte fallet.
Vi hamnade på ett hip hop ställe och hade allmänt roligt. Men inga brudar haffade vi.
När klockan blev sent så drog vi tillbaka till stationen för att hämta våra saker och ta in på hotell eller värdshus eller nåt.
Men stationen var stängd på natten. Där fanns bara två väktare som vägrade släppa in oss för att hämta våra saker (Det kommer en historia om det en annan gång).

Utanför så ligger det en massa folk och väntar på att stationen ska öppna.
Det var säkert såna som pendlar till jobbet eller skulle resa nånstans.
Folk ligger alltså och sover på marken.
Vi sätter oss brevid en Kines, som verkade vara värsta Japanska affärsmannen.
En sån man ser på film. Typ Hiros farsa i serien Heroes. Mr Nakamura eller vad han heter.
Han ligger och sover i sin kostym, och för att inte smutsa ner sin kostym har han lagt en madrass utav A4 papper under sig.
Miyagi har alltså placerat en massa tomma ark utspridda på marken bredvid varandra och lagt sig på dessa.

Jag kan inte sova ute på gatan, så jag sitter där lite rastlös och tittar på den här Asiaten som verkligen har ansträngt sig för att inte ligga på marken.
Han har lagt sig på papper så att han slipper bli dammig och smutsig.
Jag får en sån tvångstanke och bara är tvungen att testa ta en ark och dra ut den försiktigt så att den lossnar ifrån hans kroppsvikt.
Jag klarar det och skrattar skadeglatt.
Min polare ser det som en utmaning och drar ut en annan. Båda vi skrattar.

Leken blev då ett slags plockepinn, där vi skulle dra ut pappren från hans kroppsvikt utan att han rörde sig.
Det rörde sig om ett 20 tal ark. Den sista var den som hans ansikte låg på.
Dra ut den utan att väcka kinesen var riktigt svårt.
Men vi lyckades!
Vi samlade sedan ihop alla arken i en fin organiserad hög och la en sten på den så att de inte skulle flyga iväg. Högen fick ligga i höjd med hans ansikte.

Vi kunde bara inbilla oss vad Japanen skulle tänka då han vaknar helt skrynklig, dammig och smutsig och sen se sin lilla pappershög ligga fint bredvid sig.
MOAHAHAHAHA Skadeglädje... finns det nåt bättre?

Namn?

Jag måste vara bland de sämsta på att komma ihåg namn.
Vet inte ifall det är så att jag har ett minne som en guldfisk eller om jag bara skiter i't.
De som känner mig kan oftast höra mig kalla folk för: "Grabben", "gubben", "gumman", "Tjejen", "Mannen", "Brorsan" eller "du där". Det är för att jag inte kommer ihåg vad folk heter oftast.
Här kommer några exempel.

Ni vet hur Ikea möbler alltid heter något? Byrån Stefan, Garderoben Lisa osv.
Vi satt på jobbet och monterade ett par stolar till personalrummet. Så säger en:
"Vi borde dra ut och dricka öl efter att vi är klara"
"Ja... men ring han den där Ansi och kolla ifall han också vill haka på"
"Vem fan är Ansi?"
"Ansi... han från pressbyrån"
"Du menar Said?"
"Said... Ansi... Skitsamma!"
Lite senare så tittar jag på förpackningen till stolarna. Det var stolarna som hette ANSI.
-----

Sitter i Masmo och ska ta tåget till stan. Syrran var med. Så kommer en kille som jag känner och går förbi.
"Hej" Hälsar han.
"Tjena Yasin. Allt bra?" Han tittar konstigt på mig och svarar:
"Javisst... annars?"
"Bara bra, bara bra"
Syrran viskar: "Heter inte han Erdam?"
Jag: "Jaaaa, just det... det är hans bror som heter Yasin"
-----

Sitter på söder i nån park och solar en sommar dag med syrran. Lite längre bort så sitter en tjej som gått i skolan med oss. Hon är också från Vårby. Jag har till och med jobbat med henne på Heron. Hade en liten crush på henne till och med.

Syrran: "Titta inte... men är inte det där...?"
Jag: "Jo... men det är det ju."
Vänder mig om och hälsar:
"Hej Camilla. Det var längesen. Hur är det?"
"Det är bra, tack. Själv?" osv.

När samtalet är slut så säger syrran:
"Du är så jävla dum. Lotta heter hon"
"Jaha... ? Trodde att hon hette Camilla"
"Men är du alltid tvungen att säga deras namn när du hälsar? Du vet ju inte ens vad de heter"
"Men om jag inte säger namnet, så tror de att jag inte känner igen de när de hälsar"
-----

Sitter på Tunnelbanan med en tjejkompis och det stiger in en kompis från Heron City.
Han jobbar åt ett annat företag men vi har jobbat tillsammans i Heron nu i ett par år vid det här tillfället.
Jag presenterar dessa:
"Johanna, det här är Fredrik. Fredrik, Det här är min kompis Johanna"
Fredrik: "Hej... Martin" och skakar hand.
Johanna: "Heter inte du Fredrik?"
Martin: "Nä... det är bara han som tror det"
Jag: "Men vafan... Jag har gått och kallat dig för Fredrik i flera år ju"
Martin: "Jag vet... och jag har rättat dig flera gånger. Sen gav jag upp"

Det här var bara några exempel. Har många fler... Vill ni höra de?

Dörrvakter - Tip Top

En sån där kväll som vi inte hade kommit in någonstans så hamnade vi på sveavägen.
Vår kompis säger då att han vet ett ställe som vi lätt kommer in på...

...Tip Top.

"Näää... fan. Vi vill ju träffa brudar, Inget sånt!"
"Nej nej... Jag lovar. Det finns skitmycket brudar här. Hur lätt som helst. Finns inge konkurrens"

Det här skulle bli min första gång ute på gay-klubb. Allt jag visste om sånt var det man såg i Polisskolan filmerna (Blue Oister Bar) och karnevalerna på Pride festivalerna. Jag förväntade mig mycket läder, tango och galna högljudda Brasilien karneval folk.

Så vi kommer fram och vakterna tittar på oss.
"Ni vet om vad det här är för ställe?"
Nu var man desperat. Vi hade inte ens kommit in på Kickis för att en av oss bara var 18 och så ska vi bli nekade på gayklubb på köpet.
"Men hur vet ni att vi inte är värsta BI då?" svarar min kompis.
Vakterna skrattar och de släpper in oss.

Faktist så var det inte alls så farligt där inne.
Men det kändes lite som att man fuskade. Som att man egentligen inte fick vara där.
Som att man snyltade på någons privatfest. Vi var de ovälkomna gästerna som trashar ett party.
Det var packat med folk, blandat tjejer och killar. Majoriteten killar. Men några tjejer faktist.

Vi sätter oss ner i en trång liten soffa.
Alla tre.
Trång soffa.
Så ni kan ju tänka er synen.

Alla vi var riktigt omatchande. Vi hade helt olika stilar. Till vänster om mig så sitter min breakdance kompis, som vid utgång gillade att ha finbyxor och tighta glansiga små t-shirts på sig som man t.o.m såg bröstvårtorna på. Helt annorlunda än vad han brukade ha på sig på träningarna.
Han sitter ihopkurad och fixar sitt hår. Skruvar på sina spikes.

Till höger så sitter en breakdance kompis storebror, som var lite mer av den snobbiga typen. Fina skjortor och fint slickat hår. Han sitter med benen i kors och håller i ett vinglas med lillfingret utstickande.
Jag sitter helt inklämd så att mina knän rör varandra och händerna på låren. Min hållning är långt ifrån maskulin i den sitsen.
Vilka försökte vi lura. I den där soffan var vi de fjolligaste på hela stället.

