4 mars 2009

Zombie

"It's all fun and games until somebody gets hurt"
Det uttrycket lär ni ha hört förr?

Den här har jag väntat med att skriva. Vet egentligen inte ifall den är så rolig.
Det var en rätt allvarlig händelse, bara att jag är så skade glad att jag skrattar väldigt högt inombords varje gång som jag tänker på denna händelse. Min lillasyrra var med och bevittnade, och hon är lika ond som jag, så hon skrattar också. Just i den stunden så ville man skratta, men det var lite elakt så man höll sig tills man kom hem.


Vi hade varit på stan och var på väg hem med t-banan.
Vi kan ha varit ett gäng med ungdomar på tio pers den kvällen.

Det finns en lek som heter "bilda hög" som jag kan tänka mig att många har lekt förr.
På nåt sätt blev den leken kvällens nöje den resan hem.

"ALEX!!!!" Skrek man så skulle alla hoppa på Alex.
"JENSA!!!" så hoppade alla på Jens och tryckte allt vad man hade.

Tunnelbanan har ju såna dörrar så att man kan ta sig till andra vagnar. I alla fall de gamla tågen. En av våra kompisar stod vi en sån dörr och fick bli den utvalda att bli mos.
Alla hoppade på han och knuffade allt vad man kunde så att han klämdes mot dörren.
Vi knuffades så hårt att fönstret föll av och vår kompis ramlade nästan ut från vagnen.
"Jag ramlar ut! Sluta grabbar!! Jag ramlar ut"

Nu tror ni säkert att det var här som någon gjorde illa sig med tanke på inledningen.
Men nej!

Tog bara upp det för att jag ska komma ihåg.
För att skräcken i hans ögon då han trodde att han skulle ramla ur vagnen i farten och skriken som lät som en skrämd gris var bara "Priceless".

Zombien kom senare den kvällen.

Vi lekte då bilda hög som sagt.
En kille satt mitt emot mig längst bak i vagnen. Killen som sitter bredvid han sätter sig på honom och skriker "BILDA HÖG!!!".
Jag sätter mig på denna kille och så bildas då den där högen då alla står och knuffas allt vad de har.
Alla vi skriker och skrattar så hela vagnen stör sig på oss.
Killen vars tur det var att bli mos sätter sina naglar på min bröst i desperation.
Jag tar loss hans klor och trycker in de i väggen. Mitt emot sitter en som heter Alex och skrattar då han helt plötsligt ser ut som att han sett ett spöke och pekar:
"öööö!!!! ÖÖÖÖÖÖ!!!! Öööööö!!!", ljudet skulle kunna jämföras med en gorilla som stönar så att ni kan tänka er hur han lät.

Jag ser att han ser ganska rädd ut. Samtidigt hör jag ett gurglande från min högra skuldra så jag vänder min huvud och tittar åt det håll som han pekar.
Han pekar på mos-killens ansikte som är helt lila.
Ansiktet var helt förvridet och intryckt från sidan. Han ögon var öppna men hans pupiller hade rullat bakåt så att man bara såg hans ögonvitor.

"Grabbar!!! Shit... Lägg av han är död!!"
Alla hoppar av och tittar på vad som har hänt.
Mos-killen, helt medvetlös, hänger kvar på han som satte sig först. Lite som "Weekends at Bernies".
"Ta bort liket... ta bort liket" Skriker han nästan i falsett.

Han som dog faller ner på golvet och bara ligger där.
Vagnen blir helt knäpptyst. Vi står helt frusna och bara ser vår kille ligga död.

Det sitter ett gäng kineser/Japaner några stolar bort.
De har stört sig på oss hela kvällen över vår lek och att vi har varit så högljudda.
En av de kan inte hålla sig längre och brister ut av skratt.
De andra följer med strömmen och skrattar också.
"Chinga chonga halalchiiiing chong-hooong HAHAHHAHAHAHA" Och så pekade de.
"Chinghoooou... chinghaaauuu linghoooo wax on wax off ching chingHAHAHAHAHAHA" och så vek sig nästa för skratt.
Jag har aldrig sett någon skratta så mycket.
De grät.
Det var så svårt att själv hålla sig för skratt.
Jag kan bara tänka mig vad som sas på deras språk:
"Titta! Titta! De har dödat sin kompis!! HAHAHAHAHAHAHA"
"Det är massa lek och skoj tills nån gör illa sig. Titta på deras miner. PRICELESS!!!HAHAHAHAHAHA"

Vi står knäpptysta och ser på vår döda kompis.
Allt som man hade lärt sig i skolan om hjärt och lungräddning var som bortblåst. Det var ingen som tänkte på mun mot mun eller framstupa sidoläge (Eller vad det heter).
Tills två av oss tar initiativet och sätter han på sin plats igen.
Han var fortfarande lite lila men började bli blek igen.
Några sekunder senare så vaknar den döda liket till liv.
Han tittar upp och ser resten av oss stående, knäpptysta och med en lite skrämd ansiktsuttryck och bara stirrar.
Vi trodde ju att han var död och vi hade mosat honom till döds.

"Hehe... jag somnade" Säger liket.
"Kommer du inte ihåg vad som hänt?" frågade någon.
"Nä... vaddå?"
"Vi lekte ju bilda hög och du råkade dö"
"Va? Vaddå dö?"
"Vi vet inte... du bara dog"
"Vaddå? Så ni försökte döda mig?"
"Nä... vi har ju mosat allihopa. Inte bara dig. Alex höll ju nästan på att flyga ut från tåget"
Då började han bli lite arg på oss eftersom vi hade ju dödat honom.
"Vad är ni för kompisar? Ni försökte döda mig!"
"Nä... men vi lekte ju. Du lekte ju också!"
"Nä... varför var det bara jag som dog då? Förklara det!?"

Kineserna skrattade tills vi hoppade av.
Alla gick hem, stämningen var dålig tills han, den levande döda lämnat oss och gick hem.
Då jävlar vad jag skrattade.
Inte åt att han dog, utan åt hela situationen.
Tuffa grabbarna leker en lek, stör alla resenärer, leker tuffa, skriker... och så plötsligt så dör en.

Jag var förresten tonåring på den tiden ifall ni undrar.
Nuförtiden åker man tåg som människor.



Inga kommentarer: