Springtaxi

Två polare och jag hade just ätit lite snabbmat på Donken i slussen efter en Studentskiva.
Klockan var runt 4 på morgonen, så sista T-banan hade åkt för längesen och nattbussarna gick bara 1 gång i timmen.
Vi skulle i alla fall dela på en taxi. Hem till Masmo brukade det ungefär gå på 350 spänn eller nåt.
Vi var två i taxin som bodde i Masmo och den tredje bodde i Alby.

Så om taxin körde till Fittja så skulle det vara lika långt för oss tre att promenera hem.
Efter många om och men och den tredje killen som bodde i Alby inte ville pröjsa sista sträckan själv, så bestämdes det att stanna i Fittja var bästa lösningen.

"Nån måste sitta fram!" Säger chaffisen efter att båda polarna redan hunnit sätta sig i baksätet.
Så självklart blir det jag som får sitta fram.

Tyvärr så är vägen till Fittja genom Masmo. Så när vi kommer till Masmo och taxin stannar vid en korsning precis innan man svänger mot Fittja, då ropar min kompis, han som bor i Masmo ifrån baksätet:

"Stanna, stanna! ... Jag måste kräkas. Jag mår illa!"

Taxin stannar för att killen inte ska kräkas i bilen. Min kompis stiger av taxin, tar några steg och sen lägger benen på ryggen och bara springer därifrån. Springer och springer och försvinner.
Taxi chaffisen tittar frågande på oss. Jag tittar förvånad på min kompis och min kompis tittar på mig och verkar inte fatta shit. Han stiger av bilen och säger:

"Vänta, jag ska hämta honom" och börja kuta som en dåre.
Jag ser honom försvinna i horisonten.

Vid det läget så står jag utanför bilen, en fot innanför och tittar över taket på hur mina så kallade "kompisar" bara har stuckit utan att dela notan med mig.

Taxi chaffisen har fortfarande inte sagt ett ord. Det kan ha gått max 30 sekunder ifrån att taxin stannar tills att det att det har försvunnit två passagerare. Jag tittar på taxametern och den är på nära 400 spänn. Jag hade cirka 150 kronor i fickan, resten skulle ju grabbarna betala. Man gick i plugget och man jobbade inte på den tiden. Man var ju inte rik precis.

"Vad är det som händer?" Frågar chauffören.
"Jag vet inte" Svarar jag.
"Jag går och kikar. Kommer snart" och börjar gå åt samma håll som polarna sprungit mot.

När chaffisen fattar vad som hänt så säger han nåt i stil med "Öh... vänta nu lite".

Då börjar jag springa också.
Springer och springer tills jag ser en av polarna.
Han som bor i Alby.
Springer ikapp honom, säger irriterad "VAFAN!!" och fortsätter vidare mot min andra kompis.

Då vi sprungit upp för Myrstuguberget (en bostadsområde i Masmo) och hamnar på toppen. Så stannar vi och tittar bort mot soluppgången.
Alby sjön har en sån där snygg tunn dimma över sig. På andra sidan sjön ser man Fittja och längre bort ser man Alby.
Och så ser man den stackars taxibilen åka runt i Fittja och leta efter oss. Han lär ju trott att det var där vi bodde eftersom det var dit vi skulle.
Irriterad över vad som hänt så skäller jag på killarna för att ha försökt lämna mig med notan.
De skrattar lite och så säger han den första killen:

"Jag hade ju inga pengar".
"Inte jag heller" Säger den andra "Jag tänkte låta er två betala i fittja, men så hann den här jäveln redan springa".
"Skit kul... ja... skitkul. Du vet att du får gå hela vägen till Alby nu?"
"Näää, fan... det hade jag inte tänkt på. Fan... kunde du inte väntat tills Fittja?! Din jävel"

Det slutar med att Alby killen hittar en trehjuling som han åker iväg med, som han använde som en slags sparkcykel.
Enda gången jag tagit springtaxi, våren 1997.