Sabotage

I nionde klass.
Ännu en högstadie historia :)

Jag är tyvärr inte den som tyckte om att studera. Jag gick mest till skolan för att ha roligt.
Många gånger så slutade det med en massa bus.
Jag och en klasskamrat (my partner in crime) hängde jämt. Vi bodde i samma område och vi gick i samma klass. I skolan var vi oskiljaktiga.

Den här gången gick vi i en klass som hette "teknik och form".

Vi fick i uppgift att i grupp göra ett specialarbete som sen skulle hängas upp i skolan.
Arbetet gick ut på att fotografera och framkalla bilder.
Skriva en text om bilderna och sen klistra det på ett stort ark.
Sen skulle man bedömmas på hur hela utformningen såg ut.

Jag och min kompis då (fan... vi kallar honom för Payne) gick självklart ihop i samma grupp. Men båda visste att varken jag eller han skulle anstränga sig för att göra ett bra jobb så vi var ju tvungna att värva någon till vår grupp.
Vi såg oss som de lite smartare i skolan. I alla fall jag...
Det var lite min naturliga ledaregenskap. Låt andra göra ditt jobb och sen ta äran :P

Så vi värvade en av grabbarna i klassen som klassades lite som "pluggis". Låt oss kalla denne för Larsson. Efter den skånske fotbollspelaren.

Larsson var en rund och knubbig kille vars mor jobbade som skolvärdinna.
Han var en jättetrevlig kille. Gjorde sitt bästa i skolan och hade inte svårt att vara social.
Han bodde också i vårt område och det hände ibland att han ville hänga med de tuffa grabbarna.

Vi påbörjade arbetet. Minns nu inte vilket ämne som vi valde.
Men vi lät Larsson sköta det mesta. Dessa grupp-arbete timmar var lite fria timmar.

Medan Larsson skötte arbete så var planen att vi skulle sabotera för de andra grupperna så att även om vårt arbete inte var bäst så skulle den glänsa i förhållande till de andras.

Vi började med turken i klassen. Hans grupp gjorde ett arbete om Mat-tanterna i skolan.
Vi övertalade de att köra ett "A-team" tema på arbetet.
Typ döpa tanterna efter medlemmarna i "A-team" och lägga in pratbubblor på repliker som de i tv-serien sade.
Egentligen så var det rätt kul och smart.
Men tyvärr så såg deras arbete ut som nåt som de hittat i papperskorgen när de lämnade in den.
När man klistrat fotografiet på pappersarken så skulle man lägga den i ett press för att inte arken skulle böja sig efter fotografierna.
Medan deras arbete låg på tork i pressen ... (Ja jag vet, vi var elaka)... så tog vi och gjorde en boll av den och la i pressen.
En platt, skrynklig pappersboll var resultatet.

Efter varje lektion så lämnade man sitt pågående arbete i några fack i klassrummet tills nästa lektion.
Det fanns en grupp som var rätt snabba och duktiga... det var två killar som hette Tobias eller Torbjörn i det gruppen och en till kille som jag inte minns.
Deras arbete råkade jämt "försvinna" efter varje lektion så att de fick börja om från början.
Då det blev dags att lämna in arbetet så hade de inget att lämna in för att fotografierna jämt "försvann" och texterna "försvann".
Läraren Janne trodde att de bara hade lökat i alla fria lektionerna och bara ljög.

Ja, det var vi som gjorde att deras bilder jämt försvann. Vi turades om att sno deras arbete från facket och kasta den i en container utanför skolan.

Det fanns ett par asiater i klassen som jämt var övergrymma på allt de gjorde. Deras arbete blev så finså att den rörde vi inte. Det skulle ha varit jätte synd om de. Typ guldkanter och vacker typsnitt och vackra bilder.
Där kändes det verkligen som att vi skulle hamnat i helvetet direkt om vi rörde deras arbete. De gjorde ju aldrig en fluga förnär.
Om inte de kinserna jobbar åt NASA eller botar Cancer då var de onödigt att skona de.

Jag och Payne sprang mest runt och tog bild på söta tjejer i skolan och latjade på vår fria timme. Larsson var den som gjorde det mesta.
Jag tror att jag skrev rent texten som Larsson hade skrivit på datorn. Payne hjälpte till att klistra fotografierna som Larsson tagit och framkallat, på pappersarken och det slutade med att jag ritade en blå ram med krita runt arken med linjal.
Vi lämnade in arbetet och läraren ville höra hur vi hade delat upp arbetet.

