22 februari 2009

Rap-death


En rapkarriärs död.

Vattenfestivalen 97 kan jag tro var slutet på min korta rapkarriär.
En kompis och jag hade en rapduo som vi kallade för Bombpatrullen (Tha Bomb Squad, TBS).

Vi rappade om allt från graffitti:
"Softar... Väntar... tills solen har gått ner.
Det är på natten det som folk kallar för brott brukar ske.
Packar mina burkar. Klockan har blivit sent.
Jag smyger ut i mörkret. Så gör vi jämt"
(Ur Bomba Fett)

till breakdance:
"Battlar och bränner golv med alla i gänget :DownRockaZ!
Vi svänger ben och armar som om de vore NunChuckus"
(Ur Scenen är vår)

och brudar:
"Den här tjejen är något extra. Hon är värd att få stryk för.
Varje gång som jag ser henne stannar min puls och jag dör.
Hon är tjejen som annars brukar finnas i drömmar.
Men jag håller mig på avstånd medans andra killar får tömma."
(Ur Svartsjuk som fan)

En hel del battle rhymes a lá Wu Tang Clan på svenska hade vi också:
"Swiiiiish, är ljudet av svärd då den skär igenom luft.
KABoooM, det var en bomb från min trut.
Bomber som jag släpper... de är starkare än krut,
Dynamiter, granater... Som aldrig tar slut"
(Ur Krig)

På den tiden var inget seriöst. Vi tävlade på Boot House i Norsborg som var det mest seriösa gig vi hade.
Vi rappade på fritidsgårdar, skolavslutningar och spelade in låtar på kassett hemma i sovrummet.
Våra beats gjorde vi i skärholmens fritidsgård.
Där även grabbarna Ison & Fille hängde. De var mer proffs.
Vi bara latjade och tyckte att det hela med att spela in i studion bara var en dröm.
Vi hade ingen aning om hur man gjorde beats och tyckte att det var den tråkiga biten.
Vi var bättre på att skriva texter och spela in de på band.
Allt var så mycket på skoj, men fortfarande seriöst nog att försöka leva som Wu-Tang Clan.

Vi värvade en liten 12 åring som fick bli vår sidekick. Hans jobb var att säga "Turkiskt" och "Muppet-show" med mycket eko inställd i micken och säga det innan låtarna. Som de som skriker på dancehall låtarna. De sabbar ju oftast hela låten. Vi gjorde det för att det lät coolt i lurarna.

Allt det här alltså... att hänga på fritidsgården och göra musik, försöka hitta platser att uppträda på, öva hemma i sovrummet och skriva texter, gjorde vi samtidigt som att dra ut på helgerna och måla, träna breakdance 3-4 gånger i veckan och även gå i skolan, jobba och festa med polarna. Det var tider det!!

Vår största gig var i alla fall att köra på Öppna Kanalen under vattenfestivalen. De ville höra några som rappade på svenska.
Vi hade dragit dit alla våra kompisar.
Vi älskade att uppträda live för folk som som kunde reagera på det man gjorde.
Man kunde härja och polarna kunde skrika och göra sig publik.

Det började bra... Intervju på tv soffan och vi fick svara på lite samtal från tittare och sånt.
Sen skulle vi köra vår låt, "Vems är scenen?" för tv tittarna. Med alla våra polare i området.
Studion de hade var utomhus med en soffa och folk som stod i bakgrunden.

Jag förväntade mig att höra mig i micken, alltså att om jag sa nåt i micken så skulle det höras. Precis som det har gjort innan då man uppträtt live för polarna i fritidsgårdarna eller när man stått på scen.

De säger kör och tydligen så går musiken igång. Vi hör ingenting.

Alltså jävla amatörer Öppna Kanalen. Blir arg bara jag skriver det här.