Han den snobbiga dröjde det inte länge för innan han började bli bjuden på drinkar, och senare fixade ett ragg (En tjej, man måste vara specifik här. För det kan misstolkas annars. Killar bjöd på drinkar... polaren haffade en snygg tjej).
Jag och min breakdance kompis försökte festa loss, men var inte tillräckligt avslappnade för att ha kul. Inte som vår tredje polare, så att vi lämnade honom där och tänkte försöka gå vidare någon annanstans.

Då vi kommer ut så är det ett gäng tjejer på väg in. Jag känner igen de från min klass i högskolan (Pluggade en termin högskolan, i väntan på att komma in på program. Det sket sig i längden eftersom jag började jobba. Livet som fattig student passade inte).

"Nämen! Heeeeej!" tjuter en av tjejerna som kände igen mig.
De hade aldrig pratat med mig tidigare i skolan.
"Titta tjejer!... kolla vem det är!"
"Nämen... Är DU här?" och så tittade de på dörrskylten. japp, det stod Tip-Top - Gaybar
Sen tittar de på min Vatos-Tightos kompis och säger:
"Vi ser att du verkar ha haft skoj... Hoppas du lämnade kvar nåt åt oss! hihihihi"
Och så skuttar de in... utan att jag ens hunnit säga ett ord.
Allt bara gick så fort, jag hängde inte med alls. Vad menade de?
"Höhö... de tror att jag är ditt ragg" Säger min kompis.
"NÄÄÄÄÄÄ, tror du?" Säger jag lite sarkastisk.

Man kan säga att så poppis som jag blev i skolan efter det, har jag aldrig varit hos tjejerna innan. Jag hade blivit en i gänget. HEHEHE

Dörrvakter 2

Det är aldrig ett bra tecken om vakterna börjar att förbereda "Utgångs" repet för dig innan du ens kommit fram.
I vaktens hörlur:
"De tre idioterna som närmar sig kan ju glömma att de kommer in här. Ett stort nej där"

Vissa ställen har två köer. En för vanliga dödliga och en för de som står på gästlistan (när vakter plockar fram gästlistan så öppnar sig himlen, ett ljussken faller över gästlistan och man kan höra änglar sjunga halleluja).
Vi ställde oss i "Vanliga" kön. Folk blir insläppta och det verkade inte vara några problem. När det var vår tur att visa legg, så trollar vakten fram en egen gästlista som han hade gömt nånstans. Nu har stället helt plötsligt två köer med gästlista (?)
Vakten låtsas läsa på legget för att se vad jag heter och tittar på sin lista. Bläddrar... tittar på legget i gen och låtsas leta på listan (Dessa vakter är grymma skådisar).
"Du vet väl lika bra som jag att mitt namn inte står på den där listan?"
"Näheeee... Då finns det inget jag kan göra. NEXT!"

** Yalla-Yalla Funktionen.

Med hjälp utav Yalla-yalla funktionen, så går det nu snabbare att hitta favorit historierna, då de är indelade i kategorier.
Yalla- bye!

Dörrvakter

Alla har säkert varit med om att nångång ha blivit nekad vid dörren när man ska in på ett ställe.
Jag har varit med om det många, många... många gånger.
Här kommer en serie med dörrvakts historier.

Ibland blev en tvungen att offra sig för gänget:

"Ni fyra är välkomna in... men den femte har fel skor på sig. Tyvärr"
Den här körde vakterna med ibland för att ingen skulle komma in.
De körde värsta poker bluffen. Ingen är ju taskig nog att lämna sin polare utanför.
De trodde säkert att vi körde med "En för alla... alla för en"

De hade fel... de hade inte träffat oss.

"Okej, synd... Du vet var nattbussen går va?"
"Det är skitsnygga brudar här. Vi berättar om allt imorgon"
"Allright.. party time!"
"Fan, typiskt... synd man. Förresten... nu när du ändå inte ska dricka med oss så kan du väl låna mig ett par hundra?"

... And then, we were four.