Förföljd

Många år sen då jag fortfarande bodde i Masmo så var jag på väg hem en sen kväll.
När man hoppar av t-banan så är stationen helt som vanligt... öde.
Det är jag och en man till som hoppar av t-banan. Han tittar lite konstigt på mig. Jag gillar inte blicken han ger mig.
"Typiskt... en pundare" tänker jag.
Då man går ut ur tunnelbanan så måste man igenom en lång tunnel som kan vara lite läskig sådär mitt i natten.
Jag kommer ut i tunneln före mannen.
Sneglar lite över axeln för att se vart jag har honom och han står helt stilla.
Så jag fortsätter att gå och hör på fotstegen att mannen också har börjat gå. Jag sneglar igen och mannen stannar.
Så jag stannar också och tittar på mannen. Han tittar tillbaks.

Jag vänder mig om och fortsätter att gå. Tankarna snurrar runt i huvet och adrenalinet börjar stiga.
Jag är beredd på att försvara mitt liv mot Pundish som antarligen ska våldta mig, råna mig eller bara slå mig medvetslös, så att jag vaknar med njurarna bortopererade för att sen säljas på svarta marknaden.
Jag tar mina nycklar i handen innanför jackfickan så de sticker ut genom fingrarna i en knuten näve. Jag tänker inte ge mig utan fight.

Mannen har börjat gå igen. Jag vänder mig om och ger han en riktig elak blick, så att han fattar att mig ska han inte ge sig på. Men pundare tänker inte på sånt. Den pundaren är säkert helt galen och skräms inte av sånt. Han är desperat och vill ha min röv eller mina njurar. Han vill säkert flå mig och använda min hud som vinterjacka.

Den jävla tunneln. Jävla Masmo. Aldrig några vittnen. Aldrig någon ute. Aldrig någon som hoppar av i denna bortglömda stationen.

Mannen stannar igen.

Jag står still. Jag har fäst blicken mot mannen och nu är jag beredd att avsluta det hela.

"Vad vill du!?" frågar jag skarpt.
"Jag vill bara hem" svarar mannen
"Stick hem då!" säger jag kaxigt.
"Men du är i vägen" säger han
"Har du problem eller?!" Svarar jag igen med högre röstläge lite mera arg. Som om jag vill mucka gräl.

Jag står kvar på samma ställe vid tunnelns ände. Mannen tittar ner mor marken och närmar sig. Utan att ge mig en enda blick så skyndar han sig förbi mig och svänger höger då man kommer ut ur tunneln. Mot bostadsområdet som heter Ormen långe. Själv så skulle jag rakt fram.

Tänkte inte på att i hans ögon så var det jag som var psykopaten som skulle råna honom.
Jag såg läskigare ut än vad han gjorde.