Mina Adidas

Idag tänkte jag berätta om en god gärning som jag gjorde.

1999 så köpte jag ett par skitsnygga Adidas i Spanien. De såg ut som de på bilden bara att de var helt vita med tre blåa stripes. Köpte även vita Fatlaces till dessa skor.
Älskade de.
Det var mest de breda stripsen som jag gillade och de där ränderna på sulan såg ut som när Graffitti konstnärer ritar skor på sina figurer i sina målningar.

Många år efter... det kan ha varit 2004 typ så hade jag slutat mitt jobb i Tyresö ganska sent. Klockan var nog runt 01:00 och min buss gick inte förrens mycket senare.
På busshållplatsen uppe vid centrum så ser jag en alkis/uteliggare som sitter på en bänk.
Det som drar min uppmärksamhet är att mannen går barfota. Han var visserligen berusad men det var jävligt kallt den kvällen.
"Varför har du inga skor?" frågade jag killen.
"Jag har tappat de" svarar han.

Jag tycker jättesynd om honom så jag funderar lite. I omkläningsrummen på jobbet så brukar det alltid ligga en massa skor som ingen använder. Jag hade gott om tid innan bussen kom så jag kunde lätt gå tillbaka till jobbet.

"Vad har du för storlek?" Frågar jag.
"42, tror jag"
"Okej, vänta här. Gå ingenstans så kommer jag snart"

Jag begav mig tillbaka till jobbet. Låste upp och började rota bland alla skor efter 42:or.
Så klart så var det typ inte en enda skostorlek i närheten.
Men jag har storlek 42 och jag hade ett par 42:or i mitt skåp som jag har glömt att ta hem nån gång.

Mina Adidas.

Jag lägger mina favvoskor i en påse, jag tar även med mig extra strumpor som jag hade i skåpet. Jag packar ner lite matrester som låg kvar från kvällen (Jobbar på restaurang) och drar till busshållplatsen igen.

Där sitter uteliggaren och halvsover.
Jag ger honom en handduk att torka sina fötter med. Hjälper han med att sätta på sig strumporna. Sätter på han skorna och ger honom maten som jag hade i en påse.
Han får tårar i ögonen och säger:
"Är du en ängel?... vilket gott hjärta"
"Ta hand om skorna nu... det är mina favoritskor"

Han berättar sedan om hans familj och hur de kommer sig att han nu inte har ett hem. Vi sitter och pratar ända tills bussen kom.

Sen kom bussen och jag åkte, han satt kvar.

Ett år senare hade jag varit ute med några kompisar och vi skulle ta sista tåget hem från östermalmstorg. När jag drar mitt kort i spärren så kommer den någon och tränger sig igenom med mig.
Alltså springer tät efter mig då glasdörrarna öppnas. Lite irriterad över att någon utnyttjar mig på det sättet så vänder jag mig om och ska börja skälla.
Då känner jag igen uteliggaren.

"Min luffare!... Grabbar... det här är min luffare. Han som fick mina skor en gång".

Jag hade tidigare berättat om den kvällen för polarna.
Jag tittar ner på hans fötter men han har inte mina skor på sig :(

Han är fortfarande berusad och har inte tittat på mig utan tittar mot marken.
"Petri... Känner du inte igen mig?" Frågar jag.
Han tittar upp och han ögon lyser upp.
"GOTT HJÄRTA" säger han och hänvisar till mig. Vi gör sällskap med uteliggaren hela vägen till slussen där han skulle byta tåg.