Mitt första jobb

Sommaren efter studenten 97 var inte sommarlov. Det var arbetslöshet. Det var inte som alla andra sommar då man hade nånstans att ta vägen efter sommaren, nu var man tvungen att börja tjäna pengar och vara ansvarsfull.

En vecka efter studenten var jag redan skriven på arbetsförmedlingen.
Men inge jobb hade man. Jag skulle göra lumpen i januari så det var inte många som ville anställa någon som 6 månader senare skulle rycka in i militären.

En kompis som bodde i mitt område tipsade mig om ett jobb. Han påstod att det var lätt att lära sig och att det fanns pengar att hämta ifall man var duktig. Ledaren i företaget var i stort sett rik.
Så en dag följde jag då med min kompis till det jobbet och de bad mig dyka upp dagen efter iklädd i business kläder (kostym eller så).
Deras kontor låg i Zinkensdamm och de anställda var alla ett gäng ungdomar. De flesta i min ålder.

Det började som när man gick i scouterna som liten att man satt på golvet och ledaren berättade historier. Det var mest ett pepptalk inför dagen.
Vi blev delade i grupper och varje grupp hade en ledare.

Ledaren hade dagens uppdrag och kartor och vi i gruppen följde efter.
Jag var fortfarande inte säker på vad det var för jobb, hur mycket vi tjänade eller var vi skulle.
Allt bara gick så fort och man var glad över ha fått nåt jobb i alla fall.

Vi begav oss till hässelby områderna. Vi hamnade i ett villa område och vi såg på kartan vilka gator som vi skulle patrullera på. Där började min utbildning. Vi skulle knacka i varje hushåll som fanns markerad på kartan och försöka sälja Golfkort till "Hässelby golfklubb".
Vi skulle alltså sälja. Precis som de jävlarna som dyker upp ibland och vill sälja en dammsugare.

Korten kostade 300 kronor och för varje kort som vi sålde skulle vi få 50 kronor i provision. Vi hade alltså ingen timlön. Säg att man skulle sälja 2-3 golfkort i timmen så skulle man alltså ha en riktig schysst timlön. Det var moroten i stort sett. De första hushållen så följde jag med gruppledaren och fick lyssna på hur hon gjorde, och fick lite tips. Tro det eller ej... folk köpte skiten. Ser inte särskilt svårt ut, tänkte jag.
Efter ett par hushåll så fick jag en egen karta, Lite golfkort, kvittohäfte och fakturaunderlag. Och så bar det iväg.
'Pling Plong'

"Hej, spelar du möjligtvist golf? Hässelby golfklubb har nämligen specialpris på ... "
'SLAM'
Jaha... han var ju trevlig. Nästa dörr.
'Pling Plong'

"Hej, spelar du möjligtvist golf? Hässelby golfklubb har nämligen specialpris på ... "
'SLAM'
Ooookej... vad händer? Nästa dörr:

'Pling Plong'

"Hej, spelar du möjligtvist... "
'SLAM'
Say what???
Det slutade med att lunchen kom och vi hade samling. Vi mötte upp en annan grupp och de bestämmer att vi ska på Pizzeria.
Pizza 60:-, Läsk 10:-, sålda golfkort hittills: 0 st.
Min första arbetsdag och jag ligger back 70 spänn mot vad jag var innan jag började "jobba".

Hela dagen gick. Jag hade inte sålt ett skit. Jag gick runt i sommarvärme i kostym och slips och svettades som en gris. Fötterna värkte och jag hade nog aldrig varit så trött i mitt liv. Efter 8 timmar då åker vi tillbaka till kontoret i Zinkensdamm där vi ska redovisa försäljningen.
"Hur många har du sålt?"
"Noll stycken" svarar jag. De får lite panik och tilldelar mig en som ska lära mig sälja. Vi kör lite rollspel och jag får lära mig vara trevlig och försöka få folk att börja spela golf.
Hela dagen tog 12 timmar totalt. Vi började 8 på morgonen och slutade 20 på kvällen. Jag hade varit hemifrån hela Fuckin dan och gått back 70 spänn.

Dagen efter upprepades hela historien.
Jag lyckades sälja ett golfkort den dagen. Alltså har jag tjänat 50 kronor. Det var en dam som skulle köpa det som present till sin man.
Igen ute i sommarvädret... svettas och knacka på dörrar. Villa efter villa.

Efter ett tag så sket man i ifall de spelade golf eller inte... det viktiga var att de öppnade dörren.
"Hej, ursäkta att jag stör... Jag bara undrar ifall jag skulle kunna få ett glas vatten?"

Igen lunch i pizzerian... igen 70 kronor till borta. Efter andra arbetspasset har jag nu jobbat 24 timmar och gått back 90 spänn.

Tredje dagen ringde jag in och sa att jag var dålig i magen och dök aldrig mera upp.

Nån vecka senare hade förtaget blivit avslöjad i pressen som en försäljar sekt som utnyttjade ungdomar i att sälja och ungdomarna blev halvt frälsta och lockades utav rikedomar och sammanhållningen.

Aldrig mera provision!

Paradiso på Heaven

Under 90-talet var en av sthlms största nattklubbar ett ställe som hette Heaven, numera Casino Cosmopol.

Det fanns en grupp/sångerska från spanien som hette Paradiso.

Det var inte riktigt min musiksmak. Tror nog det inte var någons musiksmak för övrigt, de hade en sommarplåga som hette "Bailando bailando".

Hon skulle i alla fall uppträda en kväll då vi råkade vara där.

Uppträdandet höll väl inte på så länge, men hon var väldigt poppis och stor på den tiden.

Lite senare efter att hon hade uppträtt så går hon runt inne på stället helt ensam som det ser ut.

Jag är ju själv från spanien så jag tycker om att hälsa och prata med andra spanjorer.

Jag går fram till henne och förklarar att jag också är från spanien och är allmän trevlig.

Hon verkar jättetrevlig och är verkligen tillmötesgående.

Vi pratar om allt det vanliga man frågar turister: "Vad tycker du om sverige?" och sånt. Samtalet flyter på i cirka en minut.

I nästa sekund så känner jag mig flyga iväg. Ett tåg verkar ha kört över mig.
Nej... inte ett tåg. Jag ser att två stora jättar i kostym har tacklat iväg mig, brottat ner mig och står med knäna på min rygg.

Mina armar viks till en rossett bakom min rygg. Jag känner mig som ett inslaget paket.

De hinner släpa iväg mig några meter innan "Paradiso" kommer fram och hindrar jättarna.

"no... no... Han är schysst!" säger hon.

Utan att säga ett ord så lyfter de upp mig. Städar till mig lite och ger mig en lätt knuff som jag förstod som "fortsätt gå, finns inget att se här".

Jag tittar på Paradiso och hon ger mig en liten ledsen blick och en liten axelryckning som typ "sorry, no can do".

Det var historien om mitt möte med Paradiso och hennes livvakter.

Profilen

Eftersom vi tog en del utav Hip hop kulturen under slutet på 90 talet så hände det ibland att man bekantade sig med dåtidens stora frontfigurer inom Hip Hop.

En av dessa var mr Rickard a.k.a Profilen.

Profilen var killen som hängde med Petter och rappade bl.a i Sidewalk headliners och Redline records "den svenska underjorden".

Historien som följer är inte sååå jättekul. Det här är väl mer en bekännelse och ett försök att säga Sorry typ.

Vi hade åkt till Göteborg för ett uppträdande har jag för mig. Eller så var vi bara där ett gäng vänner och festade under göteborgs kalaset. Nåt sånt var det.
Det var fest och vi hamnade i en klubb som hette Fatmilk.

Inne på Fatmilk stöter vi på Profilen och hans entourage. Alltid roligt att träffa en sthlmare man är bekant med då man är utanför sthlm.
Kvällen är toppen och alla verkar ha skoj på sitt sätt.

Som vanligt då man dricker öl så måste man ju förr eller senare tömma. Så jag går och ställer mig i den långa kön till toa. Fatmilks toalett var inte en pissoar utan en toa. Så det var långa köer där. Efter en lång väntan är det äntligen min tur. Då kommer en kille och ska tränga sig förbi... en som inte har stått i kö och hållt sig för att inte kissa på sig. Killen ser ut som en typisk hårding och säkert van att ta för sig och göra som han vill. Men nu var inte jag ville kille som helst som han råkade stöta på.
"Hörru... det är kö här jau!"
"Stick, jag ska kissa" Svarar han
"Antingen släpper du dörren nu och ställer dig i kö... eller så ser jag till att du kissar på dig. Hajjar du?"
Det blir en sån där typiskt dialog när två arga blattar hamnar i en sits då ingen vill vika sig. Det slutar med att jag säger nåt i stil med att han inte vet vad han ger sig in på om han väljer att tjafsa med mig och jag tränger mig förbi killen ger han en arg blick, gör mitt behov och sticker upprörd tillbaka till polarna.
Killen:
"vänta du bara... vänta du bara" på bruten göteborgska, och försvinner.

Vi var ett gäng kaxiga invandrar barn från stockholms förorter. Men vi var aldrig såna som slogs. Vi gick aldrig ut för att slåss, utan för att ha kul. Undvek helst bråk, men man kunde inte heller vika sig. Råkade det nånsin bli bråk, så var det enda gången vi slogs bara för att backa sin kompis eller för att försvara sig.

Jag berättar om vad som hände i toakön och ser killens gäng står och blänger på oss. Vi stirrar självklart tillbaka och på sätt byggs det upp en spänning som gör att kvällen inte längre är kul.
Vi fattar att det kommer ju sluta med barfight på stället. Vi vill ha roligt. Vi är i göteborg, fulla som svin, fullt med folk på gatorna och en massa tjejer. Inte har vi åkt så långt för att slåss om vem som kissar först. Så vi bestämmer oss för att dra vidare. Avslutar våra drycker, säger hej då till alla bekanta och försvinner ut på gatorna.
Slutar med att det är en av de roligaste veckorna vi haft tillsammans.
Vi hade nämligen lånat en lägenhet i gbg utav en kompis så vi var där hela kalas veckan.
Inga bråk och massa skoj var det i alla fall.

Nu undrar ni säkert vad det hela hade med Profilen att göra?
Jo, en vecka senare går jag en kompis nere på T-centralens perronger och ska ta tåget hem.
Då ser vi en bekant ansikte... det är ju Rickard, Profilen.
Profilen ser ut att ha gått in i en dörr, märker vi då han närmar sig. Blåtira och ett och annat sår i ansiktet.

"Vafan har hänt?!" undrar vi självklart.
"Jag hajjar ingenting grabbar... Fem minuter efter att ni hade gått kom det ett gäng killar och börjar tjafsa. 'Jävla nollåttor hit, jävla nollåtor dit... vilka tror ni att ni är osv', så det blev värsta bråket. Ni skulle ha varit med grabbar!"
"shit alltså... fan att vi hade dragit alltså", "Ja vafan, vi skulle ha varit med... spöat dessa GBGare" Svarar vi.
Vi lämnar Profilen och fortsätter gå. När vi kommer utanför hör avstånd så säger vi till varandra:
"Fan vilken jävla tur att vi stack HAHA", "Det där skulle ha varit vi annars! HAHA"

Vi fattar ju att det var samma kille från toan som säkert kom och letade efter oss. Men vi hade redan försvunnit och de såg att vi umgicks med Profilens gäng. Så de pucklade på de istället.

Dodged the bullet där alltså.
Men synd bara att de andra grabbarna fick bråka. Sorry man!

Kvicksilvret

Det här hände i högstadiet, 15-16 år sen.
Har väl aldrig riktigt haft dåligt samvete för detta för att det var sån jag var i högstadiet. Busig och roade mig på andras olyckor. Trodde jämt att jag var smartare än alla andra och vägrade åka dit för vare sig fusk, bus eller anklagelser. Så vad gjorde man... skyllde ifrån sig.

Hela min skoltid verkade det som om jag hade två små mini-versioner av mig på varje axel. En liten vitklädd JAG och en JAG i rött med två horn på pannan, svans och en treudd. Oftast så vann den lilla röda killen.
Badboys... vad säger man... Oftast de populära, får alltid bruden och folk vill vara som de. Min lilla snälla JAG fick vänta sig några år innan han fick starkare inflytande på mig.

Vi satt på kemin... tror att vår kemi lärare var sjuk så vi hade en vikarie. Minns inte vad lektionen handlade om men läraren hämtar en flaska och skickar runt den. Tydligen innehöll denna flaska cirka 3-4 dl av det farliga, giftiga ämnet... kvicksilver. Den är tydligen svår att få tag på förutom att den brukade användas i termometrar och värdet av det som fanns i flaskan kostade cirka 1000 kronor.

Flaskan skickades runt så att alla fick känna vikten osv.
Sen kom den till mig...
Den vägde lite tungt för sin storlek och det var rätt häftigt att se mettall i flytande form. Omogen som jag var så började jag leka med flaskan. Gjorde tex några hantel lyft med flaskan och pumpade lite biceps. För att påpeka att det var tungt.
Sen började jag att jonglera lite med den... balanserade den på handen... kastade flaskan fram och tillbaka mellan händerna som om den borde en baseboll man kastar i handsken och sen...

-OOoops!

Jag missade fånga den vid ett av kasten. Fumlade lite och sen som om tiden gick i slow motion så ser jag flaskan falla mot marken.
Flaskan som var av plast, spricker i hundra bitar och kvicksilvret stänker överallt på golvet. Alla vet ju vad som händer när man tar sönder en termometer, det läcker ut små, små, små kulor av kvicksilver som nästan är omöjliga att plocka upp.

"Vad GÖÖöör du?" hör jag mig själv säga till den stackars killen som satt bredvid mig.

"Vaddå?" svarade han.

"Ser du inte.... flaskan gick sönder"
Killen tittar förvånat på mig och undrar vad fan jag menar. Det var ju jag som hade tappat flaskan. Under tiden så närmar sig läraren oss, säkert med magen uppe i halsen av ångest över att låtit oss leka med skolans kvicksilver.

"Jag la flaskan på bänken för att skicka vidare den till dig och du slog ner den med armen, shit vad klantigt" säger jag till killen.

Killen tittar på mig, sen ser jag i hans ögon att han nu tror att läraren kommer bli arg på honom för detta.

"Det... Det har skett en olycka" Förklarar han för läraren som hunnit fram till oss nu.
"Vet inte vad som hände men jag råkade stöta ner den med armen när jag fick den, fattar ingenting... jag såg inte att den låg på bänken"
Jag nickar instämmande.

"mmm, han tappade den"

(Kom igen... Förstår ni? Kan man klandra mig när folk verkligen tror på allt jag säger. Inte konstigt att jag utnyttjar situationen när mina klasskamrater inte ens vet själva när de har gjort nåt eller inte. Jag skulle kunnat örfila någon och sagt
"haha slog du dig själv?",
"Gjorde jag? det kanske jag gjorde" Skulle personen ha sagt. Stackars lättlurade dårar.)

Det slutar då med att klassen fick håltimme eftersom golvet nu var förgiftat och de behövde jaga alla små, små, små kulor som rullade runt där.

Killen tror än idag att han var den som tappade flaskan.

**Mörk vinter!

Måste nog säga att denna vinter verkar kärleksgudarna tagit semester.
Vet nog runt 10 fina par som splittrats under andra halvåret 2008 efter seriösa förhållanden.

Vad säger man om det? Svårt det där med relationer. Ibland går det ju tyvärr bara fel.

Här är nåt för de ensamma i vintern... Världens bästa KENT.
Får mig att tänka på en viss någon :(

"Jag vet att du sover
känner värmen från din hud
bara lukten gör mej svag
men jag vågar inte väcka dej nu

Jag skulle ge dej
allting du pekar på
men bara när du inte hör
vågar jag säga så

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och genomskinlig grå
blir jag
utan dina andetag

Min klocka har stannat
under dina ögonlock
fladdrar drömmarna förbi
inuti är du fjäderlätt och vit

Och utan ett ljud
mitt hjärta i din hand
har jag tappat bort mitt språk
det fastnar i ditt hår

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och färglös som en tår
blir jag
utan dina andetag

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
om du inte ser på
och genomskinlig grå
vad vore jag
utan dina andetag

Vad vore jag
utan dina andetag"

Stuntmannen

En kväll... tror det var midsommar eller valborg eller nåt liknande sommarhögtid.
Klockan var runt 4-5 tiden på morgonen. Solen hade i stort sett redan gått upp.

Min kompis och jag hade hamnat i Fittja med nattbussen och skulle promenera till Masmo där vi bodde.
Vi gick inte på motorvägen, utan en 50-väg vid bostadsområderna. Det brukar i stort inte ens vara trafik där på dagtid, än mindre 5 på morgonen en helgdag tänkte vi. Så vi gick mitt på vägen och pratade, skrattade och var allmän fulla.

Jag hörde en bil komma, så jag vände mig om och såg en bil komma i dubbla hastighet av vad som var tillåtet. Jävligt fort alltså.
Eftersom jag står mitt på vägen så tänker jag:
"Den borde ju se att jag står här mitt på vägen, så den borde stanna... Jag står ju synligt"

Han som körde bilen lär ha tänkt samma typ
"Han mitt på vägen borde se mig komma... finns ju inga andra bilar här, så han flyttar sig nog"

Bilen kommer närmare och närmare och jag flyttar mig inte. Bilen saktar inte ner heller.
Det är då som jag börjar tänka
"han verkar inte stanna... nu dör jag"

Den enda tanken jag hade då var att göra en sån stunt som man ser på film, där de rullar på motorhuven och sen flyger av. Så jag förbereder mig för att hoppa och försöka landa med ryggen på motorhuven.
Bilen kommer... jag hoppar... Landar på motorhuven... rullar av... fast inte riktigt som jag tänkt mig... jag rullar av framåt, inte över bilen som planen var.

Bilen hade hunnit stanna innan jag hoppade. Jag var ju lite full så i alla andras ögon så kom bilen, den stannar framför mig. Sekunden efter att den stannar, så hoppar jag på motorhuven... dunkar mig på den och ramlar av.

Medan jag ligger på marken så ser jag att föraren och passageraren kliver av bilen. Jag ställer mig upp fort och tänker
"inte bara att de kör över mig... de ska även avsluta jobbet genom att spöa mig, vilken fräckhet"

Föraren är ju självklart lite skrämd... han har ju ändå just kört på en person.
Vi ser på varandra alla fyra (Tänk Sopranos i denna dialog som kommer)

Föraren: HÄÄeeey!?
Jag: Hääeey!
Passageraren: äeeey?!
Min kompis: ÄEEEY!!

Vi ser på varandra igen. Tyst Paus...

Föraren: Allt bra?
Jag: Jadå... lite skrapsår bara

Sen sätter de sig i bilen och kör iväg. Jag och min kompis fortsätter hem.

Casino Casablanca

När jag fortfarande jobbade på Heron City så öppnade en Casino/ Kafé/ Restaurang där som hette Casablanca.

Konceptet var att det skulle föra tankarna till Caféet från filmen Casablanca.

Heron City var under den tiden inte värsta publik attraktionen, dvs det fanns inte mycket folk som gick dit förutom på helgerna.

Jag var på en dejt i Heron City med en tjej som bodde i mitt område när hon var liten. På den tiden var Heron City värsta dejt stället för mig. Jag brukade få gratis bio, gratis bowling, gratis mat på vilken restaurang som helst osv. Hade ju jobbat där sen stället öppnade så jag kände de flesta och man hade lyckats deala till sig lite gen och gentjänster.
Kändes perfekt att ta dit tjejer och ha en grym helkväll fylld med aktiviteter utan att betala en spänn.

Vi behövde döda lite tid innan bion, så vi gick för att checka in det nya stället Casablanca.
De hade en roulette där och jag minns att när jag var liten så hade jag en sån leksaks roulette som jag brukade leka med. Så jag kunde reglerna en aning.
Stället var helt dött. Fanns inte en kotte där förutom personalen. De såg inte ut att gå i vinst alls. Killen i baren undrar vad vi vill ha och "vi bara tittar", svarar vi.
Köper inte ens ett kaffe liksom.

Ställer mig vid roulette bordet. Växlar en tjuga mot två chips. Satsar chipen på färg och får mitt färg och dubblar. Spelar fegt ett par gånger mest på skoj för att få tiden att rulla.
När jag bara har ett chip kvar så lägger jag den på en siffra. Siffran 12 som är mitt lyckotal. Lite som "okej, dags o sticka på bio. Kul så länge det varade"-attityd.

PAM!
Lilla vita kulan hamnar på siffran 12 och jag lämnar stället 400 kronor rikare.

Skadeglad som jag är kunde jag inte sluta skratta. Inte av lycka, utan av skadeglädje!
"HA HA HA" Jag menar...
Där kommer vi in... stället har säkert inte haft en gäst på hela dagen. Inte bara att jag inte beställer nåt utan de ger mig 400 kronor också, för att jag är där o leker med deras spel i 5 minuter. "HA HA HA"-skadeglad

Självklart berättar jag om vinsten på jobbet. Min polare vill dra dit på rasten så vi går dit.
Denna gång fanns det en kille från ett annat företag där och spelade på rouletten.
Killen lekte grym och verkade veta vad han höll på med, för han spelade stort. Han hade olika system för var han la sina chips och verkligen la 10-20 chip per omgång i olika mönster... eller vad han nu höll på med.

Vi tittar, i 2 minuter. Satsar var sin tjuga. Vi lägger våra sin chips på några nummer. Min kompis förlorar... tro det eller ej... jag fick vinst på ett av numren. Tror att det är typ 36 gånger vinst på en sån. Så där är jag igen med nästan 400 kronor i vinst efter bara ett par minuter. Killen som redan var där och spelade såg helt knäckt ut med tanke på alla pengar han höll på att göra av med.

Jag är inte en girig kille... jag nöjer mig en sån vinst. Så jag ger min kompis två chips så att det blir som om han inte har förlorat några pengar. Han satsar sina chips ändå.
Vinst igen på enkel siffra!!
Nu har både jag OCH min kompis dragit var sin vinst på bordet. Både han och jag lämnar alltså stället med drygt 400 kronor var, efter att bara varit där i 5 minuter.

Denna gång var vi inte bara skadeglada åt "Casinot", utan även åt killen som redan stod vid bordet och spelade bort sina pengar. Lekte grym med sina system o grejjer. Sen så dyker det upp två luffare.... vinner sina cash och sticker direkt.
Rena guldgruvan det där Casinot.

Vägvisaren

I spanien kan du inte fråga folk om vägbeskrivningar.
Folk vägrar erkänna att de inte har en aning, speciellt män. Istället för att säga till dig att de inte vet vägen så "lajvar" de bara och säger nåt i stil med:
"fortsätt gå den här vägen... tre kvarter bort svänger du höger... då borde du vara där"

Det hände oss jämt i spanien när jag var där med ett gäng kompisar.
Vi hade träffat på ett par svenska studenter som var i Alicante för att plugga spanska och de hade bjudit oss till deras hem på fest.

Vi visste ju inte exakt vart de bodde men vi hade en adress. Varje gång som vi frågade någon på gatan så pekade de åt ett håll. Frågade man nästa person så pekade de åt ett annat håll. Frågade man en tredje så fick man i stort sett återvända dit man kom ifrån. Frustrerade, trötta och arga på dessa spanjorer som ska hitta på vart man ska istället för att bara säga "jag vet inte", irrade vi runt i en och en halv timme och letade den kvällen tills vi hittade.

Det var inte bara den kvällen heller. Varje gång man sökte efter en butik eller en gata eller park... vadsomhelst, så hittade folk på vart man skulle och man gick istället vilse.

Jag och en kompis gick runt på stan för att köpa ett par skor. Vi hade lärt oss den tråkiga vägen att man inte går ut och festar i Alicante med gympaskor. Det var finskor som gällde och vi Hip-hop grabbar hade inga såna.
På stan dök det upp en stressad herre med två resväskor och kom fram till oss:
"disculpen... Sabeis adonde está la estacion de tren?" (Ursäkta, vet ni var tågstationen ligger?)
Jag tittar på min kompis och säger på svenska:
"nu jävlar ska jag leka äkta spanjor"
"si, porsupuesto... La stacion de tren queda al fondo de esta calle aqui. Siga hasta el final y a la izquierda se encuentra la estacion de trenes" (Ja, självklart. Tågstationen ligger längst bort på den här gatan här. Fortsätt tills slutet och på vänster sida ligger tågstationen)
"Gracias... me habeis salvado la vida" (tack... ni räddade mitt liv)

Så sprang han iväg, jättestressad.
Min kompis och jag kunde inte sluta skratta. Vi hade ju absolut ingen aning om vart tågstationen låg. Vi var turister! Nu råkade den här herren få igen för alla de gånger som folk sände oss runt åt helvetet.
Vi fantiserade om vad det var som han skulle missa nu när han med all säkerhet skulle missa tåget. En Jobbintervju? Ett läkarbesök? Ett bröllop?
Vi var så onda... kunde inte sluta att skratta.

