3 februari 2009

Don't Speak


Jag har en kompis som inte kan prata när han blir för full. Bara svamlar och mumlar.
Det var som att hans ansikte domnade och hans mun-muskler slutade fungera.

Vi hade varit på en födelsedags fest uppe i Jakan, Kungsängen eller nåt sånt där, ute-åt-helvetet-långt-bort-ställe.

Födelsedags festen kan jag prata om nån annan gång för det var kul det också. Vi kände inte ens de som hade festen.

Men sen skulle vi på kvaters krogen eller discot eller vad det nu var och polaren hade fått sin "jag-kan-inte-prata" syndrom.
När man hörde han prata, så kom det bara en massa bla-bla-bla och dreggel.
Vi fattade ju att han var helt wastad. Han kommer aldrig komma in på stället om vakten hör han prata sådär. För övrigt så minns jag inte ifall han ens var 18 år. Tror att han brukade gå ut och festa med oss med sin storebrorsas legitimation.

"Vad du än gör... det här är viktigt! SÄG INTE ETT ORD"
"Bla-bla"
"Nä, säg inte ETT ord"
"Bla-bla"
"Lyssna nu! Vill du fortsätta festa eller vill du dra hemåt?"
"Bla"
"Okej... Säg inte ett ord! Låt oss sköta snacket. Gå normalt, se normal ut. Men vad du än gör... Säg inte ett ord. Uppfattat?"
"Bla-bla-bla"
"Vad sa vi? Håll käften nu!"

Så vi kommer fram till stället och det är lite kö. Framför oss står några söta tjejer och vi börjar fråga de saker och göra oss lite roliga och charmiga. De verkar intresserade och börja fråga oss saker.
Oundvikligen så är det klart att förr eller senare så pratar de med vår stumme kompis, som bara har stått och nickat artigt med ett leende.


"Varför är du så tyst", undrade en av tjejerna.
Han tittar lite nervöst på oss. Vi är ganska nära vakterna, så vi vill inte att de ska höra hur packad han var. Så vi skakar på huvudet.
Min kompis bara nickar och ler.
"Förstår han vad vi säger?", undrade tjejen och vi skrattade bort ett svar och bytte samtalsämne. Tjejerna blir insläppta förbi vakterna och så är det vår tur.

"God afton. Hur mår ni idag?", Eller nåt sånt som vakter säger.
"Det är bara fint med oss hehe. Lugn kväll eller?" svarar vi och försöker leka lite trevliga.
"Och hur mår den här killen?" säger vakten och pekar på vår kompis.
"Bara lugnt. Vi har varit hos några på födelsedagsfest o så.. hehehe" svarar vi.
"Hur gammal är du grabben?"
"Han är arton"
"Jag frågade honom faktist. Hur gammal är du?"
Vår kompis tittar på oss och vi gestikulerar typ "Säg ingenting, säg ingenting" bakom vaktens rygg. Vår kompis bara nickar och ler.
"Du? Jag frågade... HUR GAMMAL ÄR DU?"
Min kompis läppar vill öppna sig för att svara men hans huvud förbjuder det. Man ser att han kämpar med att inte öppna munnen. Nästan som att försöka hålla igen en gäspning.
"Hur gammal är du?, Mår du bra eller?"
"Säg ingenting, säg ingenting", står vi och säger i bakgrunden. Vi var ju också lite fulla så vi fattade inte att vakten bara blev arg på oss.
Till sist kan han inte hålla läpparna ihop och det kommer ut nåt osammanhängande
"blö-blö-blö".
Det otroliga var ändå att vi kom in på stället. Det är ju vischan det.

1 kommentar:

. sa...

Kommer ihåg när du berättade d här!!!! Hahahaha hela din blogg är en underbar flashback som man sitter och asgarvar åt! Berätta om den där "stummisen" ramla i trappen i Slussen lr vart d var.... hahaha