** Snart 2000 Besökare!

Meddela mig vem som blir nr 2000!

The Russian

*
Åkte tunnelbana och skulle till mitt jobb i Tyresö.
Bodde i Vårberg på den tiden så jag pendlade till Slussen, bytte tunnelbana till gröna linjen för att ta mig till Gullmarsplan och där ta en buss till Tyresö.
Det hela brukade ta mig en timme.
Jag är även en tidsoptimist så jag var nästan aldrig ute i tid, utan alltid i sista sekunden och var alltid tight med tiden. Det fanns inge tid för att missa tunnelbanor eller bussar. Alla byten var tvungna att gå smidigt för att jag skulle komma till jobbet i tid.

En dag sitter jag på röda linjen mot slussen och sitter och läser en bok.
Jag har inte läst särskilt många böcker i mitt liv men av de få böcker som jag har läst så kan jag inte komma ihåg vad det var jag läste.
Stationen innan Slussen, Mariatorget så stiger det på en vacker tjej i pälskappa, pälsmössa och tighta svarta skinnbyxor.
Jag ser hennes ben i ögonvrån och tittar upp. Hon sätter sig framför mig och ger mig ett leende. Jag ler tillbaks.

"Shyssshhh, vilken brud" Tänker jag.

Jag måste ju snacka med henne!
Men jag måste av i nästa station.
Hinner knappt fråga om vad hon heter innan jag stiger av, än mindre hennes nummer.
Så jag sitter kvar på tåget för att hinna prata med henne.
Men först måste man ju bygga lite mod.
Tåget kommer till Gamla stan och jag har fortfarande inte pratat med henne än.
Hon sitter och läser en bok på rysska verkar det som. Jag känner igen texten sen vi var i Leningrad (St. Petersburg) med familjen på 1990.

"Donnie Brasco".... Det var boken! Jag kom på vad det var för bok. Tittade mot min bokhylla och det var typ den enda boken jag har ju.

Jag sitter och låtsas läsa min bok och tittar upp för att söka ögonkontakt.
Hon ler och jag ler tillbaka utan att ta bort blicken.
Jo, lite intresserad verkar hon.
Nu är planen att gå av i T-centralen för att alla går ju av där och prata med henne då vi ställer oss upp, då kan jag låtsas gå med henne en bit och hinna få hennes nummer.

Vi kommer till T-centralen och jag är beredd på att ställa mig upp och börja prata med henne.
Men hon ställer sig inte upp och verkar inte gå av heller.

Nu börjar jag att bli stressad. Jag är på väg till jobbet och har missat min hållplats med tre stationer. Jag har redan missat bussen i gullmarsplan och är nu redan sen.

"Ursäkta? hur långt tänker du åka?"
"Va?"
"Ja, jag skulle nämligen ha gått av för länge sen. Men är bara tvungen att prata med dig, så jag väntade lite och trodde att du skulle gått av i T-centralen som alla andra. Men nu sitter jag här och undrar hur långt du tänkte åka?"
"Hihihi, du är knasig. Jag bor i Ropsten"

Ropsten är då slutstationen.
Så långt man kan åka på den röda linjen. Jag har inte tid att åka så långt.

"Okej..." Säger jag och ler.
"Jag måste ju till jobbet... men vill gärna träffas och prata lite mer med dig. Kan jag få ditt namn och nummer?"
"Javisst!" säger hon och skrattar.

Jag tackar, ger henne en liten kram och hoppar av i Östermalmstorg.

Ringer jobbet och meddelar att jag är lite sen.

* Obs. Tjejen på bilden är inte samma som jag berättar om här. Den har jag bara hittat. Men hon var minst lika snygg :)

Operation Snöstorm

"Operation Snöstorm" var en tradition som vi införde i högstadiet under vår tid.

Vi gjorde det nån gång per termin och jag vet inte hur många år efter att vi slutade högstadiet som det fanns kvar.
"Nästa år så måste ni fortsätta med detta. Det är tradition." sa vi till åttorna innan vi slutade nian och jag hörde att de gjorde det också.

Det började en gång då klasserna då och då samlades i skåphallen för att rensa sina skåp från skräp. Typ som vårstädning utav skåpen.
På nåt sätt så slutade det med att vi (De andra 2 busarna i min klass och jag) kastade allting på golvet, blev klara fortare och kunde gå på rast.
Detta spred sig till något stort i skolan varje termin.

För att "Operation Snöstorm" skulle ha nån verkan så var det meningen att så många som möjligt medverkade.
Man fick gå och värva folk månader innan till det här.
Alla medverkade till slut.
Folk från olika årskurser, tjejer, killar, nördar, tuffingar, pluggisar och de mindre intelligenta.

Operation Snöstorm:

1. Spara alla papper, stenciler, blanketter osv som du får på lektionerna.
Samla så mycket papper som möjligt under terminer i ditt skåp.

2. Bestäm datum, tidpunkt då "Stormen" bryter ut. Helst en tidpunkt då alla har lunch eller så många som möjligt inte har lektioner.

3. Vid klartecken, gå till skåpet och börja riva alla papper, stenciler, block, blanketter, allt du kan hitta i ditt skåp som du inte behöver och riv det i så många småbitar som möjligt.

4. Kasta hemmagjorda konfettin på golvet. Gör det i samband med att 200-300 andra elever också gör det, så kommer skåphallen se ut som att det har snöat. (Tyckte vi i alla fall)

Synen var otroligt. Tänk "Prison Riot", 300 elever som kastar en massa sönderrivet papper på golvet över hela skolan. Lärarna hade ingen chans.
Alla kunde inte få kvarsittning och de hade ingen/inga ansvariga för detta.
Visst fick man oftast gå på "Förhör" så fort nåt hände i skolan (The usual suspects) men de hade aldrig några bevis.
Det enda som jag åkte dit för var i stort sett när en stor tavla råkade gå sönder då vi lekte "Moderna Museet"-stöten.
De stängde inte av mig från skolan för att jag nekade till allt annat som de visste att jag hade gjort.
"Har ni bevis? Fixa foton, fingeravtryck och vittnen så kan ni komma till mig".
Ingen skulle vågat skvallra och jag brukade vara rätt smidig så att de aldrig såg oss och skyllde ifrån mig lätt.
"Du ljuger" sa de ofta.
"Bevis?" svarade jag bara.

Jag fick byta klass då jag bara hade en termin kvar att gå. Min klassföreståndare ville inte längre ha mig i klassen och de ville splittra på busgänget.
Jag fick gå i bild med sjuorna när jag gick i nian och matten fick jag sitta och göra själv i ett rum med en special lärare som hette Karin. Ibland med några yngre som behövde hjälp med sin matte.

En gång under en sån specialmatte lektion så körde skolans elver snöstormen utan mig.
Jag missade den men visste att det skulle ske under min lektion.
Då vi kommer ner till skåphallen så är hela skolan nedskräpad och Karin säger:
"Ser du vilken tur att du satt med mig. Annars skulle vi ha trott att det var du som gjort detta. Känns inte det bra?"
"Jo, ni skyller ju allt på mig annars"

E4an

E-4an kallades vår rektor i högstadiet. Det var antarligen för att hon var en lång kvinna.

Varje terminsavslut så skedde det här:

Hon presenterades innan hon skulle hålla tal och alla aplauderade.

*Klapp-Klapp-Klapp-Klapp-Klapp-Klapp-Klapp-Klapp*

Sen blev det tyst.

-Tack så myck...

*Klapp-Klapp-Klapp-Klapp-Klapp-Klapp-Klapp-Klapp*
Alla aplauderade och jublade i nån minut.

-Tack...

*Klapp-Klapp-Klapp-Klapp-Klapp-Klapp-Klapp-Klapp*

Aplåderna fortsatte igen så fort som hon öppnade käften.

Tystnad igen...

-Okej... det räcker nu!

*Klapp-Klapp-Klapp-Klapp-Klapp-Klapp-Klapp-Klapp*

-Tysta nu...!

*Klapp-Klapp-Klapp-Klapp-Klapp-Klapp-Klapp-Klapp*

-?????? Hörni!

*Klapp-Klapp-Klapp-Klapp-Klapp-Klapp-Klapp-Klapp*

-Kan ni vara lite tysta nu...

*Klapp-Klapp-Klapp-Klapp-Klapp-Klapp-Klapp-Klapp*

Det här kunde fortsätta i 10 minuter tills hon gav upp och lämnade scenen.

Varje avslutning! Alltid hysteriskt roligt!

The Heist

Det här var en av sakerna som vi kunde utsätta våra stackars högstadie lärare för.
Den som mest fick stå ut med sånt här bus var ju stackars matteläraren Sven.

Det var mest för att han fick de roligaste raseriutbrotten.
Han spände kroppen som om han fick epilepsi och började skaka. Hans ansikte blev tomatröd och som en vulkan så exploderade han till sist och skrek:
"UUUUUUUT!!!! UT HÄRIFRÅN!!"
"Tack... skönt med lång rast :)"

Ni tänker säkert att jag fick dåliga betyg pga av man oftast blev utslängd från lektionerna?
Fick faktist en femma utav Sven i matte då jag slutade nian.
"Whats Uuuuup?!" *High Five*

Men det är en annan intressant historia.
Råkade nämligen få toppresultat på Nationella provet i Matematik i nian.
Hojta ifall ni är intresserade att höra om detta på "Tags".

I alla fall...
Tillbaka till historien om "stöten".
Som jag har berättat tidigare så brukade vi få sitta utspridda över klassrummet för att inte nån av oss busungar skulle får sitta bredvid varandra på lektionerna och störa eller hitta på bus eller sitta och prata på lektionen.
Oftast fick en av oss sitta längst framme vid lärarens kateder och de andra vad var sin sida utav klassrummet.
Det var alltså alltid en av oss tre busungar som gick i samma klass, som fick sitta vid fönstret.

Den som satt vid katedern var alltid den som var uppviglaren.
Denna gång var det meningen att vi skulle tömma katedern på sitt innehåll utan att läraren märkte något.

Varje gång som läraren vände sig om för att skriva något på tavlan, så tog han som satt längst framme något från bordet:
Närvaropärmen, nycklar, pennor, papper, allt som läraren kunde tänkas lämna på hans bord och skickade vidare bakåt mot han som satt vid fönstret.

Denne hivade då ut föremålet genom fönstret så att det landade ute på gatan några våningar ner.
Var man tillräckligt snabb så var det roligare.

Ena stunden har läraren sitt bord fullt med grejer och papper på bordet.
Vänder sig om för att skriva något på tavlan och sekunder senare så är dennes bord helt tom.
Som värsta Joe Labero tricket.

"Vad i helv..?" Tittar runt och alla sitter helt tysta.
Sven får sitt berömda anfall och skriker:
"VAR FAN ÄR MINA SAKER??? VAR ÄR MINA NYCKLAR??!! VAR HAR NI LAGT DET??!"

Han kunde gå runt klassrummet och leta i varenda hörn och inte förstå var vi hade gömt hans saker.
"Men Sven? Är du säker på att du hade med dig allt det där? Du kanske börjar glömma bort saker?"
Sven tittar ut genom fönstret och ser sina saker utspridda på gatan.
"Nu jävlar ska ni hämta mina saker och jävlar er ifall nåt saknas!!! Ska se till att rektorn får höra detta!"

Rektorn var en gammal dam som var lätt att smöra för.
Hon kunde aldrig tro att vi var såna busar på klassrummen.
Vi var ju alltid så artiga mot henne och frågade henne om hennes katt och hur denne mådde osv.
Vi var såna små änglar tyckte hon.
Stackars högstadie lärarna.

The Blob

Matteläraren i högstadiet hade det inte lätt med oss busar i klassrummet.

Vi hade en lite överviktig lärare som hette Sven och var rolig att göra upprörd. Då han fick ett raseriutbrott så började han först att skaka, sen blev han tomatröd i ansiktet, som om han hade ätit chili.
Han spände hela kroppen och till sist så skrek han
"UUUUUUUT!!!! UT HÄRIFRÅN!!".

Rekordet på ett utbrott var 5 sekunder då han stiger in i klassrummet och vi frågar bara snällt:
"Sveeen... Vad har du för stjärntecken?"

Han var så trött på oss stackaren.

För att lärarna skulle hålla koll på oss (Vi var 3 busungar i samma klass) så fick vi aldrig sitta tillsammans.
En fick sitta framme vid kateden så att läraren kunde hålla koll på denne.
De andra i var sin kant av klassrummet. Det var lärarna som ville ha det så.

En gång så satt jag längst framme vid kateden.
Det var ett stort ansvar för det är oftast den som var anstiftaren till bus.

Varje gång som läraren vände sig om och skulle skriva något på tavlan så knuffade jag bänkarna och hans bord några centimeter närmare tavlan.
Lite i taget så blev lärarens utrymme mellan tavlan och hans kated mindre och mindre.

Läraren uppfattade inte att det började bli lite trångt där emellan och fortsatte att skriva på tavlan.
Tills bordet kom så nära att det rörde baksidan av hans lår.
"Va i helv...!!" och ser att han bara har ett par decimeter mellan tavlan och hans kated.

Jag trycker då på ännu mera så att han kläms.
De andra reagerar och kommer fram och hjälper till och trycka.
"Sven! Du växer! Rummet blir bara mindre och mindre!!"
"Rummet krymper!! Du är så stor att du inte får plats längre!"
Sven står med ryggen mot oss intryckt mot tavlan.
Han får ju ett sånt raseri utbrott och försöker trycka tillbaka.
Vi trycker allt vi har och håller han fången.

Där står vi och leker dragkamp tills lektionen tar slut och springer därifrån innan han kommer loss och slår oss. Han var så arg så han skulle säkert ha slagit oss.

"Tack för idag!! Ses imorgon..." ropar vi och springer iväg.

Det kan inte vara lätt att vara högskolelärare.

Blond

Skulle göra mig klar för utgång senare den kvällen.
Lillsyrran hade fixat en blinddejt åt mig med en av hennes väninnor, som jag skulle träffa på Anders Limpbar i Stockholm.

Jag var lite galen på den tiden.
Dansade breakdance och man såg lite mera "konstnärlig" ut än vanliga dödliga.
Man stack ut så att säga.
Kunde ibland få för mig att ha Rött hår och ibland Blått hår (Som man köpte på Buttericks och sen gick att tvätta bort)
Man ville synas då man var ute, ännu mer ifall man showade.

Den kvällen tänkte jag att jag skulle platinablondera mitt hår. Jag tyckte att det skulle vara coolt att ha mörkt skägg som jag har och blont hår som Sisco (som var i mode på den tiden).

Jag köpte hårblekmedel på typ Kicks och körde igång hemma.
Smetade in geggan i håret, satte en plastpåse på skallen, blåste med en hårtok så att det skulle bli varmt och sånt.
Efter en halvtimme tvättar jag av det.
Torkar håret och tittar mig i spegeln.

