8 maj 2009
Spökhuset (Inte så Gangsta 2)
Var på Gröna Lund med jobbet för ett par år sen.
Jag ville in på Spökhuset då jag inte hade varit inne på flera år.
Vi fick övertala folk att följa med in för att vissa tyckte att det var läskigt.
"Det är lugnt, jag skyddar er, det är inget farligt därinne!" Säger modige, starke, tuffa chefen... Alltså jag.
Väl inne, så är det bara kul att se folk som blir skrämda och jag var imponerad över hur bra de som spelade spöken var och hur avancerade deras dräkter var. Neon färger och masker och kläderna osv.
Jag var självklart inte rädd alls, mest road.
Det var en snubbe där som var utklädd till en slags Orch (typ en sån från Sagan Om Ringen) som skrämde livet på min Lillsyster och jag skrattade.
Nästan vid slutet, då det inte alls var långt kvar för att komma ut, då ser jag en kille som är utklädd till en stor 2 meter lång isbjörn med 1800 tals kläder och ett par små cymbaler på händerna stå helt still vid en trappa. Plötsligt så rör han på sig. Nästan så att jag knappt hinner reagera.
Björnen dyker, nästan som att han går på huk och rusar mot mig.
Samtidigt låter de små cymbalerna som han har på händerna:
"Tick-tick... tick-tick... tick-tick"
Björnen rusar emot mot mig, jag känner en sån obehag för att min hjärna inte kopplar kontrasten utav cymbalerna "tick-tick" och en anfallande klädd isbjörn.
Den skrämde verkligen livet ur mig.
Jag rusar iväg och lyckas ta mig ut ur huset, utan att bli tagen av isbjörnen.
Väl ute så skrattar vi i sällskapet över alla som hade blivit rädda, inklusive mig.
En liten tjej säger till mig:
"Nu vet man att man inte ska gå ute i skogen med dig. Nånsin!"
"HAHA Ja, björnen skrämde skiten ur mig. Det var de små cymbalerna. De lät så sjukt... Tick-tick...tick-tick"
"Nä.. inte det som jag pratar om . När björnen anföll så tog du tag i mig och kastade mig mot björnen i ren panik" säger hon lite bitter.
Tydligen så hade min första reflex då björnen kom rusande varit att ta tag i den person som stod närmast och kastat in henne mot björnen för att lyckas fly.
"Modigt... mata björnen med småflickor så att du kan springa"
"HAHA Det var ren överlevnads instinkt. Jag tänkte inte ens på det"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
haha....det som gjorde hela inlägget roligt va ju dina träfford: Gay och Horror
...ja, du har säkert rätt - att kasta småflickor på anfallande björnar e nog lite gay...hehe
Det var inte det manligaste jag gjort precis.
Sen att jag skrek som en tjej när björnen anföll... det berättade jag inte :P
Skicka en kommentar