Så, där sprang vi runt och skulle köpa de billigaste icke-gympa skor som vi kunde hitta. Vi hittade en butik som hade REA men tyvärr så hade de inte våran storlekar. Men deras andra butik som låg vid "Tågstationen" hade vår storlek enligt deras dator.
Jaha... nu var VI tvungna att hitta till tågstationen. Samma tågstation som vi "INTE" hade skickat den där herren till.
"jasså?. var ligger tågstationen?" Frågade vi.
"Ni ser den här gatan här (Hon pekar på samma gata som jag hade pekat på åt herren), fortsätt tills den tar slut och så hittar ni tågstationen på vänster sida. Lycka till!"

Moderna Museet Kuppen

1993 blev Moderna Museet bestulen på en del dyrbara tavlor. Bl a en dyr Picasso.

Inspirerade av detta så bestämde gänget och jag att vi skulle göra nåt liknande i vår skola.

Gick i högstadiet, höst terminen i nian.

På den tiden var vi riktiga busungar och skolledningen hade inte så höga tankar om mig och mina kamrater. De väntade bara på anledning att sätta dit oss. Vi var rätt hala och kunde oftast bortförklara ganska lätt deras anklagelser. De väntade bara på tillfället då de kunde ta oss på bar gärning.
Det var inte så att vi var kriminella eller nåt. Vi var bara ett gäng busungar. Riktiga pain in the ass.

Korridoren som ledde till lärarrummen var fylld med tavlor. Cirka ett tio tal. Vi skulle få de att försvinna utan att lärarna upptäckte oss. Minns inte vems dumma idé det här var men vi sprang runt på vår rast och i plockade ner tavlorna och gömde de i skolsysterns toalett.
När lärarnas korridor var tömd så fortsatte vi ta ner tavlor runt om i skolan och gömde de i skolsysterns toalett. Skolan skulle rensas på tavlor som en liten "Moderna Museet"-stöt.

När jag gick i nionde klass hade jag inte börjat växa än. Var 15 år och 160 lång. Rätt liten alltså. På nåt sätt så skulle jag alltid hävda mig och vara värre än alla andra. I skolan fanns det en jättestor tavla som hängde i närheten till Skolsystern. Tavlan kan ha varit 2 meter hög och 2,5 m. bred. Självklart var det den tavlan som jag skulle plocka. Minsta killen i gänget skulle plocka ner största tavlan i skolan.
Jag får ner tavlan från fästet... bär iväg den till skolsysterns väntrum och så... nä... fan... får ju inte igenom tavlan i dörren. Går inte att vända heller i korridoren för att få in den på snedden och lite bråttom hade jag också för man ville ju inte åka fast.

"Vafan håller du på med??!?" hörs det från andra sidan tavlan. Det var skolsystern som upptäckt mig. Jag vänder mig om och ska hänga tillbaka tavlan för att sedan lägga benen på ryggen och fly. Hon har ju trots allt inte sett vem som är på andra sidan tavlan. I mitt försök att hänga tillbaka tavlan så når jag inte ända upp, men jag trodde att tavlan satt fast i sin krok på väggen. Så när jag släpper tavel jäveln så rasar den och går sönder. Tavlan föreställde en karta på området som såg ut att vara från 1800 talet... vad vet jag. Ramen var gjord av trä och det var typ den som gick sönder.

Sekunder efter känner jag en hand på min nacke och en mans röst som säger:
"Nu har vi dig på bar gärning!"

Jag åkte dit.
Det hela ledde då till föräldrar möte, som sen ledde till att jag fick byta klass, som resulterade då att jag fick helt nya lärare i vårterminen i nian. Nya lärare som bara hade hört om busungen, men då jag verkade vara en ängel på lektionerna så lyckades jag att smöra till mig en höjning på 0,5 i snittbetyget då vi slutade nian. Från 2,7 till 3,2. Inte så dåligt alls ändå. Vi var ju trots allt bara busungar.


Från Wikipedia:

• 8 november - En kupp utförs mot Moderna museet, varvid tavlor till ett värde av 500 miljoner kronor stjäls

Julbord

Har bott i sverige sen 1986. Ändå har jag lyckats missa denna tradition med julbord.

Hemma med familjen firar vi jul. Vi äter middag och ibland har det varit lite svensk eftersom vi måste integrera oss och pappa tycker väl att det är lättare att laga köttbullar än kalkon eller kanin eller nåt man skulle ätit i Spanien på julen.

Julmiddagar har man varit på förr med företaget... Då har det hetat julmiddag och inte julbord vad jag vet. Det var i stort sett som en typisk svensk smörgåsbord.

Förra året i Gävle så skulle vi äta julbord med arbetsledningen på vårt jobb. Det var min första julbord.

Minns inte vad det var för ställe. Jag är grymt dålig på namn. Nånting med "gård" kan jag tänka mig.
Uppklädda självklart, stället var superfancy och de lever väl på att servera julbord.
Vi blir bemötta utav en kypare som leder oss till vårt bord.
Bordet hade en röd bordsduk med lite vita detaljer och fina ljustakar.
Jag såg inga menyer av nåt slag.

"vad får det lova att vara för dryck till maten?" Frågade kyparen.
Alla runt bordet börja beställa. Öl, cider, vitt vin, rött vin osv.
Om jag ska dricka vin till maten så vill man ju veta vad man äter för att matcha vinet. Kött... rött vin möjligtvis. Fisk... förmodligen nåt vitt.

"Vad blir det för mat?" Undrar jag då. Bordet blir knäpptyst... alla stirrar och väntar sig ett skratt från mig närsomhelst som om jag har dragit ett skämt och de väntar på slutpoängen.
"ursäkta?" svarade kyparen.
"vad blir det för mat?"
"jul... julbord" kyparen stirrar på mig som om han inte förstår vad jag frågar. Jag pratar ju fan svenska med killen tycker jag.
"Ja... jag ser att ni har dukat ett fint julbord (Röda duken, ljusstakarna, julmusiken i högtalarna), men vad blir det för mat?"
"JUL-bord!"
"Hålltruten nu...!!" Avbryter chefen innan jag hinner fråga igen "Öl... han dricker öl till maten. Han är spanjor... han vet inte bättre" Ursäktade sig chefen inför kyparen.

