Vägvisaren

I spanien kan du inte fråga folk om vägbeskrivningar.
Folk vägrar erkänna att de inte har en aning, speciellt män. Istället för att säga till dig att de inte vet vägen så "lajvar" de bara och säger nåt i stil med:
"fortsätt gå den här vägen... tre kvarter bort svänger du höger... då borde du vara där"

Det hände oss jämt i spanien när jag var där med ett gäng kompisar.
Vi hade träffat på ett par svenska studenter som var i Alicante för att plugga spanska och de hade bjudit oss till deras hem på fest.

Vi visste ju inte exakt vart de bodde men vi hade en adress. Varje gång som vi frågade någon på gatan så pekade de åt ett håll. Frågade man nästa person så pekade de åt ett annat håll. Frågade man en tredje så fick man i stort sett återvända dit man kom ifrån. Frustrerade, trötta och arga på dessa spanjorer som ska hitta på vart man ska istället för att bara säga "jag vet inte", irrade vi runt i en och en halv timme och letade den kvällen tills vi hittade.

Det var inte bara den kvällen heller. Varje gång man sökte efter en butik eller en gata eller park... vadsomhelst, så hittade folk på vart man skulle och man gick istället vilse.

Jag och en kompis gick runt på stan för att köpa ett par skor. Vi hade lärt oss den tråkiga vägen att man inte går ut och festar i Alicante med gympaskor. Det var finskor som gällde och vi Hip-hop grabbar hade inga såna.
På stan dök det upp en stressad herre med två resväskor och kom fram till oss:
"disculpen... Sabeis adonde está la estacion de tren?" (Ursäkta, vet ni var tågstationen ligger?)
Jag tittar på min kompis och säger på svenska:
"nu jävlar ska jag leka äkta spanjor"
"si, porsupuesto... La stacion de tren queda al fondo de esta calle aqui. Siga hasta el final y a la izquierda se encuentra la estacion de trenes" (Ja, självklart. Tågstationen ligger längst bort på den här gatan här. Fortsätt tills slutet och på vänster sida ligger tågstationen)
"Gracias... me habeis salvado la vida" (tack... ni räddade mitt liv)

Så sprang han iväg, jättestressad.
Min kompis och jag kunde inte sluta skratta. Vi hade ju absolut ingen aning om vart tågstationen låg. Vi var turister! Nu råkade den här herren få igen för alla de gånger som folk sände oss runt åt helvetet.
Vi fantiserade om vad det var som han skulle missa nu när han med all säkerhet skulle missa tåget. En Jobbintervju? Ett läkarbesök? Ett bröllop?
Vi var så onda... kunde inte sluta att skratta.

Så, där sprang vi runt och skulle köpa de billigaste icke-gympa skor som vi kunde hitta. Vi hittade en butik som hade REA men tyvärr så hade de inte våran storlekar. Men deras andra butik som låg vid "Tågstationen" hade vår storlek enligt deras dator.
Jaha... nu var VI tvungna att hitta till tågstationen. Samma tågstation som vi "INTE" hade skickat den där herren till.
"jasså?. var ligger tågstationen?" Frågade vi.
"Ni ser den här gatan här (Hon pekar på samma gata som jag hade pekat på åt herren), fortsätt tills den tar slut och så hittar ni tågstationen på vänster sida. Lycka till!"