Japanska Våtservetter

Det var första gången som jag åt Sushi.

Wu Tang Clan hade öppnat mina sinnen för det österländska kulturen.
De samplade oftast citat från gamla Kung Fu filmer och det var nästan som att dessa rappare var reinkarnerade gamla kinesiska krigare.

Det hela gjorde i alla fall att jag och mitt hiphop umgänge ville lära oss mer utav det asiatiska kulturen.

Jag hade aldrig ätit sushi och kan säga nu att det är bland mina favoriträtter nuförtiden.
Det enda gången som jag hade sett användningen utav ätpinnar var i filmen Karate Kid då Mr Miyagi försöker fånga en fluga med ätpinnar.

Jag jobbade i Heron City och hade blivit vän med kineserna som hade hand om Kina maten i foodcourten.
Tidigare hade jag bara ätit de vanliga rätterna som nudlar eller friterade scampi och allt vad de nu hade.
Denna gång gav jag mig på Sushi med ätpinnar.

Kämpar med att lära mig ätpinne-tekniken och är inte säker på vad allt på det rektangulära tallriken ska föreställa. Men jag äter och lär mig.

Det där gröna tex ska man inte äta bara sådär lärde jag mig.
Det ska man blanda i soya såsen.

Egentligen var det nästan en katastrof att äta med dessa pinnar, men jag var för stolt för att fråga om bestick.
Hälften utav alla bitar började jag att äta med händerna efter att ha doppat dessa i soyan tillsammans med wasabin.
Jag åt upp alla bitar tills det till sist endast fanns nåt slags vit blöt sallad kvar på tallriken.

Jag smakade.

Kände en smak utav tvål och citron.
Tankarna ledde till "Yes" diskmedel eller nåt liknande.
Man kanske inte ska äta utav det där vita.
Smakar ju diskmedel, tänkte jag.

Mina händer stank fisk efter att ha ätit hälften utav maten med händerna, som jag annars var van att göra på McDonald's.

Vilka smarta Kineser... de odlar liksom sina våtservetter. De kör naturliga medel för att rengöra sina händer. Man undrar i sånt fall vad jag lär ha tänkt om deras toapapper.

Jag tar upp det där vita med händerna och börjar gnugga det mot mina fingrar och händer. Bakom händerna, mellan fingrarna, nagelbanden...
... Rullar dessa blad mellan handflatorna.

Jag tycker mig att det börjar bli resultat.
Mina händer luktar inte längre så mycket fisk utan numera en citronliknande frisk lukt.

Kinesen som jobbar sitter och iakttar mig och undrar:

"Vad fan göl du?"

"Va?" svarar jag.

"Ja? Vad göl du med ingefälan?"

"Ingefäran? va? ska man äta våtservetterna?"

Wienerbröd.

Det ska vara hemmafest hos min syster och jag bjuder in en barndomskompis som är svart.

Han svarar på sms:

"Tack. Låter roligt. Ska jag ha med mig nånting?
Jag kan ta med mig negerbollar"

Min kompis är ju svart så jag svarar på smset:

"Håll bollarna innanför byxorna. Men ta gärna med dig eget hinka"

Sms tillbaka:

"Jag menade Kokosbollar... Från jobbet"

Min kompis jobbar ju på Delicato.

** Tillbaka!!!

Japp... Sommaren kom.
Solen sken och jag fick bättre saker för mig än att sitta och blogga.

Men nu är mörkret och kylan tillbaka och HalvVampyren likaså!

Nu kör vi ännu ett vinterhalvår med fler gamla historier och lite nya ur Halvvampyrens liv!

En Halvvampyrs Bekännelser är tillbaka!

** Terminator salvation

Var idag och såg på premiären av Terminator 4 Salvation.

Måste säga att för de som gillar de gamla (i alla fall ettan och tvåan), de kommer att älska denna.

Den var en riktig seriös film, inte alls en töntig robot film.
Följer storyn efter trean då den utspelar sig i framtiden efter att världen har utplånats men kan även kategoriseras som en prequel till Terminator filmerna då ettan handlar om robotar och folk från framtiden.

