18 februari 2009

Mer om Namn


Här kommer det lite fler namn- klantigheter.

Sitter på jobbet och pratar med en kompis på telefon. Denne kompis och en tjej på jobbet har hållt på och småflörtat lite ett tag.
Kompisen säger i slutet på samtalet:
"Hälsa... hehe" Och syftade på den här tjejen.
Efter att jag har lagt på så säger jag till den här tjejen:
"Ja, du förresten... Jag pratade just med din älskling... Han bad mig hälsa.. HEHEHE" och retas lite.
"Ja, vad sa han då?"
"Inget... bara att jag skulle hälsa till Linda"
"Vem är Linda?" Frågar hon då. Det här är en tjej som jag har jobbat med nu i ett halvår vid denna tillfälle.
"...Du?" Svarar jag i samma sekund som jag tittar på hennes namnbricka och kommer på att hon heter nåt annat.
"Näää... nu blir jag faktist ledsen, du har ju glömt vad jag heter"
-----

Det här hände faktist redan i måndags.
Sitter vid datorn på jobbet och förbereder en lapp som arbetsledarna på jobbet ska skriva under på. En av de sitter bredvid mig och påpekar att jag glömt bort att ha med henne.
Jag tittar och visst... jag hade missat henne.
Så jag gör plats för att skriva in hennes namn. Lägger händerna på tangent bordet och pausar två sekunder för att tänka.
En sekund...
Två sekunder...
"Näää... har du glömt bort vad jag heter!!??"
"Jo... men det kommer"
-----

En snubbe på mitt jobb i Tyresö gjorde bra ifrån sig på jobbet en gång. Niklas hette han.
Så uppmärksammar jag att killen har jobbat grymt bra den dagen.
"Snyggt jobbat idag Victor. Fortsätt på det viset" och går vidare.
Niklas vänder sig om lite ledsen i ögat till de andra arbetskamraterna som var där och säger:
"Chefen vet inte ens vem jag är".

På nåt sätt kan jag aldrig hålla reda på namnen Niklas och Victor. Allt började med att jag jobbade med en lång jävel som heter Viktor i Heron.
Sen kom den här Niklas i Tyresö och såg precis likadan ut tyckte jag. Lång och smal.
Så varje gång som jag såg Niklas så tänkte jag på Viktor.

Sen kom jag till Gävle. Där finns det två grabbar som både hette Victor och Niklas. De så inte likadana ut eller nåt sånt. De hade faktist helt olika stilar med de var båda långa och smala. De kunde jag inte namnen på för fem öre. Jobbade med de i sex månader och fick nästan aldrig rätt.
Victor blev Niklas och Niklas blev Victor.
Det gick så långt att de själva började att svara på tilltal fastän jag sa fel. När jag ropade på Victor så tog Niklas åt sig och när jag ropade på Niklas så tog Victor åt sig.

I sälen så träffade vi en tjej som också tyckte att de var lika och frågade ifall de var tvillingar.
"Inte konstigt att jag inte kan se skillnad på er två" Utbrast jag då för att försvara mina 6 månader som jag sa fel. Fast de är inte ett dugg lika.

Nu är jag ute i Dalarna och så finns det en lång kille här som heter Viktor. Det första jag gjorde vara att kalla killen för Niklas. Men nu kan jag hans namn.
-----

Fler?

2 kommentarer:

Anonym sa...

That's why your workers have name taggs...for you to remember the names.

Gangsta sa...

HAHA yeah... they're all equal to me! :D