"FUCK! Jag ser ju ut som Karlsson på taket!"
Håret var helt morotsorange.
"Vafan! Så ska det inte bli. Jag bleker en gång till"

Jag är ju lite stressad i det här läget.
Planen var inte att komma till blinddejten helt rakad i skallen.
Jag startar om proceduren.
Gegga i håret, plastpåse, torka med hårtork och tvättar av det efter ett tag.

"FUCK! Det blev värre."
Nu var jag rosa pantern i håret.
"Helt otroligt! Vad gör jag nu?"

Min syrra var inte hemma.
Min morsa var inte hemma.
Jag ringer mina tjejkompisar men ingen svarar. Jag behöver hjälp utav nån av det kvinnliga könet. Jag hade aldrig gjort nåt sånt förr.
Panik Panik!!
Ringer några till fler tjejkompisar och en svarar. Jag förklarar läget:
"Jag är Rosa i huvet!!"
Hon tipsar mig att färga över det med något mörkare.
Morsan brukar ju färga håret så jag sprang upp och började rota i lådorna efter färg.
Hittade inget.
Letade i toaletten.
Hittade inget.

Vad nu då? Kicks har stängt. Allt har stängt. Det är lördag och jag är rosa i håret.
Jag springer ner till ICA och letar.
"Toning, färgning... Vad ska jag ta? Vad är skillnaden?" Frågar jag kassörskan.
"Beror på vad du ska göra med det. Ska du tona eller färga?"
"Hallå?? titta på mig!!!"
"Jaaaa... jag förstår...." Hon bara stirrar "Toning går ju bort efter ett tag. Du borde nog färga nåt mörkt"
"TACK TACK TACK"

Jag köper nåt färg...
Kör igång hela grejjen igen så att resultatet blir att jag ser ut precis som jag gjorde 4 timmar tidigare, innan jag började leka med håret från första början.

Därefter gick jag på salong för att bleka håret. De visste vad de gjorde.

Skogsturken

"Vem var'e?" ropar han igen och tittar runt lite förvirrat.
"Vem var'e som kasta?"
"Ingen" Svarar kamerakillen. (Jag får intrycket av att redan där så driver kamerakillen med turken, dvs innan han gör turken offentlig på Youtube. Hans "Ingen" låter som att talar bruten svenska. Härmas han? eller försöker han bara kommunicera på samma nivå?)
"Vaddå ingen? Säg vem det va... fucking var!"
"Neeeej, ta det lugnt. Vi var här och kasta frisbee så såg jag..."
"EY LEN SÄG VEM DET VAR!! Innan jag jag tittar din fucking kamera!"
"... Det kommer en frisbee sen sa vi..." (Han menade väl "Fore") och svamlar lite i mun på turken.
Kamera killen får en knuff.
"Men ta det lugnt!" Säger han till turken och fortsätter att förklara:
"...Och ni sa 'okej', den här killen sa 'Det är lugnt'" och pekar på en av turkens kompisar som hunnit ner för backen.
Turken blir arg:
"Lyssn... Va'ska jag göra med min fucking skjorta? Va?" Och pekar på sin arm som blev blöt då han spillde ut sin drink.
"Var det jag som kastade eller?" Försvarar sig Kamerakillen.
En av turkarna får en blixt idé. Händelsen har ju dokumenterats på film. Han har då lösningen:
"Hörru! Lyssna!!"
"Vem var'e som kasta?"
"Du har filmat allt det här. Spela upp det här. För mig nu. Den som har kastat ska få stryk! Du har filmat allt. Spela upp det här. För mig nu. Du filma ditåt, jag såg det"
"Ta det lugnt, ta det lugnt" Säger kameramannen.
"Vem var'e som kastade? Mammas död om du som kastat. Mammas död kom!" Säger turken medan två av hans kompisar försöker ta han därifrån.
"Ta det lungt" Svarar kameramannen.
Turkarna tjatar om att han ska spela upp filmen.
"Ta det lugnt. Det är ingen idé"
"Vaddå det är ingen idé?!!" Säger turken med fix idén. Han trodde ju att hans idé att se på filmningen var asbra ju, så han blir ju lite upprörd.
"Vad fan, vad snackar du... Vi sa att vi skulle kasta!"
"Det räcker, det räcker... kom vi går" Säger turkens vänner och lugnar ner sällskapet.
"Har du filmat det här?"
"Nä, jag har inte filmat. Varför ska jag göra det för?" (Kanske för att ladda upp det på Youtube och låta oss skratta åt detta för all framtid)
"Du filma ditåt, jag såg att du filma ditåt"
Kamera killen gå och hämtar sin frisbee och går därifrån.

På jobbet satt vi några på rast vid ett bord och en av mina anställda börjar att skratta lite för sig själv och ska dela med sig om vad det är som han fnissar åt. Han hade tydligen råkat tänka på SkogsturkenSäg bara turk, blatte, svartskalle!!! Jag säger ju det!
Men inte till Skogsturken. För då "Mammas Död... vem var det som kasta! Vad ska jag göra med min fucking skjorta!"

* Fotnot: Det här hände tydligen på Djäkneberget i Västerås. Videon spelades in den 8 februari 2002 och laddades upp på Internet i maj 2003 och är idag något av ett svenskt internetfenomen. Många hemgjorda parodier på videon har gjorts och lagts upp på olika videosajter, bland annat Skogsturken.se

Hjärntvätt

Denna historia har jag fått höra från mina föräldrar många gånger.
Jag kommer ihåg att jag gjorde det och vet exakt vad jag tänkte och hur jag resonerade vid det tillfället. Jag vet att det hände men jag minns inte det själv.
Men jag vet att jag gjort detta, för att jag vet varför jag trodde att det gick att göra så.

Jag var nånting mellan 3-4 år.
Jag hade hört talas om hjärntvätt på TV säkert eller nånstans.

Typ som en gång då det gick en såpa på tv som morsan tittade på, där en nunna sa att om man ljög så blev hjärtat svart.
Hon kan ha sagt mörkt eller ond eller nåt sånt också, jag trodde svart.
Jag tänkte att den blev smutsig av alla lögner och trodde då att ifall jag drack vatten så blev hjärtat ren igen efter att man har ljugit. Jag hade botemedlet mot lögner och fick ljuga en massa.

Nånstans hade jag i alla fall hört talas om hjärntvätt.
Hur tvättar man en hjärna när man är 4 år gammal?
Det är ju klart att man måste ta ut den på nåt sätt och sen tvätta den.

En kväll kom det två damer som bodde granne med oss och skulle sitta barnvakt åt mig och mina systrar.
Jag ska då ha sprungit och hämtat en stor kökskniv och meddelat de att:
"Jag tänker hjärntvätta er!"
De sprang ju helt skrämda därifrån och ringde föräldrarna.

Folk undrar ifall jag är normal?

Tvestjärtar

Jag var med i scouterna som barn.
Vi åkte till Danmark på ett läger som de kallar för Jamboree. Där fanns det scouter från hela norden.
Jag bodde i en 2 manna tält tillsammans med en kompis bredvid en stor 15-20 manna militärtält där några andra sov i.
Vi fick matrasoner varje dag.
Till frukost så fick man mjölk och flingor och de räckte bara till en portion.
En morgon så råkade jag ta fel på salt och socker som låg i genomskinliga påsar. Jag som är sockergalen hade jättemycket utav det i min mjölk, så att den sen smakade som havsvatten för att jag hade tagit fel.
Inte fick jag nytt mjölk och man var tvungen att äta, så jag fick neutralisera saltet med ännu mera socker så att det skulle smaka någorlunda ätbart. Det var nog det vidrigaste som jag har ätit. Salt/Sockrig mjölk med flingor.