Ska inte avslöja för mycket i Storyn.
Men lite grejer att hålla ett öga på som fick mig att skina upp som ett barn på julafton var:

Kyle Reese första replik : "Come with me if you wanna live!", det första som han säger till Sarah Connor i ettan.

"What date? What year" är Kyle Reese första replik i T-1. Det sägs utav en annan i filmen.

"I'll be back" finns med

"You could be mine" låten utav Guns N Roses finns i filmen.

Arnolds karaktär (T-800) från T-1 finns med. Fick rysningar då han kom på skärmen... musiken o allt!!

Han som spelar Kyle Reese påminner en del om Kyle Reese från första filmen.

Christian Bale gör en toppen prestation som alltid i hans filmer.

Han som spelar Marcus Wright (Sam Worthington) var en riktigt cool karaktär.

Tyckte verkligen om den och ser fram emot flera i den nya andan.

Business casual, dress code

Åkte till Mallorca för ett par år sen på en Konvent med jobbet.
Det var alla Restaurangchefer för hela norden som hade träff.

På såna möten, konvent osv så har de en dresscode.
Man kommer inte på ett möte i jeans.
Absolut inte i baggypants, stora t-shirtar och en keps.

På dessa möten är man proffsig, man ska bete sig proffsig och klä sig som sådan.
Alla höga pamparna är ju där.

Detta var då andra mötesdagen och jag går upp lite bakis (det var en del festande på kvällarna nämligen) för att äta frukost.
Efter frukosten så gick det hyrbussar ut till konferenshuset vid olika tidpunkter från hotellet.
Min plan var då att äta frukost i lugn och ro, för att sen ta den sista bussen som gick.

Jag hade stigit upp på morgonen och bara slängt på mig lite kläder.
Eftersom planen var att ta den sista bussen, så hade jag gott om tid att återvända till hotellrummet, byta om till mina finkläder, duscha och raka mig (jag är ju blatte så skägget växer rätt fort).

Men... (Nu kommer det)

Då jag är klar med frukosten och är på väg till hissen, så står det en massa konferensfolk och vinkar in folk till bussarna.
Tydligen ville de inte att bussarna skulle åka haltomma till konferensen, så att de skyfflade in folk i bussarna.
Alla som stod i lobbyn var i stort sett tvungna att stiga på.

"Kom igen nu!! Fyll bussarna! Du där... på bussen!!"
"Nä... jag är inte klar"
"Jo... kom nu! Alla måste med på bussarna! Fyll bussarna!"
"Jag tar det senare."
"Det går inga senare! Alla åker NU!"

Fan... jag var tvungen att stiga på bussen utan att ha hunnit byta om.
Där sitter jag på bussen bland kostym snubbar och skäms.

Då vi stiger av så står alla big bosses... pamparna... Huvudkontorsfolket och välkomnar oss.

Där kommer jag ut ur bussen.
I Flip-flops på fötterna, ett par pösiga linnebyxor och en tanktop och solbrillor. Orakad och luktar bakis.

"Flip-flop-flip-flop-flip-flop" gåendes mot ingången och försöker inte möta mina chefers blickar.

"Ollumm!!!" Ropar en av cheferna.
"Du tror du är på semester eller???!!"
"Vafan... jag var ju inte klar!!"

Jag blev dagens samtalsämne på rasterna då jag gick runt bland kostymnissarna i flip-flops och linnebyxor på Restaurangchef konferens på Mallorca.
Inte snyggt!

Sabotage

I nionde klass.
Ännu en högstadie historia :)

Jag är tyvärr inte den som tyckte om att studera. Jag gick mest till skolan för att ha roligt.
Många gånger så slutade det med en massa bus.
Jag och en klasskamrat (my partner in crime) hängde jämt. Vi bodde i samma område och vi gick i samma klass. I skolan var vi oskiljaktiga.

Den här gången gick vi i en klass som hette "teknik och form".

