Lumpen - Mönstring

Då blev man 18 år.
Nu blev man vuxen.
Som vuxen så får man hem ett brev som säger att jag ska mönstra enligt lag.

Jag har även spansk nationalitet och argentinsk.
Det argentinska passet har gått ut och jag har inte förnyat den. I Argentina gör man lumpen i nästan 2 år och det är obligatoriskt. Tror att jag skulle bli arresterad som desertör ifall jag åker dit nu.

I Spanien så är det också runt 2 år man gör lumpen.
Spanien har en del kolonier i nordafrika och risken finns ju att man får göra lumpen i Sahara öknen om man har otur.
Två år i Sahara. Vad ska man göra då man har permis??

Nä... jag ville inte göra lumpen. Efter gymnasiet så ville jag börja mitt liv utan plugg.
Man hade ju snackat med en del i plugget om hur lätt det var nuförtiden att slippa göra lumpen och man hade hört om hur folk gjort sig till hos psykologen för att slippa lumpen.
En som tex hade rullat in sig i gardinen för att han frös. En annan sa att han missbrukade en massa osv.
Den roligaste som jag hörde om i plugget var en som ljög om att han var Homosexuell för att han trodde att Homosexuella inte behövde göra lumpen. Han blev skickad till ett Gay-kompani på Gotland.

Min inställning till lumpen var i stort sett ett stort "NEJ TACK!".
Vad ska man vara militär i Sverige för? Sverige är neutrala och det kommer knappast att bli krig. Att bo ute i skogen kändes inget vidare heller. Jag hade redan varit med i scouterna.

Mönstringen var två dagar.
Första dagen var det ett IQ test som man fick göra på datan.
Den försökte jag faktist att anstränga mig på och jag fick goda resultat.
Vid frågan "Vill du göra lumpen?" så svarade jag "Nej" (frågan var egentligen nåt som : "Önskas utföra Militärtjänstgörning?" eller nåt sånt på fint svenska. De kallar ju inte det för Lumpen.).

Sen kom alla de där fysiska testerna. Jag var redan inställd på att inte göra lumpen och planen var att inte ens bli svettig.
Lat som jag är så orkade jag inte anstränga mig för att göra bra ifrån mig i nåt som jag inte skulle slutföra ändå.
Styrketestet var inte så mycket styrka som teknik egentligen. Man skulle lyfta en stång och sedan hålla upp den en stund så mycket man orkade.
Alltså det är bara teknik. Första försöket fattade jag inte vad man skulle göra och bara lyfte på stången och de tyckte typ att det var klent så jag skulle göra om det.
"Nä.. orkar inte" svarar jag. Men de bad mig göra om det för att min styrka låg tydligen på minus.
Nu fick man användning utav Tommys (Gympaläraren från högstadiet) lektion om ergonomi.
Lyft med rak rygg, använd benen. Stå så nära vikten som möjligt osv.
Pang på... genast bättre resultat.

Sen skulle man cykla så länge man orkade.
Jag cyklade i 10 minuter och sa "Är jag klar nu?"
"Nä, kom igen... ta i! Ta i!"
"Är jag klar NU?"
"Nä, kom igen... lite till"

Jag hade hört om folk som cyklat i timmar om det så behövdes. Det är ju klart. Desto bättre resultat så bättre tjänst får man.

Jag cyklade tills minimum tiden ungefär, gick och duschade och sen fick man träffa läkare.

"Var har du fått alla blåmärken ifrån?"
"Jag tränar Breakdance. Man gör illa sig ibland"
"Vet du om att du är lite plattfotad?"
"Näää... det visste jag inte. Slipper jag lumpen nu?"
"Nä... det är bara att du har speciella inlägg"
"hmm... har aldrig behövt förr"

Dag 2.
Det var då som man skulle prata med psykologen.
I timmar så fick man sitta i ett väntrum med alla andra och väntade på att få prata med en psykolog som skulle kolla ifall man var frisk nog i huvudet för att göra lumpen.
I väntrummet fanns det inget att göra.
På TVn visades militärfilmer. Det enda som fanns att läsa var militär tidningar. Alla man pratade med snackade bara om lumpen och militärer och vapen.
Där sitter man och hjärntvättas och man mindes tillbaks till då man var liten och man lekte krig.
"Hmmm... det kanske är lite roligt ändå att göra lumpen"
Jag började att tveka på mitt beslut att inte göra lumpen.

Psykologen var en kvinna som visste allt om mig. Det var som värsta C.I.A. Hon visste allt vad jag hade gjort i mitt liv.
"I Sjunde årskurs blev du avstängd ifrån Skolmatsalen efter att ha startat en matkrig. Kan du förklara?"
"Du satt på föräldrarmöte i nionde årkurs och fick byta klass? varför?"
"Du har suttit på förhör för Mordbrand i skolan? Vad var det?"
"Förhör hos polisen för olaga hot?"
"Kliade dig i röven för två år sen på väg till skolan. Förklara?"
Osv.

De hade papper på allt.
Som jag har sagt tidigare.
Jag var kanske inte duktig i skolan men jag är street smart.
Jag är intelligent och allt bus som jag har gjort och allt som jag har varit med om, har inte straffat sig. Förutom en tavla som råkade gå sönder då vi lekte Moderna museet tjuvar.
Det var det enda som de fick fast mig på bar gärning som ledde det till att jag bytte klass och en massa annat tjafs i skolan.
Åkte fast för matkriget i sjunde klass.
Men det är ett annan historia.
Även mordbrandet. It wasn't me. Annan historia som sagt.

"Vill du göra lumpen?" Frågar hon.
"Näää... inte egentligen. Bara ifall jag får nåt kul"
"Vad är roligt då?"
"Stridspilot... som Top Gun"
"Vet du om att det är minst 4 år som militär för att bli stridspilot? Du måste vara minst Fänrik för att bli det"
"Hmmm... Nä... det orkar jag inte. Nånstans inom flygvapnet i sånt fall"

Hade en tjej som jag tyckte om i Uppsala och flygvapnet låg där.
Jag skulle få vara nära henne i sånt fall.

Efter att man pratat med psykologen så fick man prata med en militär som skulle tilldela en tjänsten eller frisedeln.

"Hur länge har du bott i sverige?" Frågar han.
"10, 11 år kanske" svarar jag. (Har bott 23 år nu)
"Vad bra! Då har du ju vant dig vid kyla. Du ska nämligen upp till Luleå!"
"Luleå???" Svarar jag i falsett.
"Uppsala då? kan inte jag få vara i Uppsala?"
"Nä... det är Luleå eller en vakttjänst i Kungsängen."

Hade hört att Kungsängen var värsta lökigt. Bara slöseri med tid.
Om jag ändå skulle vara borta i elva månader så får jag väl göra det på riktigt.
Så det blev lumpen i Luleå F21. Flygvapnet!