En rolig grej man kunde göra var att ta ett par råa ägg och lägga i folks stövlar.
Sen skrek man:
"Det brinner!!! Det brinner!" och de rusade ut och sparkade in sina fötter i stövlarna utav all stress. Ni kan ju ana resultatet själva.

Vi var där i ungefär en vecka och hela stället krylade utav tvestjärtar.
Varje kväll innan vi gick och la oss fick vi rensa tältet från såna kryp. Vi dödade de inte, utan bara la de i en ICA-påse.
Det pågick hela veckan och alla andra hjälpte också till med att fylla ICA-påsen med såna kryp.

Sista dagen hade vi en hel ICA påse fylld med levande tvestjärtar.
Att känna på plastpåsen från utsidan var som att hålla i en påse bönor.

Vi fick för oss att skoja lite med en av våra ledare som sov i det stora militärtältet.
Medan han var borta så tömde vi innehållet i påsen i hans sovsäck och stängde till öppningen så att inte krypen skulle smita.
Tittade man in i det gula sovsäcken så såg det ut som en scen ur filmen Indiana Jones 2 när Indiana och den blonda bruden är inne i krypgrottan.
Hundratals kryp som rörde sig i alla riktiningar.

Då kvällen kom och alla skulle gå och lägga sig så låtsades vi spela kort med de från militär tältet för att kunna vara i närheten utav sovsäcken och bevittna stunden då ledaren skulle till sängs.
Ledaren klär av sig och hoppar in i sin sovsäck endast klädd i sina kalsonger.
Vi är sitter som sten och åskådar.

Det är helt tyst i tältet och alla stirrar med förundran.
Ledaren ligger helt oberörd i sin sovsäck och försöker att sova.
Det går 10 tysta sekunder utan en reaktion. Tills...

"AAAAAAaaaaaHHHH"

Ledaren hoppar plötsligt upp som ett skott och dansar regndans.
Försöker skaka av sig krypen som krälar över hela hans bara kropp.
Vi skrattar så att vi nästan inte kan andas.
Det roliga är att ledaren fattade inte att det hela var ett skämt utan att han tyckte att det var vanligt att man hittar nån enstaka kryp i sovsäcken då man gick och la sig.
"Undrar varför de just valde min sovsäck? ovanligt många idag" undrade han efter att han tömt sin sovsäck ute i naturen.

Det var inget kul att han inte fattade att det var vi. Man vill ha lite ära. På bussresan hem så berättade vi det för honom precis innan han gick av.
"Du vet tvestjärtarna? Det var vi"
"HAHAHA den var bra!! Vänta bara tills nästa läger. Då får ni sova med ett öga öppet. Jag har några bra jag också"

Vi tittade på varandra och visste att han hade varit med ett tag. Han hade säkert ett par bra practical jokes i rockärmen.
Det var min sista hajk.

**Watchmen Widget

** Watchmen

WatchmenDr.Manhattan (den blåa killen)Dr.Manhattan (den blåa killen)följa lagen och fortsätter att bekämpa brott, jagad av polisen.

I början av filmen blir The Comedian mördad i nåt som ska se ut att vara ett inbrott.
Rorschach börjar utreda mordet och oroar sig för att någon är ute för att mörda gamla maskerade superhjältar. Han går och försöker varna sina gamla kollegor som var aktiva innan lagen utfördes, att de ska hålla ögonen öppna.
På ett eller annat sätt så börjar superhjältarna tas ur bilden.
Antingen genom exil, mordförsök eller blir fängslade.
Ett kärnvapen krig närmar sig och utan superhjältar så finns det ingen som kan rädda världen. Vem ligger bakom komplotten?
Vem tjänar på en värld utan Dr.Manhattan (den blåa killen)?

Denna serie kom ut 1986 och är skriven utav Allan Moore. Författaren till bland annat "V för Vendetta" och "From Hell".
Serien kom ut i 12 delar. Som samlad verk är den nästan 400 sidor lång.
Det är mycket bakgrund och historia att få med för att förstå karaktärerna bättre.
Serien är inte den vanliga superhjälte serien, utan är mer mörk och har ett budskap. Då den kom ut så ändrades bilden på serier och den är mer verklighetstrogen än de klassiska superhjälte serierna.
Den är även vald som topp 100 ALL TIME NOVELS utav tidningen Time.

Filmen har verkligen följt storyn i serien utan att avvika.
Den följer serien nästan bild för bild och även replikerna är nästan 100 % ordagranna från serien. Vissa saker utlämnades men kommer att finnas med i dvdn.
Serien hoppar mycket i tiden fram och tillbaka och det är mycket flashbacks. Det kan verka förvirrande i filmen.
Watchmen är så att säga en film om superhjältar ifall superhjältar var verkliga.
Här finns ingen superhjälte utan brister. Man får sätta sig in i de olika karaktärerna och deras problem i vardagen.
Vissa har relationsproblem, andra försöker anpassa sig i sina nya liv som "Vanliga" människor. Vissa har psykiska problem, andra är sociopater och andra är ute efter makt och pengar. Watchmen handlar inte om bara en superhjälte utan om de olika karaktärerna och hur de går ihop för att försöka rädda världen mot att förintas i ett kärnvapen krig.

Den kan vara svår att smälta men om man sätter sig in i serien så blir filmen riktigt bra. Special effekterna var extrema och actionscenerna riktigt brutala.
Jag tror att folk förväntar sig en film som Ironman med en massa action och inte behöva tänka så mycket (Inte för att Ironman är dålig eller nåt sånt. Älskar den filmen. BTW får jag tillbaka den snart? :P ). Serien är egentligen en massa bakgrunds historier och flashbacks som är nödvändiga för att sen leda till slutet.
Kommentera görda om den och säg vad ni tycker.
Antingen hatar man den eller så kommer man att älska den!!

Sherlock (Facebook 2)

Hur många använder Facebook för att snoka?

Efter att man tröttnat på alla såna lekar och spel som finns på Facebook så är Facebook värsta skvallerblaskan fast för kompisar och bekanta.

Man kollar vad folk gör, vem som känner vem. Vem som skriver i någons logg. Vad har folk för status osv.

Var ute på krogen i Gävle och såg tre tjejer stå vid baren som jag inte träffat förr.
Jag börjar med att fråga den första tjejen vad hennes två andra kompisar hette.
"Vad heter dina kompisar?"
"Marie och Elin (Namnen är fiktiva för att inte peka ut någon)" svarar hon.
Jag går fram till den ena av hennes kompisar:
"Heter du Marie?"
"ööö, ja?"
"Heeej! jag tyckte väl att det var du! Vi hånglade ju som fan i somras på City Festen (En festival i Gävle)"
"Nä, det gjorde vi inte"
"Jo, jag var full. Du var full. Men jag glömde att ta ditt nummer och grejer. Jag bara försvann"
"Nä... du ljuger. Vart då nånstans då?"
"Jag minns inte. Jag var full. Det var nu när jag såg dig som jag kom på att du hette Marie"
Hennes snyggare kompis Elin börjar bli irriterad och lägger sig i:
"Nä, hon har inte alls hånglat med dig!"
"Elin?... Heter inte du Elin?"
"ööö, ja?"
"HAHAHA Vi hånglade samma kväll du och jag också!!! Känner ni varandra?"
Det släppte isen och de var inte säkra på vem jag var eftersom jag inte kunde ge några detaljer och skyllde på att de var fulla och jag var full. Självklart hade det ju inte hänt att vi hånglat på City Festen.
Lite senare... fråga inte varför jag skulle säga något sånt här... Antagligen så var jag hög på självförtroende, så säger jag på skämt:
"Ni kan andas ut. Jag skojjade bara. Vi har inte hånglat... Jag har bättre smak än så" och var menad som en glimten-i-ögat skämt. Tjejerna var skitsnygga liksom.
Jag kan vara glad att jag inte fick en drink i fejjan men de stack rasande som bin ifrån mig.
Varje gång de sen såg mig så suckade de:
"åååååh... Det är HAN nu igen!" och himlade med ögonen.
Det var inte mer med det den kvällen.