Vi fick i uppgift att i grupp göra ett specialarbete som sen skulle hängas upp i skolan.
Arbetet gick ut på att fotografera och framkalla bilder.
Skriva en text om bilderna och sen klistra det på ett stort ark.
Sen skulle man bedömmas på hur hela utformningen såg ut.

Jag och min kompis då (fan... vi kallar honom för Payne) gick självklart ihop i samma grupp. Men båda visste att varken jag eller han skulle anstränga sig för att göra ett bra jobb så vi var ju tvungna att värva någon till vår grupp.
Vi såg oss som de lite smartare i skolan. I alla fall jag...
Det var lite min naturliga ledaregenskap. Låt andra göra ditt jobb och sen ta äran :P

Så vi värvade en av grabbarna i klassen som klassades lite som "pluggis". Låt oss kalla denne för Larsson. Efter den skånske fotbollspelaren.

Larsson var en rund och knubbig kille vars mor jobbade som skolvärdinna.
Han var en jättetrevlig kille. Gjorde sitt bästa i skolan och hade inte svårt att vara social.
Han bodde också i vårt område och det hände ibland att han ville hänga med de tuffa grabbarna.

Vi påbörjade arbetet. Minns nu inte vilket ämne som vi valde.
Men vi lät Larsson sköta det mesta. Dessa grupp-arbete timmar var lite fria timmar.

Medan Larsson skötte arbete så var planen att vi skulle sabotera för de andra grupperna så att även om vårt arbete inte var bäst så skulle den glänsa i förhållande till de andras.

Vi började med turken i klassen. Hans grupp gjorde ett arbete om Mat-tanterna i skolan.
Vi övertalade de att köra ett "A-team" tema på arbetet.
Typ döpa tanterna efter medlemmarna i "A-team" och lägga in pratbubblor på repliker som de i tv-serien sade.
Egentligen så var det rätt kul och smart.
Men tyvärr så såg deras arbete ut som nåt som de hittat i papperskorgen när de lämnade in den.
När man klistrat fotografiet på pappersarken så skulle man lägga den i ett press för att inte arken skulle böja sig efter fotografierna.
Medan deras arbete låg på tork i pressen ... (Ja jag vet, vi var elaka)... så tog vi och gjorde en boll av den och la i pressen.
En platt, skrynklig pappersboll var resultatet.

Efter varje lektion så lämnade man sitt pågående arbete i några fack i klassrummet tills nästa lektion.
Det fanns en grupp som var rätt snabba och duktiga... det var två killar som hette Tobias eller Torbjörn i det gruppen och en till kille som jag inte minns.
Deras arbete råkade jämt "försvinna" efter varje lektion så att de fick börja om från början.
Då det blev dags att lämna in arbetet så hade de inget att lämna in för att fotografierna jämt "försvann" och texterna "försvann".
Läraren Janne trodde att de bara hade lökat i alla fria lektionerna och bara ljög.

Ja, det var vi som gjorde att deras bilder jämt försvann. Vi turades om att sno deras arbete från facket och kasta den i en container utanför skolan.

Det fanns ett par asiater i klassen som jämt var övergrymma på allt de gjorde. Deras arbete blev så finså att den rörde vi inte. Det skulle ha varit jätte synd om de. Typ guldkanter och vacker typsnitt och vackra bilder.
Där kändes det verkligen som att vi skulle hamnat i helvetet direkt om vi rörde deras arbete. De gjorde ju aldrig en fluga förnär.
Om inte de kinserna jobbar åt NASA eller botar Cancer då var de onödigt att skona de.

Jag och Payne sprang mest runt och tog bild på söta tjejer i skolan och latjade på vår fria timme. Larsson var den som gjorde det mesta.
Jag tror att jag skrev rent texten som Larsson hade skrivit på datorn. Payne hjälpte till att klistra fotografierna som Larsson tagit och framkallat, på pappersarken och det slutade med att jag ritade en blå ram med krita runt arken med linjal.
Vi lämnade in arbetet och läraren ville höra hur vi hade delat upp arbetet.

"Jag skrev texten!" sa jag innan nån annan tog åt sig äran (Larsson alltså).
"Jag fixade bilderna!" sa Payne innan Larsson öppnade käften.

Larsson var mållös och bara stirrade förvånad på oss efter att vi tagit äran av det han hade gjort.
"Men Larsson... vad har du gjort då?" frågade Läraren Janne.
"Han fick rita den där blåa randen" sa vi då innan Larsson fick svara.

Vi fick en 4 i betyg (Det var ju sifferbetyg på den tiden) som grupp.

Larsson var upprörd efter lektionen.
"Vafan säger ni sådär för? Jag gjorde ju allt"
"Men vafan... vi fick ju en 4:a. Det spelar egentligen inge roll vem som gjorde vad. Alla vi fick ju fyror!"

Midnatt råder...

I högstadiet var jag med i kören för att slippa gå på alla lektioner.
Vi tyckte att det var värsta kuppen att vara med i kören.
Dels, som sagt, så slapp vi ju gå på vissa lektioner och för det andra så var där en massa tjejer att umgås med.

Inför repetitionen för Lucia så fick vi, en lite skara av busungar vara tomtenissarna.

Vi skulle framföra den där "Tripp Trapp" sången.

Koreografin gick till så att de på scen gjorde nån teater och när de som skulle föreställa barn gick till sängs, så skulle vi tomtenissa smyga ut från ett gömställe och trippa fram till scenen. Sjungandes lite viskande den där "Trippetrippe tripp trapp" sången.
Vår gömställe var längst bak bland publiken bakom några växter.
Vi skulle alltså, smyga fram ur dessa växter bakom publiken och zickzacka raderna, så att medan sången pågick, så hasade vi fram mellan publikraderna.

Repetitionerna gick jättebra och musikläraren var stolt över sin koreografi.
Säkert väntade sig denne att nån skulle upptäcka henne och dra med sig henne till Broadway.

På 90-talet var det ju mode att springa runt med Bombar-jackor.
Plus att vid 15 års åldern hade de flesta killarna börjat gå på fotbollsmatcher i stockholm och fått slagits ett fåtal gånger med huliganerna.
90 talet var även "Blood in Blood out" tiden då The Latin Kings blommade med sin första platta "Välkommen till förorten".

Kickers på 90 talet gick alltså runt i FILA skor, Levis 501:or som var uppklippta vid fötterna.
Nån t-shirt och bombajacka.
Gärna en backslick a lá turken.
Helst "page" (halvlångt hår) som Jocke på sökarna.
Snusnäsdukar, bandanas, var vanligt att man hade med tanke på TLK.

Inför det stora föreställningen så tyckte vi grabbar att vi skulle modernisera våra Tomtenissar.
Vi hämtade våra Bombajackor och vände de ut och in så att det orangea var utåt.
Vi tog röda eller svarta snusnäsdukar och täckte våra ansikten som tjuvar gjorde på vilda västern.
Tomteluvorna behöll vi.
Sen gömde vi oss i vårat gömställe.

Aulan (som var skolmatsalen egentligen) var fullsatt. Där fanns det blandat föräldrar och elever som var där för att titta på Vårbys julföreställning.

Sen var det vår tur!

På scenen:
"Hyssshhhhh.... hörde ni något?" Viskandes.
Där var det meningen att vi skulle smyga fram och viska "Midnatt råder... tyst är det i huset".
Istället så stormar det fram 6-8 huligan-rånar-kickers tomtenissar!!
BRAAAAAK!

Sparkar ner växterna som dolde oss och och ropar... inte sjunger, ropar i kör:
"MIDNATT RÅDER! TYST ÄR DET I HUSET!" rusar emellan raderna med våra grötslevar och slår folk på huvudet, sparkar ner stolar, river lite rekvisita, sätter oss ner vid scenkanten och sjunger som värsta fotbollshuligan skaran "TRIPPETRIPPETRIPPTRAPP...TRIPP....TRIPP!! TRAAAAAAP!"

Läraren grät nästan, hennes skapelse var förstörd.
Men publiken uppskattade oss, i alla fall eleverna.
Vilken syn!!