Den Fjolliga Frisören

På den tiden då jag hade hår och gick till frisören, så var min åsikt att antingen skulle frisören vara en tjej eller en gay. För de kan se ifall man blev snygg eller inte.

Jag tycker inte att en kille ser ifall en annan kille är snygg.

Jag hade hittat min frisör. Det var en jättefjollig spansktalande kille som brukade gå runt i flip flops och vickade på rumpan. En superfjolla (i posítiv anmärkning, no offense to the community)

Han fick i stort sett fria händer att göra vad han ville med mitt hår.

Ibland var det platina blont, ibland rött osv. Jag tyckte att han var bäst!

Men denne kille slutade på salongen efter ett tag och fick nåt fancy frisör jobb i stan som kostade multum att gå till.

Jag fortsatte gå till det vanliga stället, men då var det en tjej som fick ta hand om mitt hår.

Ett par månader senare så träffar jag han den fjolliga frisören på t-banan.

Vi sitter mittemot varandra och pratar, men han beter sig inte alls som han brukade på salongen.

Denne kille betedde sig som vilken kille som helst.

Rösten var inte en tillgjord som han brukade prata på salongen "Men GUuuuud vad snyggt"- ni vet.

Helt vanlig liksom.

Det går en tjej förbi och han vrider på huvet och följer hennes rumpa med blicken och ger ett sånt uttryck som "oouff, såg du det där?".

Jag sitter där lite förvånad och är tvungen att fråga:

"Alltså... Är inte du typ..."

"Gay?!... Näää... Kompis... det är min image! Tror du man får jobb som frisör om man inte är gay?"