Dagen efter så går vi och äter på restaurang. Vem är vår servitris? Jo, snygg-Elin.
"HA!" Säger hon förvånad när hon upptäcker mig vid bordet.
Hon kunde inte låta bli att små-le varje gång hon gick förbi bordet eller kom till bordet för att hämta eller lämna något.
Efter att vi har ätit klart så frågar jag henne innan vi går ifall vi ändå kunde byta nummer eller nåt.
"Nä, jag ger inte ut mitt nummer när jag jobbar"
"Ta mitt då?"
"Nä, det ser inte bra ut på jobbet"
Okej... man får acceptera ett diss. Man tackar för sig och drar iväg.

Några timmar senare är jag på väg till tågstationen.
Går förbi en busshållplats och vem är det som står där och väntar på bussen?
Snygg-Elin!!
Hon skrattar när hon ser mig för att det är så sjukt att vi syns överallt.
"Förföljer du mig?" Skämtar jag.
"Jag tror inte på ödet, men nånting vill ju att du ska ge mig ditt nummer" Säger jag.
"Vet du vad? Om du hittar mig på Facebook så kan du få mitt nummer"
"Okej, men har du Facebook? Vad heter du i efternamn?"
"HAHA Det kan jag inte säga. Det blir för lätt"
"Ge mig en bokstav åtminstone!"
"H" och steg på bussen.

Alltså... det var inte det lättaste. Fanns hur många "Elin" som helst. Några stavar det med "C" och några med "K". Några med "H" på slutet osv. (Nu pratar jag om det riktiga namnet)
Många "Elin" runt om i sverige fick konstiga meddelande från mig:
"Hej. Är det du från Gävle?" eller "Hej. Har jag hittat dig nu?"

Man gick in och sökte på vänners vänners vänner efter Elin på deras kompis listor. Man frågade folk från Gävle ifall de visste vem Elin var osv.

Det tog cirka 1 vecka och många efterforskningar. Sen hittade jag henne. Lyckades nämligen hitta hennes kompis som gav mig hennes namn från början och hon skvallrade om namnet.

Facebook

Fan...
Man är ju Facebook skadad.
Man vet att man är hooked när man har Facebook som startsida.

Först dissade jag den den hårt. Folk skickade inbjudan på mejl men jag var trött på hela den där "Hångelguiden" som sedan blev "Playahead" och "Lunarstorm" och alla såna sidor.
Det dröjde tills jag flyttade till Gävle som jag fixade Facebook.
Helt plötsligt hade man kontakt med folk man inte träffat sen man var barn.
Träffade folk från gymnasiet som jag inte sett på över 11 år. Det var helt otroligt hur många som hade Facebook.
Hela den där Vampyr/Slayer/Varulv leken var skitkul i början.
Man hittade en massa ex vars nummer man hade raderat från mobilen för länge sen. Man kunde se bild på hur folk såg ut nu efter så långt tid.
När man väl flyttat ut på landet så var det min enda connection till omvärlden.

Livet bara kretsar vid Facebook nu känns det som.

När slutade man ta tjejers nummer och började ta deras Facebook istället?
De närmaste dagarna kommer det en massa roliga Facebook anekdokter.
Enjoy!

När vi var i sälen en sväng förra året så träffade vi på två tjejer som jobbade där som barnissar eller nåt sånt.
"Är ni systrar? Ni ser ju ut som tvillingar?"
"Fniss... tihi... tycker du?"
"Ja, är ni inte det?"
"Nä.. vi är bara kompisar."
"Ni är säkert bästisar, men ni liknar ju varandra" Osv.

Senare på kvällen då klubben var slut och alla skulle hemåt så såg vi inte vart de var.
Vi frågade någon annan av personalen och de hade gått på rast så de var nånstans Backstage.
Vi står i kön till taxin och är lite bittra att vi inte snackade mer med tjejerna.
Så vi bestämmer oss för att gå in igen och leta efter tjejerna. Men vakten släppte inte in oss.
"Vi ska bara snacka med Stina och Sara (eller vafan de hette. Jag och namn). De som jobbar här"
"Okej... men bara en av er få gå in" Säger vakten.
Jag var rätt packad så min kompis fick vara den som fick gå in.
"Ta deras Facebook!!! Vi åker om två dagar så vi kommer aldrig se de igen. Ta deras Facebook!!" Säger jag till min kompis för att ge han några sista råd innan han går in.
"Va?"
"Ja, på så sätt så kan man bygga broar. Skapar kontakt... smörar och sen kan man träffa de igen. Ta deras Facebook!!"

Det går typ 10 minuter och polaren återvänder.
"Tog du deras Facebook??? Säg att du tog deras Facebook!"
"Bättre... Jag fick deras nummer" och tar fram en lapp med mobilnummer.
"Fan... det var smart! Jag tänkte ju inte ens på det. Du är ett geni!!"

Elak

Bara en sak som jag tänkte på häromdagen.

Hur elak jag var i högstadiet.

Mindes när man var yngre och man hade gjort nåt bus mot de äldre i skolan.
De sa alltid när man blev jagad:
"Stanna!!! Annars blir det värre när jag får tag i dig!"

Som tur så var man aldrig så dum och stannade utan bara sprang ifrån de.

När jag sen blev äldre och gick i högstadiet, så körde man samma knep mot smågrabbarna.

Det hände en gång att jag var på väg in i skolan och alla söta tjejerna i kafeterian satt och tittade på mig . Så kom det några små 9 åringar och kastar en snöboll rakt i skallen på mig.
Framför allihopa så att alla skrattade.

Det är klart att man vill ju straffa dessa för att de har gjort bort mig.
Smågrabbarna skrattade, pekade och sprang därifrån. Det gjorde inte saken bättre.

Jag sprang efter tills jag blev trött.
Då kom det:
"Stanna!! Annars blir det bara värre!"

Dessa pojkar var inte lika smarta som jag var som barn eller så var de bara räddare.
De stannade.

Det är då jag minns att jag var så elak:
"Mula dig själv eller så mular jag dig!"

Oftast mulade de sig själva

Vargen Kommer (Pedro 4)

Efter vår första kväll i Sälen för ett par år sen, var vi rätt slitna.
Vi hade anlänt på 8 manna stugan.
Festat hela natten, gått upp och jobbat tidigt och sen kommit hem och sovit en "power nap", en siesta, för att samla krafter och sen fortsätta att festa den kvällen.

Jag hade gått och lagt mig på övervåningen i stugan medan de andra tog var sitt rum.

Vår distrikt chef hade bestämt sig för att komma och hälsa på för att festa en kväll, tillsammans med en kollega till oss.

Min mobil ringer och väcker mig efter nån timme. Det var chefen.
"Ni måste komma ut och hjälpa oss. Vi har fastnat i snön. Ni får komma hjälpa oss knuffa loss bilen. Skynda!"

Jag ligger ju och sover och orkar inte gå ut i snön.
Som en riktig chef så delegerar man uppgiften vidare.
Så jag ringer en av de som ligger och sover i nedervåningen för att slippa gå upp ur sängen.
"Du... Distriktchefen ringde och säger att deras bil har fastnat i snön. Du ska ut och hjälpa de komma loss! Skynda!"