När det är dags att hämta maten så går man upp en våning och där har de Buffé med allt svensson man kan hitta... Sill, köttbullar, potatis, ris, skinka osv.

"Jahaaa... är det här julbord?"

Hotshot

Ett smeknamn som jag fick eftersom jag alltid var den som jämt beställde in shots.

Det fanns en tid då jag inte längre kunde dricka tequila. Kunde inte ens känna lukten av den.
Det var nångång efter en spanien resa som jag inte tålde det längre.

Hade avstått från tequila i runt två år ungefär som en kompis som jobbade som bartender introducerade mig för en tequilashot som var rätt god.
Nebola (dimman) kallade han den för. Det var tranbärs juice skiktad med Tequlia Gold och sen pressad lime. Shoten var bland det snyggaste jag sett. Bottnet bli rött och den gula tequilan ligger på toppen. Den pressade limen hamnar emellan dessa så det ser ut som en dimbalk.

De levde jag sen på i nåt år på krogen efter det... Skit gott tyckte jag.

Besställde in såna varje gång som jag upptäckte att baren hade Tequila Gold.
Efter det kunde jag äntligen dricka tequila igen.

Vi var på en hip hop klubb som hette Mansion som låg på restaurang Södermalm.
Det var vår stammishak den sommaren.

Det jobbade en rätt så söt Bartender i baren som var från ryssland eller nåt sånt.
Jag och en kompis går fram till baren och beställer var sin bira.

Jag frågar ifall hon har Gold. Det hade hon, så jag beställer in två Nebolas. Hon hade aldrig gjort såna förut så det var lite spännande för henne. Hon verkade inte kunna motstå frestelsen så hon tog ett sugrör, doppade den i shoten och smakade.
Hon grinade och såg lite äcklad ut.

Jag märkte ju det så jag skrattade lite retsamt åt henne.
Då tyckte hon att jag skulle smaka en av hennes shots. Jag förstod självklart att det var nåt lurt med detta och att hon nu skulle försöka göra bort mig.

Hon blandade en shot som jag senare fick veta heter "Flatliner".
Den bestod utav Sambucca, tequila och tabasco tror jag.

Hon hånlog lite elakt medan hon blandade shoten och sen serverade de till oss.

Ett... två... tre... SHOT!

Min kompis vek sig halvt och beklagade sig... han såg inte ut att må bra och det såg ut som att han skulle kräkas vilken sekund som helst.

Shoten måste nog varit det vidrigaste jag druckit. Det brände ner i halsen när man drack den och smakade soppa av nåt slag. Smakade inte shot alls. Smakade maträtt i shotsform eller nåt.

Utan att röra en min så tittar jag på henne som att jag var nöjd och ba'
"hmm... det här var ju skitgott. Ge mig en till"
Bara för inte bli knäckt... jag hatade och hatar fortfarande denna shot.
Vidrigaste jag druckit.

Nu varje lördag då vi var på mansion så gick jag till baren och beställde från henne 2 flatliners. Och det var alltid en kompis som fick offra sig att ta den med mig.

Efter det kallade de mig för Hotshot för dessa tabasco shots!

"Ex"orcisten

Sista festen jag var på innan jag flyttade till Gävle var Midsommar fest på nåt klubb. De hade White-Party tema.

Jag klädde mig helt i svart!

Rätt kul fest... Sista kvällen med polarna.

Min Bästis kom dit också... Han från "Hundringen". På sista tiden hade vi inte umgåtts särskilt mycket. Men varje gång vi träffas så är det som förr i tiden.

På klubben träffade jag ett ex som varit tillsammans med.
Tror att det höll max 3 månader men vi kom alltid bra överens de gångerna vi sågs.
Hon var lite berusad, hennes kompis var ap- kalas (tror att sist jag träffade hennes kompis så var hon också skitpackad) och jag hade druckit en del.

Min polare fick för sig att bjuda på shots. Jag älskar shots... kallas för "Hot-shots" av mitt kompisgäng. Mycket för att alltid när vi gick ut så är jag galen i Shots (another story).

Polaren köpte då nån äckelpäckel shot som heter Ferdinant eller nåt sånt. Typ som Jägermeister fast annat.
"Det här är gjord på örter... skitbra för magen" säger polaren.

Vi shotar och exet tar en också.

Det ena leder till det andra på dansgolvet och det slutar med att jag och "X"-et hånglar på dansgolvet.
Kändes soft som en liten sista äventyr innan Gävle. Hon var singel, jag singel så det kändes som inga problem när hon bjuder mig hem till sig.
Det var ganska uppenbart vad som skulle ske då. Vi hoppade på första bästa taxi och begav oss hemåt.

Vi snackar lite i taxin... pussas lite... tafsas lite o så plötsligt så kom det!

"BLÄÄÄÄÄÄ.... KRÄÄÄÄK.... BLOOOAAAÄÄÄ!!!"

Hon Kräks i taxin.... Hon kräks över hela sig själv... hon kräks på sin handväska... hon kräks på taket... på golvet... på framsätet.

Jag gör allt för att rikta hennes huvud ifrån min riktning. När hon är klar är hon täckt utav Spya och har ingen aning om vad som hänt...
"Måste varit shoten, för så full är jag inte"

Taxichaffisen... typ etiopier eller somalie blir helt galen!!

"Vafan!!! Nu måste ni betala sanering. 1500:-" vill han ha.

Jag antyder att det är sånt som händer, att taxi-bolaget borde räkna med sånt ibland. Att det borde finnas nån slags försäkring för sånt här. Påstod tom att det var hans fel att hon blev illamående pga att han körde som en galning (inte sant) osv.

Han stannar till på en Mack och försöker fråga andra Taxiförare vad som gäller för jag vägrar betala. Taxiförarna står ju klart på hans sida.
Jag ringer en kompis som även kör taxi och rådgör.
"Det är bara och pröjsa... Hade det varit min bil skulle jag ha spöat dig"

Samtidigt som allt detta pågår har exet hoppat av bilen och fortsätter tömma sin mage. Sitter på huk vid vägkanten.
Helt plötsligt är hon en Zombie... skitpackad... fattar ingenting.

