9 februari 2009

Offentlig Toa


Ja... okej... inte en av mina stoltaste stunder. Men vi snackar ju bekännelser.
Även skiten måste ju komma på tal ibland.

Var i stan och gjorde whatever... handlade eller nåt.
Så kommer det där som man inte vill känna, när man är långt ifrån hemmets lugna privata rena toasits. Bajsnödighet.

Vad gör man? man håller sig.
På den tiden så bodde jag cirka 30 minuter från stan så jag skulle aldrig hunnit hem. Skiten som ville ut var inte den hårdaste konsistensen heller, så hade jag försökt hålla mig i 30 minuter så hade nåt sipprat ut.
Hur vattentät rövhål man än har.

Så det slutar med att jag går in i en snabbmatsrestaurang som ligger på Folkungagatan på söder.
Där kostar det 5 spänn att gå in på toa och det var lite kö.
Folk som stod i kö hade inte 5 spänn, utan snyltade på föregående toalettbesökare då denne kom ut från toaletten. Dörren stängdes inte så då behövdes det inte 5 kronor för att öppna toan.

Sen var det min tur. Jag ordnar med papper på toasitsen och fixar även stänkskydd. Stänkskydd är när man lägger papper över vattnet, för att bromsa skiten från att splasha när den faller i vattnet. Man slipper få iskall toavatten upp i skitan.

Jag sätter mig och lägger min kabel. Sån där mjuk varm skit som inte luktar gott.
När man själv känner att skiten stinker och knappt kan stå ut med sin egen lukt... då kan man undra vad andra tycker om ens skit.
Problemet var i alla fall inte lukten.
Problemet var när jag skulle spola.
Stänkskyddet, pappret alltså, i kombination med skitens storlek och det pytte, pytte lilla ketchupflaskhals till toalettavlopp bildade ju stopp.

Istället för att försvinna så steg vattnet nästan ända upp till kanten och vägrade försvinna.
Jag försökte fixa stoppet med toaborsten, men det gjorde saken värre.
Det löste upp korven så att vattnet blev helt bajsbrun istället.

Jag håller på där och jobbar i vad som kändes som en evighet. Folk började bli ivriga utanför och knackade. Jag ville helst inte att de hämtar personalen och öppnar dörren, för att de tror att jag har dött eller nåt. Så ska jag stå där med toaborsten full av skit och en toa med liquid shit upp till kanten.

Så till sist får jag ner vattennivån en aning. Men väggarna är smetade med flytande brunt och stänkskyddet tillsammans med det som återstår utav "faxen" finns kvar på bottnet. Det var lönslöst att spola igen för att då steg vattnet igen.

Så jag gör en struts. Alltså gömmer huvet i sanden.
Jag tänker fly. Mardrömmen vore ju ifall det kommer en snygg tjej och stiger in på toan efter mig.
Jag öppnar dörren och folket som står i kö tittar lite irriterat på mig.
Jag öppnar knappt dörren. Bara tillräckligt för att jag ska kunna slinka mig ut och hålla kvar så mycket lukt som möjligt kvar inne på toan.
Sen stänger jag igen dörren efter mig, så att nästa person blir tvungen att rota fram en 5-krona.
De suckar och stönar efter mig.
För att jag först bajsar i en halvtimme, och sen stänger dörren efter mig istället för att dela med mig.

Jag ville ju bara köpa mig tid.
Jag hinner komma till de automatiska dörrarna vid utgången då nästa person i kön får upp dörren.
Det sista jag hör innan jag försvinner med raska steg, som ett spöke bland folkmassan på gatan var:
"ÅÅÅÅååHHHH.... Jävla Äckel!!!"

HEHEHEHEHEHE

5 kommentarer:

Anonym sa...

Tack Pablo, för denna underbara historia. Du kommer aldrig att få använda min toalett igen!!!
DFE Jenny

Gangsta sa...

HAHAHA
Jag kan se mig springa ifrån din lägenhet efter en sån här situation.

Anonym sa...

Hahaha, skön historia

Gangsta sa...

HAHAHA True story!

Anonym sa...

Hahahahahahahahahaha! Jag döööööööör!!!! HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAA!!!!!!!!!!