15 februari 2009
Klotter
Då jag började intressera mig för breakdance (95-96) så fanns det inga Breakdance kurser att gå på. Fanns få filmer.
Det som fanns var i stort sett minnet utav att vi hade sett folk göra det då vi var små på 80 talet och några grabbar (Kroksbäck crew) som vi mötte en sommar nere i Malmö som Breakdansade.
Vi samlades ett gäng likasinnade barndomskompisar och startade ett Crew som skulle dansa breakdance. De referenser som vi sen hittade till breakdance var filmer som Beatstreet, Stylewars och Wildstyle. Alla tre Graffiti filmer som innehåller några scener breakdance utav Rocksteady Crew från New York.
Stylewars var en dokumentär om Graffitis uppkomst i New York i slutet av 70 början på 80 talet.
Ooooh My GOOOOOOD!! vad hjärntvättade vi blev.
Vi ville vara de i filmen. Vi ville leva på den tiden. Vi ville uppleva deras uppleverser. Vi ville skapa Stylewars i stockholm.
Klotter och Graffiti fanns rätt mycket av i stockholm redan. Nu hade vi bara lärt oss reglerna och fått tipsen. Man skulle bomba.
Det gick inte en dag utan att vi lag en "Tag" nånstans och vi gick aldrig ut utan pennor eller burk.
Fick man tag i en burk så la man undan den hemma och sparade tills man hade ett gäng och kunde måla lite finare målningar.
Ibland när man kom hem och gick man in i sovrummet så kunde jag mötas utav att alla burkarna är fint uppradade på golvet. Väl synliga.
"Fan... Morsan!".
Jag hade ju gömt undan de på olika gömställen i rummet och då morsan hittade nåt som hon inte tyckte om så kunde hon göra såhär. Lägga fram det för att jag skulle veta att hon vet. Så vid middagsbordet så visste hon att jag visste att hon visste.
Gick inte att hålla mycket gömt hemma nä.
Samtidigt som vi kämpade med att lära oss dansa, så ingick jag i ett rapduo som hette "Tha Bomb Squad" eller "Bombpatrullen", på svenska.
Som för det mesta rappade om graffiti.
Vi hade gjort en låt som hette "Bomba Fett" efter att ett Graffiti-crew från Fittja som hette "Vatos Place" hade varit i Masmo och skrivit en massa "Bomba Fett" i vår station.
Vi tyckte att "Bomba Fett" var det rätta uttrycket.
Så man var helt frälst inom hiphoppen. Man rappade, breakdansade och målade graffiti.
En grej som hände en gång var då vi skulle åka gröna linjen till st.eriksplan eller odenplan eller nåt sånt.
Så sitter jag och min kompis på tunnelbanan och märker inte att det är slutstation, inte hässelby. Utan den slutar åka just vid rådmansgatan eller Odenplan. Minns inte riktigt.
Men vi sitter i alla fall på tåget och de ropar i högtalarna att tåget går ur trafik och alla passagerarna hoppar av. Vi hörde inte eller tänkte inte på det, så vi satt kvar.
Det är då ljusen släcktes och tåget började köra in i tunneln som vi hajjar att vi glömt att hoppa av.
Tåget stannar inne i tunnel, fortfarande mörkt.
"Tjoooohoooo!" tänkte vi.
Vi hade en hel vagn för oss själva. Varsin turschpenna och all tid i världen. Ni har säkert sett bilder på New Yorks tunnelbanor hur de såg ut i början på 80-talet?
Nu skulle vi fixa vår egen sönderklottrade vagn. Så vi kör hårt som fan. Bombar verkligen hela vagnen. Varenda litet hörn som man fick plats att skriva på var klottrat. Då vi är klara tycker vi så sätter vi oss ner och skådar över vår skapelse.
Tills...
"Uh-Oh!"
"Vilka fuckups vi är. Hur kommer vi härifrån nu?"
Vi sitter ju fast inne i en sönder klottrad vagn. Vi kommer torska stenhårt på det där. Ångorna är ju hur färska som helst och ingen annan vagn är klottrad förutom den som två grabbar med turschpennor i.
Föraren dyker upp och öppnar dörrarna, vi bajsar på oss.
"Vad gör ni här?" frågar han snällt (?)
"Vi missade att det var slutstation, förlåt"
"Ja... men hoppa av då", fortfarande värsta snäll (?)
Vi hoppade av och fick göra föraren sällskap till nästa station.
När vi gick längs spåren så kände vi oss precis som i Stylewars.
Framme vid stationen så tackade vi för oss och fortsatte vår resa med nästa tåg.
Än idag fattar vi inte hur han inte såg vad vi höll på med. Det var säkert hans sista dag och han tänkte "Jag skiter i't"
**Idag som vuxen kan jag hålla med om att Klotter (även om det är en del utav Graffiti konsten) räknas som skadegörelse. Men jag uppskattar de större målningarna och window-down målningarna på tågen. För där har någon ansträngt sig för att visa upp sin konst. Tagging som det kallades anser jag har tappat sin funktion en aning. Förr gjorde man det för att markera territorium. Detta är inte lämplig längre med tanke på att samma gängmentalitet inte existerar längre. Nu skiter man i, ifall ett gäng kommer och klottar i ditt område och sen "äger" den (?). Så fungerar det ju inte alls längre. Men målningar vill jag fortsätta se mer av.
Ur vår låt "Bomba fett":
"Med min stylee ska jag bli kung av tagging,
Aina efter mig men jag torskar aldrig,
En bild kan förklara mer än tusen ord,
Ta bort graffiti? det låter helt jävla absurd,
Vi bajsar på SL. Vi tycker inte att de gör rätt,
Därför som protest, fortsätter vi att bomba fett"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Go Malmö!! hahahaha Malmö, the place to be!!! hahahahahaha ;o)
Kan inte fatta att ni kom undan med klottrandet av den vagnen!! hahahahaha :o)
Ja, glömmer aldrig den sommaren. Erdam och grabbarna var ju de coolaste vi mött!
Eeeeeeeeh, va??? hahahahahaha Du menar, la familia Perez OCH Lindängen killarna var de coolaste ni mött!! hahahaha :o) & han heter Erhan, faktiskt.... hahahahahahahahahaha :oD At least you know my name, that's all that matters! hhahahahahahaa
HAHAHA jag säger ju att jag suger på namn. Var de från lindängen? Inte kroksbäck? Erhan? vad heter han med brännskadorna? Sen fanns det en skitcool kille med sin lillebror. Vad hette han?
Skicka en kommentar