Dörrvakter - Blue Moon Bar

När jag först flyttade hemifrån så hyrde jag ett rum hos en tjej i vårberg.
Jag hängde oftast i mitt rum och spelade tv-spel eller såg på film.
Tjejen som hade lägenheten hade ingen Tv så ibland hände det att hon fick sitta i mitt rum medan jag var på jobbet.

Ibland då jag kom hem så kunde kunde jag hitta henne och hennes pojkvän i mitt sovrum och titta på film.
"Är det okej att vi tittar klart?" frågade de. Även fast jag var helt slut ibland och ville sova så lät jag de titta färdigt.
Hennes pojkvän var vaktchef (eller nåt sånt) på Gamla Blue Moon Bar i Sthlm.
En gång så frågade han:
"Har du varit på Blue Moon Bar?"
På den tiden var BMB ganska så hett inneställe. Det var alltid 100 meter kö utanför och inte vem som helst kom in. Så svaret blev självklart:
"Nä... faktist inte"
"Men säg till ifall du drar dit nångång. Det är bara att ringa när du vill komma så fixar jag det"
Han var en jätteschysst typ. Riktigt trevlig och nästan översnäll. Nu var han egentligen bara artig som bjöd in mig till hans jobb. Men han kände inte oss blattar. Vi som annars aldrig kom in nånstans.
Han menade egentligen:
"Kom dit nån gång och checka läget för att jag fått kika på din tv"
men jag hörde:
"Du, nu behöver du aldrig mer stå i kö. Du behöver aldrig mer oroa dig för att inte komma in. Du ska aldrig behöva leta efter ett ställe... Du kommer bli som värsta pimpen. Jag fixar in dig och dina kompisar på BMB"

Så varje fredag och lördag...
nu menar jag VARJE, fredag och lördag i tre-fyra månader så var vi på Blue Moon Bar.
Utan att stå i kö, utan att betala.

Till en början var det inga problem.
Man ringde och så stod han vid dörren och hälsade oss välkomna.

Efter ett tag så slutade han svara när man ringde. Då fick man fråga efter honom.

Senare gick det så långt att han inte ens kom ut för att undvika oss.
"Han är upptagen"
"Inge fara, vi kan vänta"
"Han kommer inte att komma ut. Han är upptagen."
"Det är inge fara. Jag ringer hans tjej och hon kanske kan få tag på honom"
"Okej.. Vafan...kom in då"

En gång så sa han:
"Det är okej om ni bara kommer nån gång i månaden. Det har blivit för mycket"
Jag tolkade det som:
"Jag har mycket jobb. Så ibland hinner jag inte fixa in er. Det är för mycket att göra och det händer att ni stör mig"
"Ja, men vi löser det. Skriv oss på listan istället så slipper vi ringa och störa dig. Då spelar det inge roll vem som står vid dörren."
"ööh... jaha?.. mmm... okej"
Så det blev gästlista. Men allt gott har ju sitt slut.

Vi hade hittat en guldkälla.
Tyvärr så händer det ibland att man ger oss lillfingret och vi slukar hela dig och lämnar tillbaka lillfingret. Vi tömde vår guldkälla så att vi till sist inte kunde gå dit längre.
Allt gott har sitt slut och vi uttnyttjade vår goda till max.