The Russian

*
Åkte tunnelbana och skulle till mitt jobb i Tyresö.
Bodde i Vårberg på den tiden så jag pendlade till Slussen, bytte tunnelbana till gröna linjen för att ta mig till Gullmarsplan och där ta en buss till Tyresö.
Det hela brukade ta mig en timme.
Jag är även en tidsoptimist så jag var nästan aldrig ute i tid, utan alltid i sista sekunden och var alltid tight med tiden. Det fanns inge tid för att missa tunnelbanor eller bussar. Alla byten var tvungna att gå smidigt för att jag skulle komma till jobbet i tid.

En dag sitter jag på röda linjen mot slussen och sitter och läser en bok.
Jag har inte läst särskilt många böcker i mitt liv men av de få böcker som jag har läst så kan jag inte komma ihåg vad det var jag läste.
Stationen innan Slussen, Mariatorget så stiger det på en vacker tjej i pälskappa, pälsmössa och tighta svarta skinnbyxor.
Jag ser hennes ben i ögonvrån och tittar upp. Hon sätter sig framför mig och ger mig ett leende. Jag ler tillbaks.

"Shyssshhh, vilken brud" Tänker jag.

Jag måste ju snacka med henne!
Men jag måste av i nästa station.
Hinner knappt fråga om vad hon heter innan jag stiger av, än mindre hennes nummer.
Så jag sitter kvar på tåget för att hinna prata med henne.
Men först måste man ju bygga lite mod.
Tåget kommer till Gamla stan och jag har fortfarande inte pratat med henne än.
Hon sitter och läser en bok på rysska verkar det som. Jag känner igen texten sen vi var i Leningrad (St. Petersburg) med familjen på 1990.

"Donnie Brasco".... Det var boken! Jag kom på vad det var för bok. Tittade mot min bokhylla och det var typ den enda boken jag har ju.

Jag sitter och låtsas läsa min bok och tittar upp för att söka ögonkontakt.
Hon ler och jag ler tillbaka utan att ta bort blicken.
Jo, lite intresserad verkar hon.
Nu är planen att gå av i T-centralen för att alla går ju av där och prata med henne då vi ställer oss upp, då kan jag låtsas gå med henne en bit och hinna få hennes nummer.

Vi kommer till T-centralen och jag är beredd på att ställa mig upp och börja prata med henne.
Men hon ställer sig inte upp och verkar inte gå av heller.

Nu börjar jag att bli stressad. Jag är på väg till jobbet och har missat min hållplats med tre stationer. Jag har redan missat bussen i gullmarsplan och är nu redan sen.

"Ursäkta? hur långt tänker du åka?"
"Va?"
"Ja, jag skulle nämligen ha gått av för länge sen. Men är bara tvungen att prata med dig, så jag väntade lite och trodde att du skulle gått av i T-centralen som alla andra. Men nu sitter jag här och undrar hur långt du tänkte åka?"
"Hihihi, du är knasig. Jag bor i Ropsten"

Ropsten är då slutstationen.
Så långt man kan åka på den röda linjen. Jag har inte tid att åka så långt.

"Okej..." Säger jag och ler.
"Jag måste ju till jobbet... men vill gärna träffas och prata lite mer med dig. Kan jag få ditt namn och nummer?"
"Javisst!" säger hon och skrattar.

Jag tackar, ger henne en liten kram och hoppar av i Östermalmstorg.

Ringer jobbet och meddelar att jag är lite sen.

* Obs. Tjejen på bilden är inte samma som jag berättar om här. Den har jag bara hittat. Men hon var minst lika snygg :)