Where's my Money?! (Inkasseraren)

Detta var nångång då jag var 9-10 år gammal.
Bodde i Skärholmen och var ute och lekte med en av mina kompisar.
Vi stötte på en äldre kille som lär ha varit 15 år nånting.

Minns inte riktigt hur det kom sig att vi pratade med honom, men jag tror att vi retades och han blev lite sur på oss.
Det låter som typiskt mig vid den åldern.

"Håll käften jävla turk!" skrek han.
"Jag är inte turk!" Käftar jag emot.
"Vem bryr sig? Turkjävel!"
"Jag är inte turk!"
"Det är du visst det!"
"Nä... Ska vi slå vad att jag inte är turk"
"Javisst"
"Vi slår vad om 50 spänn..." (Stora pengar på den tiden)
"... Du kan få 3 chanser på dig att gissa var jag kommer ifrån"
"Grek?"
"Näääää"
"Arab?"
"Nääää"
"Kurd?"
"HAHAHA Näää... du är skyldig mig 50 spänn"

Jag var rik!
Jag hade just vunnit 50 kronor. Jag trodde ärligt talat att jag skulle få de också.
Ett vad är ett vad.

Killen tar upp sin högra arm och flexar med sina biceps och säger:
"Femti spänn... en... två... tre" , flexar med armen och skrattar.
Den Jäveln!!!
Han försökte blåsa mig.
"Hörru... du är skyldig mig 50 kronor!!"
Killen knuffade undan oss och gick hem. Vi följde efter.
"Hörru... 50 spänn... du är skyldig oss 50 spänn!! Du vet inte var jag kommer ifrån! Du är skyldig mig 50 spänn"
Killen ignorerar oss och går in i en port.
Vi följer efter.
Han går upp för trapporna och bor på andra våningen.
"Nu vet vi var du bor!! Jag ska ha mina 50 spänn!"

Nästa dag efter skolan går jag ner till hans port.
Knackar på där han bor men ingen öppnar.
Så jag sätter mig och väntar utanför.
Tills han kommer.
"Jag ska ha mina pengar!"
Han ignorerar mig och går in i sitt hus.
Jag plingar på dörren.
"Mina pengar!"
Ingen svarar.
Jag plingar och plingar och plingar.
Då öppnar killen dörren och har en pinne i handen.
"Du kommer inte att få dina pengar!! Fattar du?!" och jagar iväg mig viftandes med pinnen. Hade inte jag haft min Salomon ryggsäck så hade jag fått pinnen i ryggen.

Nästa dag väntar jag utanför hans port igen.
Han skriker igen på mig om att jag inte kommer att få mina pengar och går in i sitt hus.
Jag står utanför och skriker in i hans brevinkast och plingar på hans dörrklocka.
Ännu en gång så blir jag bortjagad.

Dagen därpå så plingar jag på hans dörr och hans pappa öppnar.
"Hej. Din son är skyldig mig pengar. Han är skyldig mig 50 kronor men vill inte betala"
"Oj, lilleman. Det får du ta med honom när han kommer"

Jag väntar utanför och killen dyker upp.
Jag åker på lite mer stryk och blir bortjagad.

Jag höll på såhär i säkert en månad. Riktig envis. Jag är ju trots allt skorpion.

Jag hade vunnit pengarna i en ärlig vadslagning, men blev blåst.
Jag pratade till och med med hans mamma som bjöd på saft en gång.
Ibalnd var jag där själv, ibland med mina kompisar.
Vi ville ha våra 50 spänn att köpa glass och godis för.

Jag önskar att jag kunde säga att jag till sist fick mina pengar.
Saken är det att det här var över 20 år sen.
Jag minns att jag åkte på stryk en massa och jag fick springa en massa.
Jag minns att jag pratade med hans föräldrar några gånger och att jag var där varje dag efter skolan för att det var på vägen hem till mig.

Men jag kan faktist inte komma ihåg ifall jag fick betalt till sist.