Jag somnar om.
Chefen ringer efter cirka 10 minuter.
"Vart är ni!? Vi står och väntar här i snön. Kommer ni eller?"
"Va? Har ingen kommit och hjälpt er än? Jag fixar det direkt"

Jag ringer killen som jag gett uppgiften till:
"Hörru? Vad gör du? Hörde du inte vad jag sa? Chefen står ute i snön och behöver hjälp. De har fastnat med bilen! Vafan håller du på med?"
"HAHA Skitkul Pedro! Tror du att jag är så dum och ska springa ut i snön bara sådär?"
"Nä... jag lovar. Det här är ingen Pedro och vargen skämt. Han har ringt två gånger och är fan sur nu"
"HA HA... Sure! Godnatt Pedro!"

'BONK'- 'BONK'- 'BONK'!!
Det bankar på dörren och killen i nedervåningen går och öppnar.
Det är distriktchefen och han är arg.
"LIGGER NI OCH SOVER?? VAD HÅLLER NI PÅ MED? JAG RINGER OCH BEHÖVER ER HJÄLP!"
Killen stammar fram en ursäkt och springer och byter om fort som satan.
"Han trodde inte på mig när jag sa att du behövde hjälp" Ursäktar jag mig, medan jag klär på mig
Den tredje killen har vaknat utav allt ståhej och är också tvungen att springa ut i snön.

"Se... du skulle ha trott på mig från första början. Vi skulle inte ha fått utskällning" säger jag till killen medan vi springer till bilen.
"Jaha?... så det är mitt fel alltså?"
"Ja... så går det när man inte tror på mig" och det där var en kille som annars gick med på alla möjliga blåsningar.

När vargen väl kommer så bestämmer han sig för att inte tro på mig.

Skjulet (Pedro 3)

(Det blev ett inlägg ändå innan jag drar till sthlm)

Det här var också en sån slags invigningsskämt på en ny kille som hade sin första arbetsdag på jobbet. Han hade jobbat på en annan restaurang och jag ville att han skulle känna sig välkommen in i nya gänget.

Vi hade ett skjul utanför restaurangen som användes lite som ett lager. Vi kallade den för "Korallen".
På personaluppställningen (där man ser vilka stationer som folk ska stå och jobba nånstans) hade jag skrivit "Kalle - Korallen 12-16".
Då han kommer till jobbet så undrar han ju självklart vad det är för något. Jag förklarar:
"Det här är ju inte samma som du har jobbat i tidigare. Så vi tänkte att du skulle lära dig de stationer som du inte har jobbat med tidigare. Du börjar i Korallen" och börjar gå utåt mot skjulet.
Inne i skjulet hade jag satt en stol. På stolen hade jag förberett en annan medarbetare som bara satt där i mörkret.
Jag öppnar och säger till killen som sitter därinne i mörkret:
"Du kan gå på rast nu. Kalle här tar över. Har det gått bra?"
"Ja... det har gått bra. Mycket att göra bara. Hann knappt med"
och så går killen inomhus.

"Vad är det jag ska göra då?" Frågar Kalle.
"Sätt dig bara så märker du ju"
"Ska jag riva flikar på kartonger? Ska jag städa? ska jag organisera lagret?"
"Näää... sånt finns det inte tid med. Du kommer att ha fullt upp. Jag kommer om ett par timmar och följer upp hur det går för dig. Klockan 16 kan du byta station"
Jag stänger dörren till skjulet så att det är kolsvart därinne. Jag har alltså inte ens tänt lampan för stackars Kalle.
Så väntar vi...

Kan ni tänka er vad han lär ha tänkt? Här kommer han till ett nytt jobb och vill visa framfötterna. Han blir då inlåst i en kolsvart isolerings cell och har fått en uppgift som han inte ens har en aning om vad det är av sin chef. Där ska han spendera sina kommande 4 första timmar på hans första arbetspass.
"Hoppas att jag gör bra ifrån mig", tror ni att han tänkte så?

Vi samlar ihop hela personalstyrkan och öppnar dörren efter cirka 5 minuter från att Kalle gått in i skjulet.
Kalle är ambitiös och står och försöker organisera lite kartonger i mörkret.
Vi skriker:
"VÄLKOMMEN TILL TYRESÖ, KALLE!!!"
Han fattar att han gått på en luring.

** Back to the hood

Drar hem till "The Hood" över helgen så det kanske inte kommer några inlägg nu förrän måndag.

Dock kanske man upplever en massa nytt som dyker upp här i framtiden :)
Ha en bra helg!

PS. Bilden är taget ifrån vägen från Fittja till Masmo. Om man läser "Stuntman" så var det vägen till höger om denna stora bilväg som jag blev överkörd.
Korsningen där framme vid vägskylten var korsningen som nämns i historien "Springtaxi" innan vi svängde hitåt mot Fittja. Bara lite Fun Facts :)

Peter and the Wolf (Pedro 2)

Det hade börjat en ny kille på jobbet.
Igen... killen hade inte lärt känna mig och min typ av humor.

Det här var i Tyresö då jag jobbade där.
Han blev förflyttad från en annan restaurang och visste inte riktigt var restaurangen i Tyresö låg.
Som en invigningsskämt så sa jag att han skulle hoppa av 3 hållplatser innan och promenera resten.
"Man kan ju gå därifrån. Sen följer du vägen i bussens riktning och så ser du restaurangen"
Det fanns en busshållplats precis bredvid restaurangen.
När han kommer fram så säger han:
"Kunde jag inte hoppat av här?"
"Jo, självklart. Men man kan ju gå därifrån du kom också"
Han fattade inte skämtet, lär ha tyckt att jag var störd.

Jag skulle ha en hemmafest samma vecka och bjöd över killen hem till Vårberg.
Han hade aldrig varit i Vårberg så han frågar om vägbeskrivning:
"Ta tunnelbanan mot Norsborg, röda linjen, så kommer du till Vårberg. Ring då du är där"
"Hoppar jag av i Vårberg då?"
"Alltså... man kan ju gå från Skärholmen också" Säger jag.

Han kommer med sin tjej och ringer när han är i Skärholmen.
"Gå ut från tunnelbanan. Gå mot höger och så ser du tågspåret längre fram. Följ den så att du har spåret på höger sida så möter jag dig i Centrum"

Killen går med spåret på sin höger sida med sin flickvän.
Han ser ett tåg passera.
Fortsätter att gå.
Han ser ännu ett tåg passera.
Går lite till.
Han ser perrongen till Vårbergs station och börjar fatta lite vad som pågår.
Han kommer till Centrum och ser att det finns en tunnelbane station som heter Vårberg.
Jag står där och väntar.
Det har gått ungefär 20 minuter sen han började gå från Skärholmen.

Han undrar:
"Kunde inte vi har hoppat av här i Vårberg?"
"Jodå, självklart. Men jag sa att man kunde gå från Skärholmen. Det har ju du gjort nu. Välkommen!"

** Optimus Prime

Såhär roligt hade jag på min rast idag på jobbet.
Ni får vända huvudet åt vänster eller vända er skärm upprätt åt höger för att se bättre.

Zombie

"It's all fun and games until somebody gets hurt"
Det uttrycket lär ni ha hört förr?

Den här har jag väntat med att skriva. Vet egentligen inte ifall den är så rolig.
Det var en rätt allvarlig händelse, bara att jag är så skade glad att jag skrattar väldigt högt inombords varje gång som jag tänker på denna händelse. Min lillasyrra var med och bevittnade, och hon är lika ond som jag, så hon skrattar också. Just i den stunden så ville man skratta, men det var lite elakt så man höll sig tills man kom hem.


Vi hade varit på stan och var på väg hem med t-banan.
Vi kan ha varit ett gäng med ungdomar på tio pers den kvällen.

Det finns en lek som heter "bilda hög" som jag kan tänka mig att många har lekt förr.
På nåt sätt blev den leken kvällens nöje den resan hem.

"ALEX!!!!" Skrek man så skulle alla hoppa på Alex.
"JENSA!!!" så hoppade alla på Jens och tryckte allt vad man hade.

Tunnelbanan har ju såna dörrar så att man kan ta sig till andra vagnar. I alla fall de gamla tågen. En av våra kompisar stod vi en sån dörr och fick bli den utvalda att bli mos.
Alla hoppade på han och knuffade allt vad man kunde så att han klämdes mot dörren.
Vi knuffades så hårt att fönstret föll av och vår kompis ramlade nästan ut från vagnen.
"Jag ramlar ut! Sluta grabbar!! Jag ramlar ut"

Nu tror ni säkert att det var här som någon gjorde illa sig med tanke på inledningen.
Men nej!

Tog bara upp det för att jag ska komma ihåg.
För att skräcken i hans ögon då han trodde att han skulle ramla ur vagnen i farten och skriken som lät som en skrämd gris var bara "Priceless".

Zombien kom senare den kvällen.

Vi lekte då bilda hög som sagt.
En kille satt mitt emot mig längst bak i vagnen. Killen som sitter bredvid han sätter sig på honom och skriker "BILDA HÖG!!!".
Jag sätter mig på denna kille och så bildas då den där högen då alla står och knuffas allt vad de har.
Alla vi skriker och skrattar så hela vagnen stör sig på oss.
Killen vars tur det var att bli mos sätter sina naglar på min bröst i desperation.
Jag tar loss hans klor och trycker in de i väggen. Mitt emot sitter en som heter Alex och skrattar då han helt plötsligt ser ut som att han sett ett spöke och pekar:
"öööö!!!! ÖÖÖÖÖÖ!!!! Öööööö!!!", ljudet skulle kunna jämföras med en gorilla som stönar så att ni kan tänka er hur han lät.

Jag ser att han ser ganska rädd ut. Samtidigt hör jag ett gurglande från min högra skuldra så jag vänder min huvud och tittar åt det håll som han pekar.
Han pekar på mos-killens ansikte som är helt lila.
Ansiktet var helt förvridet och intryckt från sidan. Han ögon var öppna men hans pupiller hade rullat bakåt så att man bara såg hans ögonvitor.

"Grabbar!!! Shit... Lägg av han är död!!"
Alla hoppar av och tittar på vad som har hänt.
Mos-killen, helt medvetlös, hänger kvar på han som satte sig först. Lite som "Weekends at Bernies".
"Ta bort liket... ta bort liket" Skriker han nästan i falsett.

Han som dog faller ner på golvet och bara ligger där.
Vagnen blir helt knäpptyst. Vi står helt frusna och bara ser vår kille ligga död.

Det sitter ett gäng kineser/Japaner några stolar bort.
De har stört sig på oss hela kvällen över vår lek och att vi har varit så högljudda.
En av de kan inte hålla sig längre och brister ut av skratt.
De andra följer med strömmen och skrattar också.
"Chinga chonga halalchiiiing chong-hooong HAHAHHAHAHAHA" Och så pekade de.
"Chinghoooou... chinghaaauuu linghoooo wax on wax off ching chingHAHAHAHAHAHA" och så vek sig nästa för skratt.
Jag har aldrig sett någon skratta så mycket.
De grät.
Det var så svårt att själv hålla sig för skratt.
Jag kan bara tänka mig vad som sas på deras språk:
"Titta! Titta! De har dödat sin kompis!! HAHAHAHAHAHAHA"
"Det är massa lek och skoj tills nån gör illa sig. Titta på deras miner. PRICELESS!!!HAHAHAHAHAHA"

Vi står knäpptysta och ser på vår döda kompis.
Allt som man hade lärt sig i skolan om hjärt och lungräddning var som bortblåst. Det var ingen som tänkte på mun mot mun eller framstupa sidoläge (Eller vad det heter).
Tills två av oss tar initiativet och sätter han på sin plats igen.
Han var fortfarande lite lila men började bli blek igen.
Några sekunder senare så vaknar den döda liket till liv.
Han tittar upp och ser resten av oss stående, knäpptysta och med en lite skrämd ansiktsuttryck och bara stirrar.
Vi trodde ju att han var död och vi hade mosat honom till döds.

"Hehe... jag somnade" Säger liket.
"Kommer du inte ihåg vad som hänt?" frågade någon.
"Nä... vaddå?"
"Vi lekte ju bilda hög och du råkade dö"
"Va? Vaddå dö?"
"Vi vet inte... du bara dog"
"Vaddå? Så ni försökte döda mig?"
"Nä... vi har ju mosat allihopa. Inte bara dig. Alex höll ju nästan på att flyga ut från tåget"
Då började han bli lite arg på oss eftersom vi hade ju dödat honom.
"Vad är ni för kompisar? Ni försökte döda mig!"
"Nä... men vi lekte ju. Du lekte ju också!"
"Nä... varför var det bara jag som dog då? Förklara det!?"

Kineserna skrattade tills vi hoppade av.
Alla gick hem, stämningen var dålig tills han, den levande döda lämnat oss och gick hem.
Då jävlar vad jag skrattade.
Inte åt att han dog, utan åt hela situationen.
Tuffa grabbarna leker en lek, stör alla resenärer, leker tuffa, skriker... och så plötsligt så dör en.

Jag var förresten tonåring på den tiden ifall ni undrar.
Nuförtiden åker man tåg som människor.

Pedro y El Lobo

Innan folk lärt känna mig så kan det hända att folk har åkt på en luring en eller två gånger.
Det leder så småningom till Peter och vargen effekten. När man väl säger nåt på riktigt så tror folk inte mig.

"Fan... Han lurades inte denna gång"

När jag kom till Gävle så blev det för lätt att lura dessa stackars bönder.
Till sist så kallades jag för "Pedro El Lobo".

Här kommer några exempel på det jag menar:

Drottning Silvia

"Idag ska vi ha extra rent här på jobbet"
"Varför då? Nåt speciellt som händer eller?"
"Nä... men det ska vara så rent här så att vi ska kunna få besök utav Kungen och Drottningen utan att skämmas"
"Vaddå? Kommer Drottningen?"
"?????"
(Dumma frågor får så klart dumma svar)
"Ja... Sylvia kommer till Valbo idag"
"Men det har jag inte hört"
"De inviger en ny butik i köpcentrum så hon kommer och hälsa på. Men en stor parad och grejjer"
Jag har aldrig sett någon jobba så snabbt och hårt för att få rent arbetsplatsen.
Lite senare:
"Nu är paraden på väg. Så det dröjer inte länge nu!! Skynda att städa!"
Hon stressade ännu mer.
Men så tar hennes arbetspass slut och hon blev tvungen att gå hem innan Drottningen hade hunnit komma med sin parad.

