** Lite seriöst nu (Religion, döden och orättvisor)

Ibland kan livet tänkas orättvist.
Finns folk som tycker att orättvisor drabbar fel folk. Folk börjar undra:

Varför har vi krig? Varför dör så många oskyldiga? Varför händer det just oss?
Vad är meningen med livet? Finns det ett liv efter döden?

Jag är inte extremt troende men har blivit uppfostrad kristet.
Det är inte en slump att 90% av Jordens befolkning har en religiös tro. Vare sig det är hinduism som kristendom, islam eller vad de nu vill tro på.

Människan är rädd för det okända, så många människor finner sina svar och tröst i religion.

Jag kanske inte alltid är finkänslig då man pratar om tex döden. Speciellt om man pratar med ateister.
En som inte tror på ett liv efter döden känner säkert mer rädsla inför döden, för att det är där det tar slut, än de som har en tro.
Medan en som tror att det finns en slags fortsättning inte har nåt att frukta. För det är en del av livet. De man har mist i livet får man träffa igen. Det tar inte slut.

Till de som inte tror på liv efter död kan jag bara säga: "Jag är inte guds bästa barn... men vare sig du tror eller inte så kommer du att få träffa dina kära bortgångna igen", det tycker jag är en stor tröst när man är nära på att mista någon. Sen gäller det att passa på att njuta utav den tid som man har kvar, istället för att låta sista tiden med en nära person går till spillo i massa negativt.

Det är i alla fall min åsikt. Vare sig jag har rätt eller fel så är det därför jag kan uppfattas som okänslig inför en sån fråga som tex Döden.

Till de som tycker att livet är orättvis, så finns det en historia om en man som heter "Job" i bibeln som vi läste i söndagskolan då vi var små.

"Job blir med Guds tillåtelse berövad sina tillgångar, hans tio barn dödas och han själv drabbas av varbölder över hela kroppen. Detta leder till att han blir vred på Gud och anklagar Gud för att vara orättvis. Berättelsen om Job handlar om varför en rättfärdig människa måste lida livets orättvisa."

Personligen så tror jag varken på karma eller att gud straffar en i livet. Tror inte på prövningar heller (även om det går emot det jag har blivit uppfostrad att tro). Tror inte heller på ödet.
Jag har uppfattat livet som att vi är här för att få livserfarenhet. Har jag aldrig provat så kan jag inte veta.
Jag har förstått att vi har fått en fri vilja. Det betyder att jag har valet att göra något fel. När jag gjort nåt fel så finns det tex lagar och sånt som människan har skapat som bestraffar mig. Om det är lindrigare fel, så tror jag inte på att jag tappar bort hemma-nycklarna för att jag ljög för morsan. Alla såna regler som religion eller lagar säger att man inte får göra och man gör, det får jag äta sen efter döden i sånt fall. Då hoppas jag att jag har en bra förklaring till varför jag gjorde som jag gjorde.

Hmmm... kanske var lite väl djup idag. Men jag hoppas ni hajjar vad jag menar. Saker händer och ibland är det varken gud,satans eller karmas fel. Utan det hör till livet. Det var det jag ville komma till.