"Jag skrev texten!" sa jag innan nån annan tog åt sig äran (Larsson alltså).
"Jag fixade bilderna!" sa Payne innan Larsson öppnade käften.

Larsson var mållös och bara stirrade förvånad på oss efter att vi tagit äran av det han hade gjort.
"Men Larsson... vad har du gjort då?" frågade Läraren Janne.
"Han fick rita den där blåa randen" sa vi då innan Larsson fick svara.

Vi fick en 4 i betyg (Det var ju sifferbetyg på den tiden) som grupp.

Larsson var upprörd efter lektionen.
"Vafan säger ni sådär för? Jag gjorde ju allt"
"Men vafan... vi fick ju en 4:a. Det spelar egentligen inge roll vem som gjorde vad. Alla vi fick ju fyror!"

Midnatt råder...

I högstadiet var jag med i kören för att slippa gå på alla lektioner.
Vi tyckte att det var värsta kuppen att vara med i kören.
Dels, som sagt, så slapp vi ju gå på vissa lektioner och för det andra så var där en massa tjejer att umgås med.

Inför repetitionen för Lucia så fick vi, en lite skara av busungar vara tomtenissarna.

Vi skulle framföra den där "Tripp Trapp" sången.

Koreografin gick till så att de på scen gjorde nån teater och när de som skulle föreställa barn gick till sängs, så skulle vi tomtenissa smyga ut från ett gömställe och trippa fram till scenen. Sjungandes lite viskande den där "Trippetrippe tripp trapp" sången.
Vår gömställe var längst bak bland publiken bakom några växter.
Vi skulle alltså, smyga fram ur dessa växter bakom publiken och zickzacka raderna, så att medan sången pågick, så hasade vi fram mellan publikraderna.

Repetitionerna gick jättebra och musikläraren var stolt över sin koreografi.
Säkert väntade sig denne att nån skulle upptäcka henne och dra med sig henne till Broadway.

På 90-talet var det ju mode att springa runt med Bombar-jackor.
Plus att vid 15 års åldern hade de flesta killarna börjat gå på fotbollsmatcher i stockholm och fått slagits ett fåtal gånger med huliganerna.
90 talet var även "Blood in Blood out" tiden då The Latin Kings blommade med sin första platta "Välkommen till förorten".

Kickers på 90 talet gick alltså runt i FILA skor, Levis 501:or som var uppklippta vid fötterna.
Nån t-shirt och bombajacka.
Gärna en backslick a lá turken.
Helst "page" (halvlångt hår) som Jocke på sökarna.
Snusnäsdukar, bandanas, var vanligt att man hade med tanke på TLK.

Inför det stora föreställningen så tyckte vi grabbar att vi skulle modernisera våra Tomtenissar.
Vi hämtade våra Bombajackor och vände de ut och in så att det orangea var utåt.
Vi tog röda eller svarta snusnäsdukar och täckte våra ansikten som tjuvar gjorde på vilda västern.
Tomteluvorna behöll vi.
Sen gömde vi oss i vårat gömställe.

Aulan (som var skolmatsalen egentligen) var fullsatt. Där fanns det blandat föräldrar och elever som var där för att titta på Vårbys julföreställning.

Sen var det vår tur!

På scenen:
"Hyssshhhhh.... hörde ni något?" Viskandes.
Där var det meningen att vi skulle smyga fram och viska "Midnatt råder... tyst är det i huset".
Istället så stormar det fram 6-8 huligan-rånar-kickers tomtenissar!!
BRAAAAAK!

Sparkar ner växterna som dolde oss och och ropar... inte sjunger, ropar i kör:
"MIDNATT RÅDER! TYST ÄR DET I HUSET!" rusar emellan raderna med våra grötslevar och slår folk på huvudet, sparkar ner stolar, river lite rekvisita, sätter oss ner vid scenkanten och sjunger som värsta fotbollshuligan skaran "TRIPPETRIPPETRIPPTRAPP...TRIPP....TRIPP!! TRAAAAAAP!"