Stängning

Vi var i sälen och jobbade. Dagen innan så hade vi festat ganska hårt och vi var lite slitna.
Meningen var att vi skulle jobba ett fyra timmars pass på lunchen.
Efter två-tre timmar så räknar man ner minuterna innan man får gå hem och sova.
Lunchen var just över och jag får höra att jag och min arbetskamrat får sluta tidigare ifall vi vill.
Jag blev den som fick komma med de goda nyheterna till min arbetskamrat som var dunder bakis:
"Du... De behöver ett par som stänger ikväll. Jag sa att det gick bra och att de kan räkna med oss på stängningen"
Vi skulle alltså få räkna med en 7-8 timmars längre arbetspass vid en stängning.
Jag såg hur luften gick ur killen.
Hans vilja att leva försvann.
"Vi är ju ändå i sälen för att jobba först och främst så det är väl lugnt?? Eller?" säger jag till killen.
"Ja... du har rätt" och så fortsätter han att jobba helt orklös.
Jag försvinner iväg till kontoret och vår tredje kompis från Gävle undrar
"Varför jobbar han fortfarande? Vi fick ju gå tidigare"
"Han tänkte att han skulle stanna till stängning"
"Du... Ska du stanna till stängning?" Frågade han till vår kompis som jobbade.
"Ja... det blir ju så"
"Jaha... För vi tänkte gå hem nu. Vi fick ju sluta tidigare"
"Va?? På riktigt?! Han körde en Pedro på mig!!!!"

Vill folk höra fler Peter och vargen historier?

CarJacker Part 2. The Conclusion

(Ni måste nog läsa del 1 för att uppskatta del 2 tror jag)
Tidigare den kvällen:

På väg ifrån en tråkig hemmafest ute i älvsjö någonstans.
Det är ett villaområde, lite halvsnobbigt.
Klockan är mitt i natten och det är en kall höstdag.

Den där Adidas vindjackan som jag hade på mig hjälpte inte mycket denna kalla natt. Det måste ha varit minusgrader den kvällen.
Jag och min kompis var helt vilsna och på jakt efter civilisation. Vi sökte vägen till pendeltågsstationen men verkade bara springa runt i cirklar eller något för att alla hus såg likadana ut.
Det fanns inga bussar, inga bilar som körde. Ingen som var ute och rastade hunden. Inte en kotte vart man än letade.
Vi hade säkert sprungit runt i en timme i kylan.
Mina öron kändes som om de skulle ramla av ifall man snärtade de med fingret.

Så jag tar luvan på jackan och sätter den över huvudet. Lite senare så fryser jag om kinderna. Det gjorde så ont. Nu får jag säkert köldskador.
Så jag drar i snörerna till luvan så mycket som det går så att bara näsan och ögonen syns.
Jag frös så mycket och vi var vilsna.

Men så kom svaret på våra böner...
... Äntligen en bil!

Den stod vid en korsning och väntade på att få grönt.
"Vi frågar bilen om vägen till pendeltåget!" Säger jag till min kompis och springer rakt ut på gatan och vinkar så att bilen ser mig.
"Ursäkta mig... ursäkta... vi behöver hjälp" Ropar jag till bilen.
Det sitter en dam i förarsätet och hon verkar ha sett mig. Bra!

Jag är nästan framme och hon har inte släppt mig med blicken.
Men så gasar hon iväg mitt i allting.
Kör iväg som en dragracingbil mot rött ljus och allt. Det är nästan så att jag står i ett dammmoln och luktar bränt gummi.

"Vilken subba!"
"Vad hände?" Frågar min kompis.
"Vafan! Hon ser att jag kommer och sen så kör hon bara iväg"
"Ja... men sen hjälper det inte att du ser ut som en bankrånare i den där luvan"
"Men vafan!!! DET ÄR KALLT! Jag är inte gjord för det här vädret!"

CarJacker Part 1

"Shit... han kommer emot mig" Tänker hon och låser bildörrarna.
"Shit, Shit shit... Panik... Panik... panik! Jag kommer att dö! Vad ska jag göra?"

Damen var säkert bara på väg hem.
Klockan var sent, nästan midnatt och hon körde i ett ganska lugnt område.
Det ska inte finnas kriminalitet i dessa trakter som hon befann sig i. Varför just denna kväll? just vid denna korsning? vid denna trafiksignal?
Men på efterlyst så har hon sett att allt kan hända. Det sätter tankarna på språng.

Varför var hon tvungen att titta på "Menace II Society" tidigare i veckan? Hon kan se den hemska scenen framför sig då stackars Caine och hans kusin Harold får sin bil kapad och Harold blir skjuten. Hon kan nästan höra replikerna från filmen:
"Get your ass up out the car, nigger. Get the fuck out! Break yourself, nigger. Break yourself."

Hon får kalla kårar och är nästan tårögd av skräck.
En mörk ung man närmar sig hennes bil med raska steg. Det är mörkt och hon kan inte se hans ansikte. Han har en huva över huvudet som han har knutit åt så att han knappt ser ut.
Han går mitt på den tomma gatan, gestikulerar och verkar säga något.

Men det lyser rött.
Ska hon bryta mot lagen och köra mot rött för sin egen säkerhet eller ska hon riskera att bli utslängd ur sin bil, misshandlad och bli av med bilen.
Hon har bestämt sig.
I paniken så rivstartar bilen av att hon står på gaspedalen så mycket som det bara går.
Två sekunder senare har hon räddat sitt liv. Hon är bortom räckhåll för ondskan.
Skakad kommer hon hem och tänder all belysning hemma. Letar upp den gömda ciggpaketet som hon har lovat att inte röka för 6 månader sen, då hon slutade röka. Tänder en cigarett och sätter sig i ett hörn och gråter.
Dels av rädsla...
... Men dels av glädje över att ha överlevt denna traumatiska händelse.

(Fortsättning följer)

Kontorstol. Practical joke

Det var ju den där elektronikmonterings fabriken igen.
Det hela var ju ett stort skämt egentligen.
Jag sprang i alla fall runt där och roade mig på andras bekostnad.

De har nåt som heter el-fett. Det var typ geggamojja i en burk. Vet inte vad det användes till, men kladdigt var det i alla fall och rätt drygt att få bort från händerna när man väl blev kladdig.

Då folk gick på rast så brukade jag ta och höja deras stolar så högt som möjligt . Det var ju såna vanliga kontors stolar så man använder den där spaken under stolen för att höja och sänka.
När stolen var upphöjd till max så tog man en rejäl klump av el-fett och smetade fast den på spaken.
När folk då återvände från sina raster och satte sig så tog de omedvetet på den kladdiga spaken för att sänka stolen.
Resultat: Kladd på handen HAHAHAHAHA

Efter ett tag så lärde sig folk detta och tittade alltid på spaken innan de satte sig. Ifall det fanns kladd så hämtade de papper och torkade rent spaken lite irriterade på mig.
Då var det inget roligt längre för att de hade lärt sig.
Så det jag gjorde istället var att kladda ner underdelen på deras arbetsbänk med fett.
Sen rullade man stolen bakåt så att det blev ett avstånd mellan deras arbetsbänk och stolen.
De kom tillbaka från rasten, satte sig och satt för långt ifrån arbetsbänken, då använde de händerna för att rulla sig närmare. Alltså så drar de in sig med hjälp av händerna och där hade jag ju kladdat.
Resultat: Kladd på handen igen. HAHAHAHA

Ibland kladdade man ner deras verktyg. Typ skruvmejslarna och sånt.

En till rolig sak som man gjorde med stolarna var att ta bort en eller 2 hjul medan de gick iväg.
Sen när de satte sig så välte stolen :)
Men det gjorde jag bara en gång. För vuxna män har inte samma humor tydligen. Folk blev typ arga för att nån kunde ha skadat sig och man fick sig en utskällning.

** JetLag

Var på Rejv igår, så det kanske inte kommer så mycket på bloggen idag.
Först är man ute hela natten och nu ska man jobba.

Tänkte bara berätta om just JetLag som anordnas typ en gång i kvartalet.

Inte min typ av musik men när det väl händer nåt i Hedemora så måste man dit och stödja verksamheten.
Kommer säkert att komma upp bilder på hemsidan.
Så inför nästa JetLag vill jag se fler sthlmare!!

Bilder från festen finns för övrigt på Bejbi.se