Tydligen så går musiken ut i tv-skärmarna... men inte hos oss.
Så vi står där i tv som fån och bara stirrar.
Musiken har gått igång men utan att VI hör.
Det är de hemma som hör det och vi bara står där för att vi väntar på att få höra våra beats.

Så säger nån snubbe...
"Kör... Kör... Kör... det är igång"
och jag testar micken
"Hallå?".
Igen... så att ni förstår, allt ljud hörs ut i tv men inget hörs hos oss.
Så när jag säger "hallå" i micken var för mig som att säga hallå i en död mick.
Jag tar min polares mick och säger
"Hallå?" och inget hörs.
Men de hemma hör mig säga "hallå?" klart och tydligt i otakt till musiken som hörs i tv-apparaterna.
Jag testar min mick igen "Hallå?", ingenting.
Igen en annan mick "Hallå". Helt tyst i våra öron.
Men ni kan tänka er i tv hur det ser ut?

Snubben ropar igen "Kör... Kör det hörs ut i tv"
Nu vet jag inte hur de hade tänkt sig detta?
De vill att vi köra en låt som vi inte hör musiken till, för folk i tv, då vi inte ens kan hålla takten? Vi ville köra en bra uppträdande för alla våra polare som var där och gav oss stöd. På Plats.. göra en show!

Men... the show must go on.
Jag kör mina två verser så gott det går. Det var som att skjuta hare med ögonbindel.
Folk skrattar i studion och det visas i tv, hur folk ligger vikta och gråter av skratt.

Det är dags för min polares vers. Han kör halva sin vers och frustrerad över dessa ammatörer så gör han en gorilla och slänger iväg micken hoppar fram till kamera mannen och skriker och härjar. King kong!!
Sist kommer den lilla sidekicken som kämpar för få tag i en mick och hälsa till en flicka som han var kär i
"Jag vill hälsa till Madde" säger han i tv.

Ammatörer.
Efter det som jag fattat att oftast i tv så har artister en öronsnäcka när de uppträder live. Antarligen för att ingenting hörs inne i studion, allt hörs i tv.

Efter att ha gjort bort oss i tv så tappade vi lusten att rappa.
Tydligen så måste det varit det enda gången som ingen var ute på vattenfestivalen, för alla vi kände hade sett oss på Öppna Kanalen och skrattade. Vem fan tittar på Öppna Kanalen?
Jävla amatörer dessa Öppna Kanalen.

Det var det sista vi rappade.
Min kompis började spinna skivor under namnet "DJ Megatron" och det gick rätt bra för honom ett tag. Släppte en mix-tape och hade regelbundna gig. Men livet som DJ är kanske inte så lätt med att alla pengar går till skivor. Han körde vinyl och laddade inte ner. Så nu kör han inte längre.

Själv så satsade jag allt på Breakdance och gjorde mig ett namn inom Breakdance med gruppen Zealots. Det slutade med att jag bröt knät under en brännbollsmatch och sen tog jobbkarriären över. Gruppen splittrades och det är 2 medlemmar som fortfarande dansar. Jag beundrar dessa verkligen för att de inte gett upp sina drömmar.

Bandet för det här finns hemma hos päronen men jag har inte lyckats hitta den. Om nån jävel har den så kan ni gärna meddela mig.
Vore kul med ett gott skratt. Kul att man skratta åt det nu. Men jag är fortfarande bitter på Öpnna Kanalen.

2 kommentarer:

. sa...

Sidekicken hade ju frusit till is och hade mikrofonen i handen o gapade. Kommer du ihåg? O till slut ba "baaah baaaah baaaah... jag vill hälsa till Madde". hahahahaha fy fan va kung d va att se detta. Vi måste kolla igenom ALLA videoband och hitta detta. Vi MÅSTE!

Gangsta sa...

HAHAHA ja... just det. Det hade jag glömt. Han skulle ju också rappa och glömde bort sig helt och "BAaah, baaah... Jag vill hälsa till madde" HAHAHAHA Lillen!