Skrikande Psyckot

Jag hade just flyttat in i min nya lägenhet i Fagersjö, utanför Farsta.

Det var en bottenvåningslägenhet med egen ingång och uteplats.
Jättefin 2a på 65 kvm.

Jag hade flyttat in alla mina saker och sen gått ut på stan.
Minns inte vad jag hade för ärenden men jag kom hem sent på kvällen då det var mörkt.

Jag hade just klivit av bussen och begav mig hemåt.
Cirka 30 meter ifrån mig så hörs ett kvinno skrik ifrån några höga buskar:

"AAAAAAAaaaaaaaaHHH!!!!! AaaaaAAAAaaaaHH"

Jag tänker direkt att det måste röra sig om någon som håller på och blir våldtagen eller rånad.
Så jag springer emot skriket och ser en tjej sitta gråtandes på huk och håller för ansiktet.
Hon slutar inte skrika hysteriskt.

Jag stannar cirka fem meter ifån henne.
En annan kille som också hörde skriket närmade sig.

"Vad har hänt??" Frågar jag utan att få nåt svar.
Hon bara skriker och gråter.

Jag blir lite orolig och ringer 112 för att anmäla detta till polisen. Jag står fortfarande i avstånd från henne.
112 svarar och jag berättar om händelsen.
"Ja, jag hör att hon skriker. Har du frågat om vad som har hänt?" frågar 112.

Plötsligt så tystnar tjejen.

Sakta tittar hon upp från sina händer.
Hon har nu en arg blick och ser helt rasande ut.
Med händerna på sina kinder och fortfarande på huk så säger hon med en mörk och hes röst:
"Lägg på luren!"
"Va?" säger jag förvånad över att hon slutat skrika.

Hon ser helt vild ut och har en svart blick som ser ut som att hon vill döda mig.
Nu såg hon mer ut som ett vilddjur än en tjej.
Hon står på huk med händerna på marken. Som ett lejon på väg att ta sats.

"LÄGG PÅ LUREN!!!! LÄGG PÅ!!!!" Vrålar hon.
"Vad säger hon?" frågar 112.

Tjejen rusar emot mig och skriker.
Jag står kvar som en bländad rådjur och förstår knappt vad som pågår eller vad jag har gjort henne för att hon ska bli arg på mig.
"Ööö.... hon kommer emot mig?"
"Vad menar du?"
"Hon kommer emot mig!!!"

Jag sträcker ut handen och stoppar hennes anfall.
Hon slår och slits medan jag håller henne i kragen med ena handen och pratar i mobilen med den andra.
"Hon slåss!!! Vad ska jag göra??? Hon är galen!!!"
"Vi skickar en bil!" Svarar 112.

Tjejen skriker och grymtar, slåss och rivs.
Jag fäller henne med en krokben och slänger henne på rygg.
Killen som hade sett hela händelsen kommer till min undsättning och båda kämpar med att hålla fast henne mot marken.
Det var som värsta exorcist scenen.

Här trodde jag att jag skulle bli värsta hjälten och stoppa ett rån eller spöa en våldtäcksman.

Istället så borde jag ha varit mer uppmärksam på latin lektionerna i gymnasiet så att jag kunde har utfört en exorcism och kastat lite vigvatten på tjejen. Typ:
"In nomine patris, et filii, et spiritus sancti.... Vik hädan demon!!"

Vi håller fast henne och hon slutar inte sparkas och skrika.
"Lugna ner dig! Lugna ner dig!!" säger vi.

Till sist så kommer polisen.
Tjejen blir då helt passiv och bara ligger där helt stilla med två killar som trycker ner henne.
"Vad gör ni?" Säger polisen.
"Hon är helt galen!! Jag lovar!" säger jag och förstår att det måste se lite skumt ut.
"Var det du som ringde in larmet?"
"Ja... det var det"

Jag förklarar för polisen vad som har hänt fram tills att de kom.
"Jag tänkte typ att hon blivit rånad eller överfallen typ" avslutar jag.

"Hur mår du?" Frågar polisen till tjejen.
"Bra" svarar tjejen helt lugn.
"Har det hänt nåt?"
"Nä.. ingenting" Och rycker lite på axlarna
"Varför skrek du?"
"Näää? Jag har inte skrikit" Och ser lite undrande ut.

Hon är plötsligt helt lugn och stilla och verkar inte förstå varför det är sån ståhej.

Hon tjejen var inte vacker.
Hennes röda jättestora ögon stack ut och hon hade manliga ansiktsdrag. Dock var hennes kropp liten och tanig. Hennes hår var rätt sliten och rufsig och hennes hy var blek.
Nu när jag försöker minnas henne så är det som att sätta en peruk och klänning på albinot i filmen "Da Vinci Koden".

Polisen skickar iväg mig, för att jag inte längre behövs och på väg hem så ser jag att de följer henne till hennes port.
Hennes port är tydligen mindre än 100 meter ifrån min dörr och nästan snett framför.
Jag kunde alltså se hennes port från min dörr och vice versa.

Jag vill inte att psycho-bruden ska se vart jag bor så jag går en sväng runt kvarteret.
Kommer hem till min dörr och ser att polisen och tjejen är borta.
Förmodligen har hon nu gått hem.

Jag är fortfarande lite skakis ifrån händelsen.
En blandning utav adrenalin från spänningen som rädsla.
Det var min första kväll i den nya lägenheten. Det är alltid lite läskigt att sova i sitt nya hus.
Det värsta var att jag bodde på en bottenvåning.

Jag hade inte än fixat alla lampor i lägenheten. Jag hade inte packat upp nånting alls än.
Nu var det mörkt och det såg ut att vara kolsvart utomhus.
Jag hade varken persienner eller gardiner.
Eftersom det var ljusare inne än ute så såg jag knappt ut från fönstren.

Tankarna bara snurrade i skallen och fantasin bara flödade och jag skrämde upp mig mer och mer.

Jag tänkte på hur läskigt det skulle vara att vakna mitt i natten och se den läskiga tjejen stirra in från fönstret mitt i natten.
Hur lätt skulle det inte vara att flyga igenom fönstrerna och anfalla mig i sömnen.

Det läskigaste jag vet är att vakna mitt i natten utav att det finns någon okänd i rummet.
Min värsta mardröm är att se en mörk siluett i mitt rum stå och stirra på mig i sömnen (det kommer en historia om det sen).

Jag packar upp mina lakan och hämtar tjock tejp som jag använde till kartongerna och tejpar upp lakanen framför fönstren för att inte folk skulle kika in.
Jag beväpnar mig men en hammare och går till sängs.
Hammaren och mobilen i största hugg ifall nåt skulle ske.

Psykbruden såg jag flera gånger efter det.
Påminn mig att berätta om det sen!