Husdjur

Jag fick inte ha mycket husdjur som liten.
Minns att vi hade talande papegojor när vi var små.
På nåt underligt sätt så var dessa papegojor riktiga Houdinis.
De lyckades tydligen alltid ha öppnat sin bur och flugit iväg.
Minns att buren var låst med en skruvad ståltråd. Visst att dessa fåglar kan vara smarta. Har sett såna som cyklar och nån som spelar piano.
Men inte sticker de ut foten och skruvar loss ståltråden för att sen flyga iväg? Eller?

Jag tror nu på vuxnare år att det var mina föräldrars påhitt för att inte berätta att lilla Pepito (ja, tror att alla de hette så) hade kolat.

Efter dessa papegojor så dröjde det många år innan vi fick ha husdjur. Nån gång som tonåring så fick vi en vit hamster som hette Kalle. Den levde i bara 2 år och sen fick den cancer.
Veterinären meddelade oss att den hade fått en tumör och det var bäst att avliva den. Det skulle kosta 2-300 kronor att avliva den.
En morgon så vaknade jag och Kalle låg inte i sin bur.
"Den var död imorse. Så vi ville inte att du skulle hitta den död" sa farsan.

Många år senare blev man lite smartare och konfronterade farsan.
"Hur var det nu med lilla Kalle?"
"Jag dränkte han. Billigare så"
"Nääää... Men sen då? Slängde du bara han i soporna?"
"Om du vill... så kan vi säga att vi begravde honom"

Många år senare så kommer en snygg tjej som jag ville haffa och erbjuder mig en kattunge.
"Jag vet fan ingenting om katter"
"Nä... men jag hjälper dig"
"Men jag vill inte ha katt"
"Snälla... jag har fått två stycken men får bara behålla en eller ingen. Snälla... Jag kommer hem till dig varje dag och hjälper dig med den"
" :-D ... Okej.... på det viset... hmmm... Ja... men kör på det!"
Klart man tar chansen. Hon erbjöd sig själv att komma hem till mig. Jag behöver inte locka med egna ursäkter.

Fick katten, men henne såg man aldrig mer röken av.
Kikar på internet hur man ska ta hand om en katt.
"14 år?!!.... Lever krypet i 14 år!!!!"
Jag hade räknat med bara ett par år, som hamstern eller fåglarna.
Jag kommer alltså bli 40 innan jag blir av med katterna.
Ja, just det. Har ju två katter nu.

Den andra köpte jag och min sambo tillsammans. För att göra den första sällskap.
"Vid skiljsmässa så vet du att det oftast är mamman som får vårdnaden?" Sa jag för att kunna bli av med de, ifall nåt skulle gå åt skogen med förhållandet och komma ur det med någorlunda vinst.
Då det tog slut och vi flyttade isär så försökte jag komma med det igen.
"Du tar väl katterna nu va? Var det inte så vi sa?"
"Nä... i sånt fall tar jag bara min katt"
"Din katt? De kommer ju tillsammans. Du kan inte lämna den ena helt själv här ju"
"Okej... då lämnar jag båda"
"????"

Här står jag nu efter 5 år sen första katten och och räknar åren tills jag blir fri. Bara 10 år kvar.