Jag lyckas till sist att övertala föraren att jag ska rengöra hans bil.
Inne på macken köper jag mattrengörning och en massa annat bilinteriör rengörning.
Torkar upp spyorna med papper... sprutar en massa medel överallt... tar ut och spolar mattorna med högtryck. Gör vad jag kan för att bilen ska lukta gott.

"Jag kommer inte kunna köra mer ikväll... ni har sabbat min kväll... ingen kommer vilja åka med mig nu när bilen luktar spya" säger chaffisen.

"nä... nu är det bra... luktar ju knappt... rengörningsmedlet är skitbra"
Fan vad jag ljuger.

Han kör oss hem i alla fall. Jag betalar dubbla det som finns på taxametern. Tycker ju synd om killen.

Jag släpar exet upp till hennes lya. Öppnar dörren. Hon tar av sig kräk-klänningen (som var vit innan, nu var den typ brun) och ska gå och lägga sig.
"Ska du inte ens duscha eller borsta tänderna gumman?"
"Agagalulubrbaba" mummlar hon och däckar.

Jaha... där står jag som ett kåt fån.
Vad ska man göra liksom.
Skrev en liten lapp om att jag inte kunnat sova och passade på att dra hem (bodde rätt nära så det gick att promenera) och att vi skulle höras.

Pratade inget mer sen om detta...
Nästa gång vi sågs så hade det gått ett halvår och hon skämdes.
"Förlåt för senast... shit... jag kommer inte ihåg nånting från att vi drog från klubben"

Nä... det kallas för "förträngda minnen" jag skulle inte heller vilja minnas.

Psychot

En av skräckhistorierna som ibland brukar komma på tal när man pratar om gamla flickvänner/dejts o sånt är historien om Psychot.

Jag bodde fortfarande hemma hos päronen på den här tiden. Kan ha varit nån gång 2001-2002 typ.
Det var i alla fall fredag tror jag och vi hade varit på Dailys i kungsträdgården. En av mina favorithak alltime. Blev jätteledsen när de la ner, har många goda minnen från den klubben.

Precis utanför gallerian på väg från kungsan till T-banan går ett gäng tjejer förbi. Jag kände mig rätt fylld utav självförtroende den kvällen. Kan ha varit drinkarna, kan ha varit att jag haft en kul kväll eller att jag kände mig snygg den dan. Men jag tog kontakt med dessa damer.

2 minuter senare hade jag fått ett nummer. Tjejen var från chile, rätt kurvig och stora bröst (ja, jag var väl 23-24 så det hade väl betydelse på den tiden)

Ringde henne dagen efter och bestämde träff på söndan.
Söndagen kom och jag träffade henne i stan. Vi hade inga riktiga planer så vi hamnade på restaurangen East som ligger på biblioteksgatan tror jag.
En kompis jobbade där så vi passade på att säga hej.

Jag drack öl, hon drack vin. Vi pratades, lärde känna varandra lite och sånt man gör på en första dejt.
Vi tog en promenad på kungsträdgården och det slutade med att vi kysstes.

Sen var det dags för henne att ta sig hem. Hon bodde antingen i Jakobsberg eller Kungsängen. Norrut åt helvetet var det i alla fall.
Själv bodde jag på röda linjen södra. Man kom aldrig längre norrut på linjen än till stan. Så norra stockholm för mig var långt ifrån.

På perrongen vid pendeltågstationen så möter vi på hennes mor och hennes 2-3 åriga son (?).
Jag har inget emot att dejta tjejer med barn men ett plus är ju ifall man nämner detta.
Tydligen hade hennes mor tagit hand om sonen medan hon var och träffa mig.
Jag kan säga att jag hatar att träffa folks föräldrar. Speciellt när man just träffat tjejen liksom. Is this going 2 fast?

Jag hälsade på hennes mor och presenterade mig artigt.

"ja, hon pratar om dig jättemycket. Vad roligt att se dig"

Jag log artigt men huvet var fylld med en massa varningslampor redan här.
WTF, jag hade just träffat henne 2 dar sen i 2 minuter. Pratade 5 minuter med henne för att stämma träff. Vad fanns det att berätta om mig?

Innan hon stiger på tåget så kysser hon mig o säger "innan jag kommit hem så vill jag att du ska ha ringt mig minst en gång och skickat minst ett sms"
Jag trodde hon skojjade så jag svarade nånting kaxigt i stil med "Yeah right... Toffel redan haha" och log.

Vänder mig om... rör mig mot trapporna. Tåget åker, jag tar och börjar gå ner för trapporna. Halvvägs nere... Pip pip... Pip pip. SMS!

"Jag saknar dig!"

Gulligt tyckte jag... det har gått 30 sekunder. Jag svarade inget...
Tog t-banan mot söder istället.
Några polare satt och hinka lite bärs på Bonden. Bra musik, billig öl. Jag ville vara där... hade ju redan druckit några öl på East, varför sluta?

Klockan var över midnatt och jag får ett argt samtal.
Det var hon tjejen:
"DIN JÄVEL! TROR DU INTE ATT JAG HAR BÄTTRE SAKER FÖR MIG ÄN ATT SITTA OCH VÄNTA PÅ ATT DU SKA RINGA??!?"
"ööö... vi var ju precis med varandra?"
"Men du sa att du skulle ringa!"
"ööö... nä... DU sa att jag skulle ringa. Trodde du skojjade!"
"nä... jag skojjade inte. Vafan gör du? är du ute med polarna och dricker öl? Så du kan vara ute och dricka öl med dina kompisar men inte ens ringa mig?"
"kom igen... det är inte så att du är min fru eller nåt"
"kanske inte... inte när du beter dig såhär konstigt. Ute o dricker o tjejen ska vara hemma. Inte ens ringer"
"kom igen... varför ens bråka? vi har fan nyss träffats ska vi börja tjafsa redan?"

Nåja... det slutade med att hon fattade att det inte var nån idé att bråka och att det var dumt. Så bad hon mig ringa när jag var på väg hem istället.

Klockan var nära 3. Hade stigit av t-banan i Masmo där mina föräldrar bor och då ringer hon igen:
"var är du?"
"På väg hem"
"du skulle ju ringa"
"ja, men du hann före"

Hon höll sig rätt lugn nu i jämförelse med innan.
Vi snackade lite om allt. En av väsentligheterna i samtalet var
"Kan inte du flytta in hos mig?"
jag trodde att det var sånt skoj man säger...
"Ja, självklart"
"nä.. på riktigt... då slipper du bo hos dina föräldrar och vi kan vara med varandra hela tiden"
"nääää.... tror nog inte det... för långt till jobbet (?)"
Hon menade allvar...

Jag går och lägger mig. Jobbar inte förrän sent dan efter så jag vill sova ut och lägger mobilen på ljudlös.
Vaknar utav mig själv... det är skönast... när kroppen bestämmer när man ska gå upp.
Vad kan klockan vara?
Tar upp mobilen... !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
17 missade samtal... 9 sms!!!! NO KIDDING!!!
Det var tjejen.... det började bli lite mycket nu.
SMSen kunde säga typ "varför svarar du inte, ring mig!"
"Var är du?"
"hallå, svara!" o sånt i den stilen.

Jag ringde aldrig upp.
Drog till jobbet. Har fortfarande mobilen på ljudlös bara denna gång med vibration. Medan jag jobbar kan jag känna hur fickan vibrerar non stop.
På rasten så sitter jag och äter och hon ringer igen. Denna gången svarar jag. Hinner knappt säga hej innan :
"VAD FAN HÅLLER DU PÅ MED?? HÖR DU INTE ATT JAG RINGER??!"

Jag var ju tvungen att avsluta detta innan det går för långt.
"Du... jag tycker inte vi ska träffas nåt mer"
"VA?? Jävla svin! tror du att du kan bara leka med mina känslor bara sådär? Tror du att du kan bara komma in i mitt och min sons (?) liv och sen bara dra när du vill? "

Shit... bruden var galen.
Tror jag la på i örat på henne.
Det gick typ 2-3 år innan jag fick höra nåt om henne igen. Tydligen en bekant till mig som var tillsammans med henne.
Det var inte precis min favorit kille det där, så jag var nog rätt skadeglad åt det och varnade inte ens honom. Moahhahaha

Det här var för mig en av många psykfall som jag dejtat. En av många, men topp 3 i alla fall.

Hundringen

En lördag... måste varit nångång 2002.
Jag och min bästa kompis hade just kört en stängningspass på jobbet.
Vi hade varit tillräckligt snabba för att fortfarande hinna hitta på nåt efter jobbet... Det var ju trots allt lördag.

Tyvärr var det nog slutet på månaden... I don't know? För vi hade typ inga cash att hitta på nåt med.

"Fan vad skönt det skuller vara med en After-work bira"
"Tråkigt att dra hem redan fan"
"Vad ska vi hitta på?"

Det var den stämningen som rådde på väg till busshållplatsen.
Sitter där o väntar... har ingen aning om vilket årstid det var men klockan lär ha varit runt 22:30 max 23. Vi stängde restaurangen som vi jobbade på klockan 22.

Några små kickers fjortis tjejer står pratar lite bruten svenska framför oss. Vi sitter på bänken vid busshållplatsen och plötsligt så händer det!!

Det ligger fan en hundring på marken! Både jag o polaren ser den.
Den ligger där fullt synlig för alla... bara sekunder innan den upptäcks utav sin ägare eller vilken luffare som helst som tar anspråk på den.

Utan att tänka 2 ggr...
(det här är ghettot fan... lägger du pengar på marken, så gråt inte över spilld mjölk. För du får fan skylla dig själv över att flasha med pengar, så mycket att de ramlar på marken o du är för fin för att plocka upp de. Eller är du så klantig att du inte håller i dina cash ute i skärholmen o inte upptäcker att de ligger o skräpar så saknar du inget!)

... Så dyker min polare ner... sätter sig på huk o låtsas knyta skorna.
Vips... hundringen är i vårat ägo o vi är halvvägs tillbaka på väg in till Heron City och ska ta varsin öl på Hollywood. Lördagen var räddad. Varsin öl... 50 kronor var! nice!

Glada som fan är vi på väg upp i rulltrapporna...
Men polaren hade ett beroende... Jack vegas hette djävulen som lockade och lekte med hans girighet!

"ska vi dubbla? tänk... 2 öl var!"
"nä... fuck... Var inte girig! 1 öl är bättre än inget"
"men dubbla fan... I can make it! I can beat the system"
"Nä... det där är fan datorer... de är programerade i att sno dina cash... finns inge vinst i de skiten"
"kolla här... ifall vi spelar så har vi chans att dubbla... då har vi hela lördan räddad. Förlorar vi så har vi ju ändå hittat hundringen... vi var ju ändå på väg hem... så i stort sett losar vi inget. Det blir mer spännande såhär... en dag kommer vi skratta åt detta"
"vafan"
"lita på mig... jag kan detta"

In kommer vi på Hollywood... alltid snygga brudar här. Personalen behandlar oss alltid som kungar för ingen anledning alls... snygga tjejbartenders, bra musik. Love this place!

Jack Vegas väntar till höger om ingången.
Polaren kör in hundringen... jag kan inte undgå att se lite bitter ut.
Jag vill inte ens titta... efter varje vinst så uppmanar jag polaren att sluta... att det räcker. Kom igen nu... var inte girig tänker jag.

PAM!!!!
Det slutar med att vi får ut maxvinst... (500:-)
PAM!!!
Kvittot på baren! Behåll växeln... polaren fick tom Cigg på köpet. Ölen flödade hela kvällen så länge de hade öppet och kvällen var riktigt lyckad!
Historien gick varm på jobbet sen... hur polaren min räddade lördagen åt oss.
He Beat the system!!

**Dag 1

Alla snackar om blogg... alla verkar skriva blogg... Blogg , blogg, blogg , blogg... min blogg... min blogg... min blogg!
Nåja... Jag föll för det också.
Terapi? Rop på uppmärksamhet? eller vill jag bli nya L.R o tjäna 80 lakan i månaden för att skriva skit?

Det får man se.
Tänkte att jag har fan en hel del roliga, galna historier i huvet som folk oftast får höra om på fester och skrattar åt.
Många nostalgi trippar blir det ibland med polarna... många rövare och jag verkar fortfarande uppleva en massa rövare :)

Inga barn... som jag vet om i alla fall... tror att jag skött mig rätt bra.
Men en dag vill jag att de ska veta vad deras galna far höll på med i sin ungdom!
Det här är bara början... Jag kommer nog på lite att skriva om då o då.
Livet är lång!