Det brukar aldrig hända att en brud bara kommer fram från ingenstans och raggar upp mig på ett ställe efter 5 minuter.
Jag fattar ju att det var nåt lurt med det där.
"Vilket vad har du förlorat då?" Frågar jag hånglet.
"Nä... jag och min kompis tyckte att du var söt och hon trodde inte att jag skulle våga hångla upp dig"
"Okej... tack. Smikrande :) Vad heter du förresten?"
(Nu är det säkert ett ypperligt (HAHA ypperligt... svenneord) att berätta för läsarna som inte känner mig att jag kan ha rätt så dålig hörsel ibland.
En kombination utav tinitus på vänster öra, med för mycket festande och discotek på yngre dar, med öronvax-proppar, med att jag ibland skiter i't eller inte orkar lyssna på vad folk säger, med att hissen inte alltid åker hela vägen upp (jobbigt att koncentrera mig ibland) gör att jag kan uppfattas som döv. )
"Okej... tack. Smikrande :) Vad heter du förresten?"
"Kassandra"
Nu tänker jag att hennes föräldrar är säkert gamla flower power hippies.
Såna som döper sina barn till Solstråle, Grässtrå, Månsken och sånt konstig.
För att jag svarar:
"Tjugoandra??"
"Nä, Kassandra"
"Hmm... Tjugoandra... hur kan man heta Tjugoandra?"
Bruden suckar och drar därfirån.
"She'll be back" tänker jag och fortsätter ölandet med kompisarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar