CarJacker Part 2. The Conclusion

(Ni måste nog läsa del 1 för att uppskatta del 2 tror jag)
Tidigare den kvällen:

På väg ifrån en tråkig hemmafest ute i älvsjö någonstans.
Det är ett villaområde, lite halvsnobbigt.
Klockan är mitt i natten och det är en kall höstdag.

Den där Adidas vindjackan som jag hade på mig hjälpte inte mycket denna kalla natt. Det måste ha varit minusgrader den kvällen.
Jag och min kompis var helt vilsna och på jakt efter civilisation. Vi sökte vägen till pendeltågsstationen men verkade bara springa runt i cirklar eller något för att alla hus såg likadana ut.
Det fanns inga bussar, inga bilar som körde. Ingen som var ute och rastade hunden. Inte en kotte vart man än letade.
Vi hade säkert sprungit runt i en timme i kylan.
Mina öron kändes som om de skulle ramla av ifall man snärtade de med fingret.

Så jag tar luvan på jackan och sätter den över huvudet. Lite senare så fryser jag om kinderna. Det gjorde så ont. Nu får jag säkert köldskador.
Så jag drar i snörerna till luvan så mycket som det går så att bara näsan och ögonen syns.
Jag frös så mycket och vi var vilsna.

Men så kom svaret på våra böner...
... Äntligen en bil!

Den stod vid en korsning och väntade på att få grönt.
"Vi frågar bilen om vägen till pendeltåget!" Säger jag till min kompis och springer rakt ut på gatan och vinkar så att bilen ser mig.
"Ursäkta mig... ursäkta... vi behöver hjälp" Ropar jag till bilen.
Det sitter en dam i förarsätet och hon verkar ha sett mig. Bra!

Jag är nästan framme och hon har inte släppt mig med blicken.
Men så gasar hon iväg mitt i allting.
Kör iväg som en dragracingbil mot rött ljus och allt. Det är nästan så att jag står i ett dammmoln och luktar bränt gummi.

"Vilken subba!"
"Vad hände?" Frågar min kompis.
"Vafan! Hon ser att jag kommer och sen så kör hon bara iväg"
"Ja... men sen hjälper det inte att du ser ut som en bankrånare i den där luvan"
"Men vafan!!! DET ÄR KALLT! Jag är inte gjord för det här vädret!"