Läraren grät nästan, hennes skapelse var förstörd.
Men publiken uppskattade oss, i alla fall eleverna.
Vilken syn!!

** Superhjälte test

Tips ur South Of Sthlm s blogg.
Superhjältetestet!

JAG BLEV HULKEN
"Du är en grön ensamvarg med
en otrolig styrka."

Hulken 100% Robin 92% Hellboy 80% Stålmannen 78% Batman 68% Wolverine 66% Kattkvinnan 66% Spindelmannen 63% Fantomen 56%
http://testportalen.se/superhjaltetest.php

Fan vad den stämde bra.
Känner mig oftast som Hulken AKA David Bruce Banner.
Världens snällaste farbror.
Lite av en ensamvarg.
Lite otur i kärleken.
Smartare än de flesta...
Men...
Man vill inte göra honom arg!

Villa Medusa

Ett av våra stammis hak för över 10 år sen var LimpBar vid Norra Bantorget.

Vi hade varit och festat nånstans och skulle avsluta kvällen på LimpBar.
Jag hade gjort av med en del pengar under kvällen och hade bara max en hundring kvar.
Det skulle räcka till ett par öl i alla fall.

Väl inne så ska vi hänga av oss i garderoben en trappa ner och de har den här halvkändisen från Villa Medusa eller Klubb Goa eller vad han heter i garderoben.
(Kan säga nu i efterhand att killen är en skitschysst kille och astrevlig egentligen)

Garderoben kostade en tjuga och jag betalar för min jacka.
Får ingen växel tillbaka.

"Öhh, ursäkta? jag ska ha 80 kronor tillbaka?"
"Nä, du gav mig just en tjuga" säger han i garderoben.
"Öööh... Nää? jag gav dig en hundring"
Jag var säker på detta då det var min sista hundring.
"Nä.. jag fick en tjuga"

Jag började bli lite irriterad.
Jag kollade i min plånbok för säkerhets skull och kände i mina fickor.
Nä... Jag hade inga pengar. Min sista hundring var borta.
Han hade fått en hundring utav mig.

"Jag är helt säker på att du fick en hundring. Jag lovar. Jag vet för att det var min sista hundring"
"Nä.. jag fick en tjuga" Killen började bli lite nervös och lite osäker på ifall jag kan ha rätt.

En vakt dyker upp och undrar vad som pågår.
Vakter kan man oftast inte prata med verkar det som.
Så fort jag försökte förklara så tystade han ner mig och bad mig gå iväg från garderoben.
Det gjorde mig ännu mer irriterad.
"Alltså.. du Villa Medusa!! Är det så du tjänar pengar? på att ta växel från folk som du tror inte har nåt koll? Du gjorde misstaget i att jag faktist hade koll!"
"nä.. jag lovar.. kolla i kassan... finns inte en enda hundring här"
"Näää... den ligger säkert i din ficka ju! Patetiskt!"

Jag var mest sur på vakten som kom och la sig i och bara kom och antog att jag var boven.
"Fult trick det där med att ta en hundring och låtsas att det var en tjuga för att slippa ge växel" utbrister jag.
Killen försvarar sig... jag anklagar... han försvarar sig.
Vakten skäller, mina polare skäller.
Kalabalik är ordet.

Vakten tröttnar på mig och slänger ut och portar oss.
Vi var aldrig mer välkomna dit.
Där tog kvällen slut för oss.

"Det var inte bara att det var mina sista pengar ikväll. Det var principsak" försvarade jag mig till polarna för att de inte skulle bli sura på mig. Men polarna hajjade... de backade ju mig.
"Ja.. vafan! Kommer och sno dina pengar bara för att han varit på tv o grejjer!"

Tre fyra dagar senare så går jag ner till Skärholmens Centrum.
Ringer en av mina polare.
"Du... jag är i Skärholmen och ska hyra film. Så stoppar jag handen i fickan och gissa vad jag hittade?"
"Hundringen?..."
"HeHe... Ja..."
"JAG HATAR DIG!!!!"

Stackars Villa Medusa killen. Läser han detta så: Förlåt att jag kallade dig tjuv.

Spökhuset (Inte så Gangsta 2)

Var på Gröna Lund med jobbet för ett par år sen.

Jag ville in på Spökhuset då jag inte hade varit inne på flera år.
Vi fick övertala folk att följa med in för att vissa tyckte att det var läskigt.

"Det är lugnt, jag skyddar er, det är inget farligt därinne!" Säger modige, starke, tuffa chefen... Alltså jag.

Väl inne, så är det bara kul att se folk som blir skrämda och jag var imponerad över hur bra de som spelade spöken var och hur avancerade deras dräkter var. Neon färger och masker och kläderna osv.

Jag var självklart inte rädd alls, mest road.
Det var en snubbe där som var utklädd till en slags Orch (typ en sån från Sagan Om Ringen) som skrämde livet på min Lillsyster och jag skrattade.

Nästan vid slutet, då det inte alls var långt kvar för att komma ut, då ser jag en kille som är utklädd till en stor 2 meter lång isbjörn med 1800 tals kläder och ett par små cymbaler på händerna stå helt still vid en trappa. Plötsligt så rör han på sig. Nästan så att jag knappt hinner reagera.
Björnen dyker, nästan som att han går på huk och rusar mot mig.
Samtidigt låter de små cymbalerna som han har på händerna:
"Tick-tick... tick-tick... tick-tick"

Björnen rusar emot mot mig, jag känner en sån obehag för att min hjärna inte kopplar kontrasten utav cymbalerna "tick-tick" och en anfallande klädd isbjörn.
Den skrämde verkligen livet ur mig.
Jag rusar iväg och lyckas ta mig ut ur huset, utan att bli tagen av isbjörnen.
Väl ute så skrattar vi i sällskapet över alla som hade blivit rädda, inklusive mig.

En liten tjej säger till mig:
"Nu vet man att man inte ska gå ute i skogen med dig. Nånsin!"
"HAHA Ja, björnen skrämde skiten ur mig. Det var de små cymbalerna. De lät så sjukt... Tick-tick...tick-tick"
"Nä.. inte det som jag pratar om . När björnen anföll så tog du tag i mig och kastade mig mot björnen i ren panik" säger hon lite bitter.

Tydligen så hade min första reflex då björnen kom rusande varit att ta tag i den person som stod närmast och kastat in henne mot björnen för att lyckas fly.

"Modigt... mata björnen med småflickor så att du kan springa"
"HAHA Det var ren överlevnads instinkt. Jag tänkte inte ens på det"

Bortappade Nycklar

Gick ut med polarna under den tiden då jag bodde i Vårberg och blev lite full.

En polare hade connections på White Room, Dr Albans ställe.
Så vi gick dit.

Japp, White Room. "... Om jag kommer in på White Room?? Jag kommer knappt ut ur White Room".

Vi är där och har sparat pengar på inträdet eftersom vi kände en som kände en, som kände en som fixade in.

Jag undrar vart garderoben är för att hänga av mig jackan och de stoppar mig.
"Nä.. betala inte för att hänga av dig. Det är onödigt. Lägg jackan där bakom DJ båset. Jag känner honom."
De tar mig till DJn och jag får lägga jackan bland ett par andra jackor i ett hörn bakom DJ båset.

Vi festar, har roligt, raggar på brudar och dricker oss fulla.

Sen var det dags att dra hemåt.
Sätter mig på natttåget och anländer till Vårberg.
Just då jag har stigit av så känner jag på utsidan av armfickan efter mina nycklar.

Borta!

"FUCK!! Mina Nycklar borta!!"

Jag, full och arg är inte en bra kombination.
Bara utav frustrationen av att ha varit så dum och tappat bort mina nycklar gjorde att en stackars papperskorg på stationen fick sig en del sparkar.
Nån måste få skit för det här. Jag kan inte ha varit så dum och tappat bort mina nycklar.

Jag tar min telefon och ringer killen som fixade in oss på White Room.
"DU... den där DJn? Hur bra känner du honom?"

"ööö... va? vad händer?"

"FAN... jag tror att den jäveln måste ha rotat i våra fickor eller nåt. Mina nycklar är borta!"

"Vilka nycklar??"

"Mina hemmanycklar! och fan också att jag råkade ha jobbnycklarna där också!! Fan vet du vad det kostar att byta lås på dörrarna på jobbet? Fan, kassaskåpsnycklarna ligger där också"

"Nä.. men du måste ha de nånstans? kan de ha ramlat nånstans?Vad ska han med dina nycklar till? Vi ringer klubben imorgon och hör efter ifall de har hittat"

"Han kanske vet vart jag bor eller vart jag jobbar!! Vafan vet jag!!!? Jag hade de i armfickan med dragkedja och allting. De kan inte bara ramla av!
Jag är körd! MINA NYCKLAR ÄR BORTA! Fan.. jag borde ha hängt av mig jacka i garderoben. Fan att ni ska vara så jävla snåla! Hur jag nu komma in och sova??"

Jag står och avreagerar mig på stackars killen samtidigt som jag sparkar på lilla stackars papperskorgen. Jag är Hulken när jag är arg.

Sen hör jag nåt som klirrar i armen.
Jag känner med handen igen på utsidan utav armfickan men känner inget.
Jag öppnar blixtlåset. stoppar in handen och hittar nycklarna. Fickan hade vikt sig så att fickan låg på insidan utav armen.
Pinsamt.

"Du... förresten. Det var inget. Vi hörs imorgon. Sov vidare"

"Vänta din jävel!! Hittade du nycklarna??!"

"Jo, det var inget... hehehe... hörs imorgon"

** Lat

Ja, jag kanske har varit lite lat.

Känns som att jag försummat mina trogna läsare.

Senaste veckan har varit fart på.

Först jag i sthlm på begravning.

Samma dag får jag reda på att Sverige Chefen ska komma till min restaurang på besök dagen efter.
Inget varlborgsfirande...
Tänkte iofs inte fira ändå men det hade varit trevligt att umgås med familjen.

Men jag tar tåget i torsdags till Hedemora för att fixa i ordning inför besöket.
Städar tills klockan 3 på jobbet.
Drar hem och sover och återvänder till restaurangen klockan 7 på morgonen.
Besöket går hyfsat bra.

Efter besöket är det dags att börja med de vanliga 1 på månaden grejjerna. Löner, inventering och månads avslut.

Kommer hem vid 19 och sover i nästan ett dygn.
Eller inte...
Är på jobbet 11 till 17 och det är extremt lugnt, så jag känner mig överflödig.
På kvällen ska det vara fest här i Hedemora. Det är den där Rave klubben som ska ha fest.
JetLag.
Halv sju får jag reda på att arbetsledaren som skulle ha jobbat stängning inte kan komma och jobba då han ramlat av sin moppe (egentligen är det motocross och man får vara tacksam att han inte skadade sig mer. Jag säger bara moppe för att det ska låta mesigt).

Alla andra arbetsledarna skulle ju på festen och jag hade inte mage att be de att jobba då de sett fram emot denna. Så jag drar till jobbet igen klockan åtta och jobbar till halv två på natten.

Kommer hem men är jävligt pigg.
Så jag drar på rejvet och dansade till 4:30.
Skulle egentligen ha jobbat klockan 6 på morgonen. Men de skötte sig så bra så att jag kunde sova vidare.

Nu är man på plats igen i Hedemora. Tillbaka till vardagen.
Om inte vädret blir ultra fint så kommer jag att skriva en massa.
Det är ju så att jag är spanjor och kan inte sitta inne då det är fint väder.

Tog fram mina BMX cyklar häromdagen, har inte cyklat sen jag flyttade till gävle för 2 år sen.
Fixade däcken och drog ut på en tur. Inga tricks vågar man sig på.
Fan att man vet att det gör ont att ramla. Pinsamt skulle det vara också eftersom Hedemora är en sån byhåla att skulle jag skrapa upp knät så skulle alla veta att jag inte kan cykla.

Har varit ute och grillat med infödingarna också. Riktigt mysigt var det.
De drog ut mig på spökjakt också. Tydligen en läskig ställe här omkring som sägs vara hemsökt.
Norn hetter det.
Tyvärr så var det enda läskiga att det var mitt i natten.
Då jag inte är mörkrädd, så var det bara mysigt att springa runt i en gammal kyrkogård och ta bilder för att hoppas på att ett spöke fastnar på bild.

Så ifall ni undrar vilken sten som jag har krypit in under så kallas det för sommar, sol och mycket aktiviteter. Tänk på att bloggen startades då året var som mörkast och kallast i Hedemora. Rastlösheten väckte denna blogg!