Sherlock (Facebook 2)

Hur många använder Facebook för att snoka?

Efter att man tröttnat på alla såna lekar och spel som finns på Facebook så är Facebook värsta skvallerblaskan fast för kompisar och bekanta.

Man kollar vad folk gör, vem som känner vem. Vem som skriver i någons logg. Vad har folk för status osv.

Var ute på krogen i Gävle och såg tre tjejer stå vid baren som jag inte träffat förr.
Jag börjar med att fråga den första tjejen vad hennes två andra kompisar hette.
"Vad heter dina kompisar?"
"Marie och Elin (Namnen är fiktiva för att inte peka ut någon)" svarar hon.
Jag går fram till den ena av hennes kompisar:
"Heter du Marie?"
"ööö, ja?"
"Heeej! jag tyckte väl att det var du! Vi hånglade ju som fan i somras på City Festen (En festival i Gävle)"
"Nä, det gjorde vi inte"
"Jo, jag var full. Du var full. Men jag glömde att ta ditt nummer och grejer. Jag bara försvann"
"Nä... du ljuger. Vart då nånstans då?"
"Jag minns inte. Jag var full. Det var nu när jag såg dig som jag kom på att du hette Marie"
Hennes snyggare kompis Elin börjar bli irriterad och lägger sig i:
"Nä, hon har inte alls hånglat med dig!"
"Elin?... Heter inte du Elin?"
"ööö, ja?"
"HAHAHA Vi hånglade samma kväll du och jag också!!! Känner ni varandra?"
Det släppte isen och de var inte säkra på vem jag var eftersom jag inte kunde ge några detaljer och skyllde på att de var fulla och jag var full. Självklart hade det ju inte hänt att vi hånglat på City Festen.
Lite senare... fråga inte varför jag skulle säga något sånt här... Antagligen så var jag hög på självförtroende, så säger jag på skämt:
"Ni kan andas ut. Jag skojjade bara. Vi har inte hånglat... Jag har bättre smak än så" och var menad som en glimten-i-ögat skämt. Tjejerna var skitsnygga liksom.
Jag kan vara glad att jag inte fick en drink i fejjan men de stack rasande som bin ifrån mig.
Varje gång de sen såg mig så suckade de:
"åååååh... Det är HAN nu igen!" och himlade med ögonen.
Det var inte mer med det den kvällen.

Dagen efter så går vi och äter på restaurang. Vem är vår servitris? Jo, snygg-Elin.
"HA!" Säger hon förvånad när hon upptäcker mig vid bordet.
Hon kunde inte låta bli att små-le varje gång hon gick förbi bordet eller kom till bordet för att hämta eller lämna något.
Efter att vi har ätit klart så frågar jag henne innan vi går ifall vi ändå kunde byta nummer eller nåt.
"Nä, jag ger inte ut mitt nummer när jag jobbar"
"Ta mitt då?"
"Nä, det ser inte bra ut på jobbet"
Okej... man får acceptera ett diss. Man tackar för sig och drar iväg.

Några timmar senare är jag på väg till tågstationen.
Går förbi en busshållplats och vem är det som står där och väntar på bussen?
Snygg-Elin!!
Hon skrattar när hon ser mig för att det är så sjukt att vi syns överallt.
"Förföljer du mig?" Skämtar jag.
"Jag tror inte på ödet, men nånting vill ju att du ska ge mig ditt nummer" Säger jag.
"Vet du vad? Om du hittar mig på Facebook så kan du få mitt nummer"
"Okej, men har du Facebook? Vad heter du i efternamn?"
"HAHA Det kan jag inte säga. Det blir för lätt"
"Ge mig en bokstav åtminstone!"
"H" och steg på bussen.

Alltså... det var inte det lättaste. Fanns hur många "Elin" som helst. Några stavar det med "C" och några med "K". Några med "H" på slutet osv. (Nu pratar jag om det riktiga namnet)
Många "Elin" runt om i sverige fick konstiga meddelande från mig:
"Hej. Är det du från Gävle?" eller "Hej. Har jag hittat dig nu?"

Man gick in och sökte på vänners vänners vänner efter Elin på deras kompis listor. Man frågade folk från Gävle ifall de visste vem Elin var osv.

Det tog cirka 1 vecka och många efterforskningar. Sen hittade jag henne. Lyckades nämligen hitta hennes kompis som gav mig hennes namn från början och hon skvallrade om namnet.