Bakfyllesjukan

Åkte till Benidorm utanför Alicante med en polare 1999.

Innan Lumpen (98) så var jag inte en kille som oftast drack mig full. Det var av många olika anledningar.
Men denna spanienresa var det i stort sett alkohol till frukost. Ni känner säkert igen er i hur det är på utlandsresor med kompisar.

Redan efter andra dan blev jag tyvärr sjuk.
Vaknade med en känsla som nästan kan beskrivas som feber. Mådde piss-illa och orkade inte göra ett skit.
35 Grader varmt ute, solen skiner... men jag blir sjuk.

"Gå o lägg dig på stranden...Det går snart över", sa polaren för att få mig att må bättre.

Självklart så bangade man ändå inte på fest när kvällen kom. Men dan efter var man sjuk igen.
Jättetråkigt att det skulle förstöra semestern tyckte jag.
Det höll på så de fyra första dagarna.
SJUK! SJUK! SJUK!

Femte dagen drog vi med tåget mot Amposta (en liten by i Katalonien, söder om Barcelona).
Vi skulle hälsa på min farfar ett par dagar och sedan åka vidare till Barcelona.

"Hur har semestern varit hittills" undrade min Farfar.
"Bra... jätteskönt väder. Bara synd att jag blev sjuk redan andra dagen. Så typiskt"
Fick en Aspirin innan läggdags och var frisk på morgonen.

Vi var i stort sett borta fyra dagar från Benidorm. De fyra dagarna gick som smort. Jag mådde äntligen bra. Kändes skönt att äntligen få ta och festa och inte behöva oroa sig för att man var sjuk ständigt.

Så vi festade hårt igen, som vanligt.
Dagen efter så händer det igen. Vaknar med största huvudvärket. Ligger i fosterställning i min säng och har blivit sjuk igen.

"Kan det inte vara så att du bara är bakfull?" Frågade min kompis på morgonen.

"Bakis?... Är det såhär det känns?"

